Hon hittades med nästan helt bevarade kläder från 2000 år sedan.
https://tinyurl.com/ycuzsegy
Opager
Huldremosekvinnan
-
- Inlägg: 1787
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Huldremosekvinnan
Verkligen intressant Opager!
Re: Huldremosekvinnan
Om Huldemosekvinden har jag skrivit följande i min bok "Den skånska historien. Före skrivkonsten" (fotot tog jag nere i Nationalmuseets källare där vi fann liket):
Jag har själv varit med om en mossliksepisod av det mera annorlunda slaget. Den inträffade när vi i
mitten av 1980-talet skulle göra en film för televisionen om den sydskandinaviska järnåldern. TV-teamet hade kommit in på Nationalmuseets magasin i Köpenhamn och här fann jag en stor trälåda med glaslock. En gammal etikett på sidan upplyste om att innehållet var ”Huldremosekvinnen”. Förbluffad tog jag kontakt med Vedbeck, en av de äldre inspektörerna, på museet och meddelade att mossliket ”Huldremosekvinnen” låg i magasinet. Hur kunde det komma sig? Just detta mosslik hade ju varit försvunnet i många år!
”Det kan inte passa”, upplyste mig museimannen, ”liket är fortfarande försvunnet.”
Inspektören gick dock med ner i magasinet. Vid åsynen av kroppen i kistan kom en saklig dansk kommentar utan minsta spår av upphetsning:
-”Vad faen gör hon her!”
När sedan locket lyftes av kom nästa sakliga och mycket trovärdiga kommentar:
-”Hon lukter!”
Kvinnan hittades redan 1879 av en torvgrävare. Polis tillkallades, liket blev lagt på bår och fört till en närliggande gård där det blev tvättat och kläderna togs av. När man försökte tvätta den dödas hår lossnade emellertid hela kalufsen. Vem var hon? Var det kanske en lösdriverska som mördats? Liket placerades i en kista och grävdes ner på kyrkogården. Museet fick emellertid nys om fyndet, graven öppnades
och den döda transporterades nu in till sjukhusets likrum. När man frågade efter den dödas kläder fick man följande telegram från gårdsägaren: ”Kläderna hänger nu i min gård för att torka efter det att de blivit tvättade.”
År 1904 ville Nationalmuseet bli av med liket eftersom man på den tiden var trångbodda. Kvinnan
hamnade nu på ett anatomiskt laboratorium och här försvann hon snart. Strax innan vi besökte Nationalmuseet hade emellertid en tjänsteman återfunnit liket och transporterat henne tillbaka till museet, utan inspektörens vetskap. Därav det märkliga sammanträffandet.
Jag har själv varit med om en mossliksepisod av det mera annorlunda slaget. Den inträffade när vi i
mitten av 1980-talet skulle göra en film för televisionen om den sydskandinaviska järnåldern. TV-teamet hade kommit in på Nationalmuseets magasin i Köpenhamn och här fann jag en stor trälåda med glaslock. En gammal etikett på sidan upplyste om att innehållet var ”Huldremosekvinnen”. Förbluffad tog jag kontakt med Vedbeck, en av de äldre inspektörerna, på museet och meddelade att mossliket ”Huldremosekvinnen” låg i magasinet. Hur kunde det komma sig? Just detta mosslik hade ju varit försvunnet i många år!
”Det kan inte passa”, upplyste mig museimannen, ”liket är fortfarande försvunnet.”
Inspektören gick dock med ner i magasinet. Vid åsynen av kroppen i kistan kom en saklig dansk kommentar utan minsta spår av upphetsning:
-”Vad faen gör hon her!”
När sedan locket lyftes av kom nästa sakliga och mycket trovärdiga kommentar:
-”Hon lukter!”
Kvinnan hittades redan 1879 av en torvgrävare. Polis tillkallades, liket blev lagt på bår och fört till en närliggande gård där det blev tvättat och kläderna togs av. När man försökte tvätta den dödas hår lossnade emellertid hela kalufsen. Vem var hon? Var det kanske en lösdriverska som mördats? Liket placerades i en kista och grävdes ner på kyrkogården. Museet fick emellertid nys om fyndet, graven öppnades
och den döda transporterades nu in till sjukhusets likrum. När man frågade efter den dödas kläder fick man följande telegram från gårdsägaren: ”Kläderna hänger nu i min gård för att torka efter det att de blivit tvättade.”
År 1904 ville Nationalmuseet bli av med liket eftersom man på den tiden var trångbodda. Kvinnan
hamnade nu på ett anatomiskt laboratorium och här försvann hon snart. Strax innan vi besökte Nationalmuseet hade emellertid en tjänsteman återfunnit liket och transporterat henne tillbaka till museet, utan inspektörens vetskap. Därav det märkliga sammanträffandet.
Re: Huldremosekvinnan
Underbar historia. Tack Sven.
Opager
Opager