Var ligger Beowulf begravd?

[john]

Du kanske kan visa vägen? : )

[john]

Jag tänkte komma tillbaka till Rökstenen igen, eller rättare sagt komma tillbaka till lite allt möjligt som nämnts i tidigare inlägg som bekräftar vartannat igen.

Den fysiska platsen är Bohuslän/Dal och där den främsta platsen är nuvarande Bokenäset med dess strömmar som bildar ett naturligt skydd in i fjorden. Härifrån kan man sedan ta sig långt in in Skandinavien genom Vänern och Klarälven och så vidare. Skandinaviens största avrinningsområde. Dessa vattenflöden sammanbinder och bildar möjlighet till kommunikation. Den tidens infrastrukturer. Här byggdes en kultur upp långt långt innan dagens Svealand ens hade kommit upp ur havet. På grund utav inlandsisen.


Sæmundr fróði var en "Isländsk" präst och lärd man. Han startade en skola och var den som började skriva ner om de norska kungarna och bidragit till den poetiska eddan. Hans verk har gått förlorat men hans sonson Jon Loftsson (Som studerade i Kungälv) adopterade Snorre Sturlasson som fortsatte med verken..

Legenden om Jörmunrek ingår i den poetiska eddan.. men den ingår även i Bragi Boddasons Ragnarsdrapa. Denna Bragi - kan mycket väl vara den som skapat Rökstenens text. Bragi ligger även bakom Dróttkvætt etc.


"Ragnarsdrápa (Ragnar's Poem)[1][2] is a skaldic poem said to have been composed in honour of the Scandinavian hero, Ragnar Lodbrok, but likely actually addressed to some later Ragnar.[3] It is attributed to the oldest known skald, Bragi Boddason, who lived in the 9th century, and was composed for the Swedish king Björn at Haugi.[4] Bragi describes the images on a decorated shield which Ragnar had given to him. The images included:

* the attack of Hamdir and Sorli against King Jörmunrekkr
* the never-ending battle between Heðinn and Hǫgni.
* Thor's fishing for Jörmungandr (The Midgard Serpent)
* Gefjun's ploughing of Zealand from the soil of Sweden


Ragnarsdrapa under den första punkten ovan har klara kopplingar till Bohuslän/Dal..
https://en.wikipedia.org/wiki/Jonakr%27s_sons

In Ynglingatal (9th century), Þjóðólfr of Hvinir mentions their death in a kenning on the death of the Swedish king Anund:

Varð Ǫnundr
Jónakrs bura
harmi heptr
und Himinfjǫllum.
Ok ofvæg
Eistra dolgi
heipt hrísungs
at hendi kom.
Ok sá frǫmuðr
foldar beinum
Hǫgna *reyrs
of horfinn vas.[1]


Ragnarsdrapa under den andra punkten ovan: Hjaðningavíg (the 'battle of the Heodenings)
Har också klara kopplingar till Bohuslän/Dal

Ragnarsdrapa under den tredje punkten ovan har ännu mer kopplingar: Thor's fishing for Jörmungandr (The Midgard Serpent)

"The name Jörmungandr is poetic and consist of the prefix Jörmun- and the word gandr. The prefix "Jörmun-" denotes something huge, vast superhuman.[2] The word "gandr" can mean a variety of things in Old Norse, but mainly refers to elongated entities and or supernatural beings. Gandr can refer to: among other things, snake, fjord, river, staff, cane, mast, penis, bind, and the like (mainly in "supernatural" or "living" senses).[3][4] The name "Jörmungandr" therefore has several possible meanings in connection with its mythology, such as: "the vast serpent", "the vast river" (a synonym for the sea where he dwells),

Dwell är ett annat begrepp som kan härledas till de virvlar (Malström) som bildas i en havsström knutet till ebb och flod (Strömmarna här vid Bokenäset är faktiskt ganska påtagliga vid ebb och flod)


"the vast staff or stick" (a connection to the world tree Yggdrasil), as well as "the vast bind" (the serpent's coiling around the world, biting its own tail, symbolising the world's circle of life).

Har även koppling till Irminsul som betyder mycket stor pelare.. Bokenäset är ju som det. Vi kommer in på etymologin där ovan om fjorden och strömmarna och om Yggdrasil och Askemyren som jag skrivit om tidigare.
(Jakob Grimm connects the name Irmin with Old Norse terms like iörmungrund ("great ground", i.e. the Earth) or iörmungandr ("great snake", i.e. the Midgard serpent)


Ragnarsdrapa under den fjärde punkten ovan har också den klara kopplingar till Bokenäset.. (Bohuslän/Dal)
Gefjun's ploughing of Zealand from the soil of Sweden

Gefjonmyten - den kan man läsa om i Ynglingasagan.. Där kan man läsa mellan raderna och se att det är Seelund som i Bokenäset de menar - och inte Sjoland (Själland) (Siulunti på Rökstenen?)
Ynglingasagan är också bra för där förklaras ett förhållande mellan, Fornu Sigtunir, Selund, Hleidargardur, Svithiod, Noreg osv.. Och kan bara förklaras med att det ligger inom Bohuslän/Dal - det nordöstra megalitområdet som sedan administreras via Dragsmarks kloster. Allteftersom tiden går blir området Svenskt tillslut och hamnar då i glömska.. Av olika anledningar.

Bland annat så tar man ju från detta Sagans värld till - alla de skandinaviska länderna. Sverige döper om hela städer och områden efter namn i sagorna. likaså i Norge och Danmark.

Hela våra konstitutioner blir liksom Pot-committed i denna lögn. Det blir väldigt svårt att komma igenom med en annan teori (men enkel och logisk) att sagans värld skulle vara knuten till ett mindre område i mitten av länderna. Hela samhällsorganisationen - som en Midgårdsorm med dess hierarkiska strukturer och tolkningsföreträde i form utav färdiga diskurser och paradigm gör det omöjligt för arkeologer att lösa problemet eftersom man aldrig får lov att ställa problemformuleringen, samt att kunna ta initiativet till den.

Men en vacker dag kommer man kunna hitta sagornas värld. För den är konkret såtillvida. Det finns saker att hitta i jorden vid de egentliga Birkorna etc.

Framöver kommer jag nog ägna en del åt just Birka.. Var den (eller dem) egentligen ligger.

To be continued....

[Starkodder]

Jag kommer läsa den här tråden igen..när den är läsbar.

[dersa]

John, jag antager att du menar att man med båt kan ta sig till Vänern och Klarälven, och då vill jag gärna att du förklarar hur man gör det via vattenvägarna! Via Örekilsälven kan man nog inte ens komma längre än till Munkedal via Örekilsälven och skulle man mot förmodan göra det så kanske man kan ta sig till Kärnsjön och någon km till sedan tar sig nog inte ens en kanot vidare..

[john]

Hej!

Ja, det är en bra fråga. På den tiden låg havet högre, även Vänern var väl större samt sjöar däremellan..

Även om vattenståndet låg högre och mindre igenslammade (övergödning) åar och bäckar så handlar det nog om dragställen oavsett vilken väg man tar. Lilla edet och stora edet (Trollhättan och Vänersborg / Göta älv)
Kolla Valboån upp via Rådanefors/Bollungen.. eller Bäveån via Öresjö. Tidiga kartor visar spår av gamla vattendrag. Som jag skrivit om tidigare på en karta så hette den Aurar. (Den kartan är generell och visar grova drag - men på den så går det att ta sig via bäckar / åar till Vänern. Förmodligen sitter Aurar ihop med den östra delen sedan av Örekilsälven)

Vattensystemen var nog mer intrikata på den tiden.. och ju längre bakåt man går i tiden desto mindre var höjdskillnaden.

Sagor referar till knarrar ibland. Mindre båtar. Kanske när de är på sjösystemsidan. Tranhem etc.

Jämför man med Mälaren så var det en havsvik. Ändå gör man anspråk på att Mälaren är Lögrinn i Ynglingasagan. Lögrin(n) är ett begrepp från Ynglingasagan. Men...

I en annan saga berättar man om en jätte eller vad det var som la till salt i strömmen - kanske är det symbolik för när stora älvar gick ut via Bäveån när istiden fortfarande släppte ut mkt mer vatten. För att sedan sluta med det.. Viken blev då mer salt. Gällande Mälaren (som man ju har gjort anspråk på att vara Lögrinn) - så är det precis tvärtom, där har ju havet blivit insjö och förlorat sitt salt. Jag gör ett eget inslag om det nedanför detta inlägg.

Via sagan kunde jag knyta symboliken till Strömmarna .. Så det måste handla om Bäveån. Men även Örekilsälven som delar sig österut måste ha kunnat forsla smältvatten för riktigt länge sedan. Örekilsälven som går norrut går till en trakt som väldigt tidigt låg skyddad från en enorm Insjö av smältvatten..

Vattenvägar gick inåt landet och sedan fortsatte kommunikationen även om man inte kunde ta sig fram hela vägen via vatten. Slussar har ju sedan kunnat göra det möjligt att färdas långt upp i Dalsland igen via Dalslands kanal.


Någonstans här där dessa inlandsvattensystem mötte havsfjordarna - runt Uddevalla / Vänersborg / Trollhättan måste viktiga handelsplatser legat. För här färdas man i nordsydlig riktning via vattenvägarna också.. men även i en väst-östlig bana på grund av att Vänern ligger i vägen. En strategisk viktig plats inåt landet men även nära Bohuslän som ligger centralt i sig (Skandinaviskt sett)



Här någonstans borde det Birka som Adam av Bremen samt hans föregångare pratar om ligga. De kom ifrån Hamburgtrakten och färdades runt Jutland.. Skagerack och Kattegatt är det som de kallar baltiska havet - det östra havet (nordsjön det västra) balt som i lilla bält och stora bält är också en teori.. (sunden)

Det är också logiskt att kristendomen kom den här vägen.


Från Bengans historiasidor:

"Adam av Bremen skrev inte Uppsala utan att det kallades Ubsola, att det skulle finnas mitt i Sveonernas land i en bergig bygd söder om Värmland och Finnedi - detta diskvalificerar Uppland helt. Han skrev också att det till Ubsola närliggande Birka är götarnas stad.

Ansgar var en fransk munk och missionär som föddes i Picardie år 801 men hade tyska föräldrar. Våren 830 begav han sig tillsammans med munken Vitmar till Birka i Sverige för att träffa kung Björn. Ett andra besök skedde år 852 tillsammans med prästen Erimbert som sedan stannade i götarnas Birka. Någon kyrka har man dock inte funnit på Björkö i Mälaren där man vill mena att Birka skall ha legat.

Birka anses betyda handelsplats, och sådana har det funnits gott om. Köpingsvik på Öland tror man var flera gånger större handelsplats än vad Mälar-Birka var, anlagd mer än 100 år tidigare (600-talet) och bör pga storlek och ålder ha haft en betydligt starkare ställning. Även på Gotland finns en plats som helt klart kan vara Ansgars Birka, Roma.

Enligt Vita Ansgarii flyttades Birka stift till Linköping efter att det bränts, och i detta stift ingick bl.a. Öland, Gotland och Åland. Messenius skrev att det fanns ett benediktinkloster vid Roxen redan 853 - Munkeboda...!!! Klostret finns omnämnt i ett skyddsbrev för Linköpings biskopsstol år 1178. Borta mot Omberg står stenen i Rök, från 800-talet, där en man vid namn Björn omnämns...

Sedan fanns ett Birka i Västergötland också - idag Södra Björke."

http://wadbring.com/historia/


Platsen jag pratat om förut - den vid Strömmarna - Kärlingesund och Sciringes heal - skulle även det kunna vara "Birka"/Bircam. I sagorna finns ju som vi vet flera olika namn för samma karaktärer och för samma platser.

Om inte annat ett av dem -- Hursomhelst är det mest troligt att munkarna från Bremen och Hamburg kom just till dagens västra Sverige.

Gamla Brätte, föregångaren till Vänersborg är också en intressant plats. Men där har man inte tillgång till havet. Och man måste lasta om. Men vice versa är det ju för de som importerar saker. Bräcke vid Å kyrka i Fräkne härad söder om Uddevalla är intressant också. Denna plats ligger dessutom nära gården Hova - som för ett par generationer sedan hette Houga - efter de högar som låg där.. (Tänk "Björn på "Håga")

[john]

Angående inslaget ovan att jag skulle ha ett eget inslag nedanför:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Grottes%C3%A5ngen

Grottesången, fornvästnordiska Gróttasöngr, är en fornnordisk dikt som brukar ingå i den poetiska Eddan. Den finns dock inte i huvudhandskriften Codex Regius utan är bevarad i en avskrift av Snorres Edda. Den är översatt till svenska av bland annat Erik Brate, Åke Ohlmarks och Björn Collinder.

Dikten är utformad som en arbetssång som jättinnorna Fenja och Menja sjunger när de drar runt Grottekvarnen som ägs av kung Frode. Kvarnen Grotte är magisk och producerar vad som än önskas. Först mal de guld och välstånd till landet. Men då Frode är girig och inte låter dem vila börjar de mala ofärd och krig istället. De mal så att en sjökonung, Mysing, kommer med sin här till Frodes gård. Mysing dödar Frode och tar Grotte med sig. Han låter sedan jättinnorna mala fram så mycket salt att skeppet sjunker.


Salt är hursomhelst något man förknippar med västkusten. Mysing är likt Hising.. och Sjökungar och Näskungar har man alltid refererat till de näs som finns i Bohuslän.

Denna del i poetiska eddan är nedskriven och som jag skrivit om tidigare av de Bohuslänningar som flyttade till Island.

Även malström är då knutet till havet och vi har bara en plats med strömmar med ebb och flod i sverige.. dessutom hänsvisar sagan till Hrolf Krake som jag ju vill ha till Bokenäset..

https://en.wikipedia.org/wiki/Grottas%C3%B6ngr

"Mysing took Grótti as well as Fenja and Menja and asked them to grind salt. At midnight, they asked Mysing if he did not have salt enough, but he asked them to grind more. They only ground for a short while before the ships sank. A giant whirlpool (maelstrom from mal "mill" and ström "stream") was formed as the sea started rushing through the center of the mill stone. Then the sea begun turning salt."

Här pratar man också om Jättar och dvärgar .. Dwell är ett annat namn på malström men även dvärgen Dwalin är besläktat.. ordet jätte finns ofta i Bohuslän och Dalsand på berg!

Kanske kan sitta ihop med Jut eller Göt också?....


https://en.wikipedia.org/wiki/J%C3%B6tunn


Old Norse jötnar (also jǫtunn) and Old English eoten developed from the Proto-Germanic masculine noun *etunaz.[2] Philologist Vladimir Orel says that semantic connections between *etunaz with Proto-Germanic *etanan ('to eat') makes a relation between the two nouns likely.[2] Proto-Germanic *etanan is reconstructed from Old Norse etall 'consuming', Old English etol 'voracious, gluttonous', and Old High German filu-ezzal 'greedy'.[2] The word is cognate with ettin, an archaic word for giant.[3] Old Norse risi and Old High German riso derive from the Proto-Germanic masculine noun *wrisjon. Orel observes that the Old Saxon adjective wrisi-līk 'enormous' is likely also connected.[4] Old Norse þurs, Old English þyrs, and Old High German duris 'devil, evil spirit' derive from the Proto-Germanic masculine noun *þur(i)saz, itself derived form Proto-Germanic *þurēnan, which is etymologically connected to Sanskrit turá- 'strong, powerful, rich'.[5] Several terms are used specifically to refer to female entities that fall into this wider category, including íviðja (plural íviðjur), gýgr (plural gýgjar) and tröllkona (plural tröllkonur).[6][7][8]

Lägg märke till Ris på kartan över Lejdebergen - (Hervorsagan)


I Beowulfsagan brottas Beowulf med Sea - monsters när han simmar.. Stora Valberg

När man ser öarna i fjorden bredvid Valberget på Orust såsom Högholmen - så förstår man varför!!


"The terms for the beings also have cognates in later folklore such as the British Yotun and Danish Jætte which can share some common features such as being turned to stone in the day and living on the periphery of society."

Jotunheimen som i ytterskärgården kanske.. i kontrast till den gröna inomskärs..


https://en.wikipedia.org/wiki/J%C3%B6tunn

Bohuslän är ju inte alls klippigt eller så? Även Orust kommer kanske utav Ourdoust eller liknande som betyder stenig mark. Grjlot på isländska är väl stengrus etc.. (fanns det inte ett folk enligt tacitus eller så som hette det här?)


Det karga Bohuslän vid Islandsberg vid Grundsund - är bara ett par kilometer ifrån världens vackraste och lummigaste ädellövsskog I Strömmarna.. Den platsen är magisk, där man seglar upp vid Bjärkholmen mot Bassholmen och Kärlingesund. Skyddad inomskärs.

[john]

Mer om Jättar:...

https://en.wikipedia.org/wiki/J%C3%B6tunn

Association with animals
One of the tröllkonur who dwell in the wood Járnviðr is a mother of jötnar in the forms of wolves and from whom are descended all wolves.[26] This tröllkona has been suggested to be Angrboða, the gýgr who begat with Loki the monstrous wolf Fenrir and venomous worm Jörmungandr who become enemies of the gods.[55] Also in Járnviðr dwells the jötunn Eggþér who has been interpreted as either a guardian of the gýgjar who live there or a herdsman of the wolves.[56][57] Wolves are also taken as mounts by gýgjar such as Hyndla and Hyrrokkin, the latter of which using snakes as reins.[47] This is further attested in skaldic poetry in which "wolf" is described by the kennings "Leikn's horse", "Gjálp's horse", "Gríðr's horse", while a group of wolves is referred to as "Gríðr's grey herd of horses".[47][58] Wolf-riding gýgjar are referred to as myrkriður ("riders in the night") or kveldriður ("dusk riders").[58][20]

Hræsvelgr is told in Vafþrúðnismál (37) and Gylfaginning (18) to be a jötunn in an arnarhamr (eagle-guise) who creates the wind by beating his wings.[59] Other jötnar, such as Þjazi and Suttungr are able to become eagles by wearing their arnarhamir,[60][61][62] or resemble them like Griðr in Illuga saga Gríðarfóstra who has hands like eagle talons.[63]

Demonisation
In later material composed during the Christian period such as the legendary sagas, jötnar are often portrayed as uncivilised and cannibalistic. In the case of Bárðar saga Snæfellsáss and Hálfdanar saga Brönufóstra they specifically eat both human and horse meat, the latter of which was directly associated with heathen practices.[64] The post-Christian association between jötnar and pre-Christian practices is also seen in Beowulf, in which the man-eating eoten Grendel is described as having a "heathen soul" and "heathenish hand-spurs".[65] Female jötnar are explicitly described as being heathen in some later sources such as Orms þáttr Stórólfssonar, in which religion prevents her from being with the hero, and the legendary saga Þorsteins þáttr bæjarmagns, in which she must be baptised before marrying the hero.[48]


Här har vi mycket Örnar igen. Earneness kanske?



Vi går vidare till Illuga saga Gríðarfóstra

https://en.wikipedia.org/wiki/Illuga_sa ... %C3%B3stra

Vilka har karaktärer eller namn väldigt lika karaktärer vi inte alls känner igen sedan tidigare och som kan knytas till Bohuslän o Bokenäset.

Jag förmodar att vi kan gå on and on and on and on ... Det finns nästan ingen ände på det hela! : )



"Association with animals
One of the tröllkonur who dwell in the wood Járnviðr is a mother of jötnar in the forms of wolves and from whom are descended all wolves.[26] This tröllkona has been suggested to be Angrboða, the gýgr who begat with Loki the monstrous wolf Fenrir and venomous worm Jörmungandr who become enemies of the gods.[55] Also in Járnviðr dwells the jötunn Eggþér who has been interpreted as either a guardian of the gýgjar who live there or a herdsman of the wolves"

(Ulvesund etc finns ju också, apropå vargar och så där)

https://en.wikipedia.org/wiki/Egg%C3%BE%C3%A9r

Eggþér


The Old Norse name Eggþér ('edge-servant') is a compound formed with the word egg ('edge') attached to þér ('servant').[4][2] It could have denoted a 'bearer of a sword' or 'one who is servant of the sword', perhaps 'one who provides victims for battle'.[5]

Eggþér is cognate with the Old English personal name Ecgþéow, borne by the father of Beowulf in Old English poetry,[5][3] and with the Old High German name Eggideo (or Eckideo).[4] They may stem from a common Proto-Germanic form reconstructed as *Agjō-þe(g)waz.[4][6][7]



Beowulf??

[Yngwe]

John, du har fått ett antal vinkar, men du verkar inte ha uppmärksammat dom. Du fortsätter med datt hitta en massa likheter som du tycker är betydelsefulla. I själva verket sysslar du bara med att leta efter saker som bekräftar din egen tanke. Confirmation bias, in extreme!

Det du skriver går knte att förhållande sig till, inte att diskutera, inte att jämföra med annat. Du kan notera att ingen kommenterar det du skriver, ingen resonerar, kort sagt, ingen bryr sig.

Min uppmaning nu, läs reglerna, läs på lite om vetenskaplig metodik, anpassa dig till det. Annars, skaffa en egen blogg och skriv där. Ursäkta den hårda tonen, men det finns vissa grundkrav.

[Castor]

Sen har vi då i princip Uddevalla kommun. Wichia på kartan. Ursprungsområdet för det senare och större området Viken?

På kartan [Carta Marina] så ser man tydligt Bokenäs och det som nu är Uddevalla kommun.. (där också Wulfingliknande namn finns, ifrån Beowulfsagan) Ulveviken, Ulvesund etc.

Där finns också en krona på den halvön på kartan. (Talar för sig självt kanske)

Vichia är nog helt säkert en latinisering av namnet Viken som betecknar ett område ungefär motsvarande Bohuslän.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Viken_(historiskt_område)

Kronan i anslutning till namnet kan betyda att ifrågavarande landskap troddes (av Olaus Magnus) ha varit ett gammalt kungarike. Kronor kan även ses i anslutning till namnen på landskapen Värmland och Hälsingland, då tillsammans med orden ”olī regnum” - ”det tidigare kungariket”.

https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... arina.jpeg

Annars verkar Bokenäset vara en intressant plats, även om vi aldrig kan veta säkert om vi närmar oss svaret på frågan i trådens rubrik.

[john]

Hänger inte med här, även om jag håller med om att området är högst sannolikt som det som kallas Vädermark i Beowulf.

Veðrfölnir and eagle

https://en.wikipedia.org/wiki/Ve%C3%B0r ... _and_eagle


Har kanske med Bokenäset att göra och höjderna på mitten av halvön där världsträdet Yggdrasil (Av Ask) står. Enligt tidigare resonemang.

https://en.wikipedia.org/wiki/Yggdrasil


Vädermark - Veðrfölnir - Earneness.



Gällande Världsträd:

https://en.wikipedia.org/wiki/World_tree


"Specific world trees include égig érő fa in Hungarian mythology, Ağaç Ana in Turkic mythology, Andndayin Ca˙r[1] in Armenian mythology, Modun in Mongol mythology, Yggdrasil in Norse mythology, Irminsul in Germanic mythology, the oak in Slavic, Finnish and Baltic, Iroko in Yoruba religion,[citation needed] Jianmu in Chinese mythology, and in Hindu mythology the Ashvattha (a Ficus religiosa)."

Bokenäset som en pelare och halvö ut från Dalsland och Värmland skulle kunna vara både en Yggdrasil och en Irminsul - "Anglosaxisk" som man nog också kan anse att den var.


"General description
Scholarship states that many Eurasian mythologies share the motif of the "world tree", "cosmic tree", or "Eagle and Serpent Tree".[2] More specifically, it shows up in "Haitian, Finnish, Lithuanian, Hungarian, Indian, Chinese, Japanese, Norse, Siberian and northern Asian Shamanic folklore".[3]

The World Tree is often identified with the Tree of Life,[4] and also fulfills the role of an axis mundi, that is, a centre or axis of the world.[3] It is also located at the center of the world and represents order and harmony of the cosmos.[5] According to Loreta Senkute, each part of the tree corresponds to one of the three spheres of the world (treetops - heavens; trunk - middle world or earth; roots - underworld) and is also associated with a classical element (top part - fire; middle part - earth, soil, ground; bottom part - water).[5]



(Bokenäset ligger också verkligen som i en Axis mundi. Granhogen där någon spekulerade i att det var Rolf Krakes grav, ligger även den mitt på och i Bokenäset, även så att den ligger mitt i Bohuslän, och ser man ur ett Skandinaviskt perspektiv så ligger den även då ganska rakt mitt i.

https://en.wikipedia.org/wiki/Axis_mundi

Axis mundi closely relates to the mythological concept of the omphalos (navel) of the world or cosmos.[4][5][6] Items adduced as examples of the axis mundi by comparative mythologists include plants (notably a tree but also other types of plants such as a vine or stalk), a mountain, a column of smoke or fire, or a product of human manufacture (such as a staff, a tower, a ladder, a staircase, a maypole, a cross, a steeple, a rope, a totem pole, a pillar, a spire)

Lejdebergens namn kanske har gemensam nämnare i stege - ladder, liksom Hleidargardur.



"Some species of birds (eagle, raven, crane, loon, and lark) are revered as mediators between worlds and also connected to the imagery of the world tree.[19] Another line of scholarship points to a "recurring theme" of the owl as the mediator to the upper realm, and its counterpart, the snake, as the mediator to the lower regions of the cosmos.[20]"

Förutom Örn ser vi här också Trana. Tranhem har jag varit inne på förut och kan ha med Trondheim att göra. Thranheim / Trandheim / Trondheim eller hur originaltexterna nu stavar det. De många Tran-namnen i Dalsland skulle i så fall ligga lite längre upp i Världsträdet än Bokenäset som mer utgör rötterna och stammen. Och där rötterna även är Strömmarna, som symboliseras av vatten i vissa sammanhang. Men Trannamn (idag) finns även i Strömmarna.

"Its branches are said to reach the skies and its roots to connect the human or earthly world with an underworld or subterranean realm. Because of this, the tree was worshipped as a mediator between Heavens and Earth.[6] On the treetops are located the luminaries (stars) and heavenly bodies, along with an eagle's nest; several species of birds perch among its branches; humans and animals of every kind live under its branches, and near the root is the dwelling place of snakes and every sort of reptiles.[7][8]

A bird perches atop its foliage, "often .... a winged mythical creature" that represents a heavenly realm.[9][4] The eagle seems to be the most frequent bird, fulfilling the role of a creator or weather deity.[10] Its antipode is a snake or serpentine creature that crawls between the tree roots, being a "symbol of the underworld".[9][4]


(Vid Dragsmark längst söderut på halvön - vid trädets rötter - finns sägnen om Draken som vaktar en Skål) Bredvid denna plats ligger Valeberget (Hreosnabeorgh?) där det finns ett sjömärke på toppen. Är detta Beowulfs Val han fick efter sig? I så fall har den legat där sedan 500 talet.)


The imagery of the World Tree is sometimes associated with conferring immortality, either by a fruit that grows on it or by a springsource located nearby.[11][4] As George Lechler also pointed out, in some descriptions this "water of life" may also flow from the roots of the tree.[12]


Similar motifs
The World Tree has also been compared to a World Pillar that appears in other traditions and functions as separator between the earth and the skies, upholding the latter.[13] Another representation akin to the World Tree is a separate World Mountain. However, in some stories, the world tree is located atop the world mountain, in a combination of both motifs.[5]

A conflict between a serpentine creature and a giant bird (an eagle) occurs in Eurasian mythologies: a hero kills the serpent that menaces a nest of little birds, and their mother repays the favor - a motif comparativist Julien d'Huy dates to the Paleolithic. A parallel story is attested in the traditions of the indigenous peoples of the Americas, where the thunderbird is slotted into the role of the giant bird whose nest is menaced by a "snake-like water monster".[14][15]"