Skandinaviskt Arkeologiforum

Ramlade på denna idag. En rejäl refusering av Bo Gräslunds teoritiserande kring Beowulf. Från min synvinkel så har Gräslund försökt knyta ihop en möjlig historia kring eposet, där han bl.a. föreslagit Gotland som Beowulfs ursprung. Sen om Beowulf i själva verket var Västgöte eller rent av Jute från Jylland eller nåt annat förtar inte att han (Gräslund) målat upp en bild av hur det kan ha varit. Från en tid då skriftliga källor saknas i många hundra år till tycker åtminstone jag att det är värt försöka pussla ihop idéer hur det kan ha varit kring såväl mkt gamla källor som Beowulf som de långt senare Isländska sagorna.

Här är i alla fall professor Lars Lönnroths, professor i litteraturvetenskap, kölhalning av Gräslunds teori i sann Weibullsk anda om nån vill läsa.

https://www.axess.se/artiklar/ett-diktv ... storiebok/

Man kan väl med ett smildrag i mungipan konstatera att Lönnroth har rätt I sin kritik till Gräslund, men att han redan ett par radbyten senare begår exakt samma sorts argumenationsfel själv....

Det verkar inte vara saklighet och vurm för vetenskapens dygd som motiverat Lönnroth, utan snarare propagerandet för hans egna, lika klent underbyggda hypoteser...

Har du läst Gräslunds bok?
Har du läst Beowulf?

Lönnroth har inte alls rätt och verkar i likhet med Harrison inte ens ha läst boken, utan bara något abstract eller baksidestext.

Gräslunds argumentering är på somliga punkter mycket övertygande. Så t.ex. vad gäller att geatas och Beowulf snarare är hemmahörande på Gotland än i Västergötland, om man alls vill söka verklighetsbakgrund. Bland mycket annat för att det tydligt anges i originalet att geatas bor på en ö (fast många översättare skyfflat undan det, Gräslund har studerat ett 40-tal översättningar, vid sidan om originalet), och att geatas strider med svearna äger rum över havet (inte någon sjö). Övertygande också att Beowulf måste ha traderats muntligt, i östskandinavien och i England, innan en slutlig version skrevs ner. Både språkliga och arkeologiska argument där är övertygande. Lönnroths avfärdande är värdelöst, han tycks vara totalt okunnig om muntligt traderande i en skriftlös kultur, helt ovetande t.ex. om Milman Parrys grundliga undersökning av episkt muntligt traderande i Bosnien.Särskilt efter Parry anser man i allmänhet att säg Odyssén hade traderats muntligt under flera hundra år innan den fixerades och skrevs ner i slutet av 500-talet f.
Kr. Parry identifierade många drag av muntligt traderande Odyssén, och de finns i hög grad i Beowulf också, som Gräslund diskuterar. Om man ska jämföra, är det mycket lättare att föreställa sig att Odyssén har komponerats efter en genomtänkt dramatisk plan av en skrivande författare, än att Beowulf skulle ha gjort det (som Tolkien inbillade sig). Beowulf är helt enkelt mycket virrigare och mer osammanhängande.

På andra punkter är väl Gräslund mindre övertygande. Att tolka Grendel som en metafor för klimatkatastrofen i mitten av 500-talet e.Kr, eller Ormens härjningar som en metafor för sveakungen Ales härjningar på Gotland är såklart spekulativt, om än möjligt. Att identifiera Beowulfs och Hrotgars kungsgårdar arkeologiskt, som Gräslund gör, är också en spekulation, om än fullt rimlig om man accepterar Beowulf som grundad på faktiska händelser.

Gräslund menar att det kristna i Beowulf är löst påklistrat och han är inte ensam om det. Men Lönnrot håller inte med. Vad tycker du, om du nu läst Beowulf?

Blot-Sixten,

Lönnrots avfärdande av Gräslund är lika ytligt och illvilligt som Harrisons. Om man ska uttala sig offentligt om en bok, särskilt om man är akademiker, bör man åtminstone ha läst den själv ordentligt. Det ser ut som om du åtminstone har läst boken.

Den är mycket läsvärd, en spännande deckarhistoria så att säga, med arkeologisk sakkunskap och också humor här och där. Och det är uppenbart att Gräslund ägnat MYCKET mer tid och energi åt Beowulf än vad vare sig Lönnroth eller Harrison har gjort. Så det är oförskämt att avfärda Gräslund som de två gör. Vad jag har sett tycks svenska arkeologer ganska snabbt ha köpt Gräslunds analys. Men inte förstockade Weibullfanatiker alltså.

Att fundera över vad som KAN ha hänt kan man mycket väl göra, som du säger, men Gräslund kommer faktiskt betydligt längre än så.

Som tillägg:

Gräslunds bok är alltså IMHO mycket läsvärd.
Jag såg den första gången när Gräslund själv krängde den, vid det stora bokbordet på Drottninggatan, saligt i åminnelse, den var väl ny då. Jag pratade lite med Gräslund då, tog upp det där med Västergötland t.ex. , som han menade var en orimlig teori. Där och då tänkte jag att han kanske bara var en gotländsk lokalpatriot, det finns ju sådana. Men lite senare såg jag boken i bokhandeln i Visby och köpte den, och den blev det årets största läsupplevelse för mig. Sedan har jag läst om den ett par gånger, med stort nöje.

Jag har också försökt läsa Beowulf i original. Eftersom jag räknar mig som språkkunnig trodde jag att det skulle gå någorlunda. Men det visade sig vara skitsvårt, så det har jag inte kommit så långt med. Antagligen behöver man någon specialiserad ordbok för att komma någon vart. Stor heder åt Gräslund alltså, för att han uppenbarligen har studerat originaltexten så ingående, och grävt ner sig i språkhistoriska frågor fast han inte är professionell språkexpert. Jag tillåter mig att tvivla på att Lönnroth eller Harrisson någonsin kommit så långt på den vägen. Och som Gräslund diskuterar har de många översättarna till en rad olika språk gjort olika val, som ofta ter sig godtyckliga och kanske missledande, kanske färgade av förutfattade meningar. Den förste som översatte Beowulf till modernt europeiskt språk var f.ö. Grundtvig (till danska i början av 1800-talet) och redan han tycks ha betraktat Gotland som ett troligt hemland för "geatas".

Gräslund var fast i traditionen att översätta “Eotenas” med Jutar. Han har helt missat forskningens övertygande belägg för att Eotenas betyder “jätte”. Eotenas används ju som beskrivning av såväl Grendel som frisernas kung. Varför är detta viktigt? Jo för det ställer Gräslunds argumentation för Gotland istället för Jylland på ända.

Kungsune,
jag förstår inte vad du menar.

Gräslund översätter 'eotan' med jutar (Gräslund p. 55), så gör också Rudolf Wickberg i sin översättning från 1914. Det ordet finns i originalet i verserna 902, 1072, 1088, 1141 och 1145.
Jag tittade igenom dem nu och de kan omöjligen handla om jättar, de skildrar strider långt tillbaka och jutar är sakligt den rimliga tolkningen.

Gräslund refererar i samband med Grendel till Peter Jackson (2010), som tolkar 'eoten´ som fornvästnordiska 'iotunn', alltså jätte, men som också vill knyta det till verbet äta - vilket Gräslund tycks gilla, eftersom han vill se Grendel som metafor för svälten under klimatkrisen med start år 536. Det är väl rimligt att kalla Grendel för jätte (det krävs t.ex. 4 man för att orka bära Grendels huvud).

Men på vilket sätt skulle detta ställa argumenten för Gotland på ända?

/H.

Om du ändå är igång med språklig analys kanske du kan redovisa några belägg för att 'ealond' på fornvästsaxisk dialekt skulle kunna betyda något annat än 'ö' ?

Hej Henric och välkommen till forumet. Kul att du vill vara med och diskutera

Den kanske lite svaga responsen på dina inlägg beror nog på att ämnet är ganska flitigt diskuterat i flera olika trådar. När du nu som ny kommer in så tror jag många saknar ork att diskutera i stort sett samma frågor igen.


För att slipa detta så är min rekommendation till dig och andra nya att använda forumets sökfunktion. Om du t.ex söker på eotan så kommer du få fram tidigare inlägg som behandlar ordet. Likadant med eoland. Ibland kan det vara svårare att precisera sökord, men då kan man ju bara fråga i tråden om någon vet om det är tidigare behandlat. Vi som varit med har ju i regel ett hum om i vilken tråd och i vilket skede det kan ha diskuterats och kan länka till de inläggen.

Tack, men jag skulle hellre se att du svarar direkt på vad jag skrev. Jag kan ta om det lite tydligare:

1) Hävdar du att när det talas om 'eotan' i raderna 902, 1072, 1088, 1141 och 1145 så handlar det inte om jutar, utan om jättar?

2) Det ser ut som om du hävdar att när Grendel beskrivs som 'eoten' så har Gräslund inte förstått att 'jätte' åsyftas. Men det stämmer inte (se Gräslund p. 197). Har du missat det?

3) Om nu Grendel m.fl. kallas för jättar eller jutar, vad har det med frågan om Gotland att göra, menar du?

Jag skulle vara intresserad av att diskutera Gräslunds bok (som jag har läst) och Beowulfkvädet (som jag har läst i Wickbergs översättning, samt delvis i i Gummeres engelska översättning). Har du läst Gräslunds bok eller inte?

N.B. jag försvarar inte blint Gräslund. En saklig och seriös kritik av boken som jag läst är den av Christian Lovén i Fornvännen: https://www.diva-portal.org/smash/get/d ... TEXT01.pdf . Lovén har läst boken och bemöter den, med sakkunskap. Det försvagar Gotlandshypotesen en del, men nog inte så mycket som Lovén tror (t.ex. är Lovéns resonemang om ''ealond utan' inte så starkt - om kvädet traderats i Svealand som Gräslund tror kan "ön därute" vara rimligt om Gotland).

Lönnroths och Harrisons avfärdanden är däremot inte seriösa, de verkar inte ha läst boken. Lönnroth tuggar om gamla åsikter som Gräslund i själva verket bemöter i boken (och övertygande vederlägger, som jag ser det).

Att googla runt i gamla inlägg detta forum lockar mig inte särskilt mycket, särskilt som jag härom dagen slösade bort en hel del tid på att läsa i en oändlighetstråd där både du och yngwe deltar, med frågeställningar som huruvida Birka och Uppsala förr kan ha legat i Västergötland och inte i Mälardalen. Möjligheten finns ju f.ö. att Mälaren kan ha varit en sjö i Västergötland en gång i tiden, fast namnet kan ha stulits senare.... Ungefär. Med tvärsäkra påståenden fram och tillbaka om "forsknings"-läget Den sortens diskussioner är jag inte intresserad av.