En nyupptäckt handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”

[fileoscar]

Du får ursäkta Daner, men jag kan i texten inte hitta stöd för att biskopsdömet Aldinburg skulle vara obemannat och fjärrstyrt - särskilt inte från Magdeburgs stift. Så du får nog hjälpa mig med en tydligare hänvisning.

Av texten i artikeln framstår Thietmar som lite aktivare än vad som framgår av Wikipedia: “Efter att biskop Wigbert av Merseburg avlidit erhöll Thietmar med ärkebiskopens rekommendation biskopsdömet Merseburg, som 1004 återinrättats av Henrik II. Thietmar kom under sin ämbetstid som biskop att sträva efter att återställa det tidigare upplösta biskopsdömet till sin ursprungliga utsträckning, och ska inte ha varit främmande för att förfalska urkunder för att hävda sina anspråk. Han var trots det stora antalet odöpta slaver i biskopsdömet inte särskilt aktiv som missionär. Han tjänade lojalt i kunglig tjänst men tillhörde inte de mest politiskt inflytelserika biskoparna i samtiden. Med undantag för enstaka resor till södra Tyskland och Rhenlandet var han under större delen av sin ämbetstid främst aktiv i regionen kring Magdeburg och Merseburg.”

Men inte mycket mer än så. I artikeln listade resor är ju i allt väsentligt sådana inom Magdeburg stift - som inte Aldinburg tillhörde - eller till områden sydväst och sydost. Sedan känns det väl lite märkligt om en biskop i ett biskopsdöme under Magdeburg skulle lägga sig i styrandet av Aldinburg. Det borde inte ärkebiskopen av Hamburg-Bremen* se med blida ögon.

Jag uppfattar för min del Aldinburg som aktivt fram till år 990, d v s åtminstone så länge Harald Blåtand levde. År 990 blev biskop Volkward utdriven ur staden Aldinburg och efterträdare Reginbert fick sköta sin uppgift från Mecklenburg (där fanns det alltså viss fjärrstyrning med den skillnaden att den skedde inom biskopsdömets geografiska område). På grund av de slaviska upproren kom biskopsdömet i praktiken att sedan ligga i malpåse ett tag innan det blev verksamt igen. I samband med nya uppror, som ändade i att den kristne obotritiske ledaren Gottschalk blev mördad år 1066 och ersatt av den hedniske Kruto, hamnade biskopsdömet åter i träda fram till år 1149. Runt år 1160 flyttades sätet till Lübeck.

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_b ... %C3%BCbeck



*) Efter vikingarnas plundring av Hamburg år 845 förenades Hamburgs ärkestift med stiftet Bremen för att bilda ärkestiftet Hamburg-Bremen och Bremen blev säte för ärkestiftet. I Hamburg fortsatte det att finnas ett domkapitel med begränsade rättigheter.

[Daner]

Det som är riktigt intressant är att stamförbundet och dess gränser helt och hållet sammanfaller med Aldinburgs biskopsdöme.

Bispestolene i ’Havelberg’ og ’Brandenburg’ blev begge grundlagt den 1. oktober 948.

I artikeln listade resor är ju i allt väsentligt sådana inom Magdeburg stift - som inte Aldinburg tillhörde - eller till områden sydväst och sydost. Sedan känns det väl lite märkligt om en biskop i ett biskopsdöme under Magdeburg skulle lägga sig i styrandet av Aldinburg. Det borde inte ärkebiskopen av Hamburg-Bremen se med blida ögon.

I år 948 indkaldte man til en synode i Remigiuskirken i Ingelheim for at afslutte en tvist om, hvem der var rette indehaver af ærkesædet i Rheims. Alle tyske ærkebisper mødte op, ligeledes ærkebispen af Hamborg-Bremen, Adaldag. Adaldag havde i begyndelsen af 948 opnået, at pave Agapetus 2. pålagde bisperne af Halberstat og Hildesheim at hjælpe ham i alt. Disse bisper tilhørte ærkestiftet i Mainz.
*
Dermed havde Hamborg løst et problem, ikke mindst med kollegerne i Köln. Hamborg havde dog ikke selv de ”suffraganer” som hørte til et kanonisk indrettet ærkestift. Det krævede f.eks. – to - (2) ”suffraganers” medvirken for at kunne indvie nye biskopper. Derfor ’konstruerede’ man på synoden i Ingelheim år 948, tre danske stifter med bisperne »Liafdag af Ribe«, »Hored af Slesvig« samt »Reginbrand af Aarhus«. Adam af Bremen skriver, at nævnte bisper blev indviet i Adaldags tolvte år, netop år 948. Bispernes funktion bedømmes som »ren indre tysk« – og de har næppe sat deres ben på dansk område.
*
På synoden i Ravenna i år 967 opnåede Kejser Otto 1. “den Store” tilslutning fra Pave Johannes XIII. til, at Magdeburg blev oprettet som ærkebispedømme. Det var dog først, efter bisperne af Halberstadt og Mainz – Bernhard og Wilhelm‘s død i hhv. februar og marts 968, at ærkebispedømmet blev en realitet.

Ærkebispedømmet Magdeburg blev dannet på Bispedømmet Halberstadt’s områder. Dets skytshelgen var den Hellige Mauritius, og dets ”suffraganer” – d.v.s. bispedømmer under et ærkebispedømme – var metropolitterne Brandenburg, Havelberg, Zeitz, Merseburg og Meissen. Den første ærkebiskop blev fra år 968 - Adalbert af Weissenburg - som var missionær i Rusland og abbed og Primas Germaniae – d.v.s den øverste blandt ærkebisper i Tyskland. Dets enorme betydning i højmiddelalderen kan endnu ses i form af den mægtige Magdeburg Domkirke.
*
Ærkebiskop Adalbert
Detaljer om hans tidlige liv er ukendte, men han blev munk i St. Maximin af Trier. Kejser Otto den Store og hans engelske kone Edith grundlagde et kloster i Magdeburg for at danne grundlag for at evangelisere slaverne: »dette var en politik, han favoriserede af både religiøse og politiske årsager«. På anmodning af Olga af Kiev blev en kristen mission sendt dertil, ledet af Adalbert. Denne mission endte i fiasko, ikke på grund af Adalberts skyld, men fordi Olgas søn ’Svyatoslav’ afløste hende: »han var ikke kristen, og nogle af missionærerne blev dræbt«.

Adalbert undslap dog - og blev ved det kejserlige hof i Mainz, indtil han blev udnævnt til abbed i Weissenburg og senere blev den første ærkebiskop af Magdeburg . . . . . . .

med pavelig jurisdiktion over slaverne hinsides Elben sammen med venderne,

. . . . . . som han evangeliserede. Ifølge Adam af Bremen - “Tota Sclavania uscue Penem fluvium”.
-
I 973 døde kejser Otto; han blev begravet i Magdeburg katedral af Adalbert, som overlevede ham i otte år.
*

Kilder: Vikingesymposium, Københavns Universitet 2011, redigeret af Peder Gammeltoft og Niels Lund; Oxford Reference: herunder ’Chronicle of Thietmar of Merseburg’ af G. Pertz; ’The Oxford Dictionary of Saints’ samt ’Adalbert of Magdeburg’ begge af David Farmer.

[fileoscar]

Att funktionen för biskoparna i Ribe, Slesvig och Aarhus bedömts som “ren indre tysk” kan på sitt sätt bejakas. Däremot är påståendet att de aldrig satt sin fot på “danskt område” tveksammare. I varje fall kan man komma fram till det om man ansluter sig till vad Heidger Brandt skriver i sin Haithabu und die grossen dänischen Ringburgen. I den boken visar han på ett övertygande sätt att den överhöghet och skatteplikt som följde efter att Henrik besegrat Gnupa år 934 inte var en tillfällighet. I sammanfattningen på danska skriver Brandt:

“Set ud fra synsvinklen at Danmark stod under saksisk overherredöme siden 934 bliver det ogsaa forstaaeligt, hvordan det var muligt, at Otto den Store kunne indrette bispedömmerne i Hedeby, Ribe och Aarhus i 947/948. Det skete ikke i et suveraent Danmark. Bispedömmerne var heller ikke “skinbispedömmer”, som det almindeligvis bliver haevdet. Det var aabenbart reale institutioner i et Danmark, som blev betragtet och behandlet som det saksiske riges “danske mark”.”

Ärkebiskoparna i Hamburg-Bremen respektive Magdeburg hade snarlika namn, men även om grunden till namnet kan vara densamma (?) är det kanske säkrast att genomgående hålla dem åtskilda.

Adaldag var ärkebiskop i Hamburg-Bremen
https://de.wikipedia.org/wiki/Adaldag

Adalbert var ärkebiskop i Magdeburg
https://de.wikipedia.org/wiki/Adalbert_von_Magdeburg

Ja, Havelberg och Brandenburg kom att tillhöra Magdeburg. En bra sammanställning över indelningen återfinns längst ner på denna sida:
https://de.wikipedia.org/wiki/Erzbistum_Magdeburg

Aldinburgs biskopsdöme var alltså tänkt att tillhöra Magdeburgs ärkestift när detta inrättades år 968. Men så blev det dock inte utan det tillfördes Hamburg-Bremen. Adam av Bremen och Helmold av Bosau angav olika skäl till att det blev så, vilket bland annat diskuteras här:
https://www.mgh-bibliothek.de/dokumente/a/a093734.pdf

“Nach Adam wurde Oldenburg der Hamburger Kirche aus geographischen Gründen unterstellt, nach Helmold aus rechtlichen aufgrund alter Kaiserprivilegien”.

Av artikeln framgår också att det var Havelbergs stift (inom Magdeburgs ärkestift) som närmast gränsade till Aldinburgs stift: “Seine Diözese umfaßte also das gesamte Obodritenland bis zur Peene, der zuvor im Anschiuß an Adam genannten Grenze der Magdeburger Kirchenprovinz, genauer gesagt, des Bistums Havelberg”.

[Daner]

Det som är riktigt intressant är att stamförbundet och dess gränser helt och hållet sammanfaller med Aldinburgs biskopsdöme.

Bispestolene i ’Havelberg’ og ’Brandenburg’ blev begge grundlagt den 1. oktober 948.

I artikeln listade resor är ju i allt väsentligt sådana inom Magdeburg stift - som inte Aldinburg tillhörde - eller till områden sydväst och sydost. Sedan känns det väl lite märkligt om en biskop i ett biskopsdöme under Magdeburg skulle lägga sig i styrandet av Aldinburg. Det borde inte ärkebiskopen av Hamburg-Bremen se med blida ögon.

Dermed havde Hamborg løst et problem, ikke mindst med kollegerne i Köln. Hamborg havde dog ikke selv de ”suffraganer” som hørte til et kanonisk indrettet ærkestift. Det krævede f.eks. – to - (2) ”suffraganers” medvirken for at kunne indvie nye biskopper. Derfor ’konstruerede’ man på synoden i Ingelheim år 948, tre danske stifter med bisperne »Liafdag af Ribe«, »Hored af Slesvig« samt »Reginbrand af Aarhus«. Adam af Bremen skriver, at nævnte bisper blev indviet i Adaldags tolvte år, netop år 948. Bispernes funktion bedømmes som »ren indre tysk« – og de har næppe sat deres ben på dansk område.

“Der er intet som helst der taler for, at kirken i Hamborg-Bremen havde nogen som helst indflydelse i Danmark i Harald Blåtands tid. Falske påstande og diplomer tjente alene indre tyske formål”.
Se referencen side 16 i viste link.
*
Du henviser mestendels til wikipedia???

http://vikingesymposium.dk/Tredivte%20t ... posium.pdf

[Daner]

Et forfalsket dokument af 15. maj 834 - som eksempel.
*
Der eksisterer et såkaldt ’stiftende privilegium’ af år 834. Den problematiske tekst lyder:

“Ærkebiskop Otgar er aktuel på en Rigs-samling i Aachen, hvor kong Ludvig den Fromme udnævner Ansgar til ærkebiskop af Hamburg”.
*
*
Dette diplom har været omdiskuteret i omkring 150 år. Allerede i 1877 blev dokumentet undersøgt af Böhmer/Will, der mente det var en forfalskning, men år 1912 argumenterede Hermann Joachim for, at dokumentet var ægte. Granskningen fortsatte år 1918 af Bernard Schmeidler og i nyere tid formulerede Brigitte Wavre 1991 den teori, at det var Ansgar selv der stod bag forfalskningen - og i 2008 var det Thomas Klapheck’s tur.
*
En del af Wavre’s fortolkning har Eric Knibbs i 2011 adopteret i sin grundige analyse som når frem til den teori, at Ansgars bispevielse fandt sted den 15. maj 834.
*
Fornylig og i 2014 nåede Henrik Janson i sin granskning frem til, at år 831/32 må være datoen for Ansgars bispevielse og den efterfølgende dato 15. maj 834 - skal ses som dokument for tidspunktet for bispesædet Hammaburg stiftelse.
*
Hvornår og hvorfor skete en mulig forfalskning?
*
I 2014 blev der oprettet et forskerteam med emnet „Edition der Urkunden Ludwigs des Frommen” ved Universitetet i Bonn under ledelse af historiker og diplom-ekspert Prof. Dr. Theo Kölzer.
*
Dette review nåede frem til det faktum, at dokumentet fra 834 er en forfalskning - hvilket man i lang tid har vidst. Bispesædet Bremen var tidligere underlagt ærkebispen i Köln, men efter rigsdelingen år 843 ønskede Bremen at tilslutte sig Hamburg for sammen at udøve sin påvirkning af den nordlige grænse mod danerne. På baggrund af disse bestræbelser og på grund af striden med Köln, blev det falske stiftelsesdokument år 890 fremstillet af de gejstlige i Bremen for - legitimt - at bevise et oprindeligt og tidligt ærkebispedømme i Hamburg. Det lykkedes.
*
År 893 lod pave Formosus sig overbevise og besluttede sig for at oprette et selvstændigt dobbelt ærkebispedømme Hamburg-Bremen.

Undersøgelsens resultat blev, at Ansgar kom til Hamburg år 831 og fungerede som missionsbiskop indtil han på grund af vikingernes overfald 845 flygtede til Bremen. Der hersker dog stadig tvivl om han var reel biskop i Hamburg - og ærkebiskop blev han nok først udnævnt til af pave Nikolaus I den 31. maj 864 i Bremen - godt et år før hans død.
*
Forskerne er dog enige om, at den ny omvurdering ikke ændrer noget ved Ansgars virke, men kun på hans status.

[fileoscar]

http://vikingesymposium.dk/Tredivte%20t ... posium.pdf

I den artikel du hänvisar till redovisar Niels Lund två huvuduppfattningar om tyskarnas influens i Danmark. Han inriktar sig sedan på att försöka slå sönder argumentationen för dem som hävdar att en betydande sådan funnits (t o m i form av överhöghet) och ställer sig - utan att framföra någon vidare egen bevisning - på den sida som menar att sådan inte funnits. Med en kraftfull avslutning “stadfäster” han att Hamburg-Bremen-kyrkan inte haft något som helst inflytande i Danmark under Harald Blåtands tid.

Mönstret känns igen från andra auktoriteter - som Lund otvivelaktigt är. Men med facit i hand vet vi att sådana varit fel ute förr och inte heller Lund är ofelbar.

Det vore smakfullt om han även resonerade lite kring varför det över huvud taget fanns tre biskopsdömen inom danskt område - oavsett graden av närvaro (den får vi aldrig klarlagd med någon säkerhet). Om nu utnämningen av de tre biskoparna i Hamburg år 948 var en teknikalitet utan egentlig funktion, varför passade man inte på att instifta några andra biskopsdömen i främmande land? Vad var skillnaden gentemot förutsättningarna på Jylland? Och varför vänta med utnämningen av obotriternas område till år 968?

På den senare frågan vågar jag svara att det hängde samman med att han först då - efter att Mistivoj besegrat Selibor år 967 - hade de rätta premisserna för det. Utanför sina egna landområden nöjde han sig med att ha en viss kontroll över andra, där han samtidigt kunde utöva den kyrkliga makten. Den direkta, “världsliga” makten inom aktuell satellit handhades av någon annan, i det här fallet av Mistivoj. Drar man en parallell till Danmark så indikerar den modellen att Otto antingen hade överhöghet eller åtminstone hade Harald Blåtand på sin sida.

Du henviser mestendels til wikipedia???

Jag vågar påstå att jag sällan eller aldrig använder wikipedia som stöd inom ramen för någon utredning eller bevisning. När jag länkade dit i mitt senaste inlägg så handlade det om okontroversiella fakta där wikipedia ger en tydlig information. Jag kände att jag behövde använda denna enkla form. Dels då du och Niels Lund snurrat till det kring namnen på de olika ärkebiskoparna; dels eftersom mina tidigare citeringar av Adam och Helmold uppenbarligen inte gått fram. Du, Daner, signalerade nämligen att du fortfarande inte förstått att biskopsdömet Aldinburg aldrig tillhört Magdeburgs ärkestift. Inte minst dina upprepningar om Brandenburg och Havelberg (i fetstil) antydde det.

Men slaverne fortsatte med deres oprør. De indtog og ødelagde bispesæderne i både Brandenburg, Havelberg og Aldinburg.
-
Nævnte bispestole blev derfor senere i julen år 968, underlagt det nystiftede ærkesæde i Magdeburg under ærkebiskop Adalbert (†20. juni 981).

Aldinburg som ærkesæde, ser ikke ud til at være organiseret og bemandet - men fjernstyret specielt fra Magdeburg - i hele Harald Blåtands periode.

[Daner]

Mönstret känns igen från andra auktoriteter - som Lund otvivelaktigt är. Men med facit i hand vet vi att sådana varit fel ute förr och inte heller Lund är ofelbar.

*
BIOGRAFI
Niels Lund er cand.mag. i historie, arkæologi og tysk fra Aarhus Universitet 1969 og dr.phil. Han blev ansat som professor på Københavns Universitet i 1970 og fra 2011 som professor emeritus. Hans forskningsområder er bl.a. middelalderens historie, vikingetidens historie og det angelsaksiske England. Niels Lund skrev artikler til Den Store Danske Encyklopædi, under fagområdet historie, samt til Dansk Biografisk Leksikon. Han var forfatter til artikler, der var med i Gyldendals onlineleksikon denstoredanske.dk, 2009-2017.
*
I Danmark kan vi takke Prof. Niels Lund for hans store vid og indsats.

[Daner]

Adalbert undslap dog - og blev ved det kejserlige hof i Mainz, indtil han blev udnævnt til abbed i Weissenburg og senere blev den første ærkebiskop af Magdeburg . . . . . . .

med pavelig jurisdiktion over slaverne hinsides Elben sammen med venderne,

. . . . . . som han evangeliserede. Ifølge Adam af Bremen - “Tota Sclavania uscue Penem fluvium”.
-
I 973 døde kejser Otto; han blev begravet i Magdeburg katedral af Adalbert, som overlevede ham i otte år.

Dette review nåede frem til det faktum, at dokumentet fra 834 er en forfalskning - hvilket man i lang tid har vidst. Bispesædet Bremen var tidligere underlagt ærkebispen i Köln, men efter rigsdelingen år 843 ønskede Bremen at tilslutte sig Hamburg for sammen at udøve sin påvirkning af den nordlige grænse mod danerne. På baggrund af disse bestræbelser og på grund af striden med Köln, blev det falske stiftelsesdokument år 890 fremstillet af de gejstlige i Bremen for - legitimt - at bevise et oprindeligt og tidligt ærkebispedømme i Hamburg. Det lykkedes.

Tja, 'fileoscar'! Ovenstående er, hvad jeg læser kilderne beretter om - så det må jeg forholde mig til. Har du en anden subjektiv mening er det naturligvis op til dig selv. Tak for nu - og en fin debat - samt god jul.

PS. Jeg kan ikke ændre på det faktum, at Hamburg-Bremen fuskede med sine diplomer !!!

[fileoscar]

Daner!

Nej jag har ingen subjektiv mening att tillföra.

Tack själv och ha en God Jul!

[BalticSea]

En af de efterfølgede publikationer – jeg mener Rosborns efterfølgere til bogen om Vikingekongens Guldskat – omhandler Thyra Danebod, og den har titlen "En drottning kallad Thyra" med overliggende titel "Händelser under Harald Blåtands tid". I den omtales, hvordan Thyra skulle være kommet hertil, og at hun var efterkommer af en historisk person, Romanus I Lecapenus (kan staves anderledes), der var armener.
Armenien var tidligt underlagt romerne, og det var dem, der indsatte kong Tiridates I – senere erklærede (proklamerede hedder det vist) Tiridates at landet var kristent, det var i 301, og de første armenske kirker blev påbegyndt kort efter.
I forbindelse med mine undersøgelser om centralkirker (cirkulære og polygonale) har jeg talt en del med kunsthistorikere om forhold vedr kunst og arkitektur i Armenien, før seldjukkerne kom, og jeg har korresponderet med flere forskere om armenske forhold, hvorved jeg også var tvunget til at læse og genlæse litteratur om senantikken og de første århundreder e.Kr. Den foreløbige kulmination er en jule- og nytårshilsen, som man kan finde på dette link:
https://www.academia.edu/126495830/Jule ... nacht_2024
* (kilde kommer)
En undersøgelse af det faktiske antal armeniere i imperiets tjeneste viser, at var overalt i det byzantinske militær og eftertragtede for deres dygtighed, hvilket ses ved, at de – som tropper udstationeret på den østlige grænse – blev indkaldt til en kampagne i vest. Romanos Lekapenos’ karriere er blevet kaldt en af ​​de mere bemærkelsesværdige i Byzans historie og et eksempel på armensk assimilering i det byzantinske imperium, skriver Toby Bromige, i sin PhD thesis "Armenians in the Byzantine Empire, Identity, Assimilation and Alienation
from 867 to 1098". I.B. TAURIS, Bloomsbury Publishing Plc, London and New York, 2023.
ISBN: HB: 978-0-7556-4242-7
Det går ikke at citere fra bogen, men det fremgår også andre steder, at hans datter Maria (Irene) Lekapene skulle giftes med zaren af ​​Bulgarien, Peter I (927–69).
*
Romanos formidlede i 944 ægteskab mellem Konstantin VII's søn, den kommende Romanos II, og Bertha af Provence, datter af Hugh af Provence, kongen af ​​Italien. Ægteskaber mellem romere og ikke-romere fandt også sted, bl.a. Konstantin VII’s barnebarn Anna og den russiske hersker Vladimir i 989, der herskede over Kievan Rus selv om det var mere kompliceret, idet mægleren Basil II skulle have vekslet sin søster til en styrke på flere tusinde varangianere, fortæller Warfare History Network, "Vladimir not only sent 6000 Varangian mercenaries to aid Basil, but also agreed to convert to Orthodox Christianity and accept baptism."

Begivenhederne blev omtalt af Thietmar, her via slavisten dr. phil. John H. Lind, der beskrev nogen af dem som snapfodede danskere.
https://saxo.ku.dk/forskning/forhistori ... ilj_er.pdf

Der bør naturligvis tages de sædvanlige forhold for antal og personbeskrivelser, men en stor styrke af væringer/varæger (kært barn har mange navne) kæmpede i Kiev.

Tager en pause, da jeg er ramt af den ondsindede mandeinfluenza, der får virus fra virum til at blegne.
https://www.youtube.com/watch?v=b0BT_XEYoa8
Derfor også forbehold for syg stavning.

Hyg jer derude.

*BS