Dåvarande Danmark hade nog inga muskler att erövra Blekinge tidigare, enligt boken jag refererar till.
Opager
På samma sida (sidan 38) i Harald Gustavssons bok står följande:Opager skrev:I Harald Gustavssons bok "Skåne I Danmark-En Dansk Historia Till 1658" står det på sidan 38 om Skånelagen, som är daterad till strax efter 1200 e.Kr. att "Skånelagen gällde för Blekinge, Halland och Borgholm"
Det är först i slutet av 1100-talet som Danmark blev ett rike eftersom större delen av detta sekel var fyllt med strider mellan mäktiga familjer. Makten låg nog mer på landstings/landskaps-nivån före 1200-talet.
Kring 1231 för Blekinges inträde i det danska riket är väl inte orimligt.
Opager
Eftersom den äldsta kända versionen är från omkring år 1300 så är det inte konstigt att lagen gällde även Blekinge.Äldst av de nedtecknade världsliga landskapslagarna är Skånske lov för Skånelandskapen från strax efter år 1200. Den är egentligen en uppteckning av rättsregler mer än en genomarbetad lagbok, och är i nuvarande skick känd från handskrifter från omkring år 1300, bl.a. en som märkligt nog är skriven med runor. Varför man valde denna ålderdomliga form vet vi inte; kanske var det ett försök att förläna lagen det urgamlas auktoritet.
Här hänger jag inte riktigt med. Du skriver själv tidigare att den danske kungen hade med Blekinge i sin jordbok 1231 vilket betyder att det togs ut skatt av Blekingeborna? Eller tvivlar du på att Skånelagen är från början av 1200-talet, vilket kanske är möjligt?Eftersom den äldsta kända versionen är från omkring år 1300 så är det inte konstigt att lagen gällde även Blekinge.
Det jag menar är att de flesta forskare anser att den första versionen av Skånelagen skrevs strax efter år 1200. Lagar och förhållande utvecklas med tiden och anpassas efter tiden. De olika versionerna av lagen skiljer sig åt. Om då den äldsta kända versionen är från omkring år 1300 (när vi vet med säkerhet att Blekinge är danskt och därför också självklart står med) så vet vi inget om det stod samma sak i den första versionen som troligen kom till strax efter år 1200. Detta kan lika väl vara en anpassning till rådande förhållande och därför finns Blekinge med i 1300-talsversionen. Om Blekinge inte var danskt strax efter år 1200 så stod heller inte med största sannolikhet inte landskapet med i den versionen. När sedan Blekinge blir danskt så läggs landskapet till i lagen. Det är min syn på saken.Opager skrev:anganatyr
Här hänger jag inte riktigt med. Du skriver själv tidigare att den danske kungen hade med Blekinge i sin jordbok 1231 vilket betyder att det togs ut skatt av Blekingeborna? Eller tvivlar du på att Skånelagen är från början av 1200-talet, vilket kanske är möjligt?Eftersom den äldsta kända versionen är från omkring år 1300 så är det inte konstigt att lagen gällde även Blekinge.
Opager
Vi vet också att danska kungar äger gårdar på Öland när vi vet att Öland är svenskt. En del av dessa gårdar vet vi kommit till danska kungamakten genom arv och ingifte. Betyder det då att Öland egentligen var danskt? Självklart var Öland svenskt och därför kan man inte heller säga att Blekinge var danskt för att danska kungamakten ägde gårdar i landskapet.Opager skrev:Jag blev nyfiken och tittade i Anna Lihammers doktorsavhandling "Bortom Riksbidningen".
På sidan 125 nämns, förutom "Kung Valdemars Jordbok" ett donationsbrev från den danske kungen, skrivet 1182, till premonstratenserklostret i Vä, där det skänks egendomar i Blekinge på platser i Nedre och Övre Jämsunda, Rödeby, Chaeslaff, Vämö, Faenlhby och Skillinge.
I det stora hela håller nog AL med dig anganatyr.
Opager
Det är alltså inget ovanligt att de olika kungamakterna äger egendomar i varandras länder under denna tid. De olika kungasläkterna är ingifta i varandra och det är morgongåvor, arv mm. Här finns till exempel egendomar både på Öland och i Småländska Tjust med. Vad jag vet så påstår ingen att dessa två forna landskap skulle vara danska på grund av detta.Detta är kung Valdemars besittningar i
Sverige. I Arem 16 attungar. Hallstad åtta
attungar. Gulö 8 attungar. Rynkeby
4 attungar. Valborg 8 attungar. Istad 8 attungar.
Knäby 6 attungar. Borgar 4 attungar.
Vigby 24 attungar. Ularyd 6 attungar.
Knäby i Tjust 2 attungar.
Det rödmarkerade tänker jag inte ens besvara eftersom vi diskuterade detta flera gånger på det gamla forumet och ännu har du inte tagit fram en enda källa som stöder detta.Vetgirig skrev:Om Tiohäradsbygderna har sin kontaktväg med hav via Mörrumsån, och de även är allierad med (utan att vara en inordnad del ännu) Sverige, så är den delen av Blekinge inte danskt eller svenskt, men under svenskt "beskydd". Den delen är heller inte "götisk".
Östra tredjedelen av Blekinge kan vara den tredje tredingen i ett då större land, Möre. Detta Möre är heller inte svenskt, men i allians med kungamakten och under beskydd. Och heller inte götiskt. Den tingsplats som identifierats i östra Blekinge kan vara en tingsplats för tredingen och behöver inte varit plats för ett Blekingskt "allting".
Ett geografiskt område kan ha ett namn utan att för den skull ännu vara ett autonomt "land". Att Blekinge omnämns "tillhöra" svearna, betyder inte att det var svear som befolkade, bara att svearna var beskyddade området.
*Källa behövs/Tinget*
Norr om Bornholmarna finns svear. Detta är alltså samma källa som Wulfstan. En annan källa från 800-talet är Einhard från Frankerriket. Han skriver:The North Danes have to the north of them that same arm of the sea which is called Ost Sea and to the east of them are the Osti nation and the Abodriti to the south. The Osti have to the north of them that same arm of the sea and Wends and Burgendan [Bornholmers] and to their south are Havolans. The Burgendan have the arm of the sea to the west of them and Svear to the north, and to the east of them are Sarmatians and to their south Surbi. The Svear have the sea´s arm Osti to the south of them and to their east Sarmatians and to the north of them over the waste [or wilderness] is Cwenland and to their north-west are Scridefinnas and to the west Northmen [i.e, Norwegians].
En havsbukt sträcker ut sig från västerhavet mot öster; dess längd är okänd, men dess bredd överstiger ingenstädes 100 romerska mil, och på åtskilliga ställen är den smalare. Många folkslag bo runtomkring denna havsbukt. Danerna och svearna, vilka vi kalla Nordmän, bebo både nordstranden och alla öar i bukten.