granitza skrev: ↑9 september 2019, 09:46
granitza skrev: ↑8 september 2019, 12:11
Här fortsättes på redovisningen av Gunnar Olssons (1953) källor, som startade i mitt inlägg 4 sept 17:38
Del 2
Men Schreiner skrev också om ett landskifte gällande Tuve och Lundby socknar. Där kan möjligen finnas uppgifter som motsäger min hypotes om dansk närvaro och norsk frånvaro på sydöstra Hisingen. Den redogörelsen får vänta till annat inlägg.
/granitza
Här följer mitt referat av Johan Schreiners recension. Intressant främst därför att Lundby och Tuve socknar får en framträdande plats. Mina kommentarer får vänta till senare inlägg.
/granitza
Kommentarer till Johan Schreiners recension av G Olssons ”Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden” i (Norsk) Historisk Tidskrift s. 32 – 37 1954
Härefter koncentrerar sig Schr på tidsbestämningen för gränsförflyttningen söder om älvens utlopp. Schr hävdar att denna enligt Olsson inte kan vara yngre än mitten av århundradet. Notiser som blev nedtecknade mellan 1254 och 1261 [ö-notiserna i Kung Valdemars Jordebok] synes vittna om att danskarna vid tiden inte hade försonat sig med förlusten av Brännöarna (Göteborgs södra skärgård); men senare stöter vi aldrig på liknande suveränitetskrav.
Granitza: Schreiner återger inte helt rätt Olssons tidsintervall för korridorens uppkomst. Efter att försöksvis ha angivit ett vidare spann begränsar sig Olsson till c:a 1220 - c:a 1260.
Norge har hamnat lite utanför synfältet i Olssons undersökning, hävdar Schr. Redogörelsen för de svensk-norska mellanhavandena är inte obetingat tillfredsställande, vilket Schr sedan försöker korrigera.
Schr: ”Den svenske ekspansion mot kysten i vest, foregikk på bekostning også av Norge. Nordmennene mistet to geografisk atskilte kirkesogn i den sydlige del av Hisingen.”. Därmed kom båda sidor av det östliga älvutloppet att höra till Sverige och detta hade stor strategisk betydelse. Enligt Olsson har erövringen skett före 1250 ungefär vid samma tid som de nordhalländska distrikten blev svenska. Enda hållpunkten han har för denna tidsbestämning är den översikt över Väst- och Mellansveriges geografi som Rimbegla ger. I denna upplyses att Hisingen ligger västerut i deltat vid havet och att kungarna har vardera hälften.
Granitza: Schreiner utgår från att Norge måste ha innehaft hela Hisingen innan korridoren tillkom. Detta är helt i linje med den traditionella synen. Men var finns källorna som säger detta eller åtminstone gör det sannolikt? En källa, berättelsen om danernas färd till Jerusalem, troligen från sent 1100-tal, säger att norrmännen fanns vid Nordre älv-sidan medan daner och göter bodde vid sydöstra älvutloppet.
Schreiner skriver vidare om stor betydelse strategisk betydelse för Sverige genom innehavet av Lundby och Tuve. Jag menar att norska kontrollen av östsidan av Kvillen, Backa socken och Kärraområdet hade ännu större betydelse för norska sidan. Genom denna antagna framryckning till sydöstra älvfåran kom man nära götarnas låtanden och göranden och kunde hålla uppsikt över detta.
Olsson godtar Nat Beckmans tidsbestämning till första hälften av 1200-talet men efter att Heimskringla var färdig 1230. Vad gäller den yngsta möjliga tidsgränsen fäster sig Schr vid 1275, året för slaget vid Hova. Inga minnesvärda händelser inträffade i västra Sverige under mansåldern före detta år. Schr fastnar för att avsnittet i Rimbegla sannolikt är nedtecknat nån gång mellan 1230 och 1275.
Granitza: Minnesvärda händelser verkar ha inträffat men vi vet inte detaljerna och tidpunkterna.
Den första helt säkra upplysningen om att delningen (av Hisingen) hade skett härrör från 1276. Kallundborgske arkivregistratur, som författades 1476, innehåller följande notis: ”Item eet breff, met hvilket koning Woldemar aff Swerige han wederkenner sigh fore wenskab oc kerligheth han haffde befundhet aff koning Magnus aff Norge, att haffue vpladhet forscreffne koning Magnus til ewigh tiidh att haffue oc beholde til Norgis righe twenne sogne som ligge paa Hisyngen, som er Lyngby oc Twie. Dat. MCCLXX sexto” (De aeldste danske Archivregistraturer, ved T. A. Becker, I, s. 75. Kj-havn 1854).
Schr anser att brevet måste varit skrivet sommaren 1276 under en kort sammankomst mellan Valdemar och Magnus Lagaböter i Kongahella innan mötet med Magnus Ladulås. Men avtalet fick ingen praktisk betydelse då Valdemar lämnade Sverige för Danmark och allierade sig med Erik Klipping. Brevet återspeglar endast ett önskemål från norsk sida. Den södra delen av Hisingen hörde efteråt som före 1276 under Sverige.
Granitza: En betydande tid kan ha gått innan första upplysningen bevarad för eftervärlden dyker upp. Omständigheterna som ledde Schr till uppfattningen att brevet bör vara skrivet 1276 känner jag inte tillräckligt till för att ha någon uppfattning om. Men är det inte troligt att landkorridoren, med Tuve och Lundby, tillkom under 1250-talet med dess uppgivna vänskapliga förhållandena mellan de norska och svenska makthavarna?
Schr fäster sig vid Håkonssagans skildring av flera förhandlingsmöten i Götaälvstrakten vid mitten av århundradet. Vid sammankomsterna 1253 och 1254 uppehöll Håkon sig vid Lindholmen i Lundby socken medan Birger jarl höll till på Gullbergs ed tvärsöver vattnet. Vid första mötet 1249 lade Håkan till vid Torskog på västra stranden av Göta älv medan Birger jarl inkvarterade sig i Lödöse mitt emot. Vid detta tillfälle är det uppenbart att varje part med uppsåt såg till att bo på egna landets mark.
Schr ser en slående parallell med tillvägagångssättet vid 1253 och 1254 års möten. Han menar så att samma hänsyn bör ha spelat in också vid dessa möten. Slutsatsen Schr drar är att hela Hisingen tillhörde Norge vid denna tidpunkt.
Granitza: Lindholmen i Lundby kan ha varit norskt 1253 och 1254. Men vi vet inte om det i så fall var ett tillfälligt innehav, kanske alldeles nyss övertaget från danskarna? Båda kungarna kan ha övernattat på mark tidigare eller nyss tagen från danskarna. Flera byten av landområden kan ha skett innan en stabilitet nåddes.
Under mötet 1253 var också danska förhandlare på plats. De tvingades gå med på att Halland skulle pantsättas till Norge som säkerhet för norska penningkrav. Överenskommelsen visar hur stark position Håkon denna tid. Om han verkligen hade haft en ouppgjord gränstvist med Sverige borde tillfället nu ha erbjudit sig att ordna upp mellanhavandet. En sådan nyckelposition kan knappast ha gått förlorad så länge han levde.
Granitza: Norske kungen hade en stark position. Eventuella tvister bör endast ha rört hur man skulle fördela det man vunnit på Danmarks bekostnad. Att Norge skulle ha avträtt eget land förefaller inte troligt. Första meningen nedan bekräftar den vänskap som rådde mellan Håkon och Birger jarl.
Håkonssagan berättar om vänskap mellan kung Håkon och Birger jarl bekräftad under nya möten både 1258 och 1260. Hur förhållandet mellan länderna var efter 1263 saknar vi helt upplysningar om. Våren 1273 hade Magnus Lagaböter en sammankomst med kung Valdemar kring ett inre tvistemål i Sverige. Efter detta år har den svenske kungen knappast varit i stånd att uppträda aggressivt gentemot Norge. Snarare var det norrmännen som nu hade övertaget.
Sannolikheten talar för att delningen av Hisingen kan tidsbestämmas till åren 1263 – 1273. Under samma tid fick Norge uppge utposter som Hebriderna och Man. Någon formell överenskommelse har knappast upprättats om förlusten av de två socknarna på Hisingen. Kung Magnus gav i alla fall inte direkt upp. Hans energiska försök 1276 att vinna tillbaka Lundby och Tuve återspeglar det faktum att herredömet över norra stranden av Göta älvs östliga utlopp betecknade en viktig vinst för Sverige.
Granitza: Schreiner tror alltså på ett sent inlemmande av Lundby och Tuve till Sverige i en tid vi helt saknar upplysningar från. Kopplingen till samtida tillbakadraganden från norskt land på andra sidan Nordsjön förefaller inte glasklar.
Hur som helst skriver han att socknarna aldrig blev förda till Norge. Han tar för detta fasta på en uppgift i Annales Lundenses som berättar att Erik Menved under kriget mot Norge sände trupper i 1294 ”in insulam Hisinge (et) uastauit medietatem eius” - härjade halvparten av Hisingen, nämligen utan tvivel den del som Norge hade [fortsatt i behåll]. I ordböckerna ser jag att ´medietas´,
atis, f. i första hand betyder ´mitt´. I överförd betydelse kan det betyda ´hälft, halva´. Att han på ön Hisingen skulle ha härjat ´dess halva´ låter lite förbryllande. Eller syftar han på norske kungen – hans halva? Här krävs läsning av angränsande meningar för ett klarläggande. Alternativ tolkning är att Erik Menved istället härjade i det inre av ön, i dess mitt, vilket ändå förstås troligen var på norskt område.
Jag har svårt att se att Schreiners argument för när socknarna kan ha blivit svenska övertrumfar Olssons angivande av perioden c:a 1230 – c:a 1260 för korridoren som helhet. Tillskottet av korridoren för Sverige bör i stort ha tillkommit i en paketlösning mellan Norge och Sverige under en begränsad tidsrymd. Men mycket tyder på att Danmark fick behålla Brännöarna, södra skärgården, en tid. De märkliga gränsmärkena
Danaholm och
Stämmesund utanför häradsindelningen i Kung Valdemars jordebok kan tyda på detta.