Sida 1 av 7

Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 16:37
av Kungsune
Själva ursprungsmyten till Ynglingaättens etablering i Sverige är ju beskriven i Ynglingatal och Ynglingasagan. Delar av myten kan spåras även i Beowulf, Saxo mfl parallella sagor. Genom att studera platsnamn som de fördelar sig i dagens terräng kanske man kan få en aning om var i Skandinavien denna mytologi har haft sitt starkaste genomslag. Därmed kanske man också kan få en bild av vilka som vårdade historien om Ynglingaätten. Varken Ynglingatal eller Ynglingasagan pekar ut geografin i klarspråk varför ortnamnen kan ge intressanta spår om var den kan ha uppstått.

Några exempel ur YS:
”Landet vid Vanaqvislarne kallades då Vanaland eller Vanahem”
” Hans hustru het Alfhild, dotter af konung Alfarin i Alfhemmen; med henne fick han halfva Vingelmark. Deras son var Olof, som sedan kallades Gerstada-Alf. Alfhemmen kallades då landet mellan Römelfven och Götaälv.”
” men det stora Svitiod kallade de Godhem. Från Godhem förtäljde de många tidender och många under.”

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 16:50
av Yngwe
En spännande vinkling, ser fram emot noggrant redovisade exempel av alla slag. :D

Generellt så har ju många av de mytiska platserna efterledet "-hem"

Så här säger WP om -hem
Detta efterled förekommer på olika ställen både på kontinenten, i England, på Shetlandsöarna, Orkneyöarna och i Norden. Kärnområdet i Norden är i Norge, som har cirka ett tusental med detta ortnamnsefterled. I Danmark är de vanliga på Jylland, men förekommer endast sporadiskt på de danska öarna. Island har ett 30-tal namn av en något mer schablonartad karaktär – med naturfenomen som förled, till exempel Sólheimar, Vindheimar. I Finland saknas namnelementet helt.[27]

I Sverige förekommer dessa ortnamn med detta ortnamnefterled i Västsverige, närmare bestämt i Halland, Västergötland, Bohuslän och södra Värmland. Mest (tätast) förekommer de i Skaraborgsområdet och området däromkring med cirka 80 representanter. I övrigt förekommer dessa namn tätast på Gotland och i Ångermanland i Västernorrlands län och det senare området sträcker sig in i Medelpad. Relativt vanliga är ortnamnen också i Uppland och därefter förekommer de mindre och mindre och sporadiskt i Östergötland, Småland, Södermanland, Skåne, Västmanland och Närke och Blekinge (i Blekinge bara ett bevarat namn). I Gävleborgs län, Dalarna, Västerbottens län, Norrbottens län och Öland saknas denna ortnamnstyp helt
.

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 17:41
av Carl Thomas
Hjem, heim, hem och Um har samma betydelse = hem.

I Sverige anses hem vara äldre än Um. I övriga Skandinavien anses Um vara äldre än hem.

Varför ser historiker olika på åldern av "Um" ?

Thomas

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 18:21
av Valdemar
Um, ome och hem är samma sak. Um och Ome är generellt förändringar av ett -hem. De flesta ortsnamnsforskarna placerar namnet från åtminstone folkvandringstiden.

Det finns mång nutida -hem. Jag tror man skall titta på dem som finns belagda under medeltid. Speciellt intressanta är de som har mytologiska/förkristna förtecken som:

Alv hem. Alvhem. Vid Göta Älv- Frejs Hem
Gud hem. Gudhem. Den gudomliga trakten- Odens Hem
Skälv hem. Skälvum. Trakten på hyllan på Kinnekulle
Nifel hem. Naglum. Trakten i dimman vid Trollhättan
Brage hem. Bragnum. Brages hem

Sen är naturligtvis Varnhem av intresse. Detta är -varn är dock tolkat som ”skydd”.

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 18:23
av Valdemar
Om man analyserar om -hem namnen har gett namn åt socken, härad etc och hur ”rika” de är arkeologiskt så skiljer Västsverige kraftigt ut sig från exempelvis Uppland.

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 19:31
av Yngwe
Ja Uppland verkar inte ha några medeltida -hem, alla är Fridhem, Solhem, och motsvarande. Inte heller några -um. Men däremot några -ome. Voxome, Björnome, Skornome och Gränome. Alla med medeltida belägg och ju tydligt av ålderdomlig karaktär. Skornome och Gränome har dessutom varit medeltida tingsplatser.


Källa som vanligt SOFI

Personig reflektion är att dessa lite förstör en gryende hypotes.... men sånt får man ju ta.

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 20:10
av Valdemar
-hem kan ha varit mer spridda längre tillbaka i tiden. Rent teoretiskt kan dessa naturligtvis ha ändrats/bytts namn på mer frekvent i vissa områden. Kanske var flera -tun i Uppland kanske tidigare ett -hem? Denna typ av förändring är naturligtvis oerhört svåra att bevisa.

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 28 mars 2018, 22:30
av Yngwe
Vi kan alltså i alla fall fastslå att -hem orter i alla varianter är mycket mycket vanligare i Västergötland än Uppland. Men de saknas inte i Mälardalen. Om de hade saknats helt där hade det varit god grund för min begynnande hypotes att den delen av mytologin har ett annat ursprung än Uppland. Så blev det då inte, nu är det bara en indikation....

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 29 mars 2018, 07:40
av Valdemar
Man kan bara söka tendenser. Namnen är ofta starkare i vissa regioner men återfinns i närliggande områden för att ibland minska med avståndet. Sen kan man inte bara läsa antal i en lista utan man bör analysera faktorer som:

- finns de belagda i medeltid
- har de gett namn åt socken
- har de gett namn åt härad/hundare/bo
- har de förkristna/sakrala komponenter

Ibland finns speciella namn som unika för ett landskap. Exempel på detta är Åsakaorter som med ett undantag ligger i centrala Västergötland. Det finns en i Halland ”Asige” som ligger vid en av huvudlederna in till Västergötland.

Re: Mytologiska ortnamn i Sverige

Postat: 29 mars 2018, 09:05
av Kungsune
Det jag främst var ute efter var att de namnformer som förekommer i "Svea" -mytologin tydligt slår igenom i toponymer i ett betydligt större område än Mälardalen. Man kan rent utav se att det inte ens har sitt starkaste genomslag där. Detta får ju direkta konsekvenser för hur vi ska se på götarna.
Även Sydnorge har dessa namnformer vilket är förväntat då deras kungamytologi är en gren av samma ättemyt. Faktum är väl att just dessa namnformer är ganska likartade i ett område som till stor del motsvarar Yngwes läsning av Jordanes Suehans. Teofora namn som Oden, Gaut (göt), Frö, Tor mm finns ju i ett ännu större utbredningsområde varför de inte säger så mycket. De namn som är intressanta är ju därför de som är snävare. Ex ättenamn som Skilfing-skälvum och de namnformer som finns på karaktärer som Ane, Erik, Ottar mfl vilka är ganska unika för Sydsverige och Sydnorge. Starkast är just dessa i landskapen runt Vänern. Jag ska försöka sätta ihop en redovisning så småningom. Poängen med detta är att det blir jäkligt svårt att förklara varför götarna skulle vurma så infernaliskt för svearnas hjältekaraktärer att de döpte sina hem efter dem. Om götarna var ett eget folk som krigade mot svear, varför hade de inga egna hjältar?