Kvänlandsförbundets/Kveenimaayhistyksen version av Norrlands historia.

[Bäckahästen]

Ja, det tycker jag inte det råder någon tvekan om då det nämns i samtida källor.

[Bengt Johjansson]

Diskussion på sameradions sajt:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6411780

"Om all "forskning" är politiserad i samefrågor i Sverige, så har akademiska grader i ämnet inte så mycket vetenskapligt värde.

Så här menar jag att historien varit:

Girjasmålet är intressant för att där verkar staten till slut våga att ta tjuren i hornen, efter att ha släppt iväg sapmihävdandena för långt under fyra årtionden.

Det svenska ursprungfolkserkännandet av samer kom till på lösa boliner på 1970-talet, då amerikanerna hade börjat ansätta svenska politiker med "what about your lappish people?", som deras ambassad hjälpligt informerad om att ett sådant folk fanns i Sverige.

Amerikanerna var irriterade på att Sverige först (1950-talet) anklagat dem för hur de bedrivit ogin politik gentemot indianerna och sedan (1960-1970-talen) börjat kritisera USA för hur de skötte politiken mot de svarta.

Det var på politiska grunder som samer därför erkändes vara ursprungbefolkning, inte vetenskapliga. Alternativet hade varit att upphöra att lägga sig i andra länders inrikespolitik, som man inte hade tillräckliga kunskaper om.

De 'vetenskapliga bevisen' ordnade politikerna till efteråt med fyra riggade kommissioner för 10 till 20 år sedan. I dem fick renskötare vara med, men inte kväner, för kväner skulle kunna förstöra det politiska upplägget med relevanta historiska fakta, och det kunde man inte riskera, så därför uteslöts kvänerna från kommissionerna.

Nu ville uppenbarligen staten, under girjasrättegången, stämma i bäcken, 'damage control', med att börja tala om de verkliga historiska förhållandena i Norrland, då renskötarnas krav på ytterligare makt inte verkade få något slut.

Det här är på väg mot att sluta med, att den som gapar efter mycket, ofta mister hela stycket."

"Kväner fanns ju inte på 70-talet."

"Inte samer heller, man sa lappar. Det var stora protester hos lapparna då samebegreppet började införas.
Den lapska författarinnan Sara Ranta-Rönnlund vägrade också att kalla sig för same, hon kallade sig för lapp.
Sara Ranta-Rönnlund skrev fyra jordnära böcker om livet mellan lappar (nu samer) och lantalaiset (nu kväner) i Kaalasvuoma dalgång.
Hon kallade det nyvaknade sameivrandet, på 1970-talet, för romantiserad tofsromantik, som inte hade någon verklighetsförankring.
Hon fortsatte att kalla sig för lapp till sin död 1979.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sara_Ranta-R%C3%B6nnlund


"
http://www.norrbottensforfattare.se/ind ... e4bf1a00fc
Sara Ranta-Rönnlund:
”Jag som var renskötande nomad till dess jag blev tjugofyra år och som därefter levt som bofast i de finska jordbrukarbygderna och senast som industriarbeterska i en villa med äppelträd i trädgården, jag vet att gamla tiders renskötarliv inte var något att stå efter. Tofsromantikerna får bevara gamla tiders fotografier och blicka på dem vid förekommande behov. Själv gör jag dem ju egentligen en tjänst när jag genom mina böcker nu skriver illustrationer till dessa gamla fotografier. Jag beklagar bara att jag inte kan bidraga till att öka det romantiska skenet kring svunna tiders lappliv.”"

[Yngwe]

Tre inlägg med med övervägande politisk karaktär ar tagits bort

/ Tinget

[Bengt Johjansson]

Den här artikeln
http://www.str-t.com/tornedalingar-dela ... rtskallar/
visar på att också vi tornedalingar+lantalaiset=kväner genomgick rasbiologiska mätningar.

Men vi vill inte förynkliga oss själva genom att ge oss in i den här snyftbranschen för att få rättigheter.
Vi vill att historien skall beskrivas såsom den varit, med hjälp av neutrala vetenskapliga, sanningsletande, kalla ögon.

Det är inte politisering att påstå att svenska etablissemanget och svenska "forskare" inte klarar av att hålla sig till historiska fakta, för det är ju så det är! De går ju på alla gråtvalser, som renskötarna kommer med.

PS! den som inte lär sig av sina historiska misstag, kommer att göra om dem i det kommande.

[Ättelägg]

Intressant tråd detta med många känslor. Har själv tornedalsrötter till 50% så det angår väl mig själv också. Funderar kring detta med forskning och politik, känsligheten mellan språk-folk-identitet. Länge och väl var Finland-Sverige en enhet med ringa problematik gällande tillhörighet inkl. språk. Med begynnande nationalism under 1700-talet i kombination med ett svagt Sverige-Finland där Finland tog mycket stryk började saker att förändras, inte mindre med skilsmässan och 1800/1900 talet. Det som en gång var oproblematiskt bekom väldigt laddat. Denna nationella laddningen har paradoxalt nog blivit till något omvänt i och med nazismen och efterkrigstiden med omtolkning in absurdum.

I källan från Wikipedia angående Birkarlarnas egna historiebeskrivning anser de sig själv komma från Pirkkala i landskapet Satakunda.

Från och med 1600-talet finns nedtecknade traditioner om att birkarlarna skulle ha kommit från Birkala (fi. Pirkkala) i det historiska landskapet Satakunda i nuvarande Finland. Sådana uppgifter finns bland annat i Johannes Bureus verk Sumlen och hos Olaus Petri Niurenius, som var kyrkoherde i Umeå 1619–1645. Man kan notera att detta är 300 år efter birkarlarnas uppträdande i källorna, och även efter att birkarlarna förlorat sin gynnade ställning. Idag verkar det inte finnas någon forskare som ser något samband mellan birkarlarna och Birkala socken.

Satakunda i sig själv tolkas ibland som ursprungligen germanskt hundare indelat, återigen citat från Wiki:

De två finska orden i landskapsnamnet synes vara "sata" (=hundra) och "kunta" (=sammanslutning, historiskt 'socken', numera 'kommun'), och skulle därmed kunna översättas med 'Hundrasockneland'. Eftersom 'hundra' liknar den mellansvenska indelningen 'hundare' (motsvarande 'härad' i södra Sverige) har vissa arkeologer och historiker (främst Pirkko-Liisa Lehtosalo-Hilander och Matti Klinge) ansett att denna del av Finland tidigt stod i kontakt med det forntida Uppland

Gällande en mycket intressant aspekt på Tornedalen/Norrbotten har vi Sangis-området, två länkar:

http://recallingthepast.se/wp-content/u ... igerad.pdf

http://www.kuriren.nu/nyheter/arkeologe ... 17636.aspx

Kan vi möjligen koppla ihop dessa aspekter så kan vi kanske lägga till Eura i nämnda Satakunta:

http://www.forntidateknik.z.se/IFT/litte/eura.htm

Dessa spretande källor besmittas just av nationalism där Eura tolkas som en finsk vikingaboplats med implikationer till etnicitet och språk, Sangis till Sverige med samma implikationer. Satakunta detsamma och även Pirkala/Birkarlar likaså. Tittar bortom nationalism och betänker sagor med ingifta finkonungar, icke-germanskt dna i båtgravar, gemensamma fyndbilder. Indoeuropeiskt dna kopplingar till den kustnära finska stridsyxekulturen blir bilden mer komplex med starka gemensamma kopplingar över Åländska- och Bottniskahavet som går mycket långt tillbaka där handel och sjöfärder varit den sammanlänkande kraften. Kanske vi kan se Sangis i ljuset av Satakunta och Eura vilket rimmar väl med Birkarlarnas egna uppgifter. Etnicitet och språk kan kanske lämnas därhän. Birka-Björkö kanske är en starkare koppling i en troligen uråldrig tvåspråklig kultursfär mellan öst och väst. Fö har vi ett Björkö i Haparanda.

Personligt tror jag själv att Sitonerna kan ses som ett mycket tidigt namn på Satakunta i dess germanska tappning. Kväner påminner inte om Sitoner men Sitoa är ett finskt ord med betydelse binda vilket osökt påminner om förbund. Några spekulerar om Kvän som germanskt namn på folket, inte egetnamnet. Det är fö långt från Tacitus till 800-talet och språket kan ha förändrats men kanske Kvinnolandet som ses som en missuppfattning inte är någon missuppfattning. Hursom, mina funderingar bara.

[Bengt Johjansson]

Kvänrepresentanter på FN:s urfolkskonferens i Geneve.
https://www.facebook.com/photo.php?fbid ... =3&theater

[Bengt Johjansson]

Alice Bah Kuhnke vill göra skillnad
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6477329

Riksdagens konstitutionsutskott på väg
http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6477454

[anganatyr]

Jag har fått ett tips om dessa två skrivelser (jag har inte hunnit läsa dem själv) som kanske är av intresse?
https://www.academia.edu/25291020/Mater ... kly_digest

[Bengt Johjansson]

Ja, de här två studierna visar på vad riktad etnisk forskning kan leda till. Man tror sig hitta fynd om den gruppen man forskar om ofta, för man har p. g. a.'närsynthet' otillräcklig överblick över helheten. Är det då flera som forskar om samma etniska grupp, och forskarna sedan hänvisar till varandra, så kan deras samlade forskningar om den gemensamma etniska gruppen, hamna långt bort i tok, vad gäller tillförlitlighet.

[Bengt Johjansson]

Här ett inslag om ämnet

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6514707

"femtiosex olika ansökningar som skickats till forskningsrådet Formas, där forskare försökt få medel för att bedriva samisk forskning".

Vad jag vet finns det inte en enda forskare som bedriver, eller bedrivit, forskning om kvänerna.

Jag menar att det inte skall finnas riktade forskningsanslag mot speciella etniciteter, för sådant kan styra forskningsresultaten.

Forskningsanslagen bör vara mer generella, för annars kan resultanten av forskningarna, innan de ens har börjat, bli sådana här

http://sverigesradio.se/sida/artikel.as ... el=6519723