När blev Blekinge danskt?

[anganatyr]

Att det Egino gör är på ärkebiskopens order och inte på den danske kungens order finns bland annat beskrivet i fjärde boken, kapitel F.

[anganatyr]

I fjärde boken, kapitel 30 beskrivs hur biskop Egino och biskop Adalvard reser runt i götarnas samhällen och slår sönder avgudabilder och kristnar befolkningen. Om det ses som att Blekinge skulle vara i en danskt intressesfär på grund av att Egino kristnade Blekinge så bör ju även götaland ses som danskt intressesfär eftersom han kristnade människor även där. Allt enligt samma resonemang. Att biskop Egino kristnade Blekinge har inget med den danska kungamakten att göra.

[anganatyr]

Även tredje boken, kapitel 53 visar att det är ärkebiskopen som ger order till sina biskopar, inte den danske eller svenske kungen.

[anganatyr]

Jag tycker Martin Hansson har skrivit mycket bra saker genom alla år han har varit aktiv. Men att blanda ihop den danska kungamakten med den katolska kyrkan på 1060-talet är väl en av de mindre bra sakerna.

[BalticSea]

"Ärkebiskopen var underställd påven i Rom då det handlade om den katolska kyrkan, inte den protestantiska under denna tid. Kyrkan samarbetade alltså över landsgränserna under denna tid."
Protestantismen kom naturligvis først i 1500-tallet.

" Det fanns ingen svenska eller dansk kyrka."
Nej og jo. Var den danske kirke færdig-etableret som organisation – næ for kongen ændrede på tingene på den tid. Havde vi kirker i DK? Ja, længe før. Forhandlinger om ærkesæde kom først i gang senere. Omkring den tid (1061 eller efter) korresponderede paven med den danske konge Svend Estridsen og bad ham om at sørge for, at sende peterspengene til paven og hans efterfølgere personlig – som hans forgængere havde gjort. På samme tid – det kan ikke afgøres præcist hvornår – anlagdes en kongsgård i Dalby, hvor den gamle kirke stadig står – i Skåne altså.

[BalticSea]

Jag tycker Martin Hansson har skrivit mycket bra saker genom alla år han har varit aktiv. Men att blanda ihop den danska kungamakten med den katolska kyrkan på 1060-talet är väl en av de mindre bra sakerna.

Som antydet i mit tidligere indlæg var der kontakter mellem den danske kongemagt og paven før 1060,– hvis vi skal tage pavens brev for pålydende, var der også kontakt før 1047, det år da Svend Estridsen blev konge.

Da der var problemer i pavedømmet, kunne Rikwal fra Paderborn rømme og tage til Danmark, hvor Svend Estridsen gjorde ham til biskop i Lund, da Egino var død.

[anganatyr]

Jag tycker Martin Hansson har skrivit mycket bra saker genom alla år han har varit aktiv. Men att blanda ihop den danska kungamakten med den katolska kyrkan på 1060-talet är väl en av de mindre bra sakerna.

Som antydet i mit tidligere indlæg var der kontakter mellem den danske kongemagt og paven før 1060,– hvis vi skal tage pavens brev for pålydende, var der også kontakt før 1047, det år da Svend Estridsen blev konge.

Da der var problemer i pavedømmet, kunne Rikwal fra Paderborn rømme og tage til Danmark, hvor Svend Estridsen gjorde ham til biskop i Lund, da Egino var død.

Ärkebiskopen i Hamburg-Bremen var ärkebiskop över hela Norden. Varken Sverige eller Danmark hade någon egen ärkebiskop vid denna tid och var därför inga egna kyrkoprovinser. Att påven och danska kungen brevväxlade med varandra betyder inte att kyrkan och danska kungamakten var samma sak. Även de svenska kungarna brevväxlade med påven.

Martin Hansson gör slutsatsen att eftersom biskop Egino kristnade Blekinge så kommer Blekinge i en dansk intressesfär. Eftersom biskop Egino kristnade över tusen människor även i Götaland så måste ju även Götaland nu komma i en dansk intressesfär om man ska vara konsekvent i sina tolkningar. Egino var också och styre och ställde i kyrkan i Skara vilken gör att Skara nu måste ligga i en dansk intressesfär. Egino ville även riva hednatemplet i Gamla Uppsala, men den svenske kungen sa nej. Varför den danske kungamakten ville riva hednatemplet kan man fråga sig?

Att Egino kristnade folket i Blekinge ligger helt inom kyrkans sfär. Att missionera och omvända människor till kristendomen är en av katolska kyrkans huvuduppgifter, det behöver man inte blanda in danska kungamakten för att få ihop. Därtill ska tilläggas att Blekinge inte kom att ligga under domkyrkan i Lund förrän på 1200-talet.

Adam av Bremen som skrev om biskop Egino och där uppgiften om att han kristnade Blekinge kommer ifrån var även han en kyrkans man underställd ärkebiskopen i Hamburg-Bremen. Om nu danska kungamakten styrde så bör Blekinge betecknas som danskt i Adams verk tycker man. Men det gör det inte. Istället skriver han följande i fjärde boken, kapitel 14:

Men om vi vänder tillbaka till de baltiska havets mynning i norr, möter vi först nordmännen, därefter skjuter det danska landskapet Skåne fram, och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka. Därefter kommer Sveonerna, som härskar över stora landområden ända fram till Kvinnolandet.

I fjärde boken, kapitel 7 skriver han:

Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö

I fjärde boken, kapitel 16 beskriver Adam Östersjöns öar och har här kommit till Bornholm:

Den åttonde, som ligger nära Skåne och Götaland, heter Holm, en mycket känd dansk hamn och en säker ankarplats för de skepp som brukar fara till de vilda folkslagen och till de grekisk-katolska områdena.

Det finns ingenting som antyder att danska kungamakten på något vis är inblandad när biskop Egino gör sitt jobb som biskop och kristnar de som bor i Blekinge. Eller att Blekinge på något vis skulle hamnat i en dansk intressesfär vid denna tidpunkt.

[anganatyr]

"Ärkebiskopen var underställd påven i Rom då det handlade om den katolska kyrkan, inte den protestantiska under denna tid. Kyrkan samarbetade alltså över landsgränserna under denna tid."
Protestantismen kom naturligvis først i 1500-tallet.

Självklart vet jag att vi inte blev protestanter förrän på 1500-talet. Varför tror du jag betonar att vi var katoliker och inte protestanter under den nämnda tidsepoken? Varför är det viktigt?

[Soar]

Det finns ingenting som antyder att danska kungamakten på något vis är inblandad när biskop Egino gör sitt jobb som biskop och kristnar de som bor i Blekinge. Eller att Blekinge på något vis skulle hamnat i en dansk intressesfär vid denna tidpunkt.

Här invänder jag. Kungamakt och kyrka var ju sammanlänkade på många sätt vid den här tiden. En tydlig strävan för danska kungar under 1000-talet, inte minst Sven Estridsen, var att etablera det danska riket som en egen kyrkoprovins, vilket ju också lyckades några decennier senare. Biskop Egino var visserligen ordinerad av ärkebiskopen av Hamburg-Bremen, som ju vid tiden var ingen mindre än den mäktige Adalbert, men kung Sven hade enligt Adam av Bremen ett gott förhållande till ärkebiskopen och träffade denne vid Ejder nu och då. Dessutom var Dalby stift, dit Egino först kom, Svens skapelse. Så även om Eginos missionsverksamhet inte per automatik innebär ett utvidgat danskt rike, följde rimligen kung Sven skeendena med intresse och stöttade verksamheten, med effekten att danska intressen ökade i Blekinge och för all del även i Götaland. Att det trots detta dröjde till 1200-talet innan Blekinge kom att inlemmas i det danska riket motsägs inte av detta.

Det kanske kan jämföras med det svenska rikets intressen i Estland, där man ju redan på 1200-talet försökte etablera en besittning. Det dröjde som bekant till 1500-talet innan Estland verkligen blev svenskt. Liksom det svenska intresset i Estland svalnade kanske det danska intresset i Blekinge när det visade sig att blekingarna själva inte hade något intresse av att lyda under den danske kungen. Ett mer prioriterat intresse i England, missväxtår och inbördeskrig, samt eventuellt att det svenska riket fick en stark regent i Inge den äldre bidrog kanske också till att Eginos inflytande i Blekinge inte ledde till något bestående danskt inflytande.

[anganatyr]

Det finns ingenting som antyder att danska kungamakten på något vis är inblandad när biskop Egino gör sitt jobb som biskop och kristnar de som bor i Blekinge. Eller att Blekinge på något vis skulle hamnat i en dansk intressesfär vid denna tidpunkt.

Här invänder jag. Kungamakt och kyrka var ju sammanlänkade på många sätt vid den här tiden. En tydlig strävan för danska kungar under 1000-talet, inte minst Sven Estridsen, var att etablera det danska riket som en egen kyrkoprovins, vilket ju också lyckades några decennier senare. Biskop Egino var visserligen ordinerad av ärkebiskopen av Hamburg-Bremen, som ju vid tiden var ingen mindre än den mäktige Adalbert, men kung Sven hade enligt Adam av Bremen ett gott förhållande till ärkebiskopen och träffade denne vid Ejder nu och då. Dessutom var Dalby stift, dit Egino först kom, Svens skapelse. Så även om Eginos missionsverksamhet inte per automatik innebär ett utvidgat danskt rike, följde rimligen kung Sven skeendena med intresse och stöttade verksamheten, med effekten att danska intressen ökade i Blekinge och för all del även i Götaland. Att det trots detta dröjde till 1200-talet innan Blekinge kom att inlemmas i det danska riket motsägs inte av detta.

Det kanske kan jämföras med det svenska rikets intressen i Estland, där man ju redan på 1200-talet försökte etablera en besittning. Det dröjde som bekant till 1500-talet innan Estland verkligen blev svenskt. Liksom det svenska intresset i Estland svalnade kanske det danska intresset i Blekinge när det visade sig att blekingarna själva inte hade något intresse av att lyda under den danske kungen. Ett mer prioriterat intresse i England, missväxtår och inbördeskrig, samt eventuellt att det svenska riket fick en stark regent i Inge den äldre bidrog kanske också till att Eginos inflytande i Blekinge inte ledde till något bestående danskt inflytande.

Att jämföra katolskkyrkliga händelser på 1000-talet och 1200-talet blir fel. På 1200-talet var både Danmark och Sverige egna kyrkoprovinser. Det är så många års skillnad mellan dessa händelser.

Ja, den danske kungen Sven Estridsen ville göra Danmark till en egen kyrkoprovins bland annat för att få mer kontroll över kyrkan. Att han hölls sig på god fot med ärkebiskopen i Hamburg-Bremen är därför självklart. Detta gynnade också den danska handeln med den kristna delen av Europa att hålla sig vän med ärkebiskopen. Kungar i Norden skänker ända fram till reformationen gods till kyrkan för att få gentjänster tillbaka och stå på god fot med kyrkan. Att Sven skänker godset Dalby till ärkebiskopen betyder inte att danska kungamakten hade kontroll över kyrkans sfär. Då hade han väl inte behövt skänka gods? Kungarna i Norden skänkte även gods när kloster skulle grundas. Inget av detta tyder på att Blekinge kom i den danske kungamaktens sfär bara för att biskop Egino kristnade Blekinge. Att den danske kungen smörar för ärkebiskopen tyder snarare på motsatsen.

År 1103/1104 inrättas ärkebiskop Asser (Asker) i Lund som nu blir ärkebiskop för hela Norden. Olika årtal anges för inrättandet av ärkestiftet i Lund eftersom det handlade om en process som pågick under de första åren av 1100-talet. Beroende på vad man utgår från som den avgörande händelsen blir årtalen olika. Antingen biskop Assers utnämning till ärkebiskop av Lund år 1103 eller året då han mottog tecknet på sin värdighet, det så kallade palliet, vilket skedde 1104. Fortfarande samarbetar den katolska kyrkan över landsgränserna och ärkebiskopen i Lund är underställd Påven i Rom, inte den danske kungen. Nu bildas alltså en Nordisk kyrkoprovins med ärkebiskop i Lund.

Ett exempel är ärkebiskop Eskil av Lund som var ärkebiskop över Norden mellan 1138-1177. År 1145 invigdes Lunds domkyrka med furstar och biskopar från både Sverige och Danmark. Under denna period är ärkebiskop Eskil med och grundar flera Cistercienserkloster över hela Norden. Ärkebiskopen var nämligen nära vän med abboten Bernhard av Clairvaux, en av den tidens stor män inom katolska kyrkan. År 1164 blir Sverige en egen kyrkoprovins med ärkebiskop Eskils överinseende. Eskil väljer Alvastramunken Stefan som Sveriges förste ärkebiskop. Man måste dock komma ihåg att den danske ärkebiskopen fortfarande var "primas" över den svenske ärkebiskopen och var så under lång tid framöver. Ärkebiskop Eskil kom i strid med flera danska kungar och åren 1161-1167 var han i landsflykt från Danmark bland annat i Sens, Frankrike och i Växjö. År 1169 blir Växjö biskopssäte genom ärkebiskop Eskils vilja. År 1177 blir Absalon ärkebiskop i Lund. Nu händer det grejer. Absalon var fosterbror till den danske kungen Valdemar den store och nu börjar den danska kungamakten och ärkebiskopen i Lund göra gemensam sak.