Nja, Ptolemaios satt nog inte ensam på sin kammare i Alexandria och knåpade ihop det enorma geografiverk som bär hans namn. Han lär ha haft medarbetare som rest runt i hela den då kända världen. Den som rapporterade om Sueverna tillhörde nog sin tids främsta Germanienexperter.Kungsune skrev:Gör den verkligen inte?Tacitus' användning av beteckningen Sveber stöds som sagt inte av Plinius och Ptolemaios. Det är bara Tacitus som betecknar folk i östligaste Germanien som Sveber. Det finns väl ingen annan källa som antyder att t.ex. Goterna och Vandalerna var Sveber? Jag tror att Sveberna i grunden var västgermaner, tillhörande undergruppen Irminoner (Herminoner).
Plinius säger ju bara att Sueverna ansluter till en grupp som finns i centrala Germanien. Hur långt norrut de sträcker sig uttalar han sig inte om. Ptolemaios beskriver deras sträckning åtminstone fram till Östersjön.
Tacitus skiljer ut sig för att han tydligt bakar in fler, än de två tidigare nämnda författarna, stamnamn som undergrupper till Sueberna. Det finns ju inget som säger att Tacitus har fel. Man kan hävda att Tacitus bör vara mer välunderrättad än Plinius då han är en generation senare. Dessutom är han geografiskt närmre sueberna än vad Ptolemaios är. Plinius kopplar dem som du säger till Herminonerna men han skriver ju på ett sådant sätt att han inte verkar säker på vad begreppet sueb avser. Tacitus är ju den enda som försöker sig på att utreda begreppet. De andra nämner det i förbigående med svävande geografi.
Ptolemaios ger ett antal olika stammar tillnamnet Suev-...
http://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/G ... /2/10.html
Samtliga återfinns i de centrala delarna, åskådliggjort i bildlänken nedan (kanske inte fullständigt korrekt, men på ett ungefär):
http://ancientrome.ru/map/prov/germania03.jpg
På motsvarande sätt har tre stammar i öster fått tillnamnet Lugi-. Tacitus omtalar också Lugierna som ett samlingsnamn, men han ser hela gruppen som en delmängd av Sveberna. Lugierna är väl bara ett annat namn för Vandilerna som Plinius (och i förbigående även Tacitus) omtalar som en av de fem germanska huvudgrupperna. Till Vandilerna räknades bl.a. Goterna, men det är kanske felaktigt... Goterna kan ha hört till en särskild gruppering, som aldrig namngavs av romarna, en nordostlig grupp som vi kan kalla Wielbark-gruppen.
Med utgångspunkt från arkeologiska kulturer och skriftliga källor kan det första århundradets Germanien indelas enligt följande (karta från Wikipedia):
https://commons.wikimedia.org/wiki/File ... _n_Chr.svg
(De exakta gränsdragningarna och vissa folknamns placeringar kan förstås diskuteras.)
Tacitus följer ett tydligt system när han räknar upp de olika stammarna, varje huvudgrupp för sig. Han börjar med Rhen-Weser-gruppen (Istaevonerna) och fortsätter med Nordjögruppen (Ingaevonerna) där han inkluderar Cimbrerna... det blir lite hoppigt här... Sedan går han vidare till Sveberna i hjärtat av Germanien, varefter han nämner sveb-folk norr och söder därom. Gruppen "egentliga Sveber" sammanfaller i stort sett med den grupp som har kallats Irminoner eller Herminoner och motsvaras väl också av Elbegermanerna.
Efter de "egentliga Sveberna" tar Tacitus sig an de två östliga grupperna, som enligt min uppfattning alltså inte är några riktiga sveber. Han börjar med Lugierna (Vandilerna) i sydost. Sista stycket i kapitel 43 (som egentligen borde vara första stycket i kapitel 44) inleds med orden: "På andra sidan om Lugierna...". Som jag tolkar det går Tacitus nu över till den sista gruppen - Wielbarkkulturen - som enligt min tolkning omfattar Goterna, Rugierna, Lemovierna och... Svionerna!
Det är inte bara öarna och Skandinaviska halvön som har utelämnats, ett relativt stort område vid Oders mynning berörs inte heller av Tacitus, som jag tolkar det.