Vildmarkens riddare

[Yngwe]

Så vi forsätter alltså med nummer fem. Ringshult. Som av en slump blir det här klurigare och mer svårutrett för varje gård, som om det verkligen vore planerat som underhållning. Det är det inte kan jag lova, ordningen efter Aspenäs är nog bara hur jag såg dom på karta.

Ringshult hittar vi i källorna redan 1280 i Sdhk 1138. Återigen Östergötlands lagman Bengt, den här gången är innebörden att kungens och häradet gård Ringshult överlåtes till Nils Sigridsson, alltså ingen mindre än ätten Natt och Dags stamfader. Här nämns inget om Aspenäs-ätten. 1299 utfärdar här nämnde Nils ett brev ( sdhk 1840 ) vilket är det näst tidigaste omnämnandet.

Ringshult, som sen 1600-talet heter Liljeholmen, ligger på en udde i Västra delen av Sommen. Omgivningarna har en del jordbruksmark. Enligt RAÄ är omgivningarna fornlämningstomma. En stenyxa funnen en bit därifrån men i övrigt helt tomt.

Reflektion och spekulation. Jag lyckas inte hitta några spår av Aspenäsätten här. Ändå nämner flera källor att det skulle ha varit deras gård. Givetvis kan jag ha missat något men jag är ändå hänvisad till spekulation.

Spekulationen lyder så här. I Sdhk 5249, daterat 1346, vidimerar abboten i Alvastra Sdhk 1138 överlåtandet av kungens och häradets gård till Nils. Att 47 år i efterhand vidimera antyder att det här inte varit en ordinär händelse. Och ordinärt är inte heller att kungen och häradet äger något tillsammans.
Det måste ha tillkommit genom en högst annorlunda händelse. Utan att ha grävt så djup slår mig tanken böter. Birger Jarl instiftade att böter skall gå till kung och härad. Men vem har då betalar en sådan bot, en hel frälsegård, säkert med tillhörande torp och gårdar? Årtalet är kanske nyckeln. Vem är i klammer med rättvisan år 1280? Eller snarare vilka? Den som kan sin historia vet att då kom den slutliga upplösningen på tredje folkungaupproret med halshuggningarna av Johan och Birger Filipsson.... av Aspenäsätten!

Screenshot_20260111-234808 (1).png (1.43 MiB) Visad 1099 gånger

[Yngwe]

Vi har kommit till Aspenäsarnas frälsegård nummer sex, vilket då skulle vara den sista ( men det blir det inte ) Här bryts trenden för här blir det tydligt. År 1345, Knut Jonsson (Aspenäs) utfärdar brev Sdhk 5226 på Tranås. År 1369, Sdhk 9390 klargör att Ingeborg Magnussdotter får Tranås av sin far Magnus Knutsson. Magnus är Knut Jonssons son. ( Puh, här hade jag byggt upp en förväntning om omöjlighet..)


Tranås är beläget vid Svartåns inlopp i Sommen. Kvarnar och fiske har troligtvis varit viktiga näringar. RAÄ har inget registrerat i omedelbar närhet.


Reflektioner. Gården har ett klassiskt läge. Kontrollerande farled och med tillgång till ekonomiska resurser. Även militärt är läget strategiskt.

Screenshot_20260112-180645 (1).png (1.83 MiB) Visad 1050 gånger

[Yngwe]

Så då till den aviserade bonusen, gård nummer sju. Trots att den inte ligger vid Sommen, och trots att Aspenäs ätten ägde många gårdar måste den var med, borgen Klackeborg.

Jag hittar inga medeltida källor alls utan kan bara Hänvisa till Wikipedia som säger den tillhörde Aspenäs ätten.

Läget är på en udde där Svartån tar emot Skenaån, alltså den å som gett Skänninge dess namn.
Udden är avskiljd med en vallgrav. En mindre arkeologisk undersökning har gjorts, men inga direkta byggnader har hittats. Kulturlagret från medeltid och en del tegel säger de sparsamma uppgifterna.

Reflektion. Läget är ju synnerligen strategisk, kontrollerande sjöfart från Skänninge och från Sommen.
Var då transporter på vatten leder viktiga under medeltid? För Sommens räkning absolut. År 1399 beger sig drösvis med östgötska häradshövdingar och andra höga herrar ut för att inspektera farleden. Olagliga byggen som hindrar farled, rivning och vite lyder domen, allt enligt Sdhk 15193

Screenshot_20260113-231701 (1).png (1.8 MiB) Visad 1002 gånger

[Soar]

Trevligt med lite medeltid!

Riksarkivet har ju gett ut Det medeltida Ydre härad inom ramen för Det medeltida Sverige, och där tas följdaktligen alla gårdar utom Tranås upp. Det är en bekant publikation väl? https://filer.riksarkivet.se/dms/dms_4_6.pdf

Jag tycker det känns som ett rimligt antagande att Knut Jonsson kommit i besittning av Aspenäs först i samband med att han gift sig med Katarina. Det är ju Folkungaättens lagmansgren som är först och mest jordägare i trakten, medan Aspenäsätten figurerar i andra delar av landet i tidigare generationer.

Sjövik anges som möjlig sätesgård för Magnus Öjarsson i DMS Ydre, baserat på att han utfärdar ett brev där 1382 och att en ättling till honom äger gården 1513. Brevet 1382 rör dock en transaktion med Lars Filipsson, som var ingift i Aspenäsätten, så det skulle ju faktiskt kunna vara så att Magnus Öjarsson bara var gäst på Sjövik.

Teorin att Ringshult tillkommit häradet och konungen i egenskap av konfiskerat gods tycker jag är intressant och inte alls orimlig.

[Yngwe]

Ja den har varit en av grundkällorna. Jag var lite slarvig och angav bara det i början av tråden efter Aspenäs.

Gällande Sjövik så har jag nu liknande funderingar. Jag fastande nog vid borgen och grävde inte jätte djupt i släktförhållandena.

Att Tranås inte är med i Ydre avsnittet beror ju på att Tranås aldrig legat i Ydre, utan i Norra Vedbo.

Angående hur ätten kom i besittning så kan det ju vara som du säger att Aspenäs kom i arv genom Katarina. men å andra sidan är Aspenäsarna vid Sommen redan i slutat på 1200-talet, ialafall på Vi, och då kanske också på det spännande Ringshult.

Min fundering är att kanske är Vi det egentliga stamgodset då det är en byggd med gamla anor.

[Soar]

Men Vi omtalas väl uttryckligen som Ulvhilds gods och inte Birger Filipssons?

Att Ringshult konfiskerats i samband med upproret 1278 är ju möjligt, kanske till och med troligt. Men det finns ju inget som motsäger att det kan ha konfiskerats från någon annan inblandad i upproret?

[Yngwe]

Absolut, så det skulle ju då bli i nästa led först. Helt korrekt! Då slänger jag den funderingen åt sidan

Ja Ringshult är ju ren spekulation. Men nånstans finns nog en uppgift om att det var Aspenäsarnasdå det framförts så, eller så är det också bara spekulation.