Kungars makt under järnåldern

[Västgöten]

Vanliga odalbönder kunde ha stora egendomar. Men framför allt vet vi ju inte alls hur omröstningarna på tinget gick till. Kanske tog man hönsyn till vanligt folk om de var många nog.

[Anders i Uppsala]

Jo, det kan jag tänka mig. "Vanligt folk" brukar dock ha en försiktig inställning till överheten, eftersom man trots allt lever ett rätt gott liv.

[Västgöten]

Om de var många på tinget vågade de kanske.

[Anders i Uppsala]

Jo, det kunde säkert hända, men jag gissar att huvudinriktningen var att "sköta sig" och inte tappa ansiktet när man fick vara med i "finrummet" och se kungen och stormännen man bara hört talats om tidigare...

[Yngwe]

Det talas här mycket om landägare och dylikt, men är fri man förbehållet landägare? Är inte arrendebönder och bergsmän fria män?

[Carl Thomas]

Grunden för alla land och för landet ekonomi och funktion, för kungaval och allt annat var bonden som ägde sin mark. Han var en fri man och hade rösträtt på tinget. Lagen sa att kungen måste vara av bondesläkt. Samhället var uppbyggt av bönder och försvarades av bönder. Böndernas mark var "helig" och gick i arv samt kunde inte säljas till utomstående. Allt kretsade runt bönderna.

På tinget verkar det som att alla var lika och alla hade en röst, oavsett ekonomi. Tinget beslutade - men detta handlar inte enbart om tinget och själva tingsförhandlingen, det handlar om tiden mellan tingen också - och hur den enskilde bonden på sin gård kunde försvara sig mot påtryckningar, hot, mutor och våld från traktens stormän och från, kanske, kungen.

Det handlar om hela samhället och hur samhället skulle försvaras. Alltså om hur de fria männen skulle kunna fortsätta att vara fria män - eller inte. Detta tror jag ligger som grund för att tingen kom till, att tingen skapade lagar fristående från kungar - och att tingen valde kung - och att tingen hade makt av välja bort kung också. Det handlar om själva balansen i hela samhället.

På grund av tidigare maktövergrepp och maktmissbruk skapade bönderna ett samhälle där de själva hade makten via tinget. De litade inte på en överhet eller på en kung - av smärtsam erfarenhet tror jag. De litade inte ens på lagmannen misstänker jag - eftersom även lagmannen styrdes av tingets beslut - alltså böndernas beslut. Man visste helt enkelt att det var mycket vanligt att med makt följer maktbegär... Därför kontrollerade tinget all makt.

Det låter kanske som om jag skissar upp en sorts idealsamhälle och en fungerande demokrati - det gör jag inte, jag skissar upp ett mycket starkt samhälle som jag tror vuxit upp hårt och blodigt med ideliga övergepp - och att bönderna helt enkelt tog makten till slut - men de var luttrade - och de beslutade att dela makten mellan sig och att utöva röstning på tinget när beslut skulle tas. Ingen enskild person, oavsett vem, skulle få stor personlig makt. Det hade man fått nog av.

Själva tingsförhandlingen var alltså bara en liten bit av vad tingen som företeelse stod för.

Thomas

[Carl Thomas]

Yngwe,

Ingen aning . Begreppet "fria män" behöver absolut definieras.

Thomas

[Anders i Uppsala]

Jag tror inte att en arrendator sågs som en fri man. (Arrendatorer fick väl inte heller rösta till ståndsriksdagen i mera modern tid, tror i och för sig att kronobönder som arrenderade statligt ägda gårdar fick rösta, men inte andra arrendatorer.) Däremot betraktades troligen en fattig småbonde som fri man, bara han ägde sin gård. Jag tror att man kan se det som att man var en fri man om man ägde en liten bit av landet. Var man självägande bonde, så var man en fri man, men säkert med enormt stor skillnader i status, makt och rikedom inom gruppen fria män. En bergsman sågs troligen som fri man, då han både ägde jord och var delägare i gruva/järnproduktion. Kanske sågs även hantverkare eller köpmän i de tidiga städerna som fria män om de ägde sin verksamhet.

[Carl Thomas]

Kanske ör det en bra tanke att vi först definierar vad en ofri man var?

Thomas

[Anders i Uppsala]

Ofria män bör vara alla män som inte själva äger någon mark.