Ny tolkning av Danaholmsfördraget

1066 - 1520
granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 13 augusti 2019, 09:57

Tillägget i Äldre Västgötalagen som handlar om den tidiga gränsläggning då Emund Slemme och Sven Tveskägg skulle ha fastställt sex stenar som gränsmärken mellan Sverige och Danmark kallas ibland för Danaholmsfördraget. I texten nämns att: Danaholmen är delad i tre lotter; en vardera till de tre kungarna i Norden. En liten ö i Göteborgs södra skärgård är utpekad som Danaholmen.

Jag misstänker att meningen har en betydligt vidsträcktare innebörd kopplad till hög ställning för Norden. Jämförelser kan göras med fredsöverenkommelser mellan frankerriket och danerna under Karl den Stores tid. Dessa kan ha varit en förebild för dokumentet, som utarbetades här uppe.

Min tanke är att meningen om Danaholmen har varit i latinsk tanke och språkdräkt innan den försvenskades för att få den lämpliga gamla prägeln. Dacia och insula kan ha varit latinska ord som översatts till Danaholmen. Dacia var den danska kyrkoprovinsen omfattande hela Norden med ärkebiskopen i då danska Lund som primus. "Danska Kyrkoprovinsen [eller Skandinavien/Norden som idag] är delad i tre lotter." En sådan mening svarar bättre mot verkligheten under 11-1200-talen och framhäver Norden på liknande sätt som det mäktiga frankerriket.

Läs mera här på min blogg: https://vagledaren.blogspot.com/2019/08 ... html#links

Bäckahästen
Inlägg: 1787
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Bäckahästen » 14 augusti 2019, 06:35

Intressant granitza. :D

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 19 augusti 2019, 11:10

Efter att meningen om Danaholmens delning i tre lotter mellan kungarna givits innebörden att det är fråga om Danska kyrkoprovinsens (=Skandinaviens/Nordens) uppdelning på tre länder är det dags att ta sig an gränsmärket Danaholmen i Landamaeri 2, dvs gränslistan för Västgöta lagsaga.

Viktigt att ha i minnet vid studier av gamla riksgränser är att dessa i grunden bygger på rågångarna mellan byar eller hemman. Rågången går där en balanspunkt genom tiderna har vuxit fram för byarnas nyttjande av utmarkerna för jakt, fiske, ved mm. Ofta har rågångarna kommit att följa formationer i naturen såsom bäckar, berg, mossar osv. Vissa rågångar mellan byar kom samtidigt att utgöra gränser mellan härader resp socknar.

När en riksgräns förefaller ha en annan sträckning än en naturlig utmarksgräns kan man tänka sig att det beror på fastställelse efter rättsbeslut eller efter avtal eller erövring där ländernas högsta makthavare har varit inblandade. Låt oss se på gränsmärket Danaholmen i Landamaeri 2.

De namn som är historiskt kända för den lilla holmen är Danmark, Danmark Lilla, Danska liljan och Lilla Danön. Namnen återfinns på kartor från 1600-talets senare decennier. Holmen ligger tillsammans med Klåveskär och Vassgrund närmast Galterö tillhörande byn Brännö i Styrsö socken. Bredaste gattet i området är mot nordväst och Fotö med Risö tillhörande de förr norska Öckeröarna. Det är därför fullt förståeligt om norska bönder på Öckeröarna och Torslanda kallade den yttersta holmen i danska Brännöarna (Styrsö socken) för något med ´dan´.

Men det är inte troligt att bönderna i byarna på norska sidan hävdade utmarksnyttjande över det breda, ö-fria inloppet mot Älven. Ett gränsmärke, rent av ett treriksröse, på holmen får därför förutsättas vara ett resultat av förhandlingar inblandade kungar emellan. Kan någon maktstrategisk fördel ligga bakom treriksröse just här? En fördel ur norsk synvinkel skulle kunna vara att det breda inloppet hamnade under Norge. Kan det i sin tur ha gett möjligheter att kräva tull för passage?

För svensk del är det svårt att se någon naturlig anknytning mellan Brännöarnas utholme i nordväst och det 7 km avlägsna landet vid Långedrag. Men Tuve sockens enklav på Hisingen, med bl a Syrhåla och Arendal, skulle förstås ge samma rätt till älvmynningen som den tänkta för Norge. Tiden för gränsläggningen bör vara 1200-talets första hälft när svenskarna genom införlivande av den s k landkorridoren nått fram till Västerhavet. Men det verkar som att Brännöarna under en tid fortfarande var danskt. Ur dansk synpunkt kan ett gränsmärke med egna folkslaget i namnet vara en viktig markering att landet trots avträdelser fortfarande når fram till Älven.

Fortsättning följer.

Läs mera här på min blogg: https://vagledaren.blogspot.com/2019/08 ... html#links

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 19 augusti 2019, 12:03

Vore trevligt med respons här på ifrågasättandet av holmen "Danaholmen" (Lilla Danmark osv) som strategisk maktpunkt för kungarna. Vore inte en vattenbaserad gräns mitt i Älvmynningen att föredra och kalla den Staemnu sund så som sker i listan över Västgöta lagsagas gränsmärken? Visserligen finns ett utpekat Stämmesund mellan Brännö och Rivö. Men enligt Kung Valdemars jordebok från samma tid var även Asperö danskt. Det öppnar för att Staemnu sund är att söka någon annanstans. Mitt i älvmynningen ligger då nära till hands. Vi vet att möten kungar emellan har skett på Brännöarna, i Kongahella och vid älven längre norrut. Mötena hölls längs detta vattenstråk.

Läs mera här på min blogg: https://vagledaren.blogspot.com/2019/08 ... html#links

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 19 augusti 2019, 17:17

Jeg har fundet dette kort fra 1250-tallet som viser elv-mundingen - på Wadbrings sider.

http://www.wadbring.com/historia/sidor/gbg.htm


Hisingen.jpg
Hisingen.jpg (38.81 KiB) Visad 6426 gånger

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 19 augusti 2019, 19:51

Det utdraget från landkartan över Danmark är ritad på 1600-talet antar jag. Göteborg har fått sin nuvarande plats. Älvsborgs fästning på landsidan har ännu inte fått sällskap av Nya Älvsborg. Utger sig kartan för att återspegla Danmarks gränser på 1250-talet? Hur som helst intressant att symbolen för Brännöarna (södra skärgården) är markerad med samma färg som Fjäre härad i söder. Ingen gräns i vattnet är utritad utan färgerna på land visar nationstillhörigheten. Kartan bygger kanske på uppgiften om danska öarna i Kung Valdemars jordebok.

Till Sverige hör ett sammanhängande område på Hisingen. Så långt tillbaka som är känt hade dock Tuve en enklav omfattande fem byar mot Torsviken. För att komma till sin kyrka fick dessa bönder ta sig över norskt område i Björlanda, sedan passera genom hela Lundby socken för att till sist nå egna kyrkan längst norrut i Tuve. På senare tid fördes enklaven över till Lundby.

Kartan ser ut att placera norska Backa socken på det svenska området. Den prickade gränsen ser ut att ansluta till Skårdalsenklaven mitt för Bohus där Dalslandslistans ´surtubaergh´ antagligen bör vara. Gränsen för enklaven gick mellan Södra Surte (svenskt) och Norra Surte i enklaven (norskt). Den sockengräns som i senare tid på Hisingssidan närmast anknyter hit är dock gränsen mellan Säve och Rödbo socknar, båda i Norge t o m 1658. Kärraområdet öst i Säve vid Göta älv har mycket långt över berg till kyrkan i Säve. Jag antar att ursprungliga sockenindelningen genom erövringar eller överenskommelser har korrumperats i detta område. En självständig socken bör ha funnits i Kärraområdet.

mtw2junkie
Inlägg: 28
Blev medlem: 5 juli 2019, 06:21

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av mtw2junkie » 20 augusti 2019, 09:38

Något jag sett framföras är att Danaholmen skulle vara Hisingen. Här är en tråd från Skalman med spekulationer kring det.

http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?t=33426

Det enda jag tycker mig se på kartan är att kanske både Lundby och Långedrag ligger en bit ifrån Danaholmen, och att det vore lämpligare med en gränsholme längre åt öster.

Kanske ska man se det som svenska önskedrömmar eller en tanke om att det var tullfritt för svenskarna att segla där.

Det är också något svårt att förstå situationen om texten skulle vara skriven efter att Brännö blev svenskt. I en text skriven efter en sådan situation borde ön kanske bara vara delad i två delar.

Så här skriver Ingvar Leion i ett inlägg från tråden på Skalman.
Historien om Danaholmen har visats inte ha med gränsläggningstraktaten att göra (Gunnar Olsson: Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden).
Det kan kanske vara ett lästips för en annan infallsvinkel?

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 20 augusti 2019, 20:03

Svar till mtw2junkie
mtw2junkie skrev:
20 augusti 2019, 09:38
Något jag sett framföras är att Danaholmen skulle vara Hisingen. Här är en tråd från Skalman med spekulationer kring det.

http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?t=33426

Det enda jag tycker mig se på kartan är att kanske både Lundby och Långedrag ligger en bit ifrån Danaholmen, och att det vore lämpligare med en gränsholme längre åt öster.
Jag har sett tråden du nämner, ögnat igenom en del inlägg, men inte funnit tankespåret att Danaholmen skulle kunna vara Hisingen särskilt troligt. Om man vill dela på Hisingen bör man nog inte se på tre öar el dyl längre tillbaka i tiden. Sockengränser är i så fall intressantare. Vidare har jag svårt för att tänka mig svenskar och ännu tydligare norrmän acceptera en beteckning som Danaholmen för Hisingen där norske kungen lång tid enligt uppgifter härskat.

Däremot finns det skäl att tro att danske kungen innehaft socknar på den Hisingssida som lutar åt Göta älv. Tanken bygger på att norrmännen behärskat norra älvutloppets båda sidor kring Nordre älv. Det är socknar som Säve, Björlanda, Torslanda och Öckeröarna där utanför. Danskarna kan på samma sätt haft sitt längs södra älvmynningen med socknar som Tuve, Lundby, Backa och en tidigare socken i Kärraområdet. Berg och vattendelare på Hisingen har på ett naturligt sätt skilt områdena åt. Alla anser att hela Hisingen varit norskt före landkorridorens tid men jag har inte lyckats hitta någon källa hos någon historiker som bekräftar påståendet.

Det har antagits att svenskarna, förmodligen under Birger jarls tid eller något tidigare, lade under sig landkorridoren ut till havet i väster. Detta skulle ha skett under en dansk svaghetstid. Jag har mycket svårt att tro att svenskarna kunde gjort en sådan kraftig framryckning utan norske kungens medverkan. Man har samarbetat. Så Tuve och Lundby togs inte från norrmännen utan från danskarna. De två nordligare tidigare danska socknarna gick till norrmännen. Man delade på bytet. Som jag nämnt tidigare i tråden upphörde den tänkta Kärrasocknen och berörda byar fördes till avlägsna Säve på andra sidan bergen. Backa behövde förbindelse med norska Hisingen.

Ridstigen dit gick öster om Kvillen genom Lillhagen - Skogome. Detta område kan äldst ha hört till Tuve. Kvillen var en transportled. Många socknar i Västsverige med kyrka vid en sjö har mark på båda sidor vattendraget. Vattnen förenade bosättningarna för att det var lättare att färdas där än på stigarna. Förhållandet kan ha varit samma för Tuve.

Skogomeborna har bara en kilometer till kyrkan i Tuve. Till Säve är kyrkvägen 4,5 km och tillhörigheten dit alltifrån tiden för sockenbildningen kan ifrågasättas. Om svenske kungen skulle gå med på att överlämna skattekraften för 5-6 mantal, vilket det är fråga om för östsidan av Kvillen, kan kompensation till Tuve socken ha varit skäligt. Då är det intressant att likvärdig skattekraft finns i Syrhåla-Arendalsenklaven vid det inte så strategiska Torsviken. Syrhåla-Arendalsklavens tillhörighet till det avlägsna Tuve kan så möjligen vara ett förhandlingsresultat tillkommet i samband med svenska framryckningen till Västerhavet.

Norske kungen såg säkert också en strategisk fördel att ha tillgång till hela östsidan av Kvillen vilket gav likvärdig rätt som svenskarna att färdas där. Dessa tankar om sockenindelningen på Hisingen kräver dock en egen tråd om inriktningen på Danaholmen, Danska kyrkoprovinsen eller ön Danmark lilla, skall behållas i denna tråd.

Jag håller med dig om att Danmark lilla som gränsmärke Danaholmen ligger väl långt åt väster. En treriksö nånstans vid Rivöfjorden vore i så fall troligare.

granitza
Inlägg: 66
Blev medlem: 6 augusti 2019, 10:39
Ort: Göteborg
Kontakt:

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av granitza » 20 augusti 2019, 20:14

mtw2junkie skrev:
20 augusti 2019, 09:38
Så här skriver Ingvar Leion i ett inlägg från tråden på Skalman.
Historien om Danaholmen har visats inte ha med gränsläggningstraktaten att göra (Gunnar Olsson: Sverige och landet vid Göta älvs mynning under medeltiden).
Det kan kanske vara ett lästips för en annan infallsvinkel?
Gunnar Olsson skriver detta utifrån Ivar Lindquist (1941), som menade att Danaholmsmeningen och hästceremonielet (ryttarceremonielet är väl bättre) inte hörde ihop med de två kungarna och de sex stenar som dessa skulle ha satt som gränsmellan rikena. Men Lindquists argument för att föra över Danaholmsmeningen och ryttarceremonielet till Landamaeri 2 faller om Danaholmen inte var Danmark lilla utan Danska kyrkoprovinsen.

Detta framgår av mitt blogginlägg som har en något utförligare argumentering än första inlägget i denna tråd.

https://vagledaren.blogspot.com/2019/08 ... html#links

Historikus
Inlägg: 1059
Blev medlem: 9 januari 2017, 16:43
Ort: København

Re: Ny tolkning av Danaholmsfördraget

Inlägg av Historikus » 21 augusti 2019, 11:26

granitza skrev:
20 augusti 2019, 20:03
Jag har sett tråden du nämner, ögnat igenom en del inlägg, men inte funnit tankespåret att Danaholmen skulle kunna vara Hisingen särskilt troligt.

Kilde: Caput VIII.: De fluuio Elf, et de Ulfo de Loufnes et eius sociis.
Caput VIII. skrev:"Sic locorum illorum situm describimus, ut de mari uenientibus ingens occurrat fluuius, Elf appellatus; ubi autem ad mare profunditur insulam quandam Hising ambiendo cingit. In sui dextra parte Goutos admittit et Danos, in sinistra uero solos fertur generare Northmannos; fluuius sic iste regna disiungit. Dulcem saporem in se continens bonorum piscium multam copiam mensis administrat. Est autem illinc, ubi naues fixerant, ad tres leugas in ora fluminis ciuitatula quedam sita, nomine Konunghellia";
"Når en kommer inn fra havet, møter en en veldig elv, den heter Elf. Der hvor den renner ut i havet, slynger den sig runt en øy som heter Hising. På høyre side gir øya rom for gøter og daner, men på venstre side sies det at det ikke bor annet enn nordmenn; denne elven danner derfor skillet mellom landene. Den fører ferskvann og den skaffer rikelige mengder av fisk til bordet. Tre mil (leugas) fra elveløpet hvor de hade fortøyd, ligger en liten by kalt konghelle."

https://la.wikisource.org/wiki/Pagina:S ... 2.djvu/481
Senast redigerad av 1 Historikus, redigerad totalt 31 gånger.

Skriv svar