Spännande titel, ett måste i bokhyllan!Soländaren skrev:Karlsson, Karl (2014): En hejdundrandes avhandling, Arkeologipublikationerna nr 14, Arjeplogs universitet.
Här är hela ditt inlägg som jag tidigare citerade del avValdemar skrev:Yngwe
Jag skrev: Vad man vet idag så upphör kulten i vatten runt år 500 för att flytta upp på land. De offerplatser som undersökts i Sverige och Danmark följer i princip detta mönster. Av detta skäl känns Uppåkra extra intressant med sitt kulthus som etableras redan ca 200 e kr.
Som du ser refererar jag till de offerplatser som undersökts i Danmark och Sverige. Jag hänvisar sedan till en plats (Uppåkra) som inte verkar följa detta mönster.
Att argumentera får inte bli ett självändamål.
Som du ser har jag markerat den del jag anmärkte på. Och det är inte argumentation för sakens skull, utan argument emot påståenden som inte är riktiga, som du framför trots att du redan tidigare fått det påpekat för dig. Och som ,för att göra det ännu värre ,du nu inte vill kännas vid utan säger att du sagt något annat.Valdemar skrev:Arkeologin visar att kulten delvis ändrar karaktär under denna perioden. Detta betyder dock inte att vi kan säga att den blir mer centraliserad. Vi har två stora dokumenterade offerplatser i dagens Sverige, Finnestorp och Skedemosse på Öland. Båda ger intrycket av att vara väl organiserade. Vi talar inte om småoffer på gården utan stora deponeringar några få gånger. Föremålen som deponeras måste ha erövrats i krig och de stridande har tillhört den absoluta eliten i samhället. Med största sannolikhet var då även den vinnande sidan av den högsta eliten. Offerplatserna ligger på väl utvalda platser mitt emellan folkrika bygder. De har nåtts via anlagda vägar och ortsnamnen omkring visar på att de ligger på utvalda platser.
Så om kulten centraliseras vet vi inte. Vi vet att kulten ändras och att man upphör med offer i vatten och att man utför offer vid hallar eller torr mark i stället. Detta kan tyda på ett religionsskifte men kanske lika väl bara en ändring/skifte.
Det är som Carl-Thomas brukar säga när det blir lite för diplomatiskt....man kan inte vara lite gravid. Och likadant med upphöra. Antingen så upphör de kända våtmarksoffren, eller så upphör dom inte. Man kan inte mötas halvvägs i detta, eller tycka lite som man vill, då har till och med post.modernismens yttre gräns överskridits. Till och med arkeologin måste uppfylla vissa krav för hur man hanterar sitt underlag.Soländaren skrev:Frågan är om det finns en viss risk att denna diskussion är alltför polariserad, dvs. att två ståndpunkter ställs mot varandra på ett alltför förenklat sätt:
Jag kikade i mina föreläsningsanteckningar av Torun Zachrissons föreläsning "Kultplatser" på kursen Fornnordisk religion på Stockholms universitet 19/6 2017. Torun är alltså inte religionsvetare, utan disputerad forskare i arkeologi. Hon är specialiserad på bl.a. kultplatser, men är även en av de som vet mest och har grävt mest på Helgö i Mälaren.
Torun pekar på den danske forskaren Charlotte Fabech (1990-talet) som pekar på att våtmarksoffren upphör ungefär på 600-talet. Detta är dock inte hela sanningen, menar Torun, utan pekar snarare på vad forskningsfronten stod då på 1990-talet. Nu har nya fynd delvis kullkastat teorin, i alla fall om man tittar utanför det danska området.
Jag hade svårt att hitta exempel i mina anteckningar från föreläsning om just tydliga motexempel. Men ett exempel är tydligen Skede mosse:
http://www.olanningen.com/forhistoria/offersjon.htm
Jag vet väldigt lite själv om Öländska offerplatser.
Uppenbarligen är storhetstiden under Romersk järnålder, men enl. Toruns föreläsning är den yngsta nedsättningen gjord med en kvinna någon gång 994-1118 e.Kr (jag antar att det är en C14-analys bakom dateringen...). Det finns också dateringar av nedläggningar av olika tama djur från förromersk järnålder, 400 f.Kr. Tydligen har Skede mossse använts under väldigt lång tid. (Hoppas att jag fattat mina anteckningar på rätt sätt, så här långt efteråt).
Kan det vara så, att sanningen ligger någonstans mitt emellan, dvs. att tyngdpunkten i våtoffren föregår 500-talets förändringar, men att det ändå finns exempel på hur man offrat i våtmarker långt senare. Världen är ju knappast svart och vit...
Jag är inget expert på detta område, varför det jag säger bara får ses som ungefärligt. Det går ändå inte att gräva i detaljer och bli expert på allt möjligt på en gång, både högt och lågt, stort och smått.
Min egen slutsats av diskussionen är att kanske sluta söka för mycket detaljer.,, Kritiska eller korthuggna frågor om detaljer är kanske viktiga, men för mig är nyfikenhet ännu bättre. Fabech:s slutsats kan nog ha en del fog för sig, samtidigt som det också finns motexempel. Men om man hämtar metodik från predikatlogikens värld, dvs. att enstaka motexempel kullkastar hela teorier - så är jag tycker jag inte det passar in i arkeologins värld alla gånger. Detta är ändå en humanistisk vetenskap, även om åtskilliga naturvetenskapliga metoder kommer in i på olika spännande sätt.
Nä jag kan inte se något som helst löjligt i att rätta till felaktigt underlag. Tvärtom.Valdemar skrev:Citat:
Så om kulten centraliseras vet vi inte. Vi vet att kulten ändras och att man upphör med offer i vatten och att man utför offer vid hallar eller torr mark i stället. Detta kan tyda på ett religionsskifte men kanske lika väl bara en ändring/skifte.
Så här då:
Så om kulten centraliseras vet vi inte. Vi vet att kulten ändras och att man upphör med offer i vatten PÅ DE STORA OCH UNDERSÖKTA OFFERPLATSERNA och att man utför MER offer vid hallar eller torr mark i stället. Detta kan tyda på ett religionsskifte men kanske lika väl bara en ändring/skifte.
Ser du inte hur löjligt detta är?
