Skandinaviskt Arkeologiforum

Vad kan nordborna ha stött på under sina farofyllda resor? De avlägsna jaktmarkerna i Högarktis var vid den här tiden inte var en tom polarvildmark; utan bebodda av Thule-inuiterna och eventuellt andra arktiska ursprungsbefolkningar, som också jagade valross och andra havsdäggdjur. Den nya forskningen ger ytterligare oberoende bevis för den länge omdebatterade existensen av mycket tidiga möten mellan de europeiska nordborna och de nordamerikanska ursprungsbefolkningarna, och den bekräftar också att North Water Polynya, som är en enorm ”isvak” mellan Grönland och Kanada, var en viktig arena för dessa interkulturella möten.

När de nya resultaten började komma fram uppstod en annan viktig fråga: om elfenben hämtades från Högarktis, hade då grönlandsnordborna de sjöfartskunskaper och den teknik som krävdes för att ta sig så djupt in i isfyllda arktiska vatten?
Greer Jarrett, som är medlem i forskargruppen, sökte svar på denna fråga på ett unikt sätt: han rekonstruerade seglingsrutter och gjorde experimentella resor i traditionella klinkerbyggda norska båtar.

Walrus ivory was a prized commodity in medieval Europe and was supplied by Norse intermediaries who expanded across the North Atlantic, establishing settlements in Iceland and Greenland. However, the precise sources of the traded ivory have long remained unclear, raising important questions about the sustainability of commercial walrus harvesting, the extent to which Greenland Norse were able to continue mounting their own long-range hunting expeditions, and the degree to which they relied on trading ivory with the various Arctic Indigenous peoples that they were starting to encounter. We use high-resolution genomic sourcing methods to track walrus artifacts back to specific hunting grounds, demonstrating that Greenland Norse obtained ivory from High Arctic waters, especially the North Water Polynya, and possibly from the interior Canadian Arctic. These results substantially expand the assumed range of Greenland Norse ivory harvesting activities and support intriguing archaeological evidence for substantive interactions with Thule Inuit, plus possible encounters with Tuniit (Late Dorset Pre-Inuit).