Plinius dä och Skandinavien

Här kan du diskutera historisk geografi.
Castor
Inlägg: 757
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 20 oktober 2021, 14:38

Angående Aeningia

Lokaliseringen av Aeningia är förenat med stor osäkerhet eftersom denna ”ö” inte är känd från några andra källor än från Plinius d.ä. Problematiskt är dessutom att man beträffande vissa delar av dennes verk kan ana en viss tendens till att förvränga och blanda ihop ett och annat.

Om vi antar att själva namnet Aeningia är autentiskt och oförvanskat, så är det värt att notera att namnet innehåller det i germanska toponymer vanligt förekommande -ing-. Aeningia skulle därför kunna vara en latinisering av ett germanskt (H)*n(n)ing(e), där * = æ, ai, ei eller liknande.

Antar vi vidare att det handlar om ett namn med kontinuitet från romersk järnålder till nordisk medeltid, bevarat ända in i våra dagar, så har det framhållits åtminstone två starka kandidater. Den ena är Hænning på Bornholm och den andra är Hejninge på Själland.

Bornholm föreslogs av Klavs Randsborg i boken Roman Reflections: Iron Age to Viking Age in Northern Europe (2015).
Aeningia is otherwise unknown, but the -inge suffix clearly points to a German place name. In fact, one of the four ’herreder’ [districts] of the Danish island of Bornholm in the Baltic is called Hænning (H’Ænning) […]
Långt tidigare föreslogs Själland av Valentin Parisot, medredaktör och författare av fotnoterna till 1829 års upplaga av den franska översättningen av Plinius d.ä:s Naturalis Historia...
Parisot seems inclined to be of opinion that under this name the island of Zealand is meant, a village of which, about three-fourths of a league from the western coast, according to him, still bears the name of Heinïnge.
För övrigt är Parisots tolkning av kapitlet om ”öarna i Norra Oceanen” kanske mer genomtänkt än de flesta tolkningar som jag har sett. Den kan läsas här.

I min tolkning från 2015 var ju Aeningia lokaliserat till Skåne, en hypotes som kanske inte direkt kan backas upp med hjälp av ortnamn; (H)*n(n)ing(e)-namn kan dock påträffas i stora delar av det germanska språkområdet och är väl därför inte otänkbara i Skåne. Det kan handla om ett gammalt namn som tagits ur bruk före medeltiden.

Av större betydelse är att man i Skåne har påträffat arkeologiska fynd från äldre romersk järnålder som kan sägas vara av samma kaliber som romerska objekt funna på Jylland och de Danska öarna. Exempel på detta är vinservisen från Öremölla samt en möjlig hövdingagrav i Simris som i likhet med gravarna i Lolländska Hoby och Juellinge har kategoriserats som en s.k. Lübsowgrav.

https://www.researchgate.net/figure/Ger ... _328996487

Castor
Inlägg: 757
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 2 november 2021, 08:26

Ett av de säkraste korten i Plinius den äldres Skandinavienbeskrivning är Sinus Lagnus som ”gränsar till Cimbrerna” (conterminum Cimbris; borders on the Cimbri). Och Cimbrerna fanns ju, enligt Ptolemaios, längst norrut på den Cimbriska halvön. Till skillnad från Ptolemaios, som betecknade allt nord-nordväst om Limforden som Insulae Alociae, verkar Plinius d.ä. ha uppfattat Vendsyssel som en del av Jylland. Omedelbart efter Sinus Lagnus nämns en udde, kallad Tastris (eller Cartris), som bör vara Skagen.

Lägger man in Ptolemaios’ sju jylländska stammar* på kartan blir Cimbrernas anknytning till Sinus Lagnus ännu tydligare. Dessutom kan de fyra nordligaste stammarnas placering fås att korrelera ganska väl med Ptolemaios’ koordinatsatta uddar (de gröna trianglarna).

Jyllands7stammar.png
Jyllands7stammar.png (139.09 KiB) Visad 762 gånger
____________________________________________________________
*) Supra Saxones ab occasu Sigulones, deinde Sabalingii, deinde Cobandi, supra quos Chali, et rursus supra hos ad occasum Fundusii, ad ortum Charudes, omnium vero maxime ad septentriones Cimbri.

(Ovanför Saxarna finns, på västra sidan, Sigulonerna, sedan kommer Sabalingerna och sedan Kobanderna. Ovanför dessa finns Halerna och ovanför dem finns Funduserna i väster och Haruderna i öster. Längst norrut finns Cimbrerna.)

Castor
Inlägg: 757
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 2 november 2021, 08:46

Längs Nordsjökusten mellan Skagen och Rhen ska det, enligt Plinius d.ä., ha funnits 23 öar som romarna hade gjort sig bekanta med, genom vapenmakt (XXIII inde insulae Romanis armis cognitae). Exakt vilka öar som avses, utöver Borkum, är svårt att säga, men de flesta av de större Nord-, Öst- och Västfrisiska öarna bör ha omfattats, troligen även Helgoland.

Ptolemaios har bara en ögrupp om tre öar mellan Insulae Alociae (vid norra Jylland) och Rhens mynning. Ögruppen kallas Insulae Saxonum och är belägen vid kusten mellan det som bör vara Jyllands västligaste udde Blåvandshuk och Elbes mynning.

Ögruppen Insulae Saxonum är intressant i flera avseenden. Själva namnet syftar på Saxarna, ett folk (eller snarare ett stamförbund) som bodde omedelbart söder om Jylland, mellan nedre Elbe och floden Chalusus, enligt Ptolemaios som var den förste att nämna Saxarna vid namn.

Då Ptolemaios’ omnämnande av Saxarna kom ett par hundra år innan dessa annars dyker upp i källorna, har det antagits att det i själva verket rör sig som ett avskrivningsfel; att ett ”S” (eller ett sigma) har smugits in framför ett ”Axon-” som egentligen skulle vara ”Avion-” (ett av de Nerthusdyrkande folken enligt Tacitus). Men en grannlaga analys av de olika medeltida handskrifterna har visat att skrivningen ”Saxon-” nog är riktig, trots allt.

Källa: R. Flierman - Saxon Identities, AD 150–900

Att Saxarna inte nämns av vare sig Pomponius Mela, Plinius d.ä. eller Tacitus kan ju bero på att det Saxiska stamförbundet inte hade bildats förrän i början eller mitten av 100-talet. Men Tacitus’ Nerthusdyrkande folk kan rent hypotetiskt ha utgjort förbundets kärna, och deras heliga ö kan ha varit en av de öar som omfattades av Ptolemaios’ Insulae Saxonum-begrepp.

Insulae Saxonum bör vara de Nordfrisiska öarna som ju ligger i Vadehavet mellan Blåvandshuk och Elbes mynning. Att de inte sägs vara fler än tre kan bero på en förenkling och/eller att det bara var de tre största som räknades.

Om Vadehavet norr om Elbe kallades Sinus Codanus av Pomponius Mela, så måste hans beskrivning beröra samma öar.

Om Saxarna ännu inte hade bildats på Pomponius Melas tid, så måste öarna ha haft ett annat namn då.

Enligt Pomponius låg ögruppen Haemodae i Sinus Codanus...
Septem Haemodae contra Germaniam vectae. In illo sinu quem Codanum diximus ex iis Scadinavia, quam adhuc Teutoni tenent, et ut fecunditate alias ita magnitudine antestat.

Quae Sarmatis adversa sunt ob alternos accessus recursusque pelagi, et quod spatia quis distant modo operiuntur undis modo nuda sunt, alias insulae videntur alias una et continens terra.
http://www.thelatinlibrary.com/pomponius.html
The seven Haemodae extend opposite Germania in what we have called Codanus Bay; of the islands there, Scadinavia, which the Teutoni still hold, stands out as much for its size as for its fertility besides.

Because of the sea's tidal ebb and flow, and because the distance between them is sometimes covered by waves and other times bare, what faces the Sarmatae sometimes seems to be islands and at other times seems to be one continuous land mass.
https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id= ... &skin=2021

Enligt Google Translate ska ”ex iis” bli ”of them” på engelska, ”of the islands there” är alltså inte helt korrekt; Scadinavia (av Pomponius Mela även kallad Codanonia eller Codanovia) var tydligen den största och bördigaste av de sju Haemodae-öarna.

Kungsune
Inlägg: 1677
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Kungsune » 2 november 2021, 14:11

Jag får intrycket av att Pomponius beskriver en bukt eller vik som ligger motsatt Germanien på andra sidan havet. Dvs Skagerrak med Kattegatt.

Castor
Inlägg: 757
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 3 november 2021, 09:17

I Pomponius Melas värld är Germanien inte så mycket mer än landet mellan Rhen och Elbe, avgränsat i norr av Oceanen (Nordsjön) och i söder av Alperna. Sinus Codanus, ”ovanför Elbe”, anses ligga på gränsen till Sarmatien som sträcker sig därifrån till Vistula. Öster om Vistula sägs Skytien breda ut sig ända bort till Asien. Någon "Cimbrisk halvö" (Jylland) syns inte till i Pomponius' beskrivning, men bland invånarna vid Sinus Codanus nämns Cimbrerna.

Ptolemaios har en annan bild av Germanien, men hans positionsangivelse för Insulae Saxonum kan ändå jämföras med hur Pomponius anger läget för Haemodae/Sinus Codanus.

Ptolemaios: ”Insulae supra Germaniam sitae sunt ad Albis ostia quae nominantur Saxonum tres…”

(”There are three islands located above Germany at the mouths of the Albis, which are called Saxon…”)


Pomponius Mela: "Super Albim Codanus ingens sinus magnis parvisque insulis refertus est…
...Septem Haemodae contra Germaniam vectae. In illo sinu quem Codanum diximus…"

("On the other side of the Albis, the huge Codanus Bay is filled with big and small islands…
...The seven Haemodae extend opposite Germany in what we have called Codanus Bay…")


Bortsett från att antalet öar uppges till tre av den ene och sju av den andre, ser det ut som att de talar om samma öar.

Skriv svar