Norsa båtgravfält

[anganatyr]

Läste en intressant artikel på Västmanlands museums hemsida om Norsa båtgravfält.

UNDER MARKEN I NORSA INDUSTRIOMRÅDE i Köping finns
ett stort gravfält från vikingatiden. De senaste sextiofem
åren har flera mindre utgrävningar gjorts på platsen, men
mycket är fortfarande orört. Forskare har inventerat området
och konstaterat att där finns flera olika sorters gravar;
brandgravar där de döda bränts, kammargravar av trä som
inrymmer skelett och sist men inte minst båtgravar där de
döda begravts i båtar. Gravfältet kan jämföras med den
stora gravplatsen vid Tuna i Badelunda.

I NORSA ÄR TVÅ BÅTGRAVAR undersökta. Den ena, som
grävdes ut 1963, innehöll en kvinna. Den andra båtgraven,
som undersöktes året därpå, innehöll en man med ryttarutrustning,
en häst och en hund.

DEN ANDRA BÅTGRAVEN, undersöktes sent på hösten. Det
skedde som en aktivitet ordnad av Stockholms universitet
under ledning av Sveriges första kvinnliga professor i arkeologi,
Greta Arwidsson. Hon var värdinna för ett nordiskt
arkeologmöte med deltagare från alla de nordiska länderna.
Vädret var dåligt och den fortsatta undersökningen överläts
på arkeologen Else Nordahl från Uppsala, som i början på
1950-talet varit med och undersökt båtgravarna vid Tuna.
Eftersom vädret var så regnigt beslöt man att gräva ut båten
i preparat, det vill säga man preparerade de funna föremålen
och lyfte så försiktigt man kunde upp dem med lera ikring,
för att senare ta fram föremålen i laboratorium i Uppsala.
Föremålen fördes dit, röntgenfotograferades, ställdes undan
och glömdes bort. Greta Arwidsson var fortfarande ansvarig
för att en rapport skulle skrivas, men skrev bara en mycket
kort preliminär sådan. Under åren har hennes manuskript
försvunnit. Kvar för eftervärlden blev röntgenbilderna, några
handskrivna anteckningar av Else och några få ritningar.
VÄSTMANLANDS LÄNS MUSEUM började år 2003 att samla
in all information och alla fynd från Norsa gravfältet. Allt
man hittade fördes till arkivet i Västerås och föremålen till
museets magasin i Hallstahammar, inklusive de mycket
rostangripna föremålen liggande i lera.

PÅ RÖNTGENBILDERNA KUNDE MAN SE beslag av silver med
helt nya mönster. Dessa fanns på bland annat en stigbygel.
Andra föremål som hittades i graven var en åra av trä, som
redan konserverats på 1960-talet, en pilspets, en vikt av bly,
en pärla av blått glas och en kam av ben i ett fodral. Järnföremålen
var i mycket dålig kondition. Nu gällde det att
rädda det som fanns kvar. Museet tog kontakt med Länsstyrelsen,
som sökte pengar från Riksantikvarieämbetet
för att kunna konservera åtminstone några föremål. Silverbeslagen
var bättre bevarade än järnet. Greta Arwidsson
har beskrivit dem i sin korta rapport som ”av en art och
elegans som tidigare aldrig påträffats i nordiska fynd”.
En konservator kom till Hallstahammar, besiktigade föremålen
och åtog sig att konservera de bästa av dem. Uppdraget
tog mycket längre tid än man trodde. Konservatorn
berättade att det var det svåraste konserveringsuppdrag hon
någonsin gjort. Hon arbetade hela tiden under mikroskop,
för att stabilisera alla fragment och använde hela tiden
pincett. Ingenting höll för att tas i med bara händerna. De
konserverade föremålen visas nu i länsmuseets nyöppnade
forntidsutställning på Karlsgatan 2 i Västerås.

MITT INTRESSE FÖR FÖREMÅLEN som utbildad arkeolog
väcktes i och med mitt arbete med att uppordna arkivmaterialet
och registrera och vårda föremålen vid Länsmuseet.
Jag har försökt att sammanställa alla uppgifter jag
kunnat hitta. Det resulterade i en artikel i Köpingsboken
2013. Min slutsats är att föremålen kan jämföras med de
stigbyglar och andra hästutrustningsdetaljer som hittats vid
Raglunda nära Köping. De dateras till 1000-talets början
och kommer från södra delen av det anglosaxiska riket, det
vill säga södra England.

Jag kände inte till att det var två båtgravar undersökta i Norsa, endast en kvinnobåtgrav. Men det är även en båtgrav med en man i. Alltså är båtgravfältet blandat som tex Tuna i Alsike.

[Yngwe]

Är könen osteologiskt bedömda, eller är det en tolkning utifrån gravfynden?

[anganatyr]

Är könen osteologiskt bedömda, eller är det en tolkning utifrån gravfynden?

Vet ej. Allt jag vet just nu är det som står i citatet ovan. Synd bara att så intressant kunskap bara får försvinna!

[Yngwe]

Ja verkligen.

Kanske en synisk fråga, men hade det verkligen hänt om Köping legat närmare Uppsala eller motsvarande plats som varit i fokus? Jag har ett vagt minne av en historia om ett praktfullt halssmycke som grävdes upp i Skärstadtrakten, men som relativt snabbt lyckades försvinna helt...

[AndreasE]

Förstås omöjligt att svara på. Arkeologiska utgrävningar och fyndhantering är dyrt. Närhet till ett större universitet hjälper då det är enklare att tex organisera forskningsundersökningar i form av studentgrävningar. Uppenbarligen fanns det i det här fallet varken pengar eller tid hos de inblandade att dra igång något större projekt, och på 60-talet till skillnad från 20-/30-talet då Valsgärde undersöktes hade man blivit betydligt mer återhållsam med att gräva upp saker för grävandets skull.

Elsa Nordahl undersökte även båtgravarna i Gamla Uppsala på 70-talet (räddningsgrävning, ej forskningsgrävning) och det ledde inte heller till någon större undersökning, och materialet publicerades inte förrän på 00-talet.

Man kan ju tycka att det är lite konstigt att Västmanlands länsmuseum inte gjort mer med materialet under åren...

[Ättelägg]

Det intressanta med Norsa, oavsett om det var två eller som tidigare sagts en plus en kammargrav är att här ligger man och kvinna i elitgravar vilket med tanke på Tuna, Sala, Vendel och Valsgärde inte var det vanliga där. Apropå museet så är det Västerås som står i fokus. Köping är en liten underlig, gränstrakts maktcentrum. Vi är några som funderar kring om det är möjligt att gräva ut Norsa, del eller helt, då tiden rinner ut med en allt mer försurad jord. Det finns en mkt intressant båtgrav som ligger lågt, nära en delvis försumpad skog vilket torde tyda på våt jord med eventuellt förbättrade bevarings förhållanden. I de redan nämnda hittades det trä och textilrester.

[anganatyr]

Det intressanta med Norsa, oavsett om det var två eller som tidigare sagts en plus en kammargrav är att här ligger man och kvinna i elitgravar vilket med tanke på Tuna, Sala, Vendel och Valsgärde inte var det vanliga där. Apropå museet så är det Västerås som står i fokus. Köping är en liten underlig, gränstrakts maktcentrum. Vi är några som funderar kring om det är möjligt att gräva ut Norsa, del eller helt, då tiden rinner ut med en allt mer försurad jord. Det finns en mkt intressant båtgrav som ligger lågt, nära en delvis försumpad skog vilket torde tyda på våt jord med eventuellt förbättrade bevarings förhållanden. I de redan nämnda hittades det trä och textilrester.

Verkligen intressant! Hoppas att det går bra för er med detta projekt. Du kan inte lägga in några foton du tagit på gravfältet här i tråden Ättelägg?

Sedan tycker jag du använder begreppet elitgravar lite slentrianmässigt om endast de båtgravar som finns runt Mälaren. Varken kvinnobåtgravarna i Tuna i Badelunda eller definitivt inte Salas stockbåtar är särskilt rika om man jämför med Valsgärde och Vendel. Kvinnobåtgravarna vid Mälaren är fullt jämförbara med tex kvinnobåtgraven I Augerum i Blekinge (där det troligen finns fler båtgravar). Ta sedan båtgraven från norra Öland (där det också troligen finns fler båtgravar), så är ju den rikare än kvinnobåtgravarna vid Mälaren. Jag vill inte på något vis förringa båtgravarna vid Mälaren, det är inte min poäng. Men varför skall alla båtgravar som inte ligger runt Mälaren nästan alltid utelämnas eller kallas mindre rika eller inte vara elitgravar?

[anganatyr]

Hitta detta:
http://www.google.se/url?sa=t&rct=j&q=& ... 4037,d.bGg
Här står bla:

Det andra besöksmålet är det helt okända båtgravfältet vid Rasgärde/Ållesta strax nordöst om Köping.

[AndreasE]

Anganatyr, var någonstans argumenteras det för att båtgravar utanför Mälardalen inte skulle vara elitgravar? Det är ingenting jag känner igen alls. Några källor?

När det gäller båtgravarnas "rikedom" så varierar det både mellan gravfälten och inom gravfälten, och dessutom kronologiskt. Äldre båtgravar är generellt sett (undantag finns förstås) "rikare" än yngre. De allra rikaste är vendeltida, medan vissa gravfält tex bara har vikingatida båtgravar.

Sen tror jag inte att man ska stirra sig blind på innehållet i specifika båtgravar. Det faktum i sig att båtgraven utgör en avvikande och procentuellt sett ovanlig gravform skiljer ut även "enkla" båtgravar från det omgivande gravbeståendet.

[Yngwe]

Apropå museet så är det Västerås som står i fokus. Köping är en liten underlig, gränstrakts maktcentrum.

Vilket återigen får den märkliga effekten, att man skriver vår historia efter nutidens mallar. Det inre av Mälaren är enligt mig en av de mest spännande områdena, tyvärr som du säger ofta sett som ett perifiert område av den Mälardalen.