Gutasagans bakgrund

500 f.Kr. - 1066
Castor
Inlägg: 1027
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Gutasagans bakgrund

Inlägg av Castor » 14 augusti 2018, 15:21

Det finns ett par kusliga paralleller mellan Gutasagan och Paulus Diaconus' historia om langobarderna. Textavsnitten nedan är hämtade från en modern svensk översättning av Gutasagan samt en engelsk översättning av Paulus Diaconus (William Dudley Foulke, 1907)

Gutasagan: Då var Gotland så förtrollat, att det om dagarna sjönk och om nätterna stod uppe.

Paulus Diaconus: This island then, as those who have examined it have related to us, is not so much placed in the sea as it is washed about by the sea waves which encompass the land on account of the flatness of the shores.

Gutasagans uppgift om den förtrollade ön som sjunker och stiger under olika tider på dygnet framstår som ren saga och myt och kan knappast handla om verklighetens Gotland. Den ö som Paulus talar om kan däremot mycket väl vara en verklig ö som drabbas av periodiska översvämningar pga tidvatten och återkommande stormvågor.

Gutasagan: […] förökades sedan folket på Gotland så mycket under en lång tid, att landet ej förmådde föda dem alla. Då lottade de bort från landet var tredje man [...]

Paulus Diaconus: […] the peoples established within the island had grown to so great a multitude that they could not now dwell together, they divided their whole troop into three parts, as is said, and determined by lot which part of them had to forsake their country and seek new abodes.

Här är Gutasagans och Paulus Diaconus' uppgifter i det närmaste helt identiska.

Langobardernas tidigaste kända boplatser var ju i närheten av Elbes mynning. Därifrån är det inte långt till de Nordfrisiska öarna, där öar som överensstämmer med Paulus' beskrivning inte är svåra att finna.

Kanske är det så att Gutasagans äldsta mytiska delar har sitt ursprung vid Nordsjön?

AndreasOx
Inlägg: 1431
Blev medlem: 12 juni 2016, 21:15

Re: Gutasagans bakgrund

Inlägg av AndreasOx » 14 augusti 2018, 16:11

Några lokalpatrioter tror att Gutasagans berättelse avspeglar minnen från tidig stenålder, när Gotland höjde sig ur Baltiska issjön ...
Jag tror snarare att Gutasagans myt är av typ vandringssägen.

heimlaga
Inlägg: 106
Blev medlem: 31 augusti 2016, 11:16

Re: Gutasagans bakgrund

Inlägg av heimlaga » 14 augusti 2018, 21:54

Det berättas i gamla sagor att både Fugloy och Svínoy på Färöarna har varit flytöar förr i tiden. Det verkar som om de här sagorna har funnits på många olika håll i Norden i olika versioner.

Såhär berättas det om Fugloy

Fugloyggin var av fyrstu tíð flotoyggj. Menn róðu at henni til at kasta stál á hana og festa hana so í botn, men einki batti, tí fult stóð av trøllum fram við bakkanum, og tey loftaðu øllum, ið blakað varð á land, og tveittu tað út aftur á sjógv. So vóru allir prestarnir heintaðir saman fyri at fáa oynna til at standa. Teir vóru fluttir út til hennara og bíndu ikki av henni alla tíðina, meðan róð varð, at hon skuldi ikki fara burtur úr eygsjón. Ein av prestunum stóð fremstur í bátinum og kastaði bíbliuna upp á land, meðan allir hinir stardu upp á oynna. Tá hjálpti; teir vóru mentir yvir trøllunum og vendu tey um til túgvur. Túgvurnar hava staðið tjúkt eftir bakkanum við Kirkju fyrr, men nú eru tær burturfarnar, sum tað er matað niðanundir av brimi.

källa: Jakob Jakobsen: ”Færøske folkesagn og æventyr”, 1898-1901



Såhär berättas det om Svínoy

Tað er manna søgn, at Svínoy sum aðrar av oyggjunum var flotoy av fyrstu tíð. Hon kom upp fyri norðan, men sást sjaldan av fólki, tí at hon førdi sum oftast toku við sær, og var sjálv huld í mjørka. Nú skal sigast frá, hvussu til bar, at hon varð føst oyggj.

Í bygdini á Viðareiði í Viðoynni áttu menn eina súgv, men ongan gølt, og tó var súgvin kviðin á hvørjum ári og átti grísar. Allir undraðust mikið á hetta og kundu ikki fáa skil á, hvussu hetta bar til. Fólk søgdu nú, at tey høvdu saknað hana stundum úr bygdini, men at hon tó altíð var komin skjótt aftur.

Ein dagin fór hon kvikliga eystur ígjøgnum bygdina og yvir um eið móti Eiðsvík. Ein kona fekk fatur á henni og bant lyklakippu upp í halan á henni; súgvin fór á sjógvin og svam frá landi. Nakað eftir hetta síggja menn á Viðareiði oyggj koma undan sunnanvert á eiðinum; teir manna sum skjótast út bát og rógva at oynni, og nú kundu teir bæði finna hana og lenda á henni; tá ið súgvin hevði borið jarn út á hana, festist hon, og straks lýsti í mjørkanum, sum hevði ligið um hana, og har hevur hon ligið síðani. Men teir kallaðu hana Svínoy, av tí hon var full av svínum, tá ið teir komu út á hana, og svín hevði fest hana í botn, so at hon ikki var flotoy longur; men úti á henni var tað, at viðareiðssúgvin hevði søkt sær brund.

Källa: V.U. Hammershaimb: ”Færøsk Anthologi I”, 1891

Lucas Debes skrev också ned ett par sägner om flytöar i den delan av Nordatlanten i boken om Färöarna som han gav ut 1673.

Skriv svar