Tanken är såklart att djurens som brottsoffer skall få en starkare ställning. Samtidigt skapar det en intressant diskussion om djur som förövare.Bland besluten märks t.ex. ett nytt riktningsmål om att Djurens Rätt ska verka för en lagstiftning som säger att djur är levande, kännande individer och ett nytt huvudmål om att djur fullt ut ska tillerkännas juridisk personstatus.
Djur som förövare var något som de juridiska systemen hanterat länge. Första gånger ett djur, en gris i detta fall, ställdes inför rätta var 1266. Ett hundratal djurrättgångar finns dokumenterade från medeltiden, av allt att dömma ökar de efter medeltiden och fram till 1700-talet. De förekommer även senare ävenom de inte är lika vanliga. Utgångspunkter för hela resonemanget var andra mosebok kap 21:
Ett par nyare exempel där man faktiskt gått på denna linje och inte på linjen med ägaransvar:28Om en oxe stångar ihjäl en man eller en kvinna, skall oxen stenas, och dess kött får inte ätas, men ägaren skall gå fri.
År 1991 dömdes en hund i Argentina till livstids fängelse för att ha bitit ihjäl ett barn.
År 1992 dömdes en get i Tanzania till fyra dagars fängelse för att ha betat på en privat gräsmatta.
År 1997 dömdes en labrador vid namn Prince till döden efter förordningen three-strikes-and-you’re-out efter att ha dödat en tupp i New Hampshire
En ofta återgiven bild, denna gång länkad från wikipedia http://en.wikipedia.org/wiki/Animal_trial visar Djurens Rätts vision om framtiden:
Så, det jag vill ha sagt är att Djurens Rätt på detta vis fångar upp en gammal medeltida tradition. Personligen tycker jag att den är onödig, händelser med djur löses i de flesta fall bäst på tjänstemanna/myndighetsnivå snarare än på domstolsnivå.
Man kan ju även fundera på vad detta betyder för ägaransvaret. I nuläget är jag strikt ansvarig för det mina jakthundar ställer till med. Jag har tecknat ansvarsföräkringar i fall mina får rymmer ut på landsvägen och orsakar olyckor. Men om djuren blir juridiska personer så är det väl deras ansvar och inte mitt?