Ja – då är vi i praktiken överens om dynamiken, och vår oenighet har nog mest handlat om betoning och språkbruk.
Jag har aldrig menat att slätten ensam förklarar allt, eller att handel, järn, sjöfart, skog och randbygder är irrelevanta. Tvärtom: hela poängen är att samhället är ett samspel mellan många resurser.
Det enda jag velat peka ut som strukturell begränsning är att platsbunden agrar bärkraft i hög folktäthet sätter taket för hur mycket våldskapital, klientnätverk och administrativ överbyggnad som kan reproduceras över tid. När Skara inrättas som Sveriges första stift är det för att strukturen redan är på plats.
Så när du säger att noder uppstår där folk finns, att resurser samverkar och att samhället är komplext, då beskriver du i sak samma maskineri som jag – bara med en mindre centrisk betoning.
Vi är alltså väldigt nära varandra här.
Och jag tror inte det här kommer längre idag
Medeltidens elit - brödgivaren, tjänstemän eller entreprenörer
Re: Medeltidens elit - brödgivaren, tjänstemän eller entreprenörer
Här pågick och fortsatte ju diskussionen på ämnet i en parallell tråd med ungefärlig start här.
https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 5&start=60
https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 5&start=60
Re: Medeltidens elit - brödgivaren, tjänstemän eller entreprenörer
Logiskt sett så var det säkert svårt för den tidens herrar och oligarker och annat otyg att skaffa sig inkomster från jord som andra odlade i väglösa skogsbygder där det var enkelt att slå ihjäl och gräva ned och hålla käft.
Re: Medeltidens elit - brödgivaren, tjänstemän eller entreprenörer
Ja, det är en av mina huvudpoänger också
.
Det är betydligt lättare att plåga fullåkerns befolkning. Man rider ogärna i mörka skogen på enslig stig om man vet att man kommer med jobbiga pålagor.
.Det är betydligt lättare att plåga fullåkerns befolkning. Man rider ogärna i mörka skogen på enslig stig om man vet att man kommer med jobbiga pålagor.