Skandinaviskt Arkeologiforum

Dick Harisson skriver, i Det svenska rikets födelse2021) att forskninger inte längre treor att sagokungarna hos Saxo,Snorre mm har funnits. Håller ni med?

Det handlar väl mest om vilken status man vill tillskriva uppgifter som inte är prövningsbara. Några av “sagokungarna” dyker ju upp i olika oberoende källor, vilket givetvis Dick är medveten om. De är ju dock undantag men samtidigt ger de hopp om att det finns mycket mer vederhäftig information inbakad i hela sagomaterialet.

Nej.

Sagofigurerna kan ha funnits. Men ju färre oberoende jämförbara källor, ju mer fantasifulla berättelser, ju större avstånd i tid och rum mellan källan och dess innehåll desto mindre sannolikt att sagofigurerna har existerat.

Det är en svår fråga. Myter byggs ofta på någon slags gemensam bas, som innehåller spår av fakta

Man får ha klart för sig att Saxo och Snorre och andra kopierar en europeisk trend med kungliga geniaoligier vilka har ett helt annat syfte än att beskriva en korrekt historia. Ändå måste de förankra dessa i något slags medvetande, och ju mer närliggande i tid ju klarare är detta medvetande.

Min mening är att sagokungarns är förvrängda och anpassade, men i stor utsträckning verkliga.

Beror väl mycket på vilka kungar det gäller och hur långt tillbaka i tiden. Egil, Ottar och Adils, som utöver nordiska sagor även nämns i anglosaxiska Beowulf, har säkert funnits, även om vi troligen aldrig kommer att få veta exakt vilka områden de styrde över och vilken makt de verkligen hade en bit bort från sitt kärnområde. Begynnande stat eller beskyddar-/maffiaverksamhet...?

Likaså skulle jag inte bli jätteförvånad om sagornas sveakung Ingvar finns bland de kvarlevor som hittats i Salme, Estland:

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Ingvar

Däremot ställer jag mig mycket tveksam till om det t.ex. funnits en kung Fjölner som drunknade i ett mjölkar i början av vår tideräkning:

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Fj%C3%B6lner

Sannolikhet för att det är sant är väl ungefär lika stor som att det ungefär samtidigt, i en liten by i Gallien, fanns en urstark kraftigt överviktig man vid namn Obelix, som var så stark för att han som barn ramlat ner i en tunna med trolldryck...

Ifølge Saxo kom Odin og de andre aser oprindeligt fra Byzans, som da var gudernes højsæde. Saxo havde dog samtidig den mening, at Odin og Thor var mennesker, der senere havde opnået gudestatus.

Framförallt namnen på personerna tror jag är rätt, det vill säga att en person med det namnet var historisk. Sen att de många gånger hamnat fel i kronologin eller geografin är kanske naturligt efter lång muntlig tradition.

Gällande Fjölner i mjödkaret så hade väl Saxo en liknande incident, fast med en hövding med annat namn? Minnet av en hövding som drunknat i ett mjödkar är kanske inte helt osannolik ändå.

Ja, någon kung eller hövding kan mycket väl ha drunknat i ett mjödkar, eller kanske mera troligen dött på något annat sätt genom ett olycksfall vid ett mjödkar. Jag tänker att det är mer sannolikt att någon, på grund av berusning eller slagsmål, halkat och slagit huvudet på ett olyckligt sätt i mjödkarskanten och avlidit av sina skador. Frågan är dock om det verkligen var sveakungen Fjölner i början av första århundradet eller till exempel en lokal dansk hövding 500-800 år senare...

Det är drygt trehundra år mellan Snorre och Johannes Magnus. Den senare, som inte lär ha varit närmare bekant med den isländska litteraturen (men han kunde sin Saxo), antyder att den redlöst berusade kungen blev dränkt ”på skoj” av sina nästan lika redlöst berusade undersåtar/dryckesbröder.

https://litteraturbanken.se/författare/ ... 5/faksimil