Västergötlands tidiga medeltid

1066 - 1520
Soar
Inlägg: 99
Blev medlem: 5 juni 2020, 16:14

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Soar » 9 juni 2021, 16:49

Valdemar skrev:
27 maj 2021, 22:44
Mycket matnyttigt här.

https://gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/6 ... 8116_2.pdf

En del nya resonemang bl a om Ländermännen och ytterligare tunga argument på bristen på något enhetligt ”rike” före 1200-talet.
Ja, ett omfattande arbete av Nyqvist Thorsson. Har inte tagit mig an hela, men skummat lite och läst sammanfattningen. Där står det bland annat såhär:
Samtidigt som den gamla aristokratin inom det västgötska området låter framställa sina
karaktäristiska gravmonument tillverkas också plana gravhällar i form av liljestenar och
stavkorshällar. Här finns emellertid inga av de ålderdomliga stildrag som vi ser i de flerdelade
gravmonumenten. Framställandet av gravmonument med strikta motiv i form av livsträd och stavkors
och uteslutandet av de bilder som aristokratin erkände och använde sig av, handlade om att istället
ansluta sig till det samhälle som omdanades och där politiskt och socialt inflytande inte längre
var förknippat med traditionella lojaliteter och vänskapsrelationer. Materialet antyder också en
starkare koppling mellan de plana gravhällarna och personer som innehade ett ämbete eller uppdrag
inom den kyrkliga organisationen. Därmed menar jag att det aktörskollektiv som stod bakom de
plana gravhällarna var ett lägre skikt i samhällets elit som såg möjligheter att avancera socialt och
ekonomiskt genom den tjänstestruktur som öppnades inom såväl den kyrkliga organisationen som
inom den framväxande kungliga administrationen. För denna grupp öppnade ämbeten inom kyrka
och kunglig administration en möjlighet att utveckla sociala relationer som delvis skar genom äldre,
traditionella gemenskapsformer och som behövde definieras och manifesteras på ett för omvärlden
synligt sätt. Genom ämbeten inom dessa nya organisationer kunde man utveckla sociala relationer
som inte på samma sätt byggde på släkt- och familjerelationer, utan i större utsträckning på sociala,
ideologiska och kanske ekonomiska band.

Jag har lite lekfullt benämnt denna grupp för ”uppkomlingar”, vilka genom bekostandet av exklusiva
gravmonument ville mäta sig med och ta plats i samhällets högsta skikt. Genom att bekosta exklusiva
gravmonument ville man visa sig ”lika god som” den gamla aristokratin vilken sedan långt tillbaka
dominerat det lokala samhället. Liljestenen som lades över en grav vittnade således om en familj
som förfogade över resurser. Samtidigt markerade man klart och tydligt sitt avståndstagande mot
den gamla eliten genom att fullständigt exkludera de ålderdomliga stildrag den gamla aristokratin
istället lyfte fram. Därmed framträder genom de plana gravhällarna ett aktörskollektiv som agerade
utifrån motstridiga känslor och uppfattningar. För den gamla aristokratin måste denna grupps
sociopolitiska ambitioner ha upplevts främmande, utmanande och kanske till och med hotfulla. Jag
menar att gravmonumenten därmed blev verkningsfulla materialiteter i en process karaktäriserad av
social turbulens, där ett samhällsskikt utan anor och rötter i gamla egendomar trädde fram och gjorde
anspråk på avancemang och position.
och på ett annat ställe:
Här har jag föreslagit att den samhällskategori som i Äldre Västgötalagen
benämns ländermän kan ha utgjort, eller ingått i, den gamla aristokrati som successivt såg sina
intressen hotas.
Alltså, till frågan om ländermän. I västgötalagen står ju ländermännen som en grupp för sig vid sidan om bönderna, och en person förväntas vilja gå till tings för att bevisa sig vara bonde och inte länderman. Att bonde kan översättas med odalman eller "person som äger jord genom arvsrätt" är det väl ingen som ifrågasätter? Således tycker jag nog det vore märkligt om ländermännen i västgötalagarna vore att betrakta som den gamla jordägande eliten i landskapet. Snarare kanske det är de som tillhör "uppkomlingarnas" aktörskollektiv, som fått sina tillgångar inte genom arv i främsta rummet utan genom att tjäna en herre, exempelvis den nya kristna kungamakten. Kanske är begreppet länderman att betrakta lite som det senare begreppet landbo?

Funderade också på vilken roll parterna ländermän och bönder kan ha spelat i fråga om runstensresandet. Är det kanske barnen till den första generationen ländermän som reser runstenarna för att hävda sin nyvunna arvsrätt till jorden, vilket odalmännen inte behövde göra? Är det därför runstenar nästan helt saknas i de kyrktätaste områdena, där den gamla jordägande eliten kanske var för stark för att den nya kungamaktens gunstlingar skulle kunna hävda sig? Det är ju två sekler mellan runstenarna och Äldre västgötalagen, men ändå.

Artesien
Inlägg: 77
Blev medlem: 14 januari 2018, 13:09

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Artesien » 10 juni 2021, 07:47

Jag tror att man skall tolka länderman i ÄVG som en lite misslyckad version av den norska motsvarigheten. Länderman eller Lenderman, är ett relativt oproblematiskt begrepp i Norge. Det är för mig inte konstigt att det finns en liknande grupp i VG. Där kan iof ha funnits ländermän i andra delar av Sverige men att titeln eller funktionen blivit obsolet när landskapslagarna skrivs. Att det finns ländermän i ÄVG kan mao betyda att det bara fanns ländermän i VG eller att texten är så gammal i förhållande till andra landskapslagar att den tar upp föråldrade företeelser.

Vad beträffar skillnaden mellan ländermän och bönder tror jag att de fria bönderna har vissa rättigheter som de kungliga ämbetsmännen, ländermännen, inte har. Man borde titta närmare på Norge i detta fall och jämföra.

Valdemar
Inlägg: 1782
Blev medlem: 20 augusti 2015, 09:16

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Valdemar » 10 juni 2021, 11:15

Det finns en tydlig ”aristokrati” i landskapet och därutöver finns lagmän ( som kommer ur densamma). Ur denna klass kommer senare personer som Håkon Röde som blir kung. Ett annat känt exempel är Skoglar Toste.

Från Norska sammanhang finns begreppet ”Bragar” som är ”småkungar”. I Västergötland finns exempelvis orten”Bragnum” som kan ge en indikation om en liknande begreppsvärld här.

Västergötland framstår som ett land liknande Island eller Norge före detta tvingades in under en kungamakt. Ett ”hövdingadöme” styrt av lagar.

Dessa hövdingar blir sedan mycket aktiva kring riksbildningen under 1000-1200-talet. De har då en kristen europeisk utgångspunkt.

Artesien
Inlägg: 77
Blev medlem: 14 januari 2018, 13:09

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Artesien » 10 juni 2021, 13:24

Låter rimligt Valdemar. Hur var det i resten av landet? Finns det egentligen ngt som visar på en annan verklighet i Närke? ÖG? Sörmland? Tiundaland? Förutom då att man ligger lite före i utvecklingen i VG på samma sätt som Northumberland, Normandie, Norge o Danmark ligger lite före Sverige bland de skandinaviska kulturländerna?

Valdemar
Inlägg: 1782
Blev medlem: 20 augusti 2015, 09:16

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Valdemar » 10 juni 2021, 13:55

Det är ju det med sagornas Sveakungar. Tänker mig att i vissa regioner tar någon ätt ett starkare grepp. Kanske är de sk Sveakungarna ett sådant exempel. De skapar sig en ättehistoria och kallar sig ”kungar”. Kanske styrs området runt Mälaren under sen järnålder mer centraliserat av en viss ätt ”Ynglingarna”. Ett sådant scenario är inte uteslutet vid en jämförelse med exempelvis England. Kanske även Närke med efterleden -rike haft en motsvarande ätt som kallat sin klanledare ”kung”?

För Västergötland under folkvandringstiden ser vi en stark koncentration av välstånd och stor utrikesverksamhet. Det känns troligt att personer som burit kragar som Ållebergskragen och Möne kallat sig ”kung”. Vendeltiden är relativt odokumenterad i Västergötland då ingen forskning bedrivits. Vi ser att Skalundagraven byggs i samma dimensioner som i Uppsala och mycket tyder på att motsvarande dominerande ätter funnits i Västergötland även under vendeltiden. Skalunda är i princip samtida med Beowulfsagan, precis som guldkragarna och offer i Finnestorp och i Vännebo. Guldkragarna ligger i första halvan av 500-talet, SKalunda runt 600. Finnestorp är aktivt till mitten av 500-talet minst. Dessa företeelser visar på viss centralisering av makt och högt välstånd.

Så de olika länderna är ”hövdingadömen” där man i vissa ser en dominerande ätt ibland dominera och kalla sin ledare kung med ättehistoria till gudarna.

Otto
Inlägg: 29
Blev medlem: 1 juli 2019, 21:38

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Otto » 11 juni 2021, 09:32

Hej alla!

Vill bara tipsa om att det är idag Anna Nyqvist Thorsson disputerar. Hon försvarar sin doktorsavhandling "När andra ser" vilken behandlar medeltida gravmonument i Västergötland, såsom liljestenar, stavkorshällar och andra gravmonument. Går att följa på Zoom från kl.13.00-16.00. Opponent är Docent Ing-Marie Back Danielsson, Uppsala universitet. Länk finns på Gu.se under "Hitta alla evenemang".
Otto

AndreasOx
Inlägg: 1431
Blev medlem: 12 juni 2016, 21:15

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av AndreasOx » 12 juni 2021, 18:50

Artesien skrev:
10 juni 2021, 07:47
Jag tror att man skall tolka länderman i ÄVG som en lite misslyckad version av den norska motsvarigheten. Länderman eller Lenderman, är ett relativt oproblematiskt begrepp i Norge. Det är för mig inte konstigt att det finns en liknande grupp i VG. Där kan iof ha funnits ländermän i andra delar av Sverige men att titeln eller funktionen blivit obsolet när landskapslagarna skrivs. Att det finns ländermän i ÄVG kan mao betyda att det bara fanns ländermän i VG eller att texten är så gammal i förhållande till andra landskapslagar att den tar upp föråldrade företeelser.

Vad beträffar skillnaden mellan ländermän och bönder tror jag att de fria bönderna har vissa rättigheter som de kungliga ämbetsmännen, ländermännen, inte har. Man borde titta närmare på Norge i detta fall och jämföra.
Lendmann kan inte beskrivas som kungliga ämbetsmän i Norge. De tillhörde bygdearisokratin och fick förmodligen kronogods att förvalta för att vara kungen trogen, se https://no.m.wikipedia.org/wiki/Lendmann
Ländermän omnämns även i YVGL som är samtida med andra landskapslagarna, ca 1300-1310. Jag tolkar detta som att ländermän var en gammal "bygdearisokrati" i Västergötland som efterhand undanträngdes av den nya adeln som de svenska kungarna gynnade. Mycket få svenska adelsätter kan härledas till tiden före 1300. Finns det någon i Västergötland förutom Algotssönerna?

AndreasOx
Inlägg: 1431
Blev medlem: 12 juni 2016, 21:15

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av AndreasOx » 13 juni 2021, 16:58

Jag hittade en mycket tänkvärd artikel om lendmenn i Norge: http://runeberg.org/scandia/1936/0171.html
med många tänkbara paralleller till Västergötland

Valdemar
Inlägg: 1782
Blev medlem: 20 augusti 2015, 09:16

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av Valdemar » 13 juni 2021, 19:33

Intressant!

Hur skall man utifrån detta förstå följande i ÄVGL?


Tiundi war Rangwaldær konongær, baldær oc huxstor. Reð a Karllæby at vgisllædhu, oc fore þa sæwirðnigh, han giorðhe allum wæstgøtom, þa fek han skiæmðærdøðhæ. Styrðhi þa goðhær laghmaðþær Wæstrægøtllandi oc lanz høffdhengiær. Oc waru þa allir tryggir landi sinu.

Tionde var konung Ragnvald, djärv och stolt. Han red till Karleby utan gisslan, och för denna sidvördnad, han visade alla västgötar, fick han en skymflig död. Då styrde goda lagmän och länshövdingar Västergötland. Och då var alla trygga i sitt land.

Är dessa ”hövdingar” en anspelning på att Ländermän och lagmän skulle styra landet som förr?

AndreasOx
Inlägg: 1431
Blev medlem: 12 juni 2016, 21:15

Re: Västergötlands tidiga medeltid

Inlägg av AndreasOx » 13 juni 2021, 19:44

Så tolkar jag det. Karl Sunesson (= lagman Karle av Edsvära) uppträder närmast som kung under striderna med Norge på 1130-talet. Intressant är även att några flerdelade gravmonument i Norge är daterade till ca 1150, ex. det vid Stødle kyrka som förmodas vara uppfört över Erling Skakkes far.
Detta kräver en fördjupning.

Skriv svar