Kungars makt under järnåldern

[Yngwe]

Yngwe "
Schol. 136. Unlängst aber soll der sehr christliche König der Sueonen, Anunder[120], da er das gebräuchliche Nationalopfer den Dämonen nicht darbringen wollte, aus seinem Reiche vertrieben, freudig aus der Versammlung des Volkes hinweggegangen sein, weil er für würdig gehalten wurde, um Jesu Christi willen Schmach zu dulden

Understruket i citatet betyder enligt min översättning (jag talar tyska obehindrat)
, då han inte ville ta dit det brukliga national-offret,"

Enligt mitt lilla lexikon är enda översättningen till "darbringen" istället "frambära" vilket ger ordagranna texten : "då han inte ville frambära det brukliga national-offret.."

I de refererade tyska texterna står det alltså dels om en kung som inte ville frambära offret, dels om präster i templet som frambär det offrade.

(Jag skulle själv använda "dahinbringen", eventuellt "dabringen", för uttrycket "ta dit". )

Ja du har helt rätt, framföra är bättre! Men erbjuda är nog ännu bättre, och stämmer orginalskriftens latinska offerere. Det jag ville framhäva var skillnaden mellan "ta dit" och "skicka" där skicka klart visar att man låter någon annan ta med offret till offerplatsen, men det var inte helt lyckat då det då får lite annan innebörd.
Så det är mea culpa på det!


Det ändrar dock i princip inte på något ifråga om att kungen skulle vara kultledare.

[Wurner]

Jag tycker att det låter rimligt med "frambära" (även om jag varken kan latin eller tyska) men ser inte att det måste tolkas som att kungen ledde kulten eller ens den specifika offerceremonin.

Om "alla" (varje hushåll, varje fri (man), varje...?) väntas lämna offer men som nämnts det är orimligt att alla ska kunna närvara måste ju gåvorna samlas in och "frambäras" av "någon", rimligtvis någon som antingen representerar folket eller som är folkets överhuvud (gissa vem jag tänker på! ).

Jag har inte svårt att tänka mig (utan att för den delen säga att det var på endera viset) att kungen "frambar" folkets offer, antingen för att han representerade folket (och lämnade gåvorna å folkets vägnar) eller för att han kontrollerade folket (och drev in samt lämnade folkets gåvor för sin egen/sin familjs räkning).

Kungen kan vara den som "frambär" gåvorna till gudarna, till prästerskapet eller rent krasst till offerplatsen, som en speditör ... jag ser inte att man kan avgöra vilket utifrån den information som dykt upp i tråden.

[Yngwe]

Jag tycker att det låter rimligt med "frambära" (även om jag varken kan latin eller tyska) men ser inte att det måste tolkas som att kungen ledde kulten eller ens den specifika offerceremonin.

Om "alla" (varje hushåll, varje fri (man), varje...?) väntas lämna offer men som nämnts det är orimligt att alla ska kunna närvara måste ju gåvorna samlas in och "frambäras" av "någon", rimligtvis någon som antingen representerar folket eller som är folkets överhuvud (gissa vem jag tänker på! ).

Jag har inte svårt att tänka mig (utan att för den delen säga att det var på endera viset) att kungen "frambar" folkets offer, antingen för att han representerade folket (och lämnade gåvorna å folkets vägnar) eller för att han kontrollerade folket (och drev in samt lämnade folkets gåvor för sin egen/sin familjs räkning).

Kungen kan vara den som "frambär" gåvorna till gudarna, till prästerskapet eller rent krasst till offerplatsen, som en speditör ... jag ser inte att man kan avgöra vilket utifrån den information som dykt upp i tråden.

Som varandes speditör kan man inte annat än instämma.

Tycker faktiskt det är en möjlig förklaring. Jag tycker att det nog kan passa ihop med uttrycket en "god årskonung", utan att riktigt kunna förklara hur.

[Anders i Uppsala]

Anders i Uppsala, logistiken är förödande - det märker du om du börjar räkna lite på resdagar (10 mil tar ca 3 dygn att färdas - hö och vatten måste fraktas med till hästen/hästarna liksom mat till männen för resan + 9 dygn i GU + 3 dygn hem. Tält att bo i + ved att elda...hur du än räknar uppstår problem för den enskilde resenären.
Skulle mat, husrum och ved finnas i GU måste du räkna med 1 kilo mat per person + dryck minst en liter X antal män X antal dagar. Siffrorna blir enorma.

Om folk från enbart Mälardalen skulle komma till GU så gissar jag 100000 människor i MD. 6 pers per hushåll - och 2 man från varje hushåll = 33000m personer som äter 1 kg mat per dag i 9 dagar = 297 ton mat + minst lika mycket i dryck. Ved till varje matlag under 9 dygn blir minst 3000 kubikmeter ved...

Dessa 33000 män pinkar osv varje dag (ungefär lika mycket som de äter) = ca 297 ton avföring lämnas på en ganska liten plats + lika mycket urin... situationen blir alltså ohållbar hur man än räknar på detta. Dessutom sker alltså blotet i slutet av december under årets kallaste period...

Landkungar fanns fram tills dess att landet enades till 1 rike under Birger jarl ca 1260 - enligt min uppfattning. Landen blev landskap strax före 1300.

Häradshövdingar fanns i Tiohundraland enligt snorre, läs Ynglingasagan om Injald Illråde, där nämns häradshövdingar - samt där räknas det även upp ett antal Landkungar (varav de flesta brändes inne). Ingjald skall ha levt på 900 talet - om han nu har funnits...

Kungar fanns det gott om, Småkungar, Häradskungar, Näskungar, Medkungar, Sjökungar, osv, osv, osv, sagorna är fulla av dem - men vilka var de - och vilken makt hade de?

Sjökungar är enkla, deras makt satt i spjutspets ände, de var kungar utan land, därav namnet sjökungar. Övriga kungar hade då troligen land som de var kungar över...

Näskungar är svårare...Näskonung var ett mansnamn - och man kanske avsågs kungarna som regerade från Näs?

Småkungar...hur små var dessa kungar? Var de större än häradskungar? Små är ju någonting som behöver en referenspunktför att man skall förstå storleken...

Thomas

Det borde finnas jämförbara beskrivningar från historisk tid hur folk tog sig till marknader, på pilgrimsfärd, etc. Jag kan inte tänka mig att det var ett oöverstigligt problem. De tillresta kan exempelvis ha övernattat i de grophus som hittats i Gamla Uppsala. Jag tror inte att 100 000 personer deltog i bloten, utan kanske något tusental, vilka säkert kunde få plats som gäster i Gamla Uppsala, som var en stor by med flera hundra invånare. De sanitära olägenheterna var säkert inte värre än på nutida musikfestivaler.

Ja, sjökungar nämns och likaså landskapskungar, men det är under vendeltid och möjligen tidig vikingatid. Förutom bröder som delat på tronen eller olika tronpretendenter med kontroll över olika delar av riket, kan inte jag komma på att någon svensk småkung nämns efter 600-/700-talet. Finns det något exempel?

[Anders i Uppsala]

Och bergen som omtalas i källorna som skall finnas i GU, var är dom?

Jag tror att det är själva kungshögarna som avses. Gamla Uppsala var då ännu mer öppet än idag och kungshögarna mindre hopsjunkna. Dessutom ligger de på Uppsalaåsen. De såg troligen ut som berg mitt i det nära nog trädlösa slättlandskapet, i alla fall för danske kungen Sven Estridsson som berättade om Gamla Uppsala för Adam av Bremen.

[karlfredrik]

Snorre berättar om tinget:

/Kapitel 56
Erling Skjalgssons frieri.

Konung Olav begav sig med sina män till Gulatinget, eftersom bönderna hade sändt honom bud, att de där ville svara i hans sak. Då båda parterna hade kommit till tinget, ville konungen först tala med landets hövdingar, och när de alla voro samlade till möte, lade konungen fram sitt ärende och befallde dem att taga dopet efter hans påbud. Då sade Olmod den gamle: »Vi fränder ha talat om denna sak oss emellan och skola alla fatta samma beslut. Om du, konung, tänker att tvinga oss fränder till detta, bryta vår lag och underkuva oss med våld, då skola vi göra motstånd med all kraft, och då må ödet råda för vem som skall få seger. Men om du, konung, vill göra oss fränder något godt, då kan du ställa det så väl, att vi alla sluta oss till dig med fullkomlig lydnad». Konungen svarade: »Vad begären I av mig för att vi må förlikas på bästa sätt?» Då sade Olmod: »För det första det, att du giver din syster Astrid till hustru åt Erling Skjalgsson, vår frände, som vi nu anse för den mest lovande bland alla unga män i Norge».

[karlfredrik]

Enligt Snorre hade kungen en viss vapenmakt i Norge att påverka tinget:

/Kapitel 59
Kristendomen påbjudes i Norge.

Samma höst sammankallade konung Olav fyra fylken till ting norrut på Dragseid på Stad1; dit skulle komma innebyggarna i Sogn, Fjordarna, Sunnmöre och Raumsdal. Konung Olav for dit med ett stort följe, som han hade haft med sig österifrån, tillika med de män som hade slutit sig till honom i Rogaland och Hordaland. När konung Olav kom till tinget, påbjöd han kristendomens antagande där såsom på andra ställen. Eftersom konungen hade en stor styrka med sig, voro bönderna rädda, och till sist förelade konungen dem två ting att välja emellan, antingen att antaga kristendomen och låta döpa sig eller också att kämpa med honom. Men då bönderna icke sågo någon utsikt till att kämpa emot konungen, fattade de det beslutet, att allt folket skulle kristnas.

[karlfredrik]

Tydligen räöckte det med kungens närvaro vid bloten, enligt Olav Trygvasons saga:

/Kapitel 65
Ting i Tråndheim.

Konung Olav samlade om sommaren en stor här från de östra delarna av landet; han seglade med detta folk norrut till Tråndheim och lade först till vid mynningen av Nidälven. Därefter lät han kallelse till ting utgå omkring hela fjorden och kallade åtta fylken till ting på Frosta1. Men bönderna ändrade tingsbudkavlen till en »härpil»2 och uppbådade både fria män och trälar över hela Tråndheim. Då konungen kom till tinget, var allmogen samlad där med full beväpning. När tinget var satt, talade konungen inför folket och bjöd allmogen att antaga kristendomen. Men när han hade talat en kort stund, ropade bönderna och bådo honom tiga, de hotade att i motsatt fall gå emot honom och med våld driva honom bort. »Så gjorde vi», sade de, »med Håkon Adalsteinsfostre, då han kom med samma bud till oss3, och vi akta icke dig för mera än honom».

När konung Olav såg böndernas vrede och betänkte, att de hade en så stor här, att han icke hade några utsikter att bjuda dem motstånd, ändrade han sitt tal och låtsade, att han ville söka enighet med bönderna. »Jag vill», sade han, »att vi skola bliva vänner igen, såsom vi förut ha avtalat oss emellan. Jag skall fara dit, där I han edert största blot, och där se edra seder. Därefter skola vi alla rådslå om vilken tro vi skola hava och alla fatta ett gemensamt beslut». När konungen talade mildt till bönderna, blevo de blidare stämda, och samtalet fördes sedan vänligt och fredligt; slutligen blev det avtalat, att midsommarblot skulle hållas inne på Mären, och dit skulle alla hövdingar och mäktiga bönder komma, såsom sed var; där skulle också konung Olav infinna sig.

[karlfredrik]

Kungen var skyldig att blota, enligt Snorres Olav Tryggvasons saga:

Kapitel 68
Om tinget.

Konung Olav for med hela sin här in i Tråndheim. När han kom in till Mären, voro alla de tröndska hövdingar, som voro de ivrigaste motståndarna till kristendomen, samlade där och hade med sig alla de storbönder, som förut hade uppehållit offren på detta ställe. Det var en talrik skara som var samlad här, liksom förut på Frostatinget. Konungen befallde, att tinget skulle börja, och båda partierna gingo fullt beväpnade till tinget. Då tinget var satt, talade konungen och bjöd männen att antaga kristendomen. Järnskegge svarade å böndernas vägnar på konungens tal och sade, att bönderna nu som förut icke ville tillåta, att konungen kullkastade lagen för dem. »Vi vilja», sade han, »att du blotar såsom andra konungar ha gjort här före dig». Bönderna ledsagade hans tal med starka bifallsrop och sade, att de ville i allt låta det bliva så, som Skegge sade. Konungen svarade då, att han ville gå till templet och betrakta deras seder, när de blotade. Detta behagade bönderna väl, och båda partierna gingo bort till templet.


Kapitel 69
Tråndheim kristnas.

Konung Olav gick nu in i templet tillsamman med några av sina män och några av bönderna. När konungen kom till den plats, där gudabilderna voro uppställda, så satt där Thor, den mest hedrade av alla gudarna, prydd med guld och silver. Konung Olav lyfte en stavyxa1, som han hade i handen, och slog till Thor, så att han föll ned från altaret. Därpå sprungo konungens män fram och vräkte alla gudabilderna ned från deras fotställningar.

Medan konungen var inne i templet, blev Järnskegge dräpt utanför tempeldörren av konungens män. När konungen kom ut igen till sina män, förelade han bönderna två villkor: antingen skulle de alla antaga kristendomen eller också skulle de kämpa emot honom. Men efter Skegges död fanns icke längre någon ledare bland bönderna, som kunde höja baneret mot konung Olav, och därför valde man att foga sig efter konungen och åtlyda det som han befallde. Konung Olav lät då döpa alla, som voro närvarande, och tog gisslan av bönderna, att de skulle hålla sin kristna tro. Därefter lät konung Olav sina män fara omkring i alla fylkena i Tråndheim. Ingen vågade att tala emot kristendomen, och sålunda blev allt folket där i Tröndelagen döpt.

[Carl Thomas]

Anders i Uppsala,

Vi har inga inhemska källor före 1000 talet. Söker du information är det alltså utlänska källor som gäller, Beowulf, Ottar, osv. Sagorna är från 12-1300 talet och beskriver alltså någonting som Hände långt tidigare.

Du har säkert träffat folk utomlands som framfört sin syn på Sverige idag och förvånats över hur dåligt de känner till Sverige. Jag tror inte att det var bättre förr...

Marknader ser jag som lokala företeelser. Dit kan man alltså frakta egen mat, tält och ved för 1-2 daga samt för kanske 1-2 resdagar.

Bloten varade i nio dagar vilket blir 11 övernattningar + resdagar. Jag räknade med 33000 deltagare på bloten, då blev det 276 ton mat. Ett fårs slaktvikt bör ligga på 20 kilo (?) det skulle bli 13800 får som skulle slaktas - om man enbart åt får.
Några hedra hus säger du fanns i GU. Såg då 500 hus. Det blir 66 personer per hus. Grophus brukar ha en golvyta på ca 4x4 meter, alltså 16 kvm. Det blir 4,125 personer per kvm ( en fullsatt buss beräknas ha 5 personer per kvm)... Att bo så i 11 nätter tror jag är kört. Om det bara fanns 250 hus i GU måste du dubbla antalet pers per kvm. Var det 10 resdagar till blotet var man alltså borta under 30 dagar - och behövde då frakta mat och dryck flr 30 dagar med sig. Tog man höst och släde måste höstens doder för 30 dagar fraktas med, vikten är inget problem - däremot volymen. Hur du än vänder på detta sitter ryggen bak.

Det vi diskuterar här ser jag som en myt - och en omöjlighet. Skala ned det hela till närområdet och kanske 100-200 deltagare - då ser jag det som genomförbart. Att alla män i riket skulle ta sig till GU ör en ren fantasi. Tänk dig att från västa Sverige blir det 30 dagsresor till GU - och 30 dagsresor hem igen + 11 dagars blot - de skulle alltså vara borta ca 2,5 månader....

Se det så hör isället. Var och en besökte det Hov som fanns i närområdet och blotade där - och då blir situationen både möjlig och faktisk trolig.

På samma sätt som när vi diskuterade vedåtgång blir "de små talens magi" till enorma tal när det gäller antal deltagare ggr tid. 1 vedträd per timme blev 5000 kubikmeter per år...

Thomas