jancro skrev: ↑7 november 2023, 23:40
Jag har nu läst igenom Jägarns första länk lite noggrannare och ser att mitt förra inlägg här ovan som svar på Jägarns inlägg om brittiska öarna inte är riktigt adekvat. Så glöm det, i detta sammanhang.
Åh, inga problem, Jancro! Jag har haft lite för lite tid över för att skriva ett ordentligt svar.
Men det stämmer absolut att människorna som invandrade en masse till Storbritannien under mitten till slutet av bronsåldern med stor sannolikhet talade keltiska språk. De kom från Centraleuropa, hade sitt ursprung i höggravskulturen och urnefältskulturen, och måste ha lämnat ett mycket stort kulturellt avtryck i öarna.
Av intresse kan vara den moderna distributionen av Y-kromosomhaplogrupp R1b-L21. L21 hittas för det mest på Irland, i Skottland och i Wales, även om den också är mycket vanlig i England.
De allra flesta män under klockbägartiden och tidig bronsålder i Storbritannien och på Irland bar på R-L21. En länk där du kan se de äldsta individerna hittar du här:
https://discover.familytreedna.com/y-dna/R-L21/ancient
Som du ser är de äldsta fynden uteslutande från Storbritannien. Dessa var ju inga kelter, utan människor som med största sannolikhet talade ett nu utdött indoeuropeiskt språk. Många av de män som senare invandrade till Storbritannien under mitten och slutet av bronsåldern och ledde till en ökning av anatoliskt bonderelaterat DNA bar istället på andra, mer typiskt "keltiska" undergrupper av R1b som U152, men även vissa centraleuropeiska undergrupper av G2a. Med detta sagt så fortsatte ju ett influx av "franskt" DNA ända fram till nutiden, och anledningen till att en högre autosomal jordbrukarkomponent idag hittas i södra England beror på detta nästan oavbrutna intåg av DNA från kontinenten, som förstås har flera olika källor.