Vilka var egentligen "svearna" under vikingatiden?

[anganatyr]

Här är ett citat från Åke Hyenstrand ("Sverige 989 Makt och herravälde I"), Stockholm Archaeological Reports Nr 24, sidorna 17-18:

Låt oss för fortsättningen släppa begreppet ”sveariket” och istället använda ”sveaorganisationen”. Om det funnits en sådan, vilket är uppenbart, är det just denna som är den förutsättning som behövs, för att ”riket” Sverige skall kunna bildas. Med andra ord: svearna är inte de medeltida svenska rikets grundare, de är i stället dess centrala förutsättning.
Detta kan låta egendomligt och paradoxalt, men kan bli naturligt och riktigt om vi lyckats ta reda på vad svearna egentligen representerade.
Tacitus beskriver svearna: ”Förutom i män och i vapen har de sin styrka i flottor.” Han nämner deras kung och deras skepp och deras bosättningar ute i oceanen. Jordanes ger en direkt anvisning på vad svear är: ”Dessa är de också, som medelst sina handelsförbindelser genom oräkneliga andra folk för romarnas behov exportera svarträvskinn.” Beowulfsagan talar om sjöstrider där friser, göter och i någon mån även svear är inblandade. Wulfstans uppgift är intressant, svearna behärskade sjöfarten i södra Östersjön. Rimbert beskriver denna sjöfart och handel och svearnas hamnstad: Birka.
Uppgifterna är entydiga: svear eller sveoner är de som bedriver handel och sjöfart. De har i varje fall en ledare som kallas kung, deras koppling till Östersjön är klar.
Mot denna bakgrund: Kan det vara så, att Tacitus, Jordanes, den okände författaren till Beowulf, Rimbert och andra, kanske t o m Adam, med svear eller sveoner i första hand avsåg något helt annat än vad forskarna har trott? Avsåg de primärt en särskild samhällsklass eller organisation, kanske av typen ”handelsbolag”, som bedrev råvaruhantering och sjöfart – eventuellt i samarbete med eller underställda friserna? Detta utesluter givetvis inte att man samtidigt betraktade svearna som ett ”folk”.
Denna tolkning, som tidigare framförts av olika forskare, t ex Erik Lönnroth, blir mot bakgrund av råvarornas och ”tullarnas” betydelse ganska rimlig, inte minst med hänsyn till passagerna in i Östersjön. Det borde ha funnits en organisation av denna typ, välkänd för samtidens humanistiska elit vid de europeiska kejsarhoven. Sveaorganisationen kan, om den funnits, också ha upprättat system som liknat ”riken” av ”germansk” typ inom Mälarregionen.
Rimbert nämner inte Uppsala men det gör Adam av Bremen. Uppsala ligger i det centrala Uppland, mitt på den sedan årtusenden använda huvudleden mot Norrland. Det finns inget som talar mot att Uppsala blev en nyckelpunkt för en ”sveaorganisation”, en omlastningsplats för dyrbara råvaror. Uppsala var en gammal huvudgård, ett ”storgods”, kanske med en ledare som kallas ”kung”, låg skyddat, avlägset och begärligt som byte för de som strävade efter att bygga upp något nytt: ett svenskt rike. När man gör detta måste man samtidigt få full kontroll över handel och sjöfart, det är själva förutsättningen.

[anganatyr]

Adam av Bremen skriver i sin fjärde bok (Emanuel Svendbergs översättning):

Kapitel 22

Sveonernas stammar är många, utmärkta i fråga om styrka och vapenföring, och dessutom framstående krigare både till häst och till sjöss.

I nästa kapitel fortsätter han beskrivningen av svearnas stammar.

Kapitel 23

Av Sveriges folkstammar bor de götar, som kallas de västliga, närmast oss.

[Valdemar]

Visst
Götarna är en delmängd av Suionerna vid slutet av 1000-talet.

Hade kanske varit det nån generation. Deras ledande ätter styrde dessutom i Suionernas land verkar det som.

Har inget att göra med situationen hundratals år innan.

[Valdemar]

Adam skriver att Götarna är ett av SUionernas stammar och att de styr dessa. Precis så verkar det ha varit på 1000-talets slut när personer som Håkon Röde från Västergötland styrde.

Både Saxo och Äldre Västgötalagen 150 år senare är tydliga med att det är Svearna och inte Götarna som väljer kung.

Detta verkar även det stämma väl med den maktförskjutning som skedde mot Mälardalen och mot Uppsala (kyrkligt) på 1200-talet.

Det finns Götar och det finns Svear. Före slutet på 1000-talet är Götarna en delmängd av Suionerna, de styr.

På 1200 talet är Götarna fortfarande en delmängd av (SUionerna), de styr inte längre.

Under 1100- talet upphör unionen i perioder och påven adresserar Väsgötarnas konung separat.

[Bäckahästen]

Snacka om att släta över.

[Valdemar]

Släta över vad

[Kungsune]

Både Saxo och Äldre Västgötalagen 150 år senare är tydliga med att det är Svearna och inte Götarna som väljer kung.

Det är också en gammal faktoid som man kan hitta på Wikipedia.

I ÄVG finns en beskrivning över hur svear ska välja kung som består av en redogörelse för hur kungen ska resa mellan Västergötland och Östergötland och dömas till kung på Allgötatinget.
I Saxo får vi veta att Allgötatinget blivit mer eller mindre maktfullkomliga och tagit på sig det ansvar som tidigare vilade på alla svenskar. Tycker att de båda källorna passar väldigt bra ihop eftersom inga andra landskap omnämns. Dessutom stämmer de bra med vad andra källor säger om de tidigmedeltida kungarnas hemvist.

[Kungsune]

Under 1100- talet upphör unionen i perioder och påven adresserar Väsgötarnas konung separat.

Det här är också fel.

1080 har vi ett påvebrev från Gregorius där titeln är I & VII visigoturum rex.
Detta har "tolkats" som ett brev till Inge och Halsten. VII skulle stå för ´All´stenus.
I nästa brev någon eller några månader senare gratulerar samme påve "Regem Sueciae"

Textinnehållet tyder på att Regem sueciae är skrivet som brev nr 2 varför titeln antagligen är mer korrekt.
Möjligen kan det vara ett belägg för att Inge nu lyckats ena hela Sverige under kristen regim och därför inte längre behöver inskränka sin titel till Visigothurum. Det är i sådana fall bara en gissning.

[Kungsune]

Detta verkar även det stämma väl med den maktförskjutning som skedde mot Mälardalen och mot Uppsala (kyrkligt) på 1200-talet.

Egentligen redan 1164 när Uppsala blir ärkestift. Uppsala stift har ungefär samma geografiska utsträckning som Snorres Svitjod och samtidigt samma överhöghet över Sveriges stift motsvarande Snorres "Sviaveldi".
För mig personligen känns det som om vi just i denna stiftorganisations fundamentala inverkan på 800 års skolning har bakgrunden till våra problem. Den har satt fundamentet för hur vi ser på begreppet Sverige/svitjod.

[Kungsune]

Problematiken kring Uppsala i saga och verklighet
Börjar vi från början och tittar på vad källorna säger från början med Tacitus, Prokopius, Jordanes, Beowulf, så får vi en bild av ett Skandinavien där det största folkslaget heter svenskar. Dessa består av en rad stammar varav de som omnämns flest ggr kallas för namn som Got eller Gaut. De uppges vara talrikast samt krigiska. När vi kommer fram i vikingatid har vi källor som omtalar svear ända nere i Blekinge. På 1070 talet kommer de äldsta medeltida källorna som Adam av Bremen som ger en harmoniserande bild med svenska stammar över hela Skandinaviska halvön utom Skåne och Norge.
Nytt hos Adam är att Uppsala placeras ut i närheten av Birka och Sigtuna. Adam berättar att kung Olof (Skötkonung) lade ned stor möda på att förstöra Uppsalatemplet. Detta ledde till att han tvingades inskränka den ”kristna” doktrinen till Västergötland. De äldsta källorna om Uppsala inkl. en ögonvittnesskildring från fyrisslaget beskriver topografin som branta väggberg där klippblock ibland rasar ned. Dessa berg ligger alldeles nära en slätt invid en känd älv som bara benämnes ”älven”. Bergen benämns ibland ”älvfjällen”. I en källa är det en natts ritt från hamnplatsen som ligger nedströms älven fram till Uppsala. I Saxo får vi veta att det normalt tog 12 dagar att fotvandra från danakungens hov till Uppsala.

Var de tidiga sagornas Uppsala beläget vid Halle och Hunneberg? Eller är det bara ett av flera? Eller har sagorna blandats ihop med andra händelser? Brände Olof ned ett Uppsalatempel vid Göta älv?
Kanske är naivt men vad ska man egentligen tro?
Har vi alltså att göra med ett Uppsala före Olof Skötkonung och ett annat efter Olof Skötkonung?