Ny tolkning av Danaholmsfördraget

1066 - 1520
Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 23 september 2019, 11:58

Historikus skrev:
22 september 2019, 12:18
Misforståelsen slog først for alvor igennem hos pavekirken i slutningen af 1100-tallet, hvor en kardinal i 1192 i en opgørelse simpelthen betegnede Danmark som Dacia, og herefter blev betegnelsen hurtigt Kirkens standardbetegnelse på Danmark og Norden.

Dette gjaldt ikke mindst hos to nye klosterordener af dominikanere og franciskanere,
Kardinalens misforståelse omkring Danmark som Dacia i 1192 slog dog ikke straks igennem i Norden. Dette skete nok først omkring perioden 1223-28.

Dominikanerordenen, eller Ordo Prædicatorum (Prædikeordenen), som er dens officielle navn, blev grundlagt i 1215 af Den hellige Dominikus, spanieren Domingo de Guzman.

I 1216 fik Dominikanerordenen pavelig godkendelse.

I 1221 blev opmærksomheden rettet mod Norden. 1221 (6/5), Pave Honorius III beder Kong Valdemar II om at byde Friars Prædikere velkommen i sit rige. En dansk munk fra Aarhus - Salomon - som året før (1220 (22/3), havde tilsluttet sig ordenen i Verona i Lombardiet, fik til opgave at forsøge, at få ordenen etableret i Danmark. 1221, Fr. Salomon ankommer til København og hilses velkommen af ​​ærkebiskop Anders Sunesen.

1222, De første nordiske dominikanere kom til Lund på ærkebiskop Andreas Sunesens initiativ. 1222 (22/5), Ærkebiskop Anders Sunesen donerer en gård i Lund for at etablere det første kloster for Friars Prædikanter i Skandinavien. 1222 (16/6), Ærkebiskop Anders Sunesen udveksler ejendom i Lund med domkirkehovedstaden, hvorved det erhverves en gård i Lund.

I 1228 kunne de nordiske lande optages som en selvstændig ordensprovins i - Dacia - med egen provincial prior indenfor Dominikanerordenen. 1228 (14/5), Det generelle kapitel fremmer fire nye provinser, heriblandt provinsen Dacia. Dacia, Norden, blev én ud af ordenens 12 provinser - med et sammenfald med Kirkens stifts område - og med hver deres provincial prior.

Franciskanerordenen blev ikke på samme måde organiseret i provinser. Først gennem en pavebulle i 1336 (Benedictina) skulle alle klostre følge provinsinddelingen, men ændringerne slog ikke igennem på samme måde som hos dominikanere.
Senast redigerad av 1 Historikus, redigerad totalt 25 gånger.

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 25 september 2019, 15:54

Historikus skrev:
23 september 2019, 11:58
I 1228 kunne de nordiske lande optages som en selvstændig ordensprovins i - Dacia - med egen provincial prior indenfor Dominikanerordenen. 1228 (14/5), Det generelle kapitel fremmer fire nye provinser, heriblandt provinsen Dacia. Dacia, Norden, blev én ud af ordenens 12 provinser - med et sammenfald med Kirkens stifts område - og med hver deres provincial prior.
”In the year of our Lord 1228 there assembled at Paris at St. Jacques twelve provincial priors, along with Jordan of Saxony, Master of our Order, each with two definitors.” In 1337, there were 18 provinces.
I spidsen for Dominikanerordenen stod en magister generalis, dog således at generalkapitlet, der samledes hvert tredje år, havde den højeste myndighed og valgte ham. Til generalkapitlet mødte alle provinsial priorerne med én ledsager, og begge valgtes for fire år af provinskapitlet, der holdtes hvert andet år; provinskapitlet valgte desuden fire difinitorer som hjælpere for provinsial prioren. Hvert kloster var ordnet omtrent på vanlig vis med en prior og subprior, klerke og lægbrødre.

Første provincial prior i Dacia, Norden:

1238 16/7. Prior Provincial Rano dør og begraves ved prioryet i Roskilde, Rano . . . reverendus, diu . . . obiit in officio. . . kaldes Ranoldus i krøniken om Dominikanerordnens begyndelse i Danmark (S. R. I). V. 501).

Dacia blev provins 1228, men fik først 1240 ret til at deltage i ordensgeneralens valg.

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 25 september 2019, 16:51

Her er lidt at læse om Dominikanerne i Dacia.

Dominikanerne i Västergötland - Konventerne i Skara og (Gamla) Lödöse betragtet som en del af Prædikantordenens nordiske provins Dacia, af Johnny Grandjean Gøgsig Jakobsen.

https://www.academia.edu/33652611/Domin ... vins_Dacia

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 25 september 2019, 17:52

Per Bjørn Halvorsen gjengir i sin bok Dominikus – En europeers liv på 1200-tallet (Appendiks 1) en liste fra 1303 over alle daværende dominikanske brødreklostre i provinsen Dacia. Listen finner du nedenfor med lenker til informasjon om de alle fleste av disse sentrene for dominikansk forkyndelse .

http://www.opdacia.org/?p=2398

Kart-Dacia_1303.jpg
Klostre i provinsen Dacia 1303
Kart-Dacia_1303.jpg (43.91 KiB) Visad 5208 gånger

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 26 september 2019, 16:31

Historikus skrev:
19 september 2019, 12:03
Danæ holmbær versus Hisingen

Historia de profectione

Nævnte manuskript er kun kopieret i ganske få eksemplarer. Det var Johann Kirchmann fra Lübeck, der ca. 1620 fandt et pergamenthåndskrift i folioformat, der indeholdt to skandinaviske krøniker. I 1896 påviste Kristian Kålund, at forfatteren ’Broder X’ var nordmand og kannik - som i en periode havde boet i Tønsberg i det sydligste Norge, og at der næppe er tvivl om at han tilhørte præmonstratenser-ordnen. ’Broder X’ var skolet præst og det formodes at han var uddannet og oplært i klassisk latin et sted i Europa.
Sic locorum illorum situm describimus, ut de mari venientibus ingens occurrat fluvius, Elf appellatus : ubi autem ad mare profunditur, insulam quandam Hising ambiendo cingit : in sui dextra parte, Goutos admittit & Danos; in sinistra verò, solos fertur generare Northmannos. Fluvius autem iste regna disiungeus, & dulcem saporem in se continens, bonorum piscium multam copiam mensis administrat. Est autem illinc, ubi naues fixerant, ad tres leugas in ora fluminis civitatula quædam situ nomine Konunghellia, (Johann Kirchmann 1620).
”Når man kommer ude fra havet, møder man en stor flod, der hedder Elf; og hvor den strømmer ud i havet, sender den en arm ud på hver side af øen Hising og omgiver således denne; på sin højre side er den befolket med Gøter og Daner, medens dens venstre side, siges, alene at fostre Nordmænd note 3. Denne flod skiller rigerne ad; dens vand har en behagelig smag, og den giver en stor overflod af gode fisk til bordet. Omtrent tre mil fra det sted, hvor de havde fortøjet skibene, ligger på flodens bred en lille by ved navn Konunghella,” (Jørgen Olrik 1901).
Et scenario er, at oprindelsen til ’Broder X´s informationer om forholdene omkring Götaelven, må være indhentet gennem hans deltagelse som øjenvidne i korstoget år 1191. Han ankom sammen med flåden fra Limfjorden og Læsø og lagde til ved Ekerø (Öckerö), hvorfra de efterfølgende pendlede frem og tilbage fra Kungahälla med nye korsriddere. De søfarende har med interesse set og talt om det historiske område hvor konger forhandlede, samt det interessante fænomen øen »Hisingen« der var opdelt i tre separate hlutir, dvs. jordlodder, med tre forskellige ejere. En alternativ - men måske mindre plausibel forklaring - kan være, at ’Broder X’ ved selvsyn har set en lovtekst med ’Landamæri’ i St. Olavsklosteret i Tønsberg i det første årti af 1200-tallet.

Problemstillingen er, at nordmanden ’Broder X’ har haft alle informationerne på et nordisk sprog - sikkert norsk - som han efterfølgende skal oversætte til middelalderlatin, så hans beretning bliver meningsfuld. Her har han så et problem; termen hlutir eksisterer ikke på latin, men har germansk oprindelse.
insulam quandam Hising ambiendo cingit : in sui dextra parte, Goutos admittit & Danos; in sinistra verò, solos fertur generare Northmannos.
Begrebet »insulam quandam Hising« anvender ordet ’quandam’ der kan fremhæve, at der her er tale om en bestemt Ø Hising. Følgelig vil ’quandam’ korrespondere med de efterfølgende informationer, der således refererer til øen Hisingen.

Begrebet »in sui dextra parte« antages derfor at matche med øen Hisingen. Så det er korrekt når Jørgen Olrik (1901) oversætter med - på sin højre side [af øen], hvor han i note 3 refererer til øen Hisingen. Efterfølgende bekræfter Astrid Salvesen (1969) det samme ved at skrive - på høyre side gir øya - -.

Termen parte er interessant. Begge nævnte oversættelser har valgt ordet ’side’. Et opslag i klassiske latinske citater giver denne forklaring -
parte - er en del, opdeling, stykke eller segment - af en helhed.
Hisingen repræsenterer en opdeling af en helhed, ved at være delt i tre juridiske ’lotær’ dvs. jordlodder eller jordstykker. Så ’Broder X’ har valgt en latinsk tilnærmelse - men er fuldt ud klar over tre-delingen, da han nævner både Goutos, Danos og Northmannos. På højre parte har Goutos og Danos lovhjemmel (admittit) og ligedan på den venstre (parte) - kun med nordmænd af samme herkomst (generare).

Johann Kirchmann’s (1620) kommentar til linjen ’Goutos, Danos og Northmannos’ er ’ejus accolæ’ - og Kristian Kålund’s kommentar (1896) er, ”denne ø’s højre side huser Goutos og Danos, den venstre derimod Northmannos”.

Læg mærke til at ’profectione’ taler om Goutos mens lovteksterne taler om Vpsalæ conongær eller Suia kunung. Det kan man fundere lidt over.

Perioden 1191 til 1200

En efterprøvning af granitza’s hypotese kunne ikke dokumentere en dansk kirkeprovins ’Dacia’ med centrum hos ærkebiskoppen i Lund. Heller ikke ærkesædet Hamburg-Bremen bekræfter en provins ’Dacia’ - og problemfyldt dér, er familiefejden mellem biskop Valdemar af Slesvig og hertug Valdemar II af Sønderjylland, der kulminerede årene 1191-93. Biskop Valdemar blev perioden 1207-17 ærkebiskop af Bremen.

Dominikaner ordenen blev først etableret årene 1221-22 i Lund og langt senere - mellem 1228 til 1240 - fik provinsen ’Dacia’, dvs. Norden - den første godkendte provincial prior. Så langt disse munke.

’Dacia’ er i denne periode således ikke synonymt med det katolske ærkesæde i Lund - og slet ikke med begrebet Danaholmen eller Skandinavien - og granitza’s fabulering må afvises.

Korstoget ’profectione’ år 1191 og ’Broder X’s’ øjenvidneberetning, beretter derfor ikke om et dansk ærkesæde - Dacia - med See i Lund - og den latinske tekst nævner da heller ikke Danaholmen. I stedet berettes om øen Hisingen og dennes tre-opdeling med Goutos, Danos og Northmannos.

Hvis hele denne kontekst skal give nogen mening, er der her (i profectione) tale om et belæg, der bekræfter landskabslovenes tekst om øen Danahulm,der ær skiptær i þræ hlutir. Hvis sandt er, vil Danaholmen være ækvivalent med Hisingen.

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 26 september 2019, 18:15

granitza skrev:
21 september 2019, 10:12


Historikus,

Du efterfrågade mera exakta uppgifter för Gunnar Olsson (1953) och hans återgivning av berättelsen om danernas färd till Jerusalem. Nu har jag fått tag på uppsatsen "Sverige och landet vid Göta älvs mynning", Acta Universitatis Gotoburgensis, Göteborgs Högskolas Årsskrift, bd LIX. Göteborg. På s 30, not 3, lämnar han källan för den översättning till svenska som finns på samma sida. Gertz 2 s. 470 ff. Köbenhavn 1918-20 anger han men det är samma utgåva som du citerat ovan. Den latinska texten finns i noten.
Efter förnyad läsning av Gunnar Olsson (1953): Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden

Först får jag hänvisa till mina inlägg 4 sept 17:38, 8 sept 12:11, (ref av boken i två delar), 9 sept 09:46, 13 sept 09:00 (ref av Schreiners rec och mina kommentarer), 11 sept 12:13 (gränsmärkena väster om Romelanda och Inlands Torpe hd i no-sv listorna av 1273) och 21 sept 10:12 (om källan för Olssons återgivning av Broder X´s skildring av mynningsområdet för älven).

Nu har jag lånat boken och kan jämföra mina anteckningar med Olssons text. Frånsett några punkter är jag nöjd med mina utdrag gjorda vid första läsningen för över 20 år sedan.

I de avsnitt, s 47, där Olsson återger de obetydliga bötesbeloppen enligt tinglottabalken för häraderna i Utlanden liksom fåtalet kyrkor, allt enligt ÄVgL, förefaller han verkligen mena att proportionerna i tinglottabalken motsvarar befolkningsfördelningen. Han hänvisar för detta i not 5 till Erik Lönnroth (1940): ”Statsmakt och statsfinans …. ” och skriver själv att kustkorridorens härader framstår som folkfattiga bygder. Med tanke på osäkerheten av särskilt tinglottabalkens innebörd får detta ses som mindre väl underbyggt.

På s 40 – 42 återger Olsson ganska utförligt från Hakonarsagan (daterad till 1260-tal) perioden 1248 – 1260 då Håkon och Birger jarl upprepade gånger möttes vid älven. I sagan förs fram argument om danska övergrepp ( bl a kapningar) som drabbat dem själva. Man krävde skadestånd och hotade det av tronstrider försvagade Danmark med krig. Det var utpressning.

Vänskapen mellan länderna visade sig även i de släktband som knöts. Själv ser jag (granitza) denna period som möjlig för den tänkta svensk-norska framryckningen i södra mynningsområdet av Göta älv. Samtidigt tycker jag att Hakonarsagan borde ha nämnt, åtminstone de antagna norska landvinningarna. Tystnaden öppnar kanske för att landvinningarna kan ha skett tidigare, mellan 1220 och 1248. Saknas i stort källor för den perioden? Någon som vet?

På s 36 skriver Olsson i samband med mötena 1253 och -54 att uppgiften om att Håkon övernattade på ”Lindholma” i Håkonarsagan ger inget belägg för att platsen var norsk. På 1330-talet, varifrån första belägget om slott föreligger, var detta svenskt.

På s 14 – 18 skriver Olsson mycket om Brännöarnas tillhörighet. Han visar övertygande att Stämmesund inte var mellan Brännö och Rivö (som bl a J Alin och E Hierne hävdade) utan ett av sunden vid Kungsö söder om Vrångö. Han ser Brännöarnas omnämnande i Kung Valdemars jb som ett krav utöver den för Halland angivna gränslistan i samma jb.

Hans genomgång av listorna för Hallands gräns i vilka gränsmärket Danaholmen saknas leder honom till slutsatsen att man inte a priori kan utgå från att Danaholmen vilken insatts i den svenska listan (alltså Landamäre 2, men Olsson har här felaktigt YvgL´s lista) är ett gränsmärke som skiljer Sverige från Danmark. Öns belägenhet visar att dess plats i den svenska listan förestavats av behovet att utpeka Sveriges gräns mot Norge i havsbandet (s 13).

Olssons argumentation för att Danaholmen inte var ett gränsmärke i relation till Danmark är rimlig och logisk. Men att det skulle finnas något behov för Sverige att utpeka sin gräns mot Norge på tidigare danskt territorium i ett område där vare sig Sverige eller Norge har närliggande land blir då orimligt! Om Danaholmen var ett första gränsmärke mellan Sverige och Norge skulle det dessutom ha medtagits i den s k ”Dalslandslistan”, som har Surtubaergh som första märke. Men enda ställena det står med på är allra först, mot danskt område, i handskrifternas omfattande circumscriptio av gränsmärkena runt Västgöta lagsaga.
Allt tyder på att det lagts till i listorna endast utifrån ett felaktigt antagande att det tidigare nämnda ”Danaholmen är delad i tre lotter ….”, inneburit ett treriksmöte och att detta följaktligen måste vara utgångspunkten för gränslistan. Så kan scenariot ha sett ut då Danska kyrkoprovinsen/Skandinavien alias Danaholmen förvandlats till ett treriksmöte på på skäret Danmark Litla eller Danska liljan.

Gunnar Olssons skildring monterar ned Danaholmen som danskt gränsmärke. Därmed, utan att han är medveten om förhållandet, faller också holmen som gränsmärke mellan Sverige och Norge. Man får anta att den aldrig varit ett gränsmärke. Endast p g a missuppfattning av senare skrivare fick den inleda en lista. I ÄVgL´s version kallas listan Landamäre 1.
Den 13 augusti skrev jag på min blogg vagledaren.blogspot.com om hypotesen med nytolkning av Danaholmsfördraget. Under diskussionen här på forumet och genom de fördjupande studier jag tvingats göra, har existensen av gränsmärket Danaholmen undergrävts. Främst är det Gunnar Olssons utredningar som lett fram till detta. Det finns alltså för mig all anledning att hålla fast vid hypotesen att Danaholmen i skildringen av äldsta gränsskiftet inte syftar på Danska liljan utan på hela området som behärskades av de tre nordiska kungarna.
/granitza

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 26 september 2019, 19:37

Historikus skrev:
26 september 2019, 16:31

Danæ holmbær versus Hisingen


Perioden 1191 til 1200

En efterprøvning af granitza’s hypotese kunne ikke dokumentere en dansk kirkeprovins ’Dacia’ med centrum hos ærkebiskoppen i Lund. Heller ikke ærkesædet Hamburg-Bremen bekræfter en provins ’Dacia’ - og problemfyldt dér, er familiefejden mellem biskop Valdemar af Slesvig og hertug Valdemar II af Sønderjylland, der kulminerede årene 1191-93. Biskop Valdemar blev perioden 1207-17 ærkebiskop af Bremen.

Dominikaner ordenen blev først etableret årene 1221-22 i Lund og langt senere - mellem 1228 til 1240 - fik provinsen ’Dacia’, dvs. Norden - den første godkendte provincial prior. Så langt disse munke.

’Dacia’ er i denne periode således ikke synonymt med det katolske ærkesæde i Lund - og slet ikke med begrebet Danaholmen eller Skandinavien - og granitza’s fabulering må afvises.
Historikus,

Vilken efterprövning har du gjort av hypotesen om den danska kyrkoprovinsen Dacia? Här med inläggen har du ju endast intresserat dig för munkordnarna och när de antog samma namn och indelning som kyrkoprovinsen Dacia. Som artikeln från Institut for Nordiske Studier og Sprogvidenskab, Köpenhamns Universitet, visar har begreppet använts tidigare och på flera sätt utanför munkordnarna.
Korstoget ’profectione’ år 1191 og ’Broder X’s’ øjenvidneberetning, beretter derfor ikke om et dansk ærkesæde - Dacia - med See i Lund - og den latinske tekst nævner da heller ikke Danaholmen. I stedet berettes om øen Hisingen og dennes tre-opdeling med Goutos, Danos og Northmannos.
Den tredelade Danaholmen fick han förmodligen inte höra talas om då där inte fanns något treriksmöte på skäret strax före 1200, och förmodligen inte heller tidigare. Att han och sällskapet hörde hemma i kyrkoprovinsen Dacia var han förmodligen medveten om med tanke på uppgifterna från Köpenhamns Universitet i namnartikeln.
Hvis hele denne kontekst skal give nogen mening, er der her (i profectione) tale om et belæg, der bekræfter landskabslovenes tekst om øen Danahulm,der ær skiptær i þræ hlutir. Hvis sandt er, vil Danaholmen være ækvivalent med Hisingen.
"Profectione" säger inte att Hisingen var delad i tre lotter. Den säger, som tidigare visats, att kring högra älvmynningen bodde daner och götar och att vid den vänstra fanns norrmännen. Inget mera. Sedan kan jag konstatera att du följer min tanke att Danska liljan inte var det antagna gränsmärket.
/granitza

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 2 oktober 2019, 13:45

granitza skrev:
26 september 2019, 18:15
granitza skrev:
21 september 2019, 10:12

Den 13 augusti skrev jag på min blogg vagledaren.blogspot.com om hypotesen med nytolkning av Danaholmsfördraget. Under diskussionen här på forumet och genom de fördjupande studier jag tvingats göra, har existensen av gränsmärket Danaholmen undergrävts. Främst är det Gunnar Olssons utredningar som lett fram till detta. Det finns alltså för mig all anledning att hålla fast vid hypotesen att Danaholmen i skildringen av äldsta gränsskiftet inte syftar på Danska liljan utan på hela området som behärskades av de tre nordiska kungarna.
/granitza
Traditionen om Danaholmen och mötesplats där

Erland Hjärne tog sig an detta ämne i ”Danaholmen och tre konungars möten”, s 1-32, I: SAGA och SED, Kungliga Gustaf Adolfs Akademiens Årsbok 1948. Uppsala 1949

Helt kort refererar jag här från uppsatsen.

Historikerna har funnit det sannolikt att det i den västgötska gränsuppteckningen åsyftade trekungamötet skulle ha varit den i den isländska traditionen omtalade sammankomsten mellan Inge Stenkilsson, Erik ejegod och Magnus barfot, som vanligen hänförs till 1101. Enligt Morkinskinna och Fagrskinna hölls deras möte ”vid landamäret i Älven” men enligt Snorre Sturlason i Konungahälla.

Att mötet skulle ha hållits på Danaholmen är en tradition som uppträder i en sen källa. Den lärde norske prästen Peder Claussön Friis säger i sin Norrigis Bescrifuelse (avslutad 1613) att landemärket på östra sidan [Norges östra gräns] börjar i Danaholmen, vilken han identifierar som Danmark litla eller Lilla Danmark [Danska liljan] väster om Brännö. De tre namngivna kungarna skulle ha mötts här där de tre rikena möttes och då de ägde var sin del av holmen kunde de sitta vid samma bord men ändå var och en i sitt rike.

Messenius nämner i sin Scondia illustrata 12 (1703) en tradition bland de nordiska kungarna att hålla möte på Danaholmen. Han talar inte om ett bestämt möte utan om en sedvänja. De kungliga sittplatserna omtalas men inget nämns om det gemensamma bordet.

Lundius (med tvivelaktigt rykte) återgav 1703 ett citat från danske historieskrivaren Claus Christoffersen Lyschander (1558 – 1623 el 1624). Där talades om Lilla Danmark som platsen där de tre rikena möttes men samtidigt identifierades detta oriktigt med Hisingen.

Messenius kan ha läst Claussön Friis vars verk kom i tryck men han bör ha haft även annan källa till hands. Hjärne skriver att de tre nämnda författarna kan bygga på någon nu okänd äldre källa men anekdoten om de tre kungarnas gränsläggningsmöte på Danaholmen kan också vara hämtad ur någon muntlig sägentradition som inte har bevarat några kunganamn. Anekdoten om måltiden vid bordet kan vara broderad utifrån sagamaterialets berättelse om den korta stund (halv bordsstund i Morkinskinna el halv måltidsstund i Fagrskinna) det krävdes för kungarna att komma överens.

”Den tradition, som Peder Claussön och oberoende av honom Messenius, kanske även Lyschander, ha bevarat, är ensam om att låta Nordens tre konungar mötas på Danaholmen. I den västgötska gränsuppteckningen säges intet sådant.”

Det är alltså från sent 1500-tal vi har uppgifter om att Danska liljan skulle vara identisk med Danaholmen. Att en muntlig tradition om detta och om 1101 års trekungamöte skulle ha existerat från 1000- och 1100-talet förefaller mig [granitza] föga troligt efter läsningen av Hjärne. Den äldsta gränsuppteckningen var länge föga känd. I laghandskrifterna är gränsuppteckningen tillagd sist och ofta av annan yngre hand än huvudhanden. Först på 1400-talet och 1500-talet hade den spridits och kunde utgöra materialet för utbrodering av anekdoter om kungamöten på holmen.

Förutsättningen för dessa anekdoter var förmodligen den missuppfattning av Danaholmen som ett treriksmöte, vilket visas av namnets insättning allra först i den omfattande circumscriptio av Västgöta lagsaga som finns i bilagorna till ÄvgL.

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 2 oktober 2019, 15:20

granitza skrev:
8 september 2019, 12:11
För min egen undersökning om vem som innehade sydöstra Hisingen är mötet mellan Harald Hårdråde och danske kungen (1064, Svend Estridsen) vid älven intressant. Harald övernattade ”alldeles vid gränsen”. I samband härmed hölls ett ting vid Tumlehed på Hisingens nordvästra sida.
granitza skrev:
26 september 2019, 18:15
Det finns alltså för mig all anledning att hålla fast vid hypotesen att Danaholmen i skildringen av äldsta gränsskiftet inte syftar på Danska liljan utan på hela området som behärskades av de tre nordiska kungarna.
granitza skrev:
26 september 2019, 19:37
Den tredelade Danaholmen fick han (Broder X) förmodligen inte höra talas om då där inte fanns något treriksmöte på skäret strax före 1200, och förmodligen inte heller tidigare. [ . .] Sedan kan jag konstatera att du följer min tanke att Danska liljan inte var det antagna gränsmärket.
granitza, her et par slut-bemærkninger -

Det er lidt svært at holde rede på hvad du egentlig forsøger at prioritere som eventuelle faktuelle belæg? Jeg synes ligeledes at du indimellem modsiger dig selv?

Det lille skær, Danmarks lilje (nævnt i 1500-tallet), har næppe været synligt for 1000 år siden - og skæret fremgår ikke af grænselisterne. Derfor er Danaholmen ikke et synonym for Danmarks lilje, da skæret tilmed utopisk ikke kan have været ’skiptær i þræ hlutir’. Danaholmen’s ældste betegnelse er ’Danahulm’. Ordet »hulm« er oldnordisk for ’holm’ og bekræftes af Adam af Bremen, der kalder Bornholm på latin for ’Hulmus’.

’Danahulm’ dvs. danernes holm, betyder en mindre ø som er væsentlig større end et skær, og denne »hulm« lader sig vanskeligt transformere om til at være dækkende for hele området omkring Elven.

I dansk tradition mødes Svend Estridsen og Magnus år 1042 på Danaholmen og en fredsaftale mellem Svend Estridsen og Harald Hårderåde blev år 1064 indgået ved en tingsforsamling i Tumlehed på Hisingen. Denne del vurderes til at være historisk.

Broder X af præmonstratenser ordenen, var kannik og tilknyttet St. Olavsklosteret i Tønsberg etableret ca. 1180, med moderkloster i Børgum (ca. 1150), Vendsyssel i Nordjylland. Begge klostrets scriptorium må allerede efter etableringen have oparbejdet et fyldigt bibliotek. Klostrenes årbøger udvikles af kalenderværker og tavler til hjælp for fastsættelse af påsken år for år. Den verdenshistoriske del er standardstof, lånt udefra, resten er munkenes eget valg – optegnelser - af samtidens begivenheder, som de fandt værd at huske. Ligeledes vigtige præ-historiske overleveringer blev noteret.

Ideen med at skrive historie har man i Skandinavien hentet i udlandet, hvor den første danske historieskrivning er fra 1100-tallet. Den efterligner i formen de udenlandske forbilleder, årbøger, krøniker og levnedsbeskrivelser, og den anvender den kirkelige inddeling af tiden i verdensaldre, så vel som Augustins sondring imellem riget af denne verden og Gudsriget. Kilde: Dr.jur., cand.art. i historie, prof. Ole Fenger, 1992.

Tak for debatten - og slut for nu. Fortsat god vind med din hypotese.

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 3 oktober 2019, 11:42

Historikus skrev:
2 oktober 2019, 15:20
granitza skrev:
26 september 2019, 18:15
Det finns alltså för mig all anledning att hålla fast vid hypotesen att Danaholmen i skildringen av äldsta gränsskiftet inte syftar på Danska liljan utan på hela området som behärskades av de tre nordiska kungarna.
granitza, her et par slut-bemærkninger -
....

Det lille skær, Danmarks lilje (nævnt i 1500-tallet), har næppe været synligt for 1000 år siden - og skæret fremgår ikke af grænselisterne. Derfor er Danaholmen ikke et synonym for Danmarks lilje, da skæret tilmed utopisk ikke kan have været ’skiptær i þræ hlutir’.
....

Tak for debatten - og slut for nu. Fortsat god vind med din hypotese.

Ja, Historikus, tack själv för de fördjupande texter du presenterat. Det är nog snart dags att avsluta denna tråd. Men först roar det mig att ge ett möjligt scenario, för att ändå Danmark litla skulle ha kunnat utses till holmen för ett treriksröse.

E Hjärne (1949) återger från Laxdölasagan (udg v Kr Kålund 1889-91) hur Håkan Adelstensfostre i början av sommaren for i mötesledung österut till Brännöarna och gjorde fred för sitt land efter vad i lag var stadgat, var tredje sommar. Denna sammankomst skulle vara utsatt hövdingar emellan för att avgöra de mål, i vilka konungar ägde att döma. Det ansågs som en nöjesresa att uppsöka denna sammankomst, ty dit kom män från nästan alla land, som vi känna till. Hoskuld ville också bege sig till denna sammankomst, ty han hade inte råkat konungen under den gångna vintern. Där var också ett handelsmöte att fara till. Denna sammankomst var mycket talrikt besökt. Där var mycken förlustelse, dryckeslag, lekar och allsköns glädje. Några stora ting avhördes där inte.

granitza: Låt oss tänka oss att redan vid denna tid började det plana grundet nordväst om öarna skymta ovan vågornas svall. I samband med landhöjningen, t ex vid Mälaren, fanns säkerligen regler för hur den nytillkomna marken skulle fördelas mellan närliggande byar. Påverkade av alltför mycket mjöd kan någon ha väckt tanken att den nya ön ytterst i Brännöarna på liknande sätt nu måste fördelas mellan intressenterna, de närvarande kungarna. Man satte sig i båtarna och företog en lustig utflykt till holmen som senare skulle bli känd som Danmark litla och Danaholmen. Under skoj och glam delade kungarna broderligt jordbiten mellan sig. Där bör ändå ha varit en kung som kunde hålla sig för skratt, nämligen den danske. Holmen låg ju i anslutning till Brännöarna, hans land.

Så kan ett treriksröse ha tillkommit på holmen, som en ”happening” eller ”ploj”. Holmen låg utan anknytning till de fastlandsområden och öar, som bör ha tillhört norske och svenske kungen. Den hade legat som en mycket framskjuten utpost, inte i anslutning till den som gräns omtalade Älven, utan ute i havet i kanten av den danska ögruppen. Men skulle ett sådan här skämtgränsläggning ha blivit ihågkommet och nedskrivet som ett minne av en notitia? Knappast troligt.

Curt Weibull har också (Gbgs Högskolas Årsskrift 1950) om Laxdölasagan kallat den en roman av erkänd historisk otillförlitlighet, nedskriven mer än 300 år efteråt. Han påpekade att sagan är enda källan för att marknad hölls på Brännöarna. Han betraktade inte marknad där som historiskt faktum.

Själv tror jag inte på mitt scenario, kanske främst för att som också Historikus påpekat; holmen låg ännu under vatten. Något annat tillkomstsätt än en fyllegrej för gränsmärket Danaholmen har jag svårt att tänka mig. Och om det inte tillkom har det aldrig existerat. Däremot var då och är så fortfarande Skandinavien delat mellan de nordiska kungarna, vilket stämmer med ”Danaholmen är delad i tre lotter”.

Skriv svar