Västergötlands tidiga medeltid
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Detta är spännande! Tycker även beskrivningen av Skoglar Toste är intressant. Man understryker att han inte är kunglig men verkar ha tillhört den högsta eliten i landet. Han beskrivs som en ledande ”Länderman” ( Hövding).
Hur ser det ut på Island? Landet grundas i samband med att man börjar försöka strukturera upp Norge under en kung. Kanske är Islands struktur den man ”återföll” i, i Västergötland efter Knapphöfde.
Hur ser det ut på Island? Landet grundas i samband med att man börjar försöka strukturera upp Norge under en kung. Kanske är Islands struktur den man ”återföll” i, i Västergötland efter Knapphöfde.
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Lägger in detta igen som utspelar sig intill Västergötland.
Magnus Barfots saga.
Magnus var kung i Norge och föddes 1073. De norska kungasagorna är i princip propagandatexter för de norska kungarna. Mot denna bakgrund blir sagans text intressant där Älvagrimarna fortfarande är en aktiv part och i opposition mot den norska kungamakten, in i 1100-talet.
8. Öster vid Elfven bodde en mäktig man vid namn Svenke Stenarsson. Han hade uppfostrat Håkan, innan Tore af Steg tog vid honom. Svenke hade ännu icke underkastat sig Konung Magnus.
Konungen kallade nu till sig Sigurd ullsträng och sade sig vilja sända honom att visa Svenke från land och konungens egor, «ty han har icke böjt sig under oss eller visat oss heder». I Viken voro tre ländemän, Sven bryggefot, Dag Elifsson och Kolbjörn klacke, som skulle hjelpa konungens sak till lagligt afgörande. Då genmälte Sigurd: «icke tänkte jag, att i Norge skulle finnas någon man, mot hvilken jag skulle behöfva hjelp af trenne ländemän». Konungen sade: «du behöfver icke taga hjelpen, om den icke är nödig».
Sigurd for med ett skepp i öster till Viken och sammankallade ländemännen, hvarefter ett ting påböds öfver Viken och dit kallades östan Elfbyggarne. Mycket folk kom, men på Svenke fick man vänta en stund. Sedan såg man en skara, glänsande som isstycken; då kom Svenke med sine män till tinget. Han hade fem hundraden män och de satte sig i en ring. Då uppstod Sigurd och sade: «Guds helsning och sin sänder konung Magnus till Guds vänner och sine[6], till alle ländemän och stormän, jämte fagra ord att han erbjuder sig till hufvud och värn för alle Norges män; det är godt att mottaga konungens tillbud». Då uppstod i Elfgrimarnes flock en man, stor och öfvermodig, i luden kåpa, med stafyxa på axeln och skålhatt på hufvudet; han svarade: «behöfs icke rulle, sa’ räfven, och drog musselskalet på isen».[7] Derefter satte han sig ned. Något senare stod Sigurd upp och tog sålunda till orden: «liten uppmärksamhet och föga vänlig få vi för konungens ord ur Elfgrimarnes flock, men med sådant mäter man sig sjelf. Konungen begär — för att göra hans ärende ännu tydligare — landskylder af stormännen och
Magnus Barfots saga.
Magnus var kung i Norge och föddes 1073. De norska kungasagorna är i princip propagandatexter för de norska kungarna. Mot denna bakgrund blir sagans text intressant där Älvagrimarna fortfarande är en aktiv part och i opposition mot den norska kungamakten, in i 1100-talet.
8. Öster vid Elfven bodde en mäktig man vid namn Svenke Stenarsson. Han hade uppfostrat Håkan, innan Tore af Steg tog vid honom. Svenke hade ännu icke underkastat sig Konung Magnus.
Konungen kallade nu till sig Sigurd ullsträng och sade sig vilja sända honom att visa Svenke från land och konungens egor, «ty han har icke böjt sig under oss eller visat oss heder». I Viken voro tre ländemän, Sven bryggefot, Dag Elifsson och Kolbjörn klacke, som skulle hjelpa konungens sak till lagligt afgörande. Då genmälte Sigurd: «icke tänkte jag, att i Norge skulle finnas någon man, mot hvilken jag skulle behöfva hjelp af trenne ländemän». Konungen sade: «du behöfver icke taga hjelpen, om den icke är nödig».
Sigurd for med ett skepp i öster till Viken och sammankallade ländemännen, hvarefter ett ting påböds öfver Viken och dit kallades östan Elfbyggarne. Mycket folk kom, men på Svenke fick man vänta en stund. Sedan såg man en skara, glänsande som isstycken; då kom Svenke med sine män till tinget. Han hade fem hundraden män och de satte sig i en ring. Då uppstod Sigurd och sade: «Guds helsning och sin sänder konung Magnus till Guds vänner och sine[6], till alle ländemän och stormän, jämte fagra ord att han erbjuder sig till hufvud och värn för alle Norges män; det är godt att mottaga konungens tillbud». Då uppstod i Elfgrimarnes flock en man, stor och öfvermodig, i luden kåpa, med stafyxa på axeln och skålhatt på hufvudet; han svarade: «behöfs icke rulle, sa’ räfven, och drog musselskalet på isen».[7] Derefter satte han sig ned. Något senare stod Sigurd upp och tog sålunda till orden: «liten uppmärksamhet och föga vänlig få vi för konungens ord ur Elfgrimarnes flock, men med sådant mäter man sig sjelf. Konungen begär — för att göra hans ärende ännu tydligare — landskylder af stormännen och
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Så sent som på slutet av 1000-talet beskrivs en oerhört lös anslutning av södra Bohuslän till Norge. Texten är skriven utifrån att visa på kungens framgångar, vilket gör texten extra intressant. Svenske har inte underställt sig Kungen och har en hird på 500 personer. Detta är i paritet med vad en kung tog med sig till ett möte. Kungen har i sagan ”Ländermän” till sin hjälp för att kuva denna hövding. Frågan är om ”Ländermännen” i sagan är sådana som inrättat sig under kungen medan Svenke är en fri ”Länderman”?
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Valdemar skrev: ↑13 juni 2021, 20:35Så sent som på slutet av 1000-talet beskrivs en oerhört lös anslutning av södra Bohuslän till Norge. Texten är skriven utifrån att visa på kungens framgångar, vilket gör texten extra intressant. Svenke har inte underställt sig Kungen och har en hird på 500 personer. Detta är i paritet med vad en kung tog med sig till ett möte. Kungen har i sagan ”Ländermän” till sin hjälp för att kuva denna hövding. Frågan är om ”Ländermännen” i sagan är sådana som inrättat sig under kungen medan Svenke är en fri ”Länderman”?
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Jag måste fördjupa mig i Johan Schreiners artikel. Ex. att vissa delar av Norge (övre Telemark, Oplanden, Marker) i praktiken var självständiga på 1100-talet. Marker beskrivs som gränslanden mot Sverige (Østfold mm). Vet man vad detta innebar i praktiken? Dalsland kallades ju för Markerna. Ingick Dalsland i Norges begrepp om Marker?
Re: Västergötlands tidiga medeltid
I bakhuvudet kan man ju även ha den västorienterade sysselindelningen i Värmland...
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Värmland och Dalsland bör man hantera som integrerade delar av Västergötland och/eller Norge under tidig medeltid. Vad jag minns är Värmlands tidigmedeltida historia i princip ett oskrivet blad. Vet man något om syssel-indelningen?
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Egentligen var det väl bara ett härad som kallades för Markerna? Dvs det vi idag kallar Nordmarks. Resten har väl hetat Dal rätt och slätt?AndreasOx skrev: ↑14 juni 2021, 11:09Jag måste fördjupa mig i Johan Schreiners artikel. Ex. att vissa delar av Norge (övre Telemark, Oplanden, Marker) i praktiken var självständiga på 1100-talet. Marker beskrivs som gränslanden mot Sverige (Østfold mm). Vet man vad detta innebar i praktiken? Dalsland kallades ju för Markerna. Ingick Dalsland i Norges begrepp om Marker?
Re: Västergötlands tidiga medeltid
Dalsland ner mot Vänern var en integrerad del av Västergötland där man exempelvis hade kyrkor för Dalsland i Västergötland ( som Skalunda).
De sydligaste delarna av Värmland är även de naturliga byggder anslutna till Västergötland via närheten via Vänern.
De sydligaste delarna av Värmland är även de naturliga byggder anslutna till Västergötland via närheten via Vänern.