Sagans riksbildning

[Kungsune]

Jag kan naturligtvis ha missat något men har du något exempel på ett fristående nationum så lägg gärna upp det. Gens används på många nivåer det har vi redan konstaterat. Stammar som är fristående benämns oftast gens. Ofta översätter de engelska författarna även gens som nations så se upp när du läser och kolla latinska originalet.

[Castor]

Så frågan blir, ska vi föresråka en tolkning som innebär att Jordanes är otydlig och inkonsekvent, eller ska vi anta att han skrev så tydligt som möjligt?

Uppenbarligen ÄR Jordanes otydlig. Varför skulle det annars råda så vitt skilda meningar om hur texten ska tolkas?

[Kungsune]

Jag tycker inte han är otydlig. Det är ju just bara när det kommer till Skandinavien som man haft problem.
Antagligen för att förförståelsen inte går ihop med texten. Det har ju inte varit alls lika mycket diskussion om övriga textavsnitt när det gäller översättning.

[Castor]

Det skulle bli konstigt om Jordanes plötsligt börjar räkna upp nationes i Skandinavien som är helt fristående från någon storhet. Det vore ett påfallande mönsterbrott.

Då han hanvisar till Ptolemaios påstår han att denne namnger sju "nationes" trots att Ptolemaios bara nämner namnen. I vilket "gens" skulle dessa s.k. "nationes" ha ingått? Kanske "Scandier" eller "Scandzianer"?

[Kungsune]

Varför inte suehans?
Finns ingen anledning att han inte är konsekvent där.
Han vet ju förmodligen att redan Tacitus använt det övergripande begreppet suiones.

Ptolemaios skrev antagligen sin text på grekiska varför nationes säkert är Jordanes tolkning. Han har känt igen 7 stamnamn i den grekiska texten som överensstämmer med hans egna nationes. Prokopius som också är grekisk nämner väl inte heller några nationes.

[Yngwe]

Så frågan blir, ska vi föresråka en tolkning som innebär att Jordanes är otydlig och inkonsekvent, eller ska vi anta att han skrev så tydligt som möjligt?

Uppenbarligen ÄR Jordanes otydlig. Varför skulle det annars råda så vitt skilda meningar om hur texten ska tolkas?

Det enda min tolkning bygger på är att återinföra den konsekvens som Mierow slarvade bort. Låter man sen gens vara gens, natio förbli natio och genus betyda genus så ger ju hela texten en god hänvisning om vad begreppen betyder för Jordanes. Det hela handlar då om att läsa det så enkelt som möjligt med föresatsen att Jordanes är tydlig.

Det är först när man försöker anpassa texten som den blir otydlig, och det är ju fullkomligt självklart att det blir så. Ju tydligare texten är, ju värre blir den när man försöker tolka om den. Mierows tolkning av stycket om Skandinavien visar detta. Ingen förstår vad gens och natio betyder och vad de har för relation, ingen förstår vilket detta folk är som suitidi är längst ibland, och hur dani kommer in i bilden.

Med den konsekventa översättningen så blir bilden plötsligt helt klar, Jordanes blir tydlig!


Att texten är så diskuterad beror på otillräcklig vilja att förstå den. Jag dök av en slump på Tacitus utryck "ita nationis nomen, non gentis" och började fundera på vad det skulle innebära om man lät begreppen ha en sådan relation även i Getica, och om det fanns exempel som påvisade en sådan relation även där. Det här hade ju språkvetare kunnat gjort för länge sen, och troligen har väl många gjort det men inte fäst någon vikt vid det.
Men få svenska historiker och latinare har väl orkat leta sig fram till kapitel 36 för att få ett uppslag, och än mindre till kapitel 96 för att få det förklarat.... på sätt och vis har det säkert varit praktiskt att det varit så otydligt, för då kan man ju lägga in lite vad man vill i det och hävda att det krävs särskilda kunskaper för att förstå Jordanes...

[Valdemar]

36 och 96
I 96 så har ett Gens uppstått genom att en grupp Nationum gått ihop. Det verkar väl tydligt att ett Nationum då har varit fristående innan för att sedan ingå i ett Gens. Detta motsvarar tanken om stammar som bildar stamförbund. Så Suehans kan vara ett stamförbund där flera stammar ingår. Övriga Nationum som följer kan ingå i Suehans men behöver inte göra det.

[Kungsune]

Eller kanske ännu tydligare att dessa stammar kallas för nationes först nu när sorterar under ett förbund?

Såväl 36 och 96 handlar ju just om stammar som slagit sig samman (nationibus aggregati) samt (in unum asylum collecti)

[Yngwe]

Det finns väl inget som klart säger att nationes enbart finns som underavdelning till gens även om jag inte kan påminna mig att natio förekommer i ett sådant fristående sammanhang i Getica. Det påverkar dock inte min tolkning eftersom det där, mitt bland nationes, finns en referens till "detta gens"

[Kungsune]

Jag är inte heller främmande för det men jag tycker det skulle vara väldigt tillfredställande om vi hittar ett exempel som visar att nationum kan vara ensamt så vi kommer ännu ett steg på vägen. Vad som skulle behövas är ett textavsnitt där det talas om ett solam nationem eller liknande.