Fra Dala-Järna til Sarpsborg er det, på dagens veinett, ca 365 km, til Stockholm ca 295 km. Vinterveien til Sarpsborg trenger ikke å ha vært vesentlig lengre. Når det gjelder kvantum, så kan kanskje SHM/KMK 4637 fra oktober 1871 gi en pekepinn, 414 mynter (noen til etterpå) + sølvring + smykker ble funnet ved Skålö by i Järna. Noen arabiske, mange tyske og 53 engelske, få svenske, men 48 danske, ca 740-1060 har blitt gravd ned trolig 1060-1100. (Hva skjedde i den perioden, forresten?)Ättelägg skrev:Hmm, vad är tanken bakom tråden? Måste anta att det är utifrån tankar om export av järn över norsk hamn? Att vi har farvägar över gränsbygderna är väl i sig inget kontroversiellt. Dock som huvudled för export av större kvantiteter under vikingatid mer krävande. Östersjön lär ha varit vansklig men å andra sidan även västhavet, den tidens transporter verkar ha hållit sig kustnära utifrån navigation som det verkar.
Dette er vel verken ved noen kjent handelsvei eller gammelt fyrstesete, så rikdommen kommer mest trolig fra jerneksport. Og det må ha vært av et visst omfang. Hvor krevende det har vært, er faktisk helt uvesentlig dersom verdien av varene var høy. I denne sammenhengen skal vi ikke se bort fra at det har vært verdifulle stålkvaliteter, men wootz-type stål (https://en.wikipedia.org/wiki/Wootz_steel), som brukes i +Vlfberh+t-klingene, ville være en sensasjon.
I motsetning til gravleggingene med Oseberg- og Gokstad-skipene, ser det ut til å ha vært masse jerngjenstander i Tune-skipet, det kan ha være rene jernvarebutikken, men dessverre var alle rustet fullstendig opp. Sarpsborg/Alvim kan ha vært en god utskipningshavn både før og etter overgangen roskip-seilskip, for det ser ut til å ha vært overveiende god politisk kontroll over leden sørover så lenge det danske/jydske overherredømmet lå noenlunde fast. Ut fra myntene, kan vi tenke oss at noe gikk over Frisland og noe til England.
Transporten på land kan, på tross av lengden, ha gått gjennom bare 2 eller 3 jurisdiksjoner,1 i Norge, Alvheim-dynastiets land, og 1-2 i Sverige (Jarlen på Eda + kanskje en nærmere Dala-Järna). Disse marginale svenske områdene har det ikke vært all verdens kamp om. Og hvis Alvheim-fyrsten har stått for utskipningen, har han trolig ikke behøvd å skattlegge transporten mye. På Östersjöen har de politiske forholda vært mye mer usikre og varierende, jfr Styrbjörn Starke, og transportveien til utskipning kan også ha vært politisk/økonomisk mer kronglete. F.eks. med hardere skatte/tollkrav.
Når det gjelder tanken med tråden, så er den faktisk formulert i tittelen
Så jeg skjønner ikke helt hvorfor du skriver "Måste anta att det är utifrån tankar om export av järn över norsk hamn?" Det er jo nøyaktig det som står der.
(ursäkt den dåliga norskan) - du har en osedvanligt svår norska. Men ursäkta om jag inte betraktade trådens namn. Helt rätt, trådens namn talar för sig själv. Men jag tror ibland att vi håller inne med för mycket ibland. Nå, vad jag ville är att om vi ser en väg över kölen? för järnexport när det begav sig, så ser jag inget hinder i sig själv då producenterna lär mer ha varit intresserad av utkomsten än annat. Gränsbygderna lär, liksom alltid, ha varit intresserad av utkomsten mer än annat. Svårigheten blir mer om kvantitet än kvalitet. Nu är jag inte insatt kring järnframställning i Värmland, men om jag förstår dig rätt handlar det om stålkvalitet mer än järn som så. Om detta stämmer, har du på fötterna gällande detta?