Arkeologiska spår av invandring

[History freak]

Har saxat ett avsnitt av ovanstående länk, vilket visar att något extraordinärt skedde i Gamla Uppsala vid slutet av 500-talet:

Monumentens tid – en sammanfattning
Det blir allt tydligare att det sena 500-talet och 600-talet är en tid då
kraftiga ansträngningar görs för att skapa en monumental plats. Om
hypotesen att nästan samtliga högar är från denna tid och att dateringstendenserna
från övriga monument stämmer, har man under omkring
100 år byggt följande identifierade monument:
• Tre högar 70–80 m i diameter.
• Fem högar 20–40 m i diameter.
• Minst två mycket stora platåer, varav en för den 50 m långa
och enastående rikt dekorerade salsbyggnaden.
• En rad fall av med lera uppbyggda terrasseringar inom såväl
kyrkogården och gårdsplanen väster om södra platån.
• Stora hantverksrelaterade byggnader på den likväl kraftigt
uppbyggda norra platån.
• En stenlagd konstruktion, troligen en väg, norr om platåerna
och troligen flera på kungsgårdens »gårdsplan», samt stenlagda
ytor vid och under kyrkan.
• Minst tre rader av kraftiga sten- eller stolprader, troligen flera
hundra meter långa. De är dels troligen relaterade till vägar,
som löpt från byns ängs- och åkermarker in mot centrum,
dels kan de vara gränsmarkeringar.
Dessa monument är besläktade med strukturer vi ser exempelvis från
Anundshögsområdet men skalan på komplexet som helhet är enastående
(Sanmark & Semple 2011). Det finns ingen känd motsvarande koncentration
av stora högar och platåbyggnader i Mellansverige från yngre järnålder.
58
Anmärkningsvärt är att dateringarna av de monumentala lämningarna
är så samlade i tid, från intervallet ca 550–700 e.Kr. Under en förhållandevis
kort tid verkar några få generationer av makthavare successivt
ha förstärkt det visuella intrycket av gravar, bebyggelse, gränsmarkeringar
och kommunikationsleder. Det verkar ha varit en ganska
framgångsrik strategi. Under vikingatiden och medeltiden är Uppsala
den internationellt mest kända platsen i Mellansverige vare sig den
beskrivs som ett levande judiciellt och religiöst centrum eller säte för
forntida kungar. Såväl före som efter denna tid är platsen bevisligen eller
med stor sannolikhet en central samlingsplats och en till samhällets
högsta elit knuten egendom. Det är emellertid inte förrän vid 1100-talets
mitt som vi kan se att platsen förses med ett nytt större minnesbärande
monument – den romanska ärkebiskopskyrkan.

Mellan högbyggartid och domkyrkotid
Såsom det framgår ovan finns det en rad monumentala lämningar i området
från vendeltid. Hallen verkar underhållas under 700-talet, men
efter detta århundrade fram till 1160-talet har vi inga belägg för storslagna
byggnationer. Vikingatidens Gamla Uppsala saknar ännu stora
monument och ur arkeologiskt perspektiv var det länge en svårtolkad
period. Idag kan vi emellertid se att platsen rymmer en mycket stor
bebyggelse med stolpbyggda hus och många grophus, återkommande
spår av specialiserat hantverk på en rad ytor, båtgravar och varierande
former av brandgravar. Majoriteten av gravarna som grävts ut och
merparten av de fynd som hittas vid metalldetektorkarteringar är just
vikingatida (Ljungkvist 1997; Jörpeland et al. 2011; Ljungkvist et al.
2011). Vi kan inte utesluta att det i området finns en central vikingatida
gård som motsvarar exempelvis Fornsigtuna, Hovgården på Adelsö eller
Tissø, Lejre och Järrestad (se t.ex. Söderberg 2002; Jørgensen 2003;
Larsson & Lenntorp 2004 ). Å andra sidan är det tydligt att hallen på
södra platån inte överlagras av en vikingatida efterföljare. Huset verkar
brännas ner och förseglas under decennierna omkring år 800 e.Kr. och
därefter bebyggs inte den konstgjorda kullen trots dess utmärkta läge.
Detta är ett fascinerande faktum som jag kommer återkomma till.
En återkommande kärnfråga är om det verkligen funnits en central
gård i området efter övergivandet av den stora hallen och före domkyrkobygget,
dvs. under perioden från ca 750/850 till 1150/1160 e.Kr.

Det har funnits bebyggelse i Gamla Uppsala före högbyggandets tid, men tydligt är att platsen har valts ut för en monumental manifestation av en ätts/ ett folks storhet. En ätt/ ett folk som har högst sannolikt stått kulturellt och maktmässigt och även miltärt över den övriga befolkningen. Notera att det mesta av byggnationen har utförts inom c:a 100 år. Sedan har platsen använts frekvent till åtminstone vikingatidens slut.

Är det ett hemvändande folk med sin högtstående kultur och militära styrka som har åstadkommit detta ?
Var det här som början på utvecklingen till ett enat Sverige 600 år senare kan skönjas ?

[Yngwe]

Klart är att GU upplever en storhetsperiod mellan gissningsvis 550 och 700. Sen kanske man ska ta Sundqvist med en nypa salt i tolkningarna. Han inleder som antytt med att påstå att ingen längre tvivlar på att GU var svearnas centrum, vilket är ett ur vetenskapligt perspektiv horribelt påstående, han är mycket väl medveten om att så inte är fallet, det finns gott om folk som tror annorlunda. Sen följer han upp här, i samma tydliga ambition, med att säga att GU är den internationellt mest kända platsen i Mellansverige under Vikingatid och Medeltid. När det gäller vikingatid har han ingen aning om detta, Uppsala förekommer mig veterligen inte i en enda utländsk källa från denna tid. Den medeltida berömmelsen är helt och hållet knuten till stiftet, varför sammankopplingen blir uppenbart fel.

Men Sundqvists tplkningar är en parentes, eller borde i allafall vara enligt mig. Kärnfrågan är då om GU uppvisar något nytt som uppenbart kommer utifrån? Nja, husterrasserna kan vl inte ses så. Högarna har vi ju visat inte är så nymodiga och unika heller, gravfynden, nja, dom kan nog sägas representeera ett germansk elitskikt över stora delar av Europa....

Samtidigt vore det ju märkligt om alla invandrare fick plats i Gamla Uppsala, ett halvt folk borde rimligtvis ta större plats.

Jag tror inte Uppsalas storhet behöver förklaras med invandrare, även om sådana givetvis kan ha bidragit.
Omvänt, påvisar Uppsala invandring? Nja, i vilket fall inte entydigt, varje indikation kan förklaras på annat sätt med lika gott underlag.

[History freak]

Inlägget borttaget / Tinget

[Leif]

Att Uppsalatrakten varit speciell från kanske 500-talet och ett tag frammåt i tiden är det ingen som kan betvivla. Hur stort inflytelseområdet var och vilken typ av inflytelse det rörde sig om är andra frågro, helt andra. Och om det har något med invandring att göra, som tråden faktiskt handlar om, kan man med utgångspunkt i nuvarande kunskapsläge inte säga ett ord om. Så jag förstår faktiskt inte vad diskussionen handlar om just nu.

[Vetgirig]

Även om författaren tidigt gör klart att man har mycket svårt att definiera någon arkeologi som herulsk, så är det ändå tänkvärt. Mycket intressant läsning tycker jag! Tack för den Castor!

Denna "kuslighet" brukar oftare jämföras med "hunniska" lämningar. Det betyder i så fall att "herulerna" antagit hunniska kulturdrag. Eller snarare att den kulturyttring flera inkommande grupper från söder medför är av hunnisk art, men vi vet inte om det är Heruler.

[Vetgirig]

*Inlägget borttaget då det var off topic / Tinget*

[Leif]

Skall man tro den gamle brunskjortan och västgötaromantikern Gustaf Lundén är det i frågan om hunnerna inte invandring vi skall diskutera utan utvandring. De kommer ju från Hunneberg enligt Lundén.

(Lundén är/var populär inom västgötaskolan då han var en av dem som redan under 30-50 talet företrädde det som lyftes fram i media och blev stort på 1980-talet, han var med i Svenska Nationalsocialistiska Partiet och justerade bland annat protokollet från mötet där Werner Lindblom hoppade av 1933)

[sweon]

Skall man tro den gamle brunskjortan och västgötaromantikern Gustaf Lundén är det i frågan om hunnerna inte invandring vi skall diskutera utan utvandring. De kommer ju från Hunneberg enligt Lundén.

(Lundén är/var populär inom västgötaskolan då han var en av dem som redan under 30-50 talet företrädde det som lyftes fram i media och blev stort på 1980-talet, han var med i Svenska Nationalsocialistiska Partiet och justerade bland annat protokollet från mötet där Werner Lindblom hoppade av 1933)

Vad har det här med trådens ämne att göra?

[Opager]

Jag har funderat om Östersjökeramik som dyker upp kring år 1000 e.Kr. men även här blir det problem.

Keramiken kan vara tillverkad av immigranter som kommit till Skandinavien antingen frivilligt eller som slavar.

Keramiken kan vara importerad.

Stilen på Östersjökeramiken kan ha inspirerat inhemska keramiker.

Det är nog bara isotopanalys av tänder som kan ge svar tills att det kommer ny teknik. Alternativt kan de varierande gravskicken från samma tid och på samma plats som exemplet Lund kring 990 e.Kr. till 1100-talet fungera.

Opager

[Ättelägg]

Vår skandinaviska tradition med gravsättning i hög kan spåras långt bakåt. Skillnader ligger mycket i jordtäkt eller inte, det senare mer bronsålder än järnålder även om den typologiskt äldsta kända "högen" av järnålders karaktär verkar vara Håga-högen. I stort är fenomenet inte begränsat till Skandinavien utan ingår i en gammal östeuropeisk trad, Kurgan http://en.wikipedia.org/wiki/Kurgan .

Att se dessa som spår efter specifika utslag av invandring blir svårt, gravgods av östeuropeisk art mer framgångsrikt men inte mer än möjligen indicium. Dock kan förändringen från ett läge till ett annat mer spegla en kulturförändring som man kan spekulera i. Mkt händer, inte minst i Mälardalen, under och efter folkvandringstid som även gäller gravseder i termer av elitgravar. Mkt stora komplex och rika gravgåvor. Ett fenomen skiljer sig dock ut mer vilket är båtgravarna som i stort varit icke förekommande i Mälardalen före 400/500 talet. Man kan möjligen tom se de svenska liksom anglo-saxiska som en återkomst av en gravsed som varit försvunnen sedan 200-talet. En tid som intressant nog täcker goternas mfl förflyttning till Svarta havet för att efter turbulensen med folkvandring och hunner, inkl Roms undergång, dycka upp igen i höga nord. En skillnad är att 200-talets gravfält varit större med fler individer per generation och med glesa gravgåvor till att 400/500 - 1000 talets nordeuropeiska med de svenska som tidigaste mer förbehållna en per generation och fält, antagligen familjeöverhuvud eller dyl och med rika gravgåvor. Skillnaden i gravgåvor speglar väl en allmän förändring gällande gravar och gravgåvor från äldre till folkvandringstid. Skillnaden i antal individer för de olika perioderna mer svårförklarat, en hypotes gäller möjligen invandringen, är att det är eliten som hållit kvar i traditionen under kontinentala perioden för att vid återinvandring hålla fast vid den i den nya miljön. Stammarna växte till i termer av folk och kultur under århundrandena på kontinenten vilket gjort att den gemene "mannen" ändrat sitt medan kärnan av eliten behållit traditionerna för dess kulturbärande värde men även utifrån traditionen och maktanspråk.