Gutasagans bakgrund
Postat: 14 augusti 2018, 15:21
Det finns ett par kusliga paralleller mellan Gutasagan och Paulus Diaconus' historia om langobarderna. Textavsnitten nedan är hämtade från en modern svensk översättning av Gutasagan samt en engelsk översättning av Paulus Diaconus (William Dudley Foulke, 1907)
Gutasagan: Då var Gotland så förtrollat, att det om dagarna sjönk och om nätterna stod uppe.
Paulus Diaconus: This island then, as those who have examined it have related to us, is not so much placed in the sea as it is washed about by the sea waves which encompass the land on account of the flatness of the shores.
Gutasagans uppgift om den förtrollade ön som sjunker och stiger under olika tider på dygnet framstår som ren saga och myt och kan knappast handla om verklighetens Gotland. Den ö som Paulus talar om kan däremot mycket väl vara en verklig ö som drabbas av periodiska översvämningar pga tidvatten och återkommande stormvågor.
Gutasagan: […] förökades sedan folket på Gotland så mycket under en lång tid, att landet ej förmådde föda dem alla. Då lottade de bort från landet var tredje man [...]
Paulus Diaconus: […] the peoples established within the island had grown to so great a multitude that they could not now dwell together, they divided their whole troop into three parts, as is said, and determined by lot which part of them had to forsake their country and seek new abodes.
Här är Gutasagans och Paulus Diaconus' uppgifter i det närmaste helt identiska.
Langobardernas tidigaste kända boplatser var ju i närheten av Elbes mynning. Därifrån är det inte långt till de Nordfrisiska öarna, där öar som överensstämmer med Paulus' beskrivning inte är svåra att finna.
Kanske är det så att Gutasagans äldsta mytiska delar har sitt ursprung vid Nordsjön?
Gutasagan: Då var Gotland så förtrollat, att det om dagarna sjönk och om nätterna stod uppe.
Paulus Diaconus: This island then, as those who have examined it have related to us, is not so much placed in the sea as it is washed about by the sea waves which encompass the land on account of the flatness of the shores.
Gutasagans uppgift om den förtrollade ön som sjunker och stiger under olika tider på dygnet framstår som ren saga och myt och kan knappast handla om verklighetens Gotland. Den ö som Paulus talar om kan däremot mycket väl vara en verklig ö som drabbas av periodiska översvämningar pga tidvatten och återkommande stormvågor.
Gutasagan: […] förökades sedan folket på Gotland så mycket under en lång tid, att landet ej förmådde föda dem alla. Då lottade de bort från landet var tredje man [...]
Paulus Diaconus: […] the peoples established within the island had grown to so great a multitude that they could not now dwell together, they divided their whole troop into three parts, as is said, and determined by lot which part of them had to forsake their country and seek new abodes.
Här är Gutasagans och Paulus Diaconus' uppgifter i det närmaste helt identiska.
Langobardernas tidigaste kända boplatser var ju i närheten av Elbes mynning. Därifrån är det inte långt till de Nordfrisiska öarna, där öar som överensstämmer med Paulus' beskrivning inte är svåra att finna.
Kanske är det så att Gutasagans äldsta mytiska delar har sitt ursprung vid Nordsjön?