'Nordisk runnamnlexikon' - udarbejdet af Lena Peterson, 2007 side 118.
HringR (?) mn.
Fda. Ring (äv. som binamn), fsv. Ring (äv. som binamn), fvn. Hringr (äv. som binamn)
Trol. av (fvn.) hringr m. ’ring’, snarast åsyftande smycke. Det fvn. namnet har äv. tolkats som ’man från Ringerike’ (Ringerike, landskap, Buskerud fylke).
Mulige runeord:
rinkia (Hringia/Hringja/Ringia), kvn. el. mansbinamn, Jfr fvn. kvn. Hringia, som förnamn på en fingerad person och som binamn på en verklig person. Av (fvn.) hringja f. ’spänne’.
rikr / r(i)kr (RíkR) Fda. Righer (?) (äv. som binamn Rik), fsv. binamn Rik; Av adj. (fvn.) ríkr (< germ. *ríkia-) ’mäktig, förnäm, rik’; - har även uppfattats som delvis återgående på ett subst. *rík(a)z ’härskare, furste’.