Ny tolkning av Danaholmsfördraget

1066 - 1520
Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 11 september 2019, 17:09

granitza skrev:
9 september 2019, 17:24
Från vad jag läst av 50-talets svenska historiker har jag inte fått intrycket att de är omedvetna om att sagornas uppgifter inte får tas för gott. Trots berättelserna tillkomst relativt lång tid efter skildrade händelser och därav följande opålitlighet, kan ändå den muntliga traditionen ha förmedlat vissa uppgifter som är värda att beakta.
Hvor stor en andel der er historie og hvad der er narrativt er svært at sige, men at der er et gran af sandhed i sagaerne er korrekt. Min analyse af Olav Haraldsson - som desuden hedder Olav den Hellige - viser tydeligt basale historiske afvigelser.
eksempel side 39 skrev:The first real traces of Olav Haraldsson appear in England around 30 years after his death, in the 1060s. No clues or signs in the sources shows that he has taken part in the battle of England. Somewhere between the year 1030 and up to 1060s the first version of an ecclesiastical legend of ‘Saint Olave’ may have been written down. This means - and the fact is - that the valid documentation - i.e. transcripts - for the most parts is 145 to 200 years after the events, and death of Olav Haraldsson. However, more is up to 300 years after the activities.

Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 11 september 2019, 17:22

granitza skrev:
21 augusti 2019, 19:49
Jag har läst berättelsen tidigare på svenska . . .
granitza skrev:
8 september 2019, 12:11
Så återger Olsson texten från De profectione Danorum: [som] berättar om danska pilgrimer, som från Läsö styrde mot det norska landet och nådde rikenas gräns bland sandrevlar och skär. De förtöjde sina skepp på lugn hamn på Öckeröarna. En ofantlig flod, Elf, möter dem som kommer från havet. Där den rinner ut i havet, omslingrar den på båda sidor ön Hisingen. På sin högra sida låter den göter och daner bo, på den vänstra endast norrmännen. Denna flod skiljer på så sätt rikena åt.
Historikus skrev:
9 september 2019, 14:17
Det fremgår ikke af ovenstående - hvorfra - dvs. hvilken kilde, forfatter og årstal - Olsson gengiver teksten fra ??????
granitza skrev:
9 september 2019, 18:29
Lugn, antagligen framgår det av hans notapparat. Så länge gissar jag att han utgår från Gertz´utgåva.
granitza skrev:
10 september 2019, 21:09
Sedan har vissa översättare valt att utgå från ön för att på ett överskådligt sätt visa var de olika folken håller till.
granitza

Det er vel rimeligt at du redegør for Olsson’s kildes synlighed og sporbarhed og ikke - som i det sidste indlæg - forsøger at flytte fokus væk fra spørgsmålet. Jeg ser af historikken, at du helt fra start af denne tråd beretter, at ”Jag har läst berättelsen tidigare på svenska” - dvs. ’Profectione’. Langt senere i debatten gengiver du Olsson’s svenske tekst - men uden at verificere både den latinske som den svenske kilde.

Problemstillingen med de latinske oversættelser har i debatten været essentielt, men af én eller anden årsag ønsker du ikke at oplyse oprindelsen af Olsson’s oversættelse af ’Profectione’. Dine antagelser og gisninger samt subjektive forklaring - godtages ikke som belæg.

Du har selv skrevet, at dine noter måske er en tekstblanding af Olsson’s og granitza’s bemærkninger (egna anteckningar), så jeg har lidt problemer med at vide, hvem det er der taler.

Ps.: Jeg kan jo låne Olsson’s afhandling på biblioteket, så kan jeg selv tjekke op på det spørgsmål.

granitza
Inlägg: 62
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 11 september 2019, 19:45

Historikus skrev:
11 september 2019, 17:22

Historikus skrev:
9 september 2019, 14:17
Det fremgår ikke af ovenstående - hvorfra - dvs. hvilken kilde, forfatter og årstal - Olsson gengiver teksten fra ??????
granitza skrev:
9 september 2019, 18:29
Lugn, antagligen framgår det av hans notapparat. Så länge gissar jag att han utgår från Gertz´utgåva.

granitza

Det er vel rimeligt at du redegør for Olsson’s kildes synlighed og sporbarhed og ikke - som i det sidste indlæg - forsøger at flytte fokus væk fra spørgsmålet. Jeg ser af historikken, at du helt fra start af denne tråd beretter, at ”Jag har läst berättelsen tidigare på svenska” - dvs. ’Profectione’. Langt senere i debatten gengiver du Olsson’s svenske tekst - men uden at verificere både den latinske som den svenske kilde.

Problemstillingen med de latinske oversættelser har i debatten været essentielt, men af én eller anden årsag ønsker du ikke at oplyse oprindelsen af Olsson’s oversættelse af ’Profectione’. Dine antagelser og gisninger samt subjektive forklaring - godtages ikke som belæg.

Du har selv skrevet, at dine noter måske er en tekstblanding af Olsson’s og granitza’s bemærkninger (egna anteckningar), så jeg har lidt problemer med at vide, hvem det er der taler.

Ps.: Jeg kan jo låne Olsson’s afhandling på biblioteket, så kan jeg selv tjekke op på det spørgsmål.
Historikus,

Uppmaningen till lugn beror på att jag inte har tillgång till boken. Det har jag nämnt tidigare. Nu beställd men ännu hos annan låntagare. Du får alltså vänta - eller låna boken själv.

Jag har inte menat att risken finns att jag blandar ihop egna anteckningar med Olssons text (även om det också kan hända) utan att mina anteckningar inte på rätt eller tillräckligt fullständigt sätt ger rättvisa åt Olssons i den tabellartade uppställning jag gjorde.

Översättningen av den mening från latin som här i huvudsak diskuterats ser nog inte de flesta som essentiell. Det gör troligen bara du då du inte släpper ämnet. Och ännu har vi inte fått höra din egen tolkning av var de nämnda folken höll till trots flera påstötningar. Med varje nytt inlägg från din sida som inte berör det efterlysta skulle någon kunna tro att du försöker flytta fokus till något annat.

Jag försöker inte flytta fokus från Danaholmsfrågan. Men Valdemar ledde mig in på spåret med Götaälvdalen då jag råkade ha helt ny kunskap om läget i terrängen för märkena närmast Kongahella i de allra äldsta norsk-svenska gränslistorna från 1273 och tidigare. Jag har inte sett någon forskare som tidigare har antagit och lyckats identifiera denna uppgivna riksgräns till bergsryggen väster om Göta älv. Sagornas berättelser om gränsen i älven från Vänern till havet kommer därmed i nytt ljus som senare försök att föra ett nytillskott långt tillbaka i tiden. Jag vill uppmana läsare här att med hjälp av kartor och andra hjälpmedel noggrant läsa inlägget och pröva rimligheten i argumentationen. Det är helt nya rön som där presenteras.

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 3035
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Yngwe » 11 september 2019, 20:00

Kan bara bekräfta granitzas tanke om att det utan tvekan verkats om Historikus flyttar fokus. Anledningen kan knappast vara någon annan än att Historikus hamnat i ett hörn där han antingen får erkänna att hans tolkning inte kan stämma eller framhävda att grammatiken inte gäller...


I övrigt en av de mest intressanta trådarna på mycket länge med nytt tema, många intressanta vinklingar och fakta, och i huvudsak mycket god och respektfull ton. Sitter själv med karta och ortsnamnsregister och följer Granitzas snitslade banor. Mycket givande. :D

Bäckahästen
Inlägg: 1608
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Bäckahästen » 11 september 2019, 22:04

Jag håller med. :D Verkligen en intressant tråd att läsa.

Tummen upp! :D

granitza
Inlägg: 62
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 12 september 2019, 10:19

Yngwe skrev:
11 september 2019, 20:00

I övrigt en av de mest intressanta trådarna på mycket länge med nytt tema, många intressanta vinklingar och fakta, och i huvudsak mycket god och respektfull ton. Sitter själv med karta och ortsnamnsregister och följer Granitzas snitslade banor. Mycket givande. :D
Tack Yngwe och Bäckahästen för er uppskattning av tråden.

Till alla som fann inlägget om gränsmärkena väster om Götaälvdalen 11 september 2019 kl 12:13 intressant:

Vid en titt i mitt fotoalbum från platsen för Raudshellis fiaell upptäckte jag att flyttblocket har ett namn, Röllingsbergsten. Det namnet hittade jag i lantmäteriakten 15-VÄY-90 för laga skifte Röd, Västerlanda, Inlands Torpe härad 1830 på lantmateriet.se > Kartor och geografisk information > Historiska kartor. Genom Avancerad sökning kan akten tas fram från Lantmäterimyndigheternas arkiv för Älvsborgs län.

Kartan över utmarken till Westerlanda Nordgården, Wester Röd och Mjösund 1828 har med namnet Röllingsbergsten på flyttblocket. På blockets södra sida finns ett rött vertikalt streck målat. Där finns också ett hål av allt att döma uthugget av människa horisontellt in i stenen.

Förleden i stennamnet bidrog säkert till min övertygelse att detta är platsen för gränsmärket Raudshellis fiaell.

Bild

Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 12 september 2019, 11:37

granitza skrev:
9 september 2019, 17:24
Från vad jag läst av 50-talets svenska historiker har jag inte fått intrycket att de är omedvetna om att sagornas uppgifter inte får tas för gott. Trots berättelserna tillkomst relativt lång tid efter skildrade händelser och därav följande opålitlighet, kan ändå den muntliga traditionen ha förmedlat vissa uppgifter som är värda att beakta.
Birgit og Peter Sawyer har en ganske god indfaldsvinkel til spørgsmålet.
The role of oral tradition

Although runes were used much more widely than has sometimes been supposed, it was mainly for memorial inscriptions, short messages, and occasionally a poem: they did not give rise to a written culture. Knowledge about most things - customs, social relations, kinship, craftsmanship, history, the art of living, ideas about life and death, creation and doomsday - were passed on by word of mouth. This oral culture flourished alongside the written culture that was introduced by the Church, each influencing the other. Consequently, it is uncertain how far the early written versions of laws, sagas and history produced in Scandinavia were based on oral traditions, and to what extent those traditions were affected by being put into writing.

For an earlier generation of scholars this was no problem; it was generally believed that records of past events, beliefs and customs were preserved in sagas, poems and legal formulas that were passed by word of mouth unchanged for centuries before they were 'written down' in the twelfth century and later.

Few, if any scholars nowadays believe that the relationship between past reality and the ways it was represented in oral tradition and texts is so simple. In the first place, modern studies of the development and transmission of traditions have demonstrated that tradition and historicity are very different. Oral traditions, whether preserved in stories, poems or rules of law, are modified from time to time to suit changing circumstances, and when they are ultimately put in writing, it is the versions then current, not their distant and forgotten sources, that are drawn on. It is, moreover, clear that in medieval Scandinavia traditions were not recorded mechanically; authors were not passive mediators but adaptors. They also had written sources, including laws and literary works from other parts of Europe, which greatly influenced the form as well as the content of the texts produced in Scandinavia.

There are, however, very different opinions about the possibility of tracing native traditions in Scandinavian texts. For many scholars the pendulum has swung so far that they treat sagas and laws exclusively as products of the time they were written, and consider that traditional elements in them are undetectable, or non-existent. According to that view, sagas and laws can only be used as sources for the ideas, values and attitudes of the thirteenth and fourteenth centuries. Some students of the sagas have, however, not given up hope of finding criteria to identify traditional elements in them. Legal historians, in contrast, appear to be increasingly pessimistic about such a possibility. Indeed, some have gone so far as to deny that the medieval laws contain any native element.
Kilde: Medieval Scandinavia, from conversion to reformation ca 800 - 1500, af Birgit & Peter Sawyer 1992

granitza
Inlägg: 62
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 13 september 2019, 09:00

granitza skrev:
9 september 2019, 09:46
granitza skrev:
8 september 2019, 12:11
Här fortsättes på redovisningen av Gunnar Olssons (1953) källor, som startade i mitt inlägg 4 sept 17:38

Del 2


Men Schreiner skrev också om ett landskifte gällande Tuve och Lundby socknar. Där kan möjligen finnas uppgifter som motsäger min hypotes om dansk närvaro och norsk frånvaro på sydöstra Hisingen. Den redogörelsen får vänta till annat inlägg.
/granitza
Här följer mitt referat av Johan Schreiners recension. Intressant främst därför att Lundby och Tuve socknar får en framträdande plats. Mina kommentarer får vänta till senare inlägg.
/granitza

Kommentarer till Johan Schreiners recension av G Olssons ”Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden” i (Norsk) Historisk Tidskrift s. 32 – 37 1954
Härefter koncentrerar sig Schr på tidsbestämningen för gränsförflyttningen söder om älvens utlopp. Schr hävdar att denna enligt Olsson inte kan vara yngre än mitten av århundradet. Notiser som blev nedtecknade mellan 1254 och 1261 [ö-notiserna i Kung Valdemars Jordebok] synes vittna om att danskarna vid tiden inte hade försonat sig med förlusten av Brännöarna (Göteborgs södra skärgård); men senare stöter vi aldrig på liknande suveränitetskrav.
Granitza: Schreiner återger inte helt rätt Olssons tidsintervall för korridorens uppkomst. Efter att försöksvis ha angivit ett vidare spann begränsar sig Olsson till c:a 1220 - c:a 1260.
Norge har hamnat lite utanför synfältet i Olssons undersökning, hävdar Schr. Redogörelsen för de svensk-norska mellanhavandena är inte obetingat tillfredsställande, vilket Schr sedan försöker korrigera.
Schr: ”Den svenske ekspansion mot kysten i vest, foregikk på bekostning også av Norge. Nordmennene mistet to geografisk atskilte kirkesogn i den sydlige del av Hisingen.”. Därmed kom båda sidor av det östliga älvutloppet att höra till Sverige och detta hade stor strategisk betydelse. Enligt Olsson har erövringen skett före 1250 ungefär vid samma tid som de nordhalländska distrikten blev svenska. Enda hållpunkten han har för denna tidsbestämning är den översikt över Väst- och Mellansveriges geografi som Rimbegla ger. I denna upplyses att Hisingen ligger västerut i deltat vid havet och att kungarna har vardera hälften.
Granitza: Schreiner utgår från att Norge måste ha innehaft hela Hisingen innan korridoren tillkom. Detta är helt i linje med den traditionella synen. Men var finns källorna som säger detta eller åtminstone gör det sannolikt? En källa, berättelsen om danernas färd till Jerusalem, troligen från sent 1100-tal, säger att norrmännen fanns vid Nordre älv-sidan medan daner och göter bodde vid sydöstra älvutloppet.

Schreiner skriver vidare om stor betydelse strategisk betydelse för Sverige genom innehavet av Lundby och Tuve. Jag menar att norska kontrollen av östsidan av Kvillen, Backa socken och Kärraområdet hade ännu större betydelse för norska sidan. Genom denna antagna framryckning till sydöstra älvfåran kom man nära götarnas låtanden och göranden och kunde hålla uppsikt över detta.
Olsson godtar Nat Beckmans tidsbestämning till första hälften av 1200-talet men efter att Heimskringla var färdig 1230. Vad gäller den yngsta möjliga tidsgränsen fäster sig Schr vid 1275, året för slaget vid Hova. Inga minnesvärda händelser inträffade i västra Sverige under mansåldern före detta år. Schr fastnar för att avsnittet i Rimbegla sannolikt är nedtecknat nån gång mellan 1230 och 1275.


Granitza: Minnesvärda händelser verkar ha inträffat men vi vet inte detaljerna och tidpunkterna.
Den första helt säkra upplysningen om att delningen (av Hisingen) hade skett härrör från 1276. Kallundborgske arkivregistratur, som författades 1476, innehåller följande notis: ”Item eet breff, met hvilket koning Woldemar aff Swerige han wederkenner sigh fore wenskab oc kerligheth han haffde befundhet aff koning Magnus aff Norge, att haffue vpladhet forscreffne koning Magnus til ewigh tiidh att haffue oc beholde til Norgis righe twenne sogne som ligge paa Hisyngen, som er Lyngby oc Twie. Dat. MCCLXX sexto” (De aeldste danske Archivregistraturer, ved T. A. Becker, I, s. 75. Kj-havn 1854).

Schr anser att brevet måste varit skrivet sommaren 1276 under en kort sammankomst mellan Valdemar och Magnus Lagaböter i Kongahella innan mötet med Magnus Ladulås. Men avtalet fick ingen praktisk betydelse då Valdemar lämnade Sverige för Danmark och allierade sig med Erik Klipping. Brevet återspeglar endast ett önskemål från norsk sida. Den södra delen av Hisingen hörde efteråt som före 1276 under Sverige.
Granitza: En betydande tid kan ha gått innan första upplysningen bevarad för eftervärlden dyker upp. Omständigheterna som ledde Schr till uppfattningen att brevet bör vara skrivet 1276 känner jag inte tillräckligt till för att ha någon uppfattning om. Men är det inte troligt att landkorridoren, med Tuve och Lundby, tillkom under 1250-talet med dess uppgivna vänskapliga förhållandena mellan de norska och svenska makthavarna?
Schr fäster sig vid Håkonssagans skildring av flera förhandlingsmöten i Götaälvstrakten vid mitten av århundradet. Vid sammankomsterna 1253 och 1254 uppehöll Håkon sig vid Lindholmen i Lundby socken medan Birger jarl höll till på Gullbergs ed tvärsöver vattnet. Vid första mötet 1249 lade Håkan till vid Torskog på västra stranden av Göta älv medan Birger jarl inkvarterade sig i Lödöse mitt emot. Vid detta tillfälle är det uppenbart att varje part med uppsåt såg till att bo på egna landets mark.

Schr ser en slående parallell med tillvägagångssättet vid 1253 och 1254 års möten. Han menar så att samma hänsyn bör ha spelat in också vid dessa möten. Slutsatsen Schr drar är att hela Hisingen tillhörde Norge vid denna tidpunkt.


Granitza: Lindholmen i Lundby kan ha varit norskt 1253 och 1254. Men vi vet inte om det i så fall var ett tillfälligt innehav, kanske alldeles nyss övertaget från danskarna? Båda kungarna kan ha övernattat på mark tidigare eller nyss tagen från danskarna. Flera byten av landområden kan ha skett innan en stabilitet nåddes.
Under mötet 1253 var också danska förhandlare på plats. De tvingades gå med på att Halland skulle pantsättas till Norge som säkerhet för norska penningkrav. Överenskommelsen visar hur stark position Håkon denna tid. Om han verkligen hade haft en ouppgjord gränstvist med Sverige borde tillfället nu ha erbjudit sig att ordna upp mellanhavandet. En sådan nyckelposition kan knappast ha gått förlorad så länge han levde.


Granitza: Norske kungen hade en stark position. Eventuella tvister bör endast ha rört hur man skulle fördela det man vunnit på Danmarks bekostnad. Att Norge skulle ha avträtt eget land förefaller inte troligt. Första meningen nedan bekräftar den vänskap som rådde mellan Håkon och Birger jarl.
Håkonssagan berättar om vänskap mellan kung Håkon och Birger jarl bekräftad under nya möten både 1258 och 1260. Hur förhållandet mellan länderna var efter 1263 saknar vi helt upplysningar om. Våren 1273 hade Magnus Lagaböter en sammankomst med kung Valdemar kring ett inre tvistemål i Sverige. Efter detta år har den svenske kungen knappast varit i stånd att uppträda aggressivt gentemot Norge. Snarare var det norrmännen som nu hade övertaget.

Sannolikheten talar för att delningen av Hisingen kan tidsbestämmas till åren 1263 – 1273. Under samma tid fick Norge uppge utposter som Hebriderna och Man. Någon formell överenskommelse har knappast upprättats om förlusten av de två socknarna på Hisingen. Kung Magnus gav i alla fall inte direkt upp. Hans energiska försök 1276 att vinna tillbaka Lundby och Tuve återspeglar det faktum att herredömet över norra stranden av Göta älvs östliga utlopp betecknade en viktig vinst för Sverige.


Granitza: Schreiner tror alltså på ett sent inlemmande av Lundby och Tuve till Sverige i en tid vi helt saknar upplysningar från. Kopplingen till samtida tillbakadraganden från norskt land på andra sidan Nordsjön förefaller inte glasklar.

Hur som helst skriver han att socknarna aldrig blev förda till Norge. Han tar för detta fasta på en uppgift i Annales Lundenses som berättar att Erik Menved under kriget mot Norge sände trupper i 1294 ”in insulam Hisinge (et) uastauit medietatem eius” - härjade halvparten av Hisingen, nämligen utan tvivel den del som Norge hade [fortsatt i behåll]. I ordböckerna ser jag att ´medietas´, atis, f. i första hand betyder ´mitt´. I överförd betydelse kan det betyda ´hälft, halva´. Att han på ön Hisingen skulle ha härjat ´dess halva´ låter lite förbryllande. Eller syftar han på norske kungen – hans halva? Här krävs läsning av angränsande meningar för ett klarläggande. Alternativ tolkning är att Erik Menved istället härjade i det inre av ön, i dess mitt, vilket ändå förstås troligen var på norskt område.

Jag har svårt att se att Schreiners argument för när socknarna kan ha blivit svenska övertrumfar Olssons angivande av perioden c:a 1230 – c:a 1260 för korridoren som helhet. Tillskottet av korridoren för Sverige bör i stort ha tillkommit i en paketlösning mellan Norge och Sverige under en begränsad tidsrymd. Men mycket tyder på att Danmark fick behålla Brännöarna, södra skärgården, en tid. De märkliga gränsmärkena Danaholm och Stämmesund utanför häradsindelningen i Kung Valdemars jordebok kan tyda på detta.

Historikus
Inlägg: 478
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 17 september 2019, 13:00

Danmarks lilje versus Danæ holmbær

Danska liljan - der er nævnt omkring 1500-tallet - kan udmærket have været en del af grænsen, hvor et ganske lille skær yderst i Götaelvens udløb har været et grænsemærke. Mindre klippeskær ses at optræde i Halland flere steder i vandløb i forbindelse med grænsemarkeringer. Om denne lille holm tidligere har haft navnet Danaholmen - og om den har været et grænsemærke, vides ikke. Denne holm har i dag en udstrækning på ca. 180 x 170 m og ligger sammen med Klåveskär og Vasskären. Klåveskär fremgår af Jordebogens Hallandia Landæmærkæ som ’Klyuær’ - og i VGL B 59 som ’klyfiær’.

Danaholmen - optræder i utallige lovskrifter og krøniker. Peter Sawyers ”Festskrift til Olaf Olsen” nævner, at der indtil nu - på kort tid - ”er fundet 27 manuskripter frem, der indeholder ’Landamæri’ - og flere er på vej”. Det viser lidt om udbredelsen og kopieringen af denne tekst.

Følgende lovtekst-uddrag vises her -
  • Borgarþingsloven, Codex C.14, fra før 1200, ældste fragment fra ca. 1230.
    Danahulm ær skiptær i þræ hlutir • A en lot upsalæ conongær • Annæn a dana conongær • þridþiæ lot a noregs conongær •
    ________________________________________
  • Ældre Västgötalov, Codex B59(A))1, fra ca. 1219-20, ældste fragment fra ca. 1250.
    Danæ holmbær ær skiptær i þre løte • A en lot vpsalæ conongær • Annæn a dana conongær • þridþiæ lot a noregs conongær •
    ________________________________________
  • Codex Runicus, Codex AM 28 8vo, 1250-erne,
    Danahulm ær skiftær i þre løter • en lot a dana kunung • annan suia kunung • ok • þriþia norehs kunung •
    ________________________________________
  • Eriks sjællandske Lov, Codex AM 455.12, fra 1200-tallet, version på middelnedertysk,
    Dane holm is ghedeilt jn dreen loten • eyn lot hort dem denschen koninghe • dat ander hort to vppsael konning • dat derde hort dem norwegeschen koninghe •
    ________________________________________
  • Svensk krønike, Codex D.26(P), håndskrift fra ca. år 1450.
    Danæ holmbær ær skiptær i þre løte • en deel vpsala conongær • Annæn om a dana conongær • þridþiæ om a noregs conongær •
    ________________________________________
  • Den svenske Rimkrønike, Codex D.4(Q), håndskrift fra sidste halvdel af 1400-tallet.
    Danæ holmbær ær skiptis tha þre dela • en deel atte opsala conongær • Annæn deel danmarkx conongær • oc • þridþiæ deel om a noregs conongær •
________________________________________

Kommentar

Skiptær betyder ”delad, genom egendoms delning skild från en annan”. Det nordiske hlutur betyder ’lot’ og hlutir er flertalsformen ’lotær’. ’Lot’ i betydningen ”mindre, afgrænset jordstykke betragtet ud fra dets ejerforhold“, dvs. et jordlod. På moderne islandsk betyder skipt í þrjá hluta på latin divisa in partes tres.

Læg mærke til, at de svenske lov-udgaver nævner Uppsala kongen først - og de danske nævner Daner kongen. I ’Landamæri’ findes desuden teksten med ”kongen der sad på hesten og de andre nordiske konger, der holdt bidslet og stigbøjlen”. De svenske tekster fortæller at den svenske konge sidder til hest mens den danske konge holder bidslet og den norske konge hans stigbøjle. I de danske tekster er rollerne byttet om, hvor den danske konge sidder til hest mens den svenske og norske konge er hans tjenere. Motivets oprindelse findes i europæisk sammenhæng tidligst fra begyndelsen af 1200-tallet og i nordisk sammenhæng i Skjoldungesagaen ligeledes fra samme periode.
Senast redigerad av 2 Historikus, redigerad totalt 18 gång.

granitza
Inlägg: 62
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 17 september 2019, 15:46

Historikus skrev:
17 september 2019, 13:00
Danmarks lilje versus Danæ holmbær

Danska liljan - der er nævnt omkring 1500-tallet - kan udmærket have været en del af grænsen, hvor et ganske lille skær yderst i Götaelvens udløb har været et grænsemærke. Mindre klippeskær ses at optræde i Halland flere steder i vandløb i forbindelse med grænsemarkeringer. Om denne lille holm tidligere har haft navnet Danaholmen - og om den har været et grænsemærke, vides ikke. Denne holm har i dag en udstrækning på ca. 180 x 170 m og ligger sammen med Klåveskär og Vasskären. Klåveskär fremgår af Jordebogens Hallandia Landæmærkæ som ’Klyuær’ - og i VGL B 59 som ’klyfiær’.
Det stämmer att Danmarks lilja ligger tillsammans med Klåveskär och Vasskären (längst nordväst i Brännöarkipelagen). Märkena 'Klyuaer'resp 'klyfiaer' är dock inte Klåva utan Klöva, som ligger 3 km väster om Spårhaga, Fjäre härad. Hallands nordgräns som löper i öst-väst fortsätter ut i fjorden där Klöva egentligen är kluven i två öar. Nutidens gräns går i sundet mellan de två ödelarna.

Om gränsen där dras ut ännu längre västerut nås 'Kungs sund' söder om Vrångö. Enligt Gunnar Olsson (1955), En gränsundersökning i södra skärgården 1642, I Medlemsblad för Götiska förbundet och dess dotterloger, nr 43, april 1955, fanns märket 'staemnu sund' (VGL B 59) här, mellan Vrångö och Kungsö.

Skriv svar