Jancro, det finns faktiskt en hel del skrivet om vad man kallar blandrunor. sök på Google så hittar du dem säkert.
De är intressanta eftersom de lämnar en hel del information även om andra aspekter när det gäller mitt intresseområde.
Det ställs ju frågor om dessa blandrunor så fort jag skriver om mitt intresseområde.frågorna ställs för att ifrågasätta det jag skriver
Jag är inte speciellt intresserad av "blandrunor" egtersom dessa ligger sent i vår historia och därför att de ingår i långkvistrunornas runrad.
Jag skriver ju om ålder på runor/runrader/runstenar.
1. Våra äldsta runstenar är skrivna med den äldre runraden och den användes fram till ca år 800.
2. Från ca år 800 - och under hela 800 talet, användes det man förr kallade Rökrunor. Dessa runor finns endast söder om en gräns mitt i Mälaren och består av ca 60 runstenar och runfynd. Ett enda fynd av rökrunor finns från en gravhög från Mälarens norra stand i Ulvsunda.
3. Under 900 talet började man använda lite annorlunda runor med längre bistavar samt vissa andra förändringar. Dessa kallar jag för äldre långkvistrunor. De användes enbart söder om samma gräns som gäller för rökrunor + att de används i de västra delarna av Närke.
4. Ca 1030 börjar man resa runstenar i Uppland och de använder då en lite förändrar typ av långkvistrunor, dessa kallar jag yngre långkvistrunor (jämfört med de mer "ålderdomliga" äldre långkvistrunorna). De yngre långkvistrunorna användes i Uppland fram till ca 1130 och i Uppland restes det total drygt 1300 runstenar varav ca 1100 är medeltida runstenar, alltså ristade efter 1050.
Problemet för vår historia är att "man" kallat alla dessa 1300 runstenar för vikingatida - när bara ca 200 av dem ÄR vikingatida.
Detta innebär att de flesta kända runristarna levde och verkade på medeltiden - inte vikingatiden. Det innebär att Jarlabankes broar och runstenar är från medeltid - inte vikingatid.
Inge den äldre brände templet i Uppsala ca 1087. Därefter anses Uppland vara kristnat. Templet brändes alltså ned ca 37 år efter vikingatidens slut.
En stor majoritet av Upplands runstenar är kristna. Ca 200 av Upplands runstenar ristades under vikingatid.
Fram till år 1000 hade Uppland 4 runstenar, tre från ca 500 talet och 1 från ca 980 talet (den ses om osäker) - två av runstenarna från 500 talet är runstenar, den tredje är ett fragment av en bildsten. En av de två runstenarna är Möjebrostenen U877, den andra är Krogstastenen U1125. (Jämför gärna dessa stenar med varandra).
Jag har beskrivit punkt 1 -4 kortfattat. Punterna beskriver även en utvecklingskedja över hur runorna oxh runraderna har utvecklats under tiden 800 - 1130.
Nu finns det då några som anser att jag har fel - de vill placera de kristna runstenarna i Uppland bakåt i tid till vikingatid - vilket natueligtvis är kört eftersom vi då måste skriva om hela vår historia.
Söder om Mälaren slutade man resa runstenar i slutet av 900 talet. Runstenarna ersattes med Eskilstunakistor, liggande gravhällar, och andra gravmonument - som ännu senare övergick till våra gravstenar.
Runstenarna restes och runraderna utvecklades allt eftersom kristendomen bredde ut sig från söder - mot öster - och sedan mot norr.
Det är alltså intressant att förstå att man slutade resa runstenar söder om Mälaren INNAN man började resa Runstenar i Uppland (jag har då inte räknat med de fyra runstenarna sam fanns före år 1000).
Så, egentligen kan alla det jag skriver. En stor majoritet av Upplands runstenar är kristna runstenar. Uppland anses vara kristet ca 1087 när hednatemplet i Uppsala bränns ned av Inge den yngre. Alltså - de kristna runstenarna är från tiden efter det att templet bränts ned.
Nu är detta inte hela sanningen naturligtvis. Det finns ett fåtal kristna runstenar från tiden före 1050. Det fanns alltså kristna även under hednisk tid i Uppland.
Vad som kanske inte är aå känt är att det finns fler runstenar och runtexter söder om Mölaren än vad som finns norr om Mälaren om vi ser på helheten. Ser vi alltså på tiden före år 1000 fanns det 4 runstenar i Uppland och ca 1500 söder om Mälaren. De flesta från vikingatiden.
Visst är historia kul
