En del är uppenbart vandringshistorier, det som hände "grannens kusins svärmor" en person som inte kan spåras.
Men ibland verkar det som författaren själv påstår sig ha har sett ett och annat. Ofta ren inbillning, som det ryska lejonet på rymmen i Finland. Många ringde till polisen, hade setrt lejonet på avstånd, tassavtryck eller spår av vässadde klor. Bara det att lejonhistorien visade sig vara tidningsanka!
Men hur skall man behandla mytiska eller tveksamma händelser i källorna?
