En nyupptäckt handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”

[fileoscar]

Fileoscar, læs denne informative artikel som jeg skrev i 2017-18. Der finder du en hel del af de svar du efterlyser. God fornøjelse.
*
https://www.academia.edu/35345339/Daneg ... _900_1025_

Tackar!

En bra och välskriven artikel, som jag förvisso tagit del av tidigare men den var väl värd att läsa om.

[Daner]

Knud den Store foretog årene 1022-23 en rejse til Vendland og man mener (tror?) at han der besøgte sin mor, der da endnu var i live.
*
Det har jeg læst - men jeg ved det ikke

BS: Vendland er nævnt som ‘Witland’ - men resten er vist fri fantasi. Dog foretog Knud rejsen på dette tidspunkt ifølge Niels Lund.

[BalticSea]

Desværre kan jeg ikke finde ud af at citere enkelte afsnit korrekt, men bruger her citationstegn om noget fra fileoscar og prikker markerer udeladte ord og sætninger ...
"
Sambandet med Lambert är vagt och påvisar föga mer ett släktskap mellan Knut och Boleslaw I Chobry än det gör mellan Sven Otto Tveskägg och kejsar Otto. Knut har liksom Piast influerats av kulten kring Lambert från Liege. För att namnet Lambert skulle indikera ett släktskap borde rimligen Knut ha givits tillnamnet som barn. I den artikel du, BalticSea, har länkat till, så försöker författaren komma fram till just det men lyckas bara hjälpligt enligt min mening.
...
Sven Tveskäggs påstådda gemål, Swiatoslawa, är egentligen värd en mässa för sig. Det skrivs mycket om henne, men jag skulle vilja se den som kan presentera en grundläggande källa där hennes namn finns dokumenterat. Gissar att det blir knepigt eftersom namnet är en ren konstruktion på Santeslaue - se https://sv.wikipedia.org/wiki/Swiatoslawa_av_Polen
...
Till och med konstruktionen kan man kritisera. Att denna Santeslaue skulle vara döpt efter sin moder är långsökt. Enligt namngivningsreglerna på den tiden fick en dotter i första hand farmoderns eller mormoderns namn. Moderns namn användes bara om denna dog i barnsäng. Vidare förefaller Santeslaue vara ett vendiskt namn. Få kvinnor från det vendiska området mellan Elbe och Oder är förvisso beskrivna i skriftliga dokument, men däremot finns många manliga med ändelsen -laus, exempelvis Micislaus från det obotritiska ledarskiktet.

Ponera att modern i fråga - rent hypotetiskt - ändå var en polska vid namn Swiatoslawa och man som ett ytterst udda undantag gav dottern samma namn. Varför i all världen heter då inte dottern så på inskriptionen? Var kommer Santeslaue ifrån? Nej, här är det någon som haft otur när hen tänkte.
""

Web-siden Historia.org.pl skriver om sig selv følgende : at de er "a leading polish website about history. Articles about history, science, culture and art are beeing updated every day since 2004. Its one of the biggest and most versatile sources about polish history."

(Świętosław or Światosław is one of the Slavic names used in Poland, meaning: święt (holy, strong) and sław (glory, famous). Feminine form is: Świętosława - kilde: google-søgning på navn).

De staver pågældende kvinde navn Świętosława og skriver følgende:
"Świętosława (Sygryda Storrada) jest postacią niemal zapomnianą w polskiej historii. Mało kto wie, że ta córka Mieszka I była królową szwedzką, duńską, norweską i angielską. Natomiast jej syn, Kanut Wielki, utworzył za swojego życia wielkie imperium Morza Północnego."

.. hvilket Google Translate oversætter til:
"Świętosława, datter af Mieszko I og dronning af Sverige, Danmark, Norge og England. Świętosława (Sygryda Storrada) er en næsten glemt skikkelse i polsk historie. De færreste ved, at denne datter af Mieszko I var dronning af Sverige, Danmark, Norge og England. Men hendes søn, Knud den Store, skabte et stort Nordsøimperium i løbet af sin levetid."
https://historia.org.pl/2020/06/16/swie ... angielska/

Encyclopaedia Britannica oplyser at: "Canute was the grandson of the Polish ruler Mieszko I on his mother's side".

*BS

[fileoscar]

Betr 1) Jo, det är riktigt. Och jag nämner också Thietmar i mitt inlägg. Det måste ses som det absolut tyngsta argumentet för Sven som Mieszkos måg. Samtidigt är Thietmar ensam om att nämna den relationen, vilket förstås inte hindrar att den är korrekt men ändå inger tanken om att han kanske blandat ihop några personer. Han lär ha haft skaplig insikt i Piastfamiljens leverne varför det i så fall handlade om svärsonen i fråga. Kan han ha förväxlat Sven med en annan tveksamt kristen kung i norr, Erik Segersäll, som ju också florerar i kretsen av brudgummar till Mieszkos döttrar? Ja, jag vet inte...

Jag har nu försökt att läsa på om Erik Segersälls förbindelser, men de är sannerligen inte enkla att reda ut när krönikörerna levererar olika uppgifter. Någon av dem är kanske rätt ute, men vilken? Om vi koncentrerar oss på en enda fråga - om Erik var gift med en syster till Boleslaw Chobry - så finns det bara två svarsalternativ. Nämligen ja eller nej.

För ett “ja” talar främst Adam av Bremens uppgift: “Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslaw. Denne gav Erik sin dotter eller syster till äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt”. Vad som talar för den är att en allians mellan sveoner och polaner inte känns helt främmande om man ser till situationen i Nordeuropa - åtminstone förefaller den rimligare än en motsvarande mellan danskar och polaner.

Men en berättigad invändning mot den är att den ju trots allt härrör från en tillfogad anteckning till Adams skrift. Vidare att den kan grundas på ett missförstånd från Adams sida när han gör Olof Skötkonung och Knut den store till brödrar och inte förstår att Sven Estridsen hade en mor som var halvsyster på fädernet till Knut den store och på mödernet till Olof Skötkonung. Jämför här under “Familjeförhållanden”:
https://www.tacitus.nu/svenskhistoria/k ... ersall.htm

För ett “nej” talar vidare det faktum att Erik var en hedning (även om det finns uppgift om att han anslöt till kyrkan en kort tid för att sedan återgå till hedendomen). Kristna Piast borde normalt inte släppt in en sådan i familjen.

Om utgångspunkten är att Knut hade ursprung i Piast ligger också ett “nej” närmare till hands. Det kräver att polanerna hade allianser norrut på två skilda håll med relativt kort tidsrymd emellan. Vidare måste Boleslaw under den perioden kunna tillhandahålla två giftasmogna systrar - jag antar att båda hette Świętosława…:) Eller alternativt att Erik och Sven byttes av med samma syster, men då faller förstås den västgötska Sigrid Storråda ur ramen. Se även:
https://en.wikipedia.org/wiki/Mieszko_I

Det ska tilläggas enligt Wikipedia* berättade tydligen även Thietmar av Merseburg om att Erik Segersäll äktat en icke namngiven slavisk prinsessa; syster eller dotter till Boleslaw. Var och en får själv bedöma om det stärker ett “ja” eller om det sänker förtroendet för Thietmars tillförlitlighet.


*) Osäker på var Wikipedia hämtat uppgiften. Jag har Thietmars krönika i översättning av David A Warner men hittar inte den där utan vidare.

[fileoscar]

Som källa har så klart de isländska sagorna sina förtjänster såväl som brister. Över åren har det visat sig att de i grunden är genuina och att de stora penseldragen stämmer väl med andra källor. Däremot får detaljerna tas med en nypa salt då nyanserna kan ha rubbats på vägen mellan skaldevers, muntlig källa etc - fram till en krönika ett par hundra år senare.

Å andra sidan kan vissa detaljer förefalla trovärdiga just för att de är så specifika och det därmed framstår som märkligt om de skulle ha tagits ur luften. Ett exempel på det återfinns i
Fagrskinna. Här bjuds på några intressanta uppgifter med bäring på vår kontext. De beskriver förhållandena då Tyra Haraldsdotter (syster till Sven Tveskägg) lovades bort som brud till Búrizleifr:

“Den del af Vendland, som Danerne intagit och som först blivit bestämd till Gunhilds hemgift, skulle av Sven lämnas åt Tyre och således åter hemfalla till Vendland, mot att Tyres egendomar på Fyen, Falster och Bornholm skulle lämnas i utbyte åt Gunhild och således fortfarande tillhöra Danmark.”

Om vi för ett ögonblick leker med tanken att Tyra var bortlovad som brud och att avtalet verkligen löd så, uppkommer naturligen frågan vilken “del av Vendland” som avsågs. Förslag?

[Sven R]

Det har här talats om Sven Tveskäggs hustrus släktskap med polske Mieszko. Här är några uppgifter från Gesta Wulinensis om detta (kommer givetvis att närmare beröras i vår kommande bok om Sven Tveskägg):

I september 992 möts Boleslav, son till Mieszko, i ”Salsa Cholbergiensis” några mil öster om Wolin. Både Sven Tveskägg och Olof Skötkonung är närvarande och även Sigvald från Jomsburg. Det bestäms att Boleslavs syster Zygfryda (Sigefrida) som nu är 16 år gifter sig med Olofs far (Erik Segersäll) och hennes yngre syster Swietoslawa gifter sig med Sven. Vid giftermålet får Swietoslawa sitt kristna namn Helgunda men kallas även för Kunhi hos danerna.

Med Kunhi fick Sven sonen Knut, född två dagar före början på ”okresem Wielkiego Postu” år 994, och bara 13 dagar senare kom ett bud och berättade om kung Ericus (Erik Segersälls) död. Svens son Harald föddes under den stränga vintern nästföljande år.

I slutet av 990-talet står det i Gesta Wulinensis:

”Prins Boleslaus var full av oro över sin syster Zygfrydys (Siegfriedas) öde, vars äktenskap med kung Erico inte uppfylldes, eftersom han var sängliggande under lång tid och ständigt plågades av smärta och inte kunde svara på lämpligt sätt på kvinnans charm. Sedan han dog, för ungefär sex år sedan, har inga nyheter nått oss från detta land, förutom att drottningen skickades till sin syster, danernas kung Sveins hustru. Under denna tid höll kung Svein och unge Onlaf (Olof Skötkonung), son till den avlidne Eric, på med krigståg i Anglorum. Zygfryda hjälpte däremot sin syster att fostra Svens söner. Broder Gothebald av Thüringen, som befriades av Svein från fängelsehålorna i Quantia Vicus för kanske 11 år sedan och med stor iver i Kristi tjänst ägnade sig åt biskopsämbetet i Lunternum, tog hand om och uppfostrade Sveins avkomma.”

[Daner]

Det som är riktigt intressant är att stamförbundet och dess gränser helt och hållet sammanfaller med Aldinburgs biskopsdöme. Östra gränsen för det senare gick - liksom det övergripande Hamburgs stift - vid Peene enligt Adam av Bremen. Och Adam räknar på ett ställe i sin krönika upp vilka stammar av “populi Schlavorum” som tillhörde Hamburgerstiftet - nämligen vagrier, obotriter, polaber, linoner, varnier, kessiner och circipaner (med undantag för linonerna var de först uppräknade obotritiska stammar; de två sista wilziska).

Och varför är det intressant? Jo, för att tråden handlar om Gesta Wulinensis (GW). Och via Rosborns artikel Kriget mellan Harald Blåtand och Otto II år 974 har vi fått bekräftat att gängse tolkning av Haralds plakett är korrekt. D v s att Jumne tillhörde Aldinburgs biskopsdöme. (“...förstärkningar från vårt land Jumne och fästet Jomniburch tillhörande vårt biskopsråd i Starim grodzie”). Wolin och Wiejkowo tillhörde däremot inte det biskopsdömet.

Starigard alias Aldinburg.
*
Bosættelsen bliver i de middelalderlige kilder kaldt "Antiqua Civitas", dvs. den "Gamle Borg", og på slavisk tilsvarende ’Starigard’. Fyrsten af Starigard herskede en tid over hele den nordvestlige slaviske storstamme, der kaldtes for obotritterne.
*
Det er Adam af Bremen der år 1076 nævner fyrsteborgen Starigard - som Aldinburg.
"Aldinborg civitas magna Sclavorum, qui Waigri dicuntur, sita est iuxta mare, quod Balticum sive Barbarum dicitur, itinere die... ab Hammaburg."
Oversat: "Aldinburg er en stor by hos de slavere, der kaldes waigrerne. Den ligger ved det hav, som kaldes Balterhavet eller Barbarhavet, en dagsrejse fra Hammaburg."
*
Bispestolene i ’Havelberg’ og ’Brandenburg’ blev begge grundlagt den 1. oktober 948. Muligvis var den første gejstlige på stedet, en kansler Marcus (Marco), der var indsat af Kejser Otto I omkring år 965 og frem til omkring år 968.
*
Året 967 gjorde ’waigrerne’ oprør mod fyrst Mistivoi’s stammeforbund. Kirken i Aldinburg i Holsten blev ødelagt og en hedensk helligdom indstiftet i stedet.
-
Opstanden blev hurtigt slået ned med tysk hjælp - og under Mistivoi, som var svigerfar til Harald Blåtand, oprettedes i 968 et regulært bispedømme i Aldinburg. Men slaverne fortsatte med deres oprør. De indtog og ødelagde bispesæderne i både Brandenburg, Havelberg og Aldinburg.
-
Nævnte bispestole blev derfor senere i julen år 968, underlagt det nystiftede ærkesæde i Magdeburg under ærkebiskop Adalbert (†20. juni 981). Derom skriver Thietmar, “at bispestolen i Brandenburg blev stiftet 30 år før (XXX annos) ærkesædet i Magdeburg”, men her tager han fejl - det bliver kun til 20 år.
*
Allerede under Otto den Store var der planer om at kristne de hedenske slaviske stammer, og i 972 gjorde han Starigard til missionsbispedømme.
*
Den først kendte biskop i Havelberg var Dudo (†30. november 981). Dette bispesæde blev den 29.juni 983 ødelagt (Lutizen-oprøret) og omkring 3 dage senere blev ligeledes bispesædet i Brandenburg angrebet. Stiftet Havelberg forlades derfor år 983 og plausibelt frem til 16. oktober år 992, hvor biskop Hilderich (†30. oktober 1008) tiltræder.
*
Byen ’Oldenburg’ opstod omkring borgen ’Aldinburg’ og var fra 1100-tallet midtpunktet i grevskabet. Den fik by-rettigheder i 1345 og var 1777-1918 residensby for hertugerne og storhertugerne af grevskabet Oldenburg.

[BalticSea]

Det har här talats om Sven Tveskäggs hustrus släktskap med polske Mieszko. Här är några uppgifter från Gesta Wulinensis om detta (kommer givetvis att närmare beröras i vår kommande bok om Sven Tveskägg):

I september 992 möts Boleslav, son till Mieszko, i ”Salsa Cholbergiensis” några mil öster om Wolin. Både Sven Tveskägg och Olof Skötkonung är närvarande och även Sigvald från Jomsburg. Det bestäms att Boleslavs syster Zygfryda (Sigefrida) som nu är 16 år gifter sig med Olofs far (Erik Segersäll) och hennes yngre syster Swietoslawa gifter sig med Sven. Vid giftermålet får Swietoslawa sitt kristna namn Helgunda men kallas även för Kunhi hos danerna.

Med Kunhi fick Sven sonen Knut, född två dagar före början på ”okresem Wielkiego Postu” år 994, och bara 13 dagar senare kom ett bud och berättade om kung Ericus (Erik Segersälls) död. Svens son Harald föddes under den stränga vintern nästföljande år.

I slutet av 990-talet står det i Gesta Wulinensis:

”Prins Boleslaus var full av oro över sin syster Zygfrydys (Siegfriedas) öde, vars äktenskap med kung Erico inte uppfylldes, eftersom han var sängliggande under lång tid och ständigt plågades av smärta och inte kunde svara på lämpligt sätt på kvinnans charm. Sedan han dog, för ungefär sex år sedan, har inga nyheter nått oss från detta land, förutom att drottningen skickades till sin syster, danernas kung Sveins hustru. Under denna tid höll kung Svein och unge Onlaf (Olof Skötkonung), son till den avlidne Eric, på med krigståg i Anglorum. Zygfryda hjälpte däremot sin syster att fostra Svens söner. Broder Gothebald av Thüringen, som befriades av Svein från fängelsehålorna i Quantia Vicus för kanske 11 år sedan och med stor iver i Kristi tjänst ägnade sig åt biskopsämbetet i Lunternum, tog hand om och uppfostrade Sveins avkomma.”

Lyder ikke usandsynligt om Gotebald, idet lex.dk skriver følgende om denne:
"Den første biskop med engelsk basis der virkede i Danmark, var Gotebald som blev udnævnt af Sven Tveskæg „til at undervise i Skåne”. Det er ikke sandsynligt at Sven har rekrutteret en biskop på sine togter i England, men i Norge kan han meget vel have truffet engelske missionærer som havde virket der siden tiden før 975. Gotebald, om hvem det siges at han „har prædiket nogle få gange i Norge og mange gange i Sverige”, kan som missionsbiskop i Norge være hentet til Skåne af Sven engang efter Olaf Tryggvasons død omkring år 1000. Han kan endog have været den første biskop af Lund, der ser ud til at have været et vigtigere kirkeligt centrum hvor der var flere kirker end i Roskilde. Adam omtaler Roskilde som „den danske kongeværdigheds sæde”; den var jo valgt af Sven Tveskæg som begravelsesplads for hans far. Men Lund var også en vigtig by for kongemagten. I kong Knuds regeringstid lå det vigtigste danske møntværksted dér, og det er sandsynligt at allerede Sven foretog en omfattende udmøntning her. Det er derfor en rimelig tanke at Gotebald havde sit bispesæde i Lund."
(kilde: https://danmarkshistorien.lex.dk/De_f%C ... %C3%B8mmer)

Zygfrydys (Siegfriedas) er jeg dog ikke bekendt med, men det første er vel deriveret fra det andet – kender ikke den web-side
https://www.eniyikim.com/name/zygfryda/

Polsk wiki siger:
Zygfryda – żeńskie imię germańskie, żeński odpowiednik imienia Zygfryd[1]. Wywodzi się od słów sigu i fridu oznaczających zwycięstwo i pokój, a zatem imię to może oznaczać „zaprowadzająca pokój dzięki zwycięstwu”. Patronami tego imienia są św. Zygfrydowie.
https://pl.wikipedia.org/wiki/Zygfryda
...
som google translate får til dette:
Siegfried – a female Germanic name, the female equivalent of the name Siegfried[1]. It comes from the words sigu and fridu meaning victory and peace, so the name may mean "bringing peace through victory". The patrons of this name are Saint Siegfrieds.

[fileoscar]

Starigard alias Aldinburg.
*
Bosættelsen bliver i de middelalderlige kilder kaldt "Antiqua Civitas", dvs. den "Gamle Borg", og på slavisk tilsvarende ’Starigard’. Fyrsten af Starigard herskede en tid over hele den nordvestlige slaviske storstamme, der kaldtes for obotritterne.
*
Det er Adam af Bremen der år 1076 nævner fyrsteborgen Starigard - som Aldinburg.
"Aldinborg civitas magna Sclavorum, qui Waigri dicuntur, sita est iuxta mare, quod Balticum sive Barbarum dicitur, itinere die... ab Hammaburg."
Oversat: "Aldinburg er en stor by hos de slavere, der kaldes waigrerne. Den ligger ved det hav, som kaldes Balterhavet eller Barbarhavet, en dagsrejse fra Hammaburg."
*
Bispestolene i ’Havelberg’ og ’Brandenburg’ blev begge grundlagt den 1. oktober 948. Muligvis var den første gejstlige på stedet, en kansler Marcus (Marco), der var indsat af Kejser Otto I omkring år 965 og frem til omkring år 968.
*
Året 967 gjorde ’waigrerne’ oprør mod fyrst Mistivoi’s stammeforbund. Kirken i Aldinburg i Holsten blev ødelagt og en hedensk helligdom indstiftet i stedet.
-
Opstanden blev hurtigt slået ned med tysk hjælp - og under Mistivoi, som var svigerfar til Harald Blåtand, oprettedes i 968 et regulært bispedømme i Aldinburg. Men slaverne fortsatte med deres oprør. De indtog og ødelagde bispesæderne i både Brandenburg, Havelberg og Aldinburg.
-
Nævnte bispestole blev derfor senere i julen år 968, underlagt det nystiftede ærkesæde i Magdeburg under ærkebiskop Adalbert (†20. juni 981). Derom skriver Thietmar, “at bispestolen i Brandenburg blev stiftet 30 år før (XXX annos) ærkesædet i Magdeburg”, men her tager han fejl - det bliver kun til 20 år.
*
Allerede under Otto den Store var der planer om at kristne de hedenske slaviske stammer, og i 972 gjorde han Starigard til missionsbispedømme.
*
Den først kendte biskop i Havelberg var Dudo (†30. november 981). Dette bispesæde blev den 29.juni 983 ødelagt (Lutizen-oprøret) og omkring 3 dage senere blev ligeledes bispesædet i Brandenburg angrebet. Stiftet Havelberg forlades derfor år 983 og plausibelt frem til 16. oktober år 992, hvor biskop Hilderich (†30. oktober 1008) tiltræder.
*
Byen ’Oldenburg’ opstod omkring borgen ’Aldinburg’ og var fra 1100-tallet midtpunktet i grevskabet. Den fik by-rettigheder i 1345 og var 1777-1918 residensby for hertugerne og storhertugerne af grevskabet Oldenburg.

Adam av Bremen skrev:

"Kapitel 14
Hela Sclavonia så långt som Pene-floden var föremål för ärkebiskopsrådet i Magdeburg. Fem suffragan biskopsråd, av vilka Mersiburg och Giscia grundades vid floden Salam, och Misna vid Albia, Brandenburg och Hevelberg gick in i landet. Det sjätte biskopsrådet i Sclavonia är Aldinburg. Han, som är oss närmare, underkastades av kejsaren ärkebiskopsstolen i Hammaburg, och där vigde vår ärkebiskop först biskop Euraccus eller Egwardus, som vi kalla Euagius på latin.

Kapitel 15
Och eftersom det lokala tillfället har presenterat sig, verkar det användbart att förklara vilka nationer i Albia som tillhör Hammaburgs stift. Denna stängs i väster av Brittiska oceanen, i söder av floden Albia, i öster av floden Pene, som rinner ut i Barbarysjön, och i norr av floden Egdore, som skiljer danskarna från sachsarna."

Helmold av Bosau skrev:

"Adhelbert, en højhellig mand, indvie til ærkebisp på stedet der, og denne var således den første ærkebisp i Magdeburg; han styrede i tolv år sit ærkestift med kraft og dygtighed og bragte ved sin prædiken der i stiftet mange af Slavernes folk til at omvende sig. Han blev indviet i kejserens 35. regeringsår og 137 år efter, at den hellige Ansgar var blevet indviet. Til Magdeburgs ærkestift hører hele Slavenland lige hen til floden Penis, og fem bispedømmer lyder derunder, af hvilke Merseburg og Cicen ligger ved floden Sala, og Misna ved Albia, men Brandenburg og Havelberg længere inde i landet. Det sjette stift i Slavernes land er Aldenburg, og dette ville kejser Otto ligesom de andre fra først af have lagt under Magdeburg. Men da gjorde ærkebispen i Hammemburg, Adheldag, fordring derpå, eftersom grænserne for hans ærkestift i tidligere nådebreve fra kejseren var fastsat på den måde."

Se även: https://www.bistum-magdeburg.de/bischof ... geschichte

[Daner]

fileoscar
*
Aldinburg som ærkesæde, ser ikke ud til at være organiseret og bemandet - men fjernstyret specielt fra Magdeburg - i hele Harald Blåtands periode.
*
Se dette skrift af Pierre Fütterer med titlen "Thietmar on tour – Zum Itinerar des Bischofs von Merseburg" - der giver et retvisende billede af Thietmar's tidsperiode.

Summary
This small study examines the mobility of spiritual elites at the beginning of the High Middle Ages, using Thietmar of Merseburg as an example. In his chronicle, he names a large number of places of residence and dates, which make it possible to establish specific travel routes for certain periods of his life. From this, we can deduce a high degree of mobility on the part of the bishop and an area of activity that clearly extended beyond his diocese. Since he was frequently on the move, both officially and in his private life, he can be considered a representative of a highly mobile elite. This becomes particularly clear in comparison with Archbishops Tagino and Gero of Magdeburg, whose known places of residence were also examined and used for comparison. Here, too, a geographically very wide sphere of action becomes apparent.

https://www.academia.edu/52400016/Thiet ... _Merseburg