Ny tolkning av Danaholmsfördraget

1066 - 1520
Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 6 september 2019, 14:37

granitza skrev:
2 september 2019, 18:13
Jag blir dock betänksam om vad innehållet kan vara med tanke på att Historikus uppger något som sägs vara hämtat från Henrik Jansson (2001:75) Bakgrunden till kungamötet - riken och gränser, I Nordiska möten, antologi utgiven av Föreningen Kungälvs Musei Vänner till 900-årsjubileet av Trekungamötet i Kungälv 1101, red. Lars Linge.


Svend Estridsen_s 31.jpg
Svend Estridsen_s 31.jpg (592.82 KiB) Visad 370 gånger

Kungsune
Inlägg: 1237
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Kungsune » 6 september 2019, 16:09

Historikus skrev:
6 september 2019, 14:00
Kungsune skrev:
5 september 2019, 12:59
Jag tror nämligen att danska ägorna främst handlar om skärgården och då stora delar av Hisingen vid aktuell period. Jag tror att Gunnars landkorridor delvis är en skrivbordskonstruktion. Före 1200-talet var knappast Göta älvs utlopp särskilt fast knutet till någon av de tre kungamakterna. Längre tillbaks kan det röra sig om ett löst organiserat område Älvsyssla. Jag tror att danernas hävdade närvaro/rätt till att nyttja älven kan liknas vid de fiskerätter som ofta delas mellan olika regioner trots geografisk närhet till en av dem. Ex Skanör. Dvs danska riket behöver absolut inte sträcka sig i en sammanhängande landmassa från Halland till Hisingen. Det är ju Gunnar Olsons egen slutsats.
Kungsune,

Tager vi igen udgangspunkt i ’Broder X’s beretning ’Profectione’, er denne skrevet i kong Sverre’s levetid (1177-1202). Kong Sverre siges at have indført ’syslerne’ i anden halvdel af - eller sidst i 1100-tallet, hvis jeg husker ret. I den sydlige del af Ranrike blev Elfarsýsla eller Älvsyssel oprettet med centrum i byen Konghelle.

Kong Sverre har også ry for at ha’ indført lovsystemet dér, hvor Borgarþingsloven menes påbegyndt af lov-manden Lag-Berse før år 1200.

Det nordjyske område blev ligeledes meget tidligt inddelt i sysler og man mener at denne inddeling har en oprindelse her, med senere efterligninger i Sønderjylland. Tidspunktet for inddeling i sysler i Jylland er omdiskuteret, men det antages at sysselinddelingen først blev indført i Nørrejylland eksempelvis Vendsyssel og Thysyssel.

Analyser af tekster på runesten i Nørrejylland og Västergötland bekræfter ikke alene et samarbejde omkring år 1000 og slaget ved Svold (Stoklund 2006, Århus Dr 66, Råda Vg 40) men ligeledes et tæt samarbejde mellem områderne Mariager Fjord, Randers Fjord samt Aarhus og Västergötland i 1000-tallet. Der har samtidig været familiemæssige forbindelser på tværs af Kattegat (Lisbeth Imer 2016).

Byen Aarhus hed dengang »Arós« med betydningen åmundingen, hvilket hentyder til den noget ejendommelige beliggenhed på et bakkedrag omgivet af dal og Mølleåen, der gennemløber Brabrand Sø. Deraf navnet Aabosyssel. I 1000-tallet fungerede Arós som ledingshavn.

Nyere forskning har synliggjort tætte relationer mellem Danmark og områderne nord og øst for Skagerrak og Kattegat. Det synes som om, at der allerede i Gormslægtens tid blev etableret både sociale, politiske og økonomiske forbindelser i dette område, der ikke nødvendigvis var særlig stabile, men skiftede i tid og rum (se kilde).
Kilde: Pedersen, Anne (2014), ‘Skagerrak and Kattegat in the Viking Age – borders and connecting links’; ‘Northern Worlds - landscapes, interactions and dynamics’, Research at the National Museum of Denmark Proceedings of the Northern Worlds Conference Copenhagen 28-30 November 2012.
Ja, alltså jag tror nog att sysslan är äldre än så men klart är att det alltid funnits ett danskt intresse att ha ett finger med i Älven vilket kanske till och med syns i Beowulfkvädet i form av Vägmundingarnas arv.
"Asku herath" söder om älven hänger bebyggelsemässigt samman med Västergötland.

Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 6 september 2019, 16:54

Kungsune skrev:
6 september 2019, 16:09
Ja, alltså jag tror nog att sysslan är äldre än så men klart är att det alltid funnits ett danskt intresse att ha ett finger med i Älven vilket kanske till och med syns i Beowulfkvädet i form av Vägmundingarnas arv.
"Asku herath" söder om älven hänger bebyggelsemässigt samman med Västergötland.
De tidligste nordjyske sysler estimeres til det 9. årh. men som sagt er dateringen omdiskuteret.

Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 7 september 2019, 11:28

granitza skrev:
5 september 2019, 11:51
Sagans berättelser om slaget vid Fuxerna resp Svolder och dessas kopplingar till maktförskjutningar har jag inte studerat närmare och har faktiskt inte heller så mycket intresse av. Jag tror att faktabitarna är för få för att det ska vara meningsfullt att försöka puzzla ihop dem.
De mange runesten med epitetet harða goðan - dateret til perioden 982-1070 - dokumenterer en tæt alliance mellem Svend Tveskæg og Västgöterne, og en markant tilslutning til dennes erobring af England. Sønnen Knud den Store har ligeledes haft stor opbakning, ikke alene fra Västgöternes side men også fra svearnes.

Jeg forestiller mig at der i Svends periode og frem til Knuds død år 1035 har været fælles interesser i området omkring Götaelven med fred, ro og forsonlighed. Hvad der sker i perioden efter år 1035 er absolut værd at interessere sig for, da det nok er her mulige ændringer opstår, som forklarer den efterfølgende periode.

Se kortet over runesten - https://vikingetiden44096621.files.word ... nesten.jpg

Kungsune
Inlägg: 1237
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Kungsune » 7 september 2019, 13:32

De mange runesten med epitetet harða goðan - dateret til perioden 982-1070 - dokumenterer en tæt alliance mellem Svend Tveskæg og Västgöterne, og en markant tilslutning til dennes erobring af England. Sønnen Knud den Store har ligeledes haft stor opbakning, ikke alene fra Västgöternes side men også fra svearnes.
Vilket ju ligger helt i linje med vad källorns berättar om de täta förbindelserna mellan danska och svenska kungahusen vid denna period. Västgötakungarna Från Olof till Inge den äldre är tätt knutna med släktband och ingiften till Danmark. Det gäller ju även längre tillbaks i sagorna också varför den grupp av ”svear” som hela tiden omtalas ur dansk horisont till väldigt stor del är just Västgötar vid närmare titt.

Visi
Inlägg: 26
Blev medlem: 19 juli 2019, 14:16

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Visi » 7 september 2019, 16:03

Kungsune skrev:
7 september 2019, 13:32
Vilket ju ligger helt i linje med vad källorns berättar om de täta förbindelserna mellan danska och svenska kungahusen vid denna period.
Banden mellan de skandinaviska kungligheterna var väldigt många under långa tider så att använda detta som argument i ett specifikt fall känns meningslöst.
Kungsune skrev:
7 september 2019, 13:32
Västgötakungarna Från Olof till Inge den äldre är tätt knutna med släktband och ingiften till Danmark.
Kan du berätta mer om konungariket Västergötland?
Jag ser fram en vetenskapligt orienterad litteraturlista.
Kungsune skrev:
7 september 2019, 13:32
Det gäller ju även längre tillbaks i sagorna också varför den grupp av ”svear” som hela tiden omtalas ur dansk horisont till väldigt stor del är just Västgötar vid närmare titt.
Västgötarna är väl främst just västgötar både i och utanför sagorna.

Kungsune
Inlägg: 1237
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Kungsune » 8 september 2019, 09:45

Visi skrev:
7 september 2019, 16:03
Kungsune skrev:
7 september 2019, 13:32
Vilket ju ligger helt i linje med vad källorns berättar om de täta förbindelserna mellan danska och svenska kungahusen vid denna period.
Banden mellan de skandinaviska kungligheterna var väldigt många under långa tider så att använda detta som argument i ett specifikt fall känns meningslöst.
Kungsune skrev:
7 september 2019, 13:32
Västgötakungarna Från Olof till Inge den äldre är tätt knutna med släktband och ingiften till Danmark.
Kan du berätta mer om konungariket Västergötland?
Jag ser fram en vetenskapligt orienterad litteraturlista.
Kungsune skrev:
7 september 2019, 13:32
Det gäller ju även längre tillbaks i sagorna också varför den grupp av ”svear” som hela tiden omtalas ur dansk horisont till väldigt stor del är just Västgötar vid närmare titt.
Västgötarna är väl främst just västgötar både i och utanför sagorna.
Läs trådarna som berör detta där finns både litteraturtips och direkta källbelägg. Den här tråden ska handla om Danaholmsfördraget. Mitt inlägg var en reaktion på att man försöker skilja ut västergötland som fristående från sveabegreppet på mycket lösa grunder vilket vi har ägnat otaliga inlägg åt i andra trådar.

granitza
Inlägg: 62
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 8 september 2019, 12:11

Här fortsättes på redovisningen av Gunnar Olssons (1953) källor, som startade i mitt inlägg 4 sept 17:38

Del 2

C:a 1200 berättar Olaf Tryggvasonar i Odd Snorressons saga att Norges sydvästra gräns går i Göta älv.

Under 1200-talets första årtionden återger Saxos Gesta Danorum: ”Halland och Blekinge skjuta liksom tvenne grenar fram på en gemensam stam ut från Skåne och nå genom vida bukter och krökar fram till Götaland och Norge”. GO: Tolkningen ger att mellan Halland och Norge blir ej rum för territorium tillhörande en tredje part. Den svenska västkustkorridoren är okänd för Saxo.

Enligt Theodricus´ (Monachus...) egen uppfattning från samma tid tillhörde Brännöarna Danmark.

Så återger Olsson texten från De profectione Danorum: [som] berättar om danska pilgrimer, som från Läsö styrde mot det norska landet och nådde rikenas gräns bland sandrevlar och skär. De förtöjde sina skepp på lugn hamn på Öckeröarna. En ofantlig flod, Elf, möter dem som kommer från havet. Där den rinner ut i havet, omslingrar den på båda sidor ön Hisingen. På sin högra sida låter den göter och daner bo, på den vänstra endast norrmännen. Denna flod skiljer på så sätt rikena åt.

Snorre Sturlason låter i Olof den Heliges saga en bonde säga: ”Vi bönder veta vilket det rätta landaskiftet av gammalt är mellan Norges konung, sveakonungen och danakonungen, att Göta älv har rått från Vänern till havet, men norrut Markerna till Eidaskog...”

Olsson konstaterar att läget vid älvmynningen inte klarades ut av gränslistor o dyl, däremot genom källmaterial av berättande natur. Hela västkusten var ursprungligen dansk. Från 1000-talet blev den delad mellan Danmark och Norge. Vid 1200-talets mitt ger Kung Valdemars jordebok ett annat läge. Danmarks gräns är skjuten längre söderut. När hände det?

Här övergår Olsson till att nämna de källor som ger upplysning om när Danmarks gräns kan ha skjutits söderut.
Först lägger han märke till uppgiften i Kung Valdemars jordebok att Brännö undanhölls av Karl Svenkesson. Han skriver att c:a 5 källor 1294-1320 behandlar Askim och Sävedal som svenska.

Olssons slutsats blir att korridoren tillkom mellan Saxos Praefatio 1206 och jordebokens gränslista 1261.

När Olsson skriver något om den s k Dalslandslistan och dess första gränsmärke, Surtubaergh, konstaterar han att denna lista som 1135 och 1273 års svensk-norska listor inte börjar vid havet; det gör däremot listan för gränsen mellan Halland och Västergötland, vilken har Danaholmen som utgångspunkt.

Han återger Hakonarsagan med dess möte mellan Håkon Håkonson och Birger jarls möten vid älven 1253 och 1254. Norrmannen uppehöll sig båda gångerna ”vid Lindholma”. Lindholmarna återkommer först 1333, då som slott.

Rimbegla, enligt Nat. Beckman (1913) troligen från 1200-talets första hälft, något senare än Snorres Heimskringla. Olsson ser Rimbegla som den äldsta text som härför Sävedal, Askim och ½ Hisingen till Sverige.

Sedan skriver han om en dansk storhetstid kring 1200 vilken över gick i inre oroligheter efter Kung Valdemars död 1241. GO: Sverige och Norge kunde förmodligen utnyttja Danmarks svaghetstillstånd.

Han snävar in korridoren uppkomst mellan c:a 1220 – 1260.

Han jämför fornminnesförekomsten i Askim, Sävedal men den i Västergötland. Mycket lite från järnåldern finns i de två häradena enligt Sarauw och Alin (1923). Av böterna enligt tinglottabalken i ÄvgL hade dessa härader och Bollebygd mycket obetydliga delar. Efter 1300 utvecklas dessa trakter. Men korridorens roll får inte överbetonas. Först kom hertigarnas tid, så unionsriket och växlande makthavare till 1471.

Två år efter slaget vid Brunkeberg 1471 utfärdades privilegiebrevet för Nya Lödöse.

…..............

Som synes här och av mitt inlägg 4 sept kl 17:38 har Olsson tagit fram ett flertal källor, som säger att norskt och danskt land möttes. Dessutom har vi indiciet för svenskarnas frånvaro att norrmännens strider med götarna skedde till lands.

För min egen undersökning om vem som innehade sydöstra Hisingen är mötet mellan Harald Hårdråde och danske kungen vid älven intressant. Harald övernattade ”alldeles vid gränsen”. I samband härmed hölls ett ting vid Tumlehed på Hisingens nordvästra sida. Med gränsen bör rimligen avses gränsen mellan norske och danske kungens område. Om Harald övernattade nära Tumlehed så var han nära den skiljelinje, som jag tänkt mig tvärsöver Hisingen mellan norskt och danskt område.

Einar Skulasons berättelse om en norsk straffexpedition på Hisingen förefaller vara riktad mot underlydande bönder. Men inget motsäger tanken att endast en del av Hisingen var det område där norsk kung hade att bestämma.

Hakonarsagans uppgift om att Håkon Håkonson uppehöll sig vid Lindholmen vid mötena med Birger jarl 1253-54 kan möjligen tolkas som att han var på norskt land och Birger jarl på svenskt. Men området kan nyligen ha övertagits från danskarna så uppgiften säger inget om den längre tidsperiod under vilken danskarna får antas ha dominerat i Göta älvs södra mynningsområde.

Av de källor som Olsson tagit fram finns ingen källa som visar att norrmännen innehade Hisingens sydöstra sida. Men en källa: Historien om danernas färd till Jerusalem, uppger att daner och svenskar fanns vid den östra älvådran (idag kallad Göta älv som också älven heter innan delningen) och att norrmännen, och endast de, höll till vid den nordvästra ådran, dvs nutidens Nordre älv. Denna källa är klar över norrmännen inte fanns på Hisingens sydöstra sida.

I recension i (Norsk) Historisk Tidskrift s 33-37 1954 presenterade norske historikern Johan Schreiner ytterligare två källor, som angav att Norge gränsade mot Danmark. Både Odd munk c:a 1200 och Fagrskinna c:a 1220 upplyser att Olav Trygvesson lade under sig hela Norge så långt som mot söder som till Danmark. En annan version av Odds Olavssaga säger att Göta älv bildar sydgränsen.

Men Schreiner skrev också om ett landskifte gällande Tuve och Lundby socknar. Där kan möjligen finnas uppgifter som motsäger min hypotes om dansk närvaro och norsk frånvaro på sydöstra Hisingen. Den redogörelsen får vänta till annat inlägg.
/granitza

granitza
Inlägg: 62
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 9 september 2019, 09:46

granitza skrev:
8 september 2019, 12:11
Här fortsättes på redovisningen av Gunnar Olssons (1953) källor, som startade i mitt inlägg 4 sept 17:38

Del 2

I recension i (Norsk) Historisk Tidskrift s 33-37 1954 presenterade norske historikern Johan Schreiner ytterligare två källor, som angav att Norge gränsade mot Danmark. Både Odd munk c:a 1200 och Fagrskinna c:a 1220 upplyser att Olav Trygvesson lade under sig hela Norge så långt som mot söder som till Danmark. En annan version av Odds Olavssaga säger att Göta älv bildar sydgränsen.

Men Schreiner skrev också om ett landskifte gällande Tuve och Lundby socknar. Där kan möjligen finnas uppgifter som motsäger min hypotes om dansk närvaro och norsk frånvaro på sydöstra Hisingen. Den redogörelsen får vänta till annat inlägg.
/granitza
Här följer mitt referat av Johan Schreiners recension. Intressant främst därför att Lundby och Tuve socknar får en framträdande plats. Mina kommentarer får vänta till senare inlägg.
/granitza

Johan Schreiners recension av G Olssons ”Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden” i (Norsk) Historisk Tidskrift s. 32 – 37 1954

Schreiner redogör för Olssons konstaterande att fastställandet av gränsskillnaden ute i skärgården till den lilla Danaholmen stammar från en senare period än tidigt i 1000-talet som har ansetts som hållpunkt för dateringen av sexstenslistan i Landamäre 1.

Schr godtar även Olssons utförliga dokumentation att källorna från slutet av 1100-talet och början av 1200-talet samstämmigt betraktar Göta älvs mynning som gemensam gräns för Danmark och Norge. Något svenskt herredöme var det här ännu inte tal om.

Härefter koncentrerar sig Schr på tidsbestämningen för gränsförflyttningen söder om älvens utlopp. Schr hävdar att denna enligt Olsson inte kan vara yngre än mitten av århundradet. Notiser som blev nedtecknade mellan 1254 och 1261 [ö-notiserna i Kung Valdemars Jordebok] synes vittna om att danskarna vid tiden inte hade försonat sig med förlusten av Brännöarna (Göteborgs södra skärgård); men senare stöter vi aldrig på liknande suveränitetskrav.

Norge har hamnat lite utanför synfältet i Olssons undersökning, hävdar Schr. Redogörelsen för de svensk-norska mellanhavandena är inte obetingat tillfredsställande, vilket Schr sedan försöker korrigera.

Schr: ”Den svenske ekspansion mot kysten i vest, foregikk på bekostning også av Norge. Nordmennene mistet to geografisk atskilte kirkesogn i den sydlige del av Hisingen.”. Därmed kom båda sidor av det östliga älvutloppet att höra till Sverige och detta hade stor strategisk betydelse. Enligt Olsson har erövringen skett före 1250 ungefär vid samma tid som de nordhalländska distrikten blev svenska. Enda hållpunkten han har för denna tidsbestämning är den översikt över Väst- och Mellansveriges geografi som Rimbegla ger. I denna upplyses att Hisingen ligger västerut i deltat vid havet och att kungarna har vardera hälften.

Olsson godtar Nat Beckmans tidsbestämning till första hälften av 1200-talet men efter att Heimskringla var färdig 1230. Vad gäller den yngsta möjliga tidsgränsen fäster sig Schr vid 1275, året för slaget vid Hova. Inga minnesvärda händelser inträffade i västra Sverige under mansåldern före detta år. Schr fastnar för att avsnittet i Rimbegla sannolikt är nedtecknat nån gång mellan 1230 och 1275.

Den första helt säkra upplysningen om att delningen (av Hisingen) hade skett härrör från 1276. Kallundborgske arkivregistratur, som författades 1476, innehåller följande notis: ”Item eet breff, met hvilket koning Woldemar aff Swerige han wederkenner sigh fore wenskab oc kerligheth han haffde befundhet aff koning Magnus aff Norge, att haffue vpladhet forscreffne koning Magnus til ewigh tiidh att haffue oc beholde til Norgis righe twenne sogne som ligge paa Hisyngen, som er Lyngby oc Twie. Dat. MCCLXX sexto” (De aeldste danske Archivregistraturer, ved T. A. Becker, I, s. 75. Kj-havn 1854).

Schr anser att brevet måste varit skrivet sommaren 1276 under en kort sammankomst mellan Valdemar och Magnus Lagaböter i Kongahella innan mötet med Magnus Ladulås. Men avtalet fick ingen praktisk betydelse då Valdemar lämnade Sverige för Danmark och allierade sig med Erik Klipping. Brevet återspeglar endast ett önskemål från norsk sida. Den södra delen av Hisingen hörde efteråt som före 1276 under Sverige.

Schr fäster sig vid Håkonssagans skildring av flera förhandlingsmöten i Götaälvstrakten vid mitten av århundradet. Vid sammankomsterna 1253 och 1254 uppehöll Håkon sig vid Lindholmen i Lundby socken medan Birger jarl höll till på Gullbergs ed tvärsöver vattnet. Vid första mötet 1249 lade Håkan till vid Torskog på västra stranden av Göta älv medan Birger jarl inkvarterade sig i Lödöse mitt emot. Vid detta tillfälle är det uppenbart att varje part med uppsåt såg till att bo på egna landets mark.

Schr ser en slående parallell med tillvägagångssättet vid 1253 och 1254 års möten. Han menar så att samma hänsyn bör ha spelat in också vid dessa möten. Slutsatsen Schr drar är att hela Hisingen tillhörde Norge vid denna tidpunkt.

Under mötet 1253 var också danska förhandlare på plats. De tvingades gå med på att Halland skulle pantsättas till Norge som säkerhet för norska penningkrav. Överenskommelsen visar hur stark position Håkon denna tid. Om han verkligen hade haft en ouppgjord gränstvist med Sverige borde tillfället nu ha erbjudit sig att ordna upp mellanhavandet. En sådan nyckelposition kan knappast ha gått förlorad så länge han levde.

Håkonssagan berättar om vänskap mellan kung Håkon och Birger jarl bekräftad under nya möten både 1258 och 1260. Hur förhållandet mellan länderna var efter 1263 saknar vi helt upplysningar om. Våren 1273 hade Magnus Lagaböter en sammankomst med kung Valdemar kring ett inre tvistemål i Sverige. Efter detta år har den svenske kungen knappast varit i stånd att uppträda aggressivt gentemot Norge. Snarare var det norrmännen som nu hade övertaget.

Sannolikheten talar för att delningen av Hisingen kan tidsbestämmas till åren 1263 – 1273. Under samma tid fick Norge uppge utposter som Hebriderna och Man. Någon formell överenskommelse har knappast upprättats om förlusten av de två socknarna på Hisingen. Kung Magnus gav i alla fall inte direkt upp. Hans energiska försök 1276 att vinna tillbaka Lundby och Tuve återspeglar det faktum att herredömet över norra stranden av Göta älvs östliga utlopp betecknade en viktig vinst för Sverige.

Militärt vägde denna förlust stort. Gränsförskjutningen är ett uttryck för hur maktförhållande mellan de två länderna förskjutits. Den svenska statsmakten konsoliderades och i längden blev det också för Norge omöjligt att bevara hela sitt gamla område vid Göta älvs mynning.

..................
Mina kommentarer till Schreiners uppfattning kommer i senare inlägg.
/granitza

Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 9 september 2019, 13:42

granitza skrev:
2 september 2019, 17:28
Jag vill därför med hjälp av Gunnar Olsson: Sverige och landet vid Göta älvs mynning (1953) i senare inlägg dra fram i ljuset flera av de källor, som av traditionen ansetts visa att norrmännen innehade hela Hisingen.
Jeg kender ikke til Gunnar Olsson’s afhandling, men har noteret at denne er skrevet helt tilbage i år 1953. Historisk litteratur i Skandinavien - på det tidspunkt - baserede sig i et stort omfang bl.a. på de norrøne krønikers beskrivelser, som for størsteparten blev accepteret som ’historiske’.

Efterfølgende ser jeg, at ’granitza’ har udført et stort arbejde med at opregne de relevante kilder, som ’Olsson’ anvender som dokumentation, samt - går jeg ud fra - hans egne fortolkninger. En svaghed her er, at kildernes oprindelse med forfatter og årstal ikke fremgår. Det, der har præget den ældre forskning er, at man generelt havde stor tiltro til saga-litteraturen som hovedsageligt blev opfattet som ’historisk’.

Læses ”Danmarks Historie” fra 1962-63 fremstår der her en hel del citater fra sagaerne, som man stadig på det tidspunkt betragtede som historiske.

De efterfølgende 66 år efter Olsson’s udgivelse har frembragt utallig ny faglitteratur baseret på ny forskning indenfor historie, arkæologi og numismatik, sammenholdt med moderne teknologi. Herunder kildekritiken. Det er nok yderst sjældent at der i moderne historieskrivning stadig henvises til kilder, der er ældre end 1953, med mindre det drejer sig om kategorien med eksempelvis originale (pave)breve, årbøger (annaler), diplomer, etcetera, etcetera.

Eller, hvis opgaven er at dokumentere oversættelsen af en bestemt tekst skrevet i en tidlig middelalderlig form for klassisk latin.
Senast redigerad av 3 Historikus, redigerad totalt 9 gång.

Skriv svar