Källor angående Väringagardet.

[Carl Thomas]

Väringagardet ?

Jag söker efter ursprungskällor (faktauppgifter) till att svenska vikingar tjänstgjort i väringagardet i Konstantinopel.

Vad jag kan se, vid en snabb överblick, är att man skriver "enligt källorna" men man hänvisar inte till några källor, man hänvisar till vad andra har skrivit - som också hänvisar till "enligt källorna".

Det lilla jag hitills fått fram pekar på ett högst eventuellt deltagande i väringagardet under senare hälften av 1000 talet, alltså medeltid - fram till ca 1200.

Någon eller några runstenar i Uppland vill jag minnas nämner någonting om väringagardet i någon form (?) Någon som vet mer om detta?

Jag hittade en kort beskrivning av väringagardets historia, se länk, men jag vet inte hur trovärdig den är.

http://historiensvingslag.blogspot.se/2 ... ardet.html

Uppgifter om svenskt (och nordiskt) deltagande i väringagardet finns i sagorna - men några källor hittar jag alltså inte. Sagorna berättar alltså om händelser och tider som ligger flera hundra år bakåt i tid.

Finns det källor i Istanbul? Övriga Europa?

Thomas

[Carl Thomas]

Jag hittade en del uppgifter om "källor" i denna intressanta skrift.

http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/han ... sAllowed=y

Här nämns att äldsta grekiska källan om Skandinaviskt deltagande i väringagardet är från 1034. Själva källan uppges dock inte.

I texten där skandinaviskt deltagande nämns noterar jag mängder med "bör ha, borde ha deltagit, troligen" mm. Fakta borde då saknas.

Det finns många referenser till sagor - och det mesta verkar vara baserat på dessa sagor. Främst nämns Norska deltagare i väringagardet, sedan Isländska, sist baseras Svenskt deltagande från runstenstexter i Uppland - vilket jag ser som en lös koppling. " han var krigarskarans ledare" tolkas t.ex. direkt till att denna skara tillhörde Väringagardet - vilket inte alls behöver vara fallet.

Det verkar vara så att några svenska vikingar i väringagardet knappast går att bevisa. Skandinaviska vikingar går nog att slå fast.
I Konstantinopel kallades alla Skandinaver tydligen för samma namn, man skilde inte mellan landsidentitet och oftast talade man om samlingsnamnet "Nordmän".

Att folk från specifikt Uppland tjänstgjort i Väringagardet (och inga andra Svenskar) finns så här långt inga som helst stöd för i någon källa, vad jag kan se - inte heller någon saga stödjer den synen.

Deltag gärna att leta källor och uppgifter om Väringagardet och specifikt då svenskt deltagande i gardet.

Kanske hittar vi källor som stödjer att Svenskar - och då främst Folk från Norr om Mälaren, faktiskt tjänstgjort i Väringagardet?

Jag börjar faktiskt tvivla på att källor faktiskt finns... Motbevisa mig gärna.

Thomas

[Carl Thomas]

Ytterligare wn länk som är läsvärd och som är beundransvärt neutralt skriven.

http://www.swedenabroad.com/sv-SE/Ambas ... -Osterled/

I slutet beskrivs Väringagardet.

Thomas

[Wurner]

Här är något litet:
Erik Brate, Sveriges runinskrifter

Samme Gudver är det
säkerligen, som nämnes på runstenen vid Nälberga, Svärta sn, Södermanland,
med inskriften: uistain : agmunr : guþuir : þair : r[ai]sþu . stain : at baulf
: faþur . sin | þrutar þiakn :
»Visten, Agmund, Gudver, de reste stenen efter Baulv, sin fader, en kraftkarl».
Slutet av inskriften torde kunna läsas:
han miþ kriki uarþ tu o þumþa,
det är nämligen, utom han, kvistrunor, av delvis oviss läsning. Dessa
kvistrunor gå från vänster till höger. þum eller þumþa är
troligen namnet på den okända ort, där Baulv dött, vilken kanske ock nämnes
i formen þu på en runsten i Ö. Stenby, Östergötland,
(: tsinar : þu[f i] »Stenar föll i þu»).
Inskriftens slut är då: »han till grekerna kom, dog i þumþa»
(eller möjligen: »dog i þum därefter» eller »hos dem
därpå»).

Gudvers bragder utfördes alltså i England och norra Tyskland, hans fader Baulv
dog däremot hos grekerna, säkerligen som väring, d. v. s. medlem av kejsarens
livvakt i Konstantinopel. Kejsarens nordiska livvakt var härens yppersta skara
och den enda, som härskaren fullt kunde lita på, och synnerligen fruktad av
kejsarrikets fiender.

Omnämnandet av Baulvs väringstjänst giver emellertid föga stöd för
inskriftens datering, emedan sådan förekom under större delen av 900-talet,
och så sent som 1195 skickade kejsar Alexios Angelos sändebud till vart och
ett av de tre nordiska landen för, att värva 1000 väringar i varje.

I den yngre Västgötalagen finnes ett stadgande, som tyder på, huru vanliga
dylika Greklandsfärder voro ännu mot slutet av 1200-talet. »Ingen man - heter
det - må taga arv, medan han sitter i Grekland, och ingen är hans arvinge
annat än den, som var det, då han for hemifrån.»

[kalle_anka]

Runsten u112 så nämns Ragnvald som var i Grekland och var dess följes ledare. Inget just om väringagardet men ja någon viktig person måste han då varit.

Förövrigt så kallas stenen för "konungastenen". På 1500-talet var (kommer tyvärr inte ihåg namnet) på resa för att dokumentera runstenarna. Då sa även lokalbefolkningen att dom kommer från en ledande släkt men som blivit berövade på makten tidigare.

Edit: Detta är alltså eds socken, och den skall av personer som levde på 1500-talet kallats för konungastenen vilket dom har hört av sina förfäder och därför det namnet levde kvar. Kallades även för konungastigen som gick förbi runstenen.

[Wurner]

De "sändebud" som Erik Brate skriver om ska enligt texter utan källhänvisningar ha burit gyllene bullor (=chrysobull / golden bull) och det ska ha varit antingen 1195 eller 1196. Avsändare Alexios III Angelos. Svårt att hitta tillförlitlig och utförlig information om detta.

[Carl Thomas]

Tack Wurner!

Jag har läst detta tidigare och jag gillar författaren Erik Brate.

Jag vet inte hur gammal den runsten han hänvisar till i Södérmanland är, men den är troligen äldre än 980 och den verkar vara ristad med äldre långkvistrunor - men den är så igenväxt att det är svårt att analysera den.
Stenen säger att Baulv : "var med Grekerna och dog med dem" vilket EB anser betyda att han var med i Väringagardet. Det är en möjlighet naturligtvis - men inget bevis. Speciellt när Väringagardet och Skandinaver teoligen ligger i tid efter 1050 och håller på till ca 1200. Väringagardet var alltså medeltida - inte vikingatida.

EB skrev ju om yngre Västgötalagen och om arv/greklandsfarare. Denna lag är från ca 1280, efter riksenandet.

Som jag skrivit tidigare, man har räknat alla runstenar i Uppland fram till 1130 som "vikingatida". Detta innebär att Uppland då har 1300 vikingatida runstenar - jämfört med Västergötlands 260 och Östergötlands 250 runstenar från vikingatid, alltså fram till 1050.
Upplands 1300 vikingatida runstenar är så otroligt många fler - så Upplands runstenar dominerar hela vikingatiden. Fakta är att under vikingatid, alltså 795 - 1050 har VG flest runstenar, tvåa kommer ÖG - oxh Uppland kommer på tredje plats. Detta beroende på att mellan 1030 oxh 1050 restes ca 200 runstenar i Uppland, alltså under vikingatidens sista 20 år. Runstenarna i VG och ÖG restes däremot under hela vikingatiden.
De första runstenarna som berättar om resor österut står i Götaländerna. När man vet detta - och sedan läser om hur vikingar från Uppland under vikingatid reser österut - så är alltså detta etter vikingatidens slut, eller under de sista 20 åren av vikingatiden.

Samtidigt nämns inte ens de runstenar som restes i Götaländerna under vikingatiden mer än kanske "någon sten i Götalänserna nämner att man reste österut även där - men inlandsbefolkningens resor måste varit få...

Det har alltså varat lite obalans i vår historia...

Thomas

[Ättelägg]

CarlThomas - vet inte riktigt vad statistik har med Väringagardet att göra men du verkar vara fixerad vid antal och tid när det kommer till runstenar och ett visst hat mot uppland vilket kan synas lite tråkigt. Men med tanke på din digra kunskap i ämnet undrar jag lite kring hur många stenar i VG nämner färder österut?

[Ättelägg]

En intressant länk med fortsatta möjligheter att fördjupa sig i referenser för den skeptiske:
https://en.wikipedia.org/wiki/Varangian_Guard

[Kungsune]

I väntan på Carl Thomas svar så kan jag flika in att jag känner till 5 runstenar i Västergötland som nämner östfärder varav en till Estland. Bara 4 stenar i landskapet nämner västfärder. Det intressanta i Carl Thomas perspektiv är ju då att de allra flesta österledstenarna troligtvis är senare ristningar; från tiden för Ingvarståget och några decennier fram dvs ca 1030-1090. En tid då runstensresandet upphört i söder.