Land

Här kan du diskutera språkhistoria, ortsnamn och liknande.
Carl Thomas
Inlägg: 1986
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Land

Inlägg av Carl Thomas » 8 oktober 2015, 15:58

Jag fror att det finns en hel del myter och romantik ihopblandat med begreppet ätt.

Vi vet att vi har haft ätter, mängder av dem, Folkungaätten är en av dem. Under tidig medeltid kallades ätter tydligen även för "unge" - vilket inte ligger lång uttalsmässigt från "inge" . Kanske finns det ett samband mellan Unge, Inge, Ingvaldsöneena, Inglinaätten, Ynglingaätten..... Om vi funderar på det ur ett sunnanskogsperspektiv?

Ätten fanns här och var alltid närvarande i nuet på olika sätt. Någon i ätten höll hyggligt reda på utsprungen gissar jag - men ursprunget var inte livsviktigt (kanske är det därför vi vet så lite om våra äldre ätter?). Ätten var marken, dagsläget - och framtiden. Juridiskt hävdade man lång äganderätt till marken (där gravfält och högar kanske hade en stor roll) - men jag tror att dagsläget, sammanhållningen, utrustningen samt hur snabbt man kunde då en här på marsch som räknades - samt hur väl hären var tränad.

För ättens elit tror jag att utbildning var viktigt. När vi började resa runt i Europa fann vi andra världar som såg annorlunda ut än vår värld. Vi kom i kontakt med annan typ av kunskap, andra religioner - och en del av oss tog detta till sig och sökte mer kunskap.

Kristendomen kom tidigt till Götalandskapen - och stannade där. Kunskap förmedlades av präster och senare munkar. Inte enbart kyrklig kunskap utan även annan kunskap. Dessa kunskapsspridare (präster osv) fanns alltid tillgängliga i samhället. Man kunde rådfråga dem, diskutera med dem, de kunde både teoretiskt och praktiskt förmedla bred kunskap till både eliten och folket. Eliten hade troligen präster osv som rådgivare i många frågor redan på 800 talet.

Kristendomen kom till Mälardalen för att stanna på 1000 talet ungedär. Detta innebär att det fanns ungefär 7 generatoner kristna i Götaländerna innan dess. Som jag ser det är detta 7 generationers försprång i utbildning och "allmänbildning" som var ny i Skandinavien. Det fanns alltså nya tankar, nya synsätt och ny kunskap vilket naturligtvis måste ha satt sina spår i samhället.

Sveaskolan en gång i tiden framhävde, med den tidens romantiska synsätt, hur folket i Mälardalen bekämpade Kristendomen. Blotsven var en hjälte som försvarade Mälardalsdolkets hedniska historia och Inge var en kristen skurk. Idag är det tvärtom, det hittas allt fler kristna gravar i Mälardalen - och idag tonas Blotsven ned och Inge framhävs...

Thomas
Historia är färskvara.

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Land

Inlägg av Ephraim » 8 oktober 2015, 17:46

Ibland måste man skilja på sammansatta ord och avledda ord. De förstnämna består av två eller flera ordrötter där vart och ett kan stå som ett enskilt ord, t.ex. tingsplats eller Svealand. I ett avlett ord finns däremot bara en rot som kan stå som ett självständigt ord. Till roten kan det finnas ett eller flera prefix eller suffix som inte kan vara självständiga ord (annat än i ovanliga nybildningar såsom "ismer").

Bildningar med -ung, -ing, -unge, -inge, -unga etc. var inte sammansättningar utan avledningar. I grunden fanns två suffix, ett maskulint -nger och ett feminint -ng (fast dem skiljer vi inte på i dagens svenska) men grundbetydelsen var ungefär densamma: 'som har att göra med X'. Båda ändelserna lades till en vokal: -ing(er) eller –ung(er), någon gång kanske -ang(er). Ändelserna används inte alls lika mycket i dagens svenska som i formsvenskan, och i den mån de finns kvar är det väl främst som -ing. Engelskans -ing som i writing är besläktad, likaså tyskans -ung som i Bildung.

Med en extra konsonant finns även -ning och -ling. I dagens svenska är det väl i första hand -ning som används för nybildningar, som i stavning eller fäktning.

I fornsvenskan (och tidigare) användes ändelsen -unger (eller varianter) ganska flitigt för att bilda patronymika, alltså "son-namn", som nog tidigt fungerade som släktnamn. Sådana namn ingår i många ortnamn. Ett exempel är Haninge (för även Hanunge) som verkar vara ett släktnamn bildat till ett mansnamn Hani (tillägg: detta är Hellquists förklaring, det finns tydligen andra). Jämför även Folkungar som anses vara bildat till mansnmanet Folke.

Jag tror specifikt att formen -inge eller -unge som är vanlig i ortsnamn går tillbaka på en pluralform -inga/-unga (ackusativ och genitiv) eller -ingar/-ungar (nominativ, med förlust av -r vilket var vanligt). Det är ju logiskt när det rör sig om släkt/ätt-namn, då sådana ju består av mer än en person.

Inte alla ortnamn på -ing etc. går tillbaka till patronymika. Suffixet betyde som sagt i grunden bara ’som har att göra med X’ så det kunde användas till de flesta typer av ord. I fallet Memmings och Lösings härad verkar dessa ha fått namn efter inbyggarna där, midhmingar och lösingar. Deras namn verkar dock inte vara bildade till personnamn, Midhmingarna verkar ha fått sitt namn från Miædhm som är ett gammalt namn för Motala ström. Lösingarna är jag dock lite osäker på.

Lysing och Göstring verkar ha varit namn på tingsplatser som sedan gett namn åt Lysings och Göstrings härad. Lysing har att göra med ljus, det var väl helt enkelt en ljus och öppen plats. Göstring har att göra med en å som låg i närheten.

Som synes är alltså -ing-orterna bildade på mer än ett sätt, ibland till släkt/ätt-namn, ibland inte. Något ord *inge eller *unge i betydelsen ’ätt’ har dock aldrig funnits. Hellquist har skrivit "Om de svenska ortnamnen på -inge, -unge, ock -unga":
https://archive.org/details/omdesvenskaortna11helluoft

Däremot har ordet kind definitivt funnits som ett självständigt ord. Bildningar på -kind är sammansättningar och inte avledningar.

Substantiven unge och yngling är helt obesläktade med -ing-ändelser, de är givetvis bildade till det lika obesläktade adjektivet ung. Yngling innehåller dock -(l)ing-ändelsen!

Alla namn med Ing- såsom Inger, Ingeborg, Ingvar, Ingvald etc. är obesläktade både med -ing-ändelsen och med ung. Även Yngve hör hit. De verkar gå tillbaka till ett gammalt germanskt gudanamn *Ingwaz av lite oklart ursprung. Jämför Yngve-Frej. Ynglingaätten verkar vara ett patronymikon bildat till Yngve, så det namnet är inte släkt med substantivet yngling.
Senast redigerad av 1 Ephraim, redigerad totalt 8 gånger.

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Land

Inlägg av Ephraim » 8 oktober 2015, 18:18

Carl Thomas skrev:Min tro ör att 2 föregår 1. Alltså, en enskild person, slökt eller ätt ger namn pt det geografiska område de anser vara sitt - och namnet blir accepterat och övergår med tiden till att betraktas som namn på ett geografiskt område - inte på ätten som bodde i området.

Ättens namn blev inte lika intressant när beslut inte längre tigs av dess huvudmän som ersatts med att Tingen fattade beslut (alltså folket, de fria männen).
Ja, det är ju väldigt vanligt att uppkalla platser efter personer eller släkter, och att kopplingen till dessa sedan går förlorad. Vi förknippar väl inte Karlstad så väldigt mycket med Karl IX idag.

Frågan om kronologin återstår dock. Man kan väl tänka sig två scenarier:
1. Kind bildade ursprungligen namn på ätter eller folk. Området där de bodde kallades något motsvarande Hammarkinds område (med ett annat ord än område, förstås). Med tiden utelämnades själva ordet för område, så att kind kom att beteckna en geografisk enhet i sig. Härader uppkallades sedan efter kinder som geografiska områden.
2. Härader, socknar m.m. är den primära geografiska uppdelningen och kind fortsatte bilda namn på ätter eller folk. Hammarkinds härad är helt enkelt det härad som tillhör hammarkinden.
Yngwe skrev:Alternativ 2, men med den luddigare bemärkelsen , alltså närmare stam eller folk, skulle då väl vara en motsvarighet till Vifolka härad, som precis som Kindnamnen finns i Östergötland. Härader med namn efter inbyggarna alltså. Det bör väl om inte forskningen kommit fram till annat också gälla för härader med -ing eller -inge i namnet, i Östergötland Lysing, Göstring , Memming och Lösings härader.
Ja, det låter inte alls orimligt att vissa kind-namn skulle vara inbyggarnamn bildade till en plats, på samma sätt som vifolka härad (efter folket som har ett vi) eller Memmings härad (efter de som bodde vid Miædhm). Hammarkinds härad passar in ganska bra i detta mönster. En hamar verkar ha varit en ’stenig backe’.

Det är ju inte säkert att alla kind-namn är bildade efter samma mönster, dock. Ing-namnen är ju bildade på olika sätt. Som sagt verkar Lysings och Göstrings härad vara namngivna efter gamla tingsplatser.
sweon skrev:Kanske kund kan vara besläktat med kind?

kund, 1636, om en fånge i dennes
förh. till fångvaktaren; i den äldre
betyd, ’bekant’ t. ex. Bellman, ofta hos
Runeberg, även hos P. G. Ahnfelt 1857;
i modern betyd, hos Envallsson = da.
kunde, från ty. kunde, av fhty. kundo,
bekant, infödd = ägs. cuÖa,
substan-tivering av germ. adj. *kunpa-9 känd,
bekant = ty. kund osv.; se kungöra.
Den gamla betyd, ’bekant, vän*
kvar-lever ännu i södra Tyskland.

http://runeberg.org/svetym/0455.html
Jag tror inte att de är släkt, om det inte är på väldigt avlägset håll. Kund verkar vara släkt med kunna, känna och engelska know. De kommer av en urindoeuropeisk rot *ǵneh₃- som onekligen redan i urindoeuropeiskan var väldigt lik *ǵenh₁- (som gett kind och kön), särskilt om man jämför nollstadierna *ǵn̥h₃- och ǵn̥h₁-. Kind är släkt med latinets nāscor ‘födas’, kund med latinets nōscō ‘veta’.

Carl Thomas
Inlägg: 1986
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Land

Inlägg av Carl Thomas » 8 oktober 2015, 19:47

Ephraim,

Jag var sjuk den dagen vi skulle lära oss detta i skolan :) Tack för ditt klargörande, jag uppskattar det till 100 procent trots att jag förstår det till bara 50 procent :)

Thomas
Historia är färskvara.

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 2962
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Land

Inlägg av Yngwe » 8 oktober 2015, 20:21

Frågan om Kind kvarstår. Vad har vi som påvisar en kind-indelning?

Carl Thomas
Inlägg: 1986
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Land

Inlägg av Carl Thomas » 9 oktober 2015, 13:14

Hittade denna beskrivning där Land och Landskap finns med.

http://www.scania.org/document/definiti ... ista01.htm

Thomas
Historia är färskvara.

Carl Thomas
Inlägg: 1986
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Land

Inlägg av Carl Thomas » 9 oktober 2015, 14:10

Hittade denna beskrivning av ortsnamn som jag tycker belyser namngivning av geografiska områden mycket bra.
Se stycket närmast under "Kind".

http://runeberg.org/hgsl/4/0167.html

Här nämns Bankekind, Hanekind, Walkebo och Wifolka i ett och samma område. Min uppfattning är att hör bidde ätterna Banke, Hane, Walke oxh Wi. Det intressanta är namngivningen Walkebo och Wifolka som troligen skiljer sig i tid från Bankekind och Hanekind. Om de ör äldre eller yngre vet jag inte - mennja hoppas att Ephraim kanske kan ge oss sin bedömning av dessa två namnformer och deras ålder i förhållande till Kind?

Wifolka är absolut ett intressant namn som går att tolka på måna olika sätt.

Läs även nästa sida om fler Kind.

Thomas
Historia är färskvara.

Carl Thomas
Inlägg: 1986
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Land

Inlägg av Carl Thomas » 9 oktober 2015, 14:40

Hittade en skrift med en uppgift att ordet Härad, härstammar från 900 talet? Ja känner inte till författaren.

Namn på norra Bohuslän är intressant i samma skrift! Vettaland, Ranrike och Älvsyssel hette kliande Bohuslän runt år 1300. Jag har aldrig ens hört talas om Vettaland!

Thomas
Historia är färskvara.

Carl Thomas
Inlägg: 1986
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Land

Inlägg av Carl Thomas » 9 oktober 2015, 15:05

I England infördes Hundered (härad) ögon gång mellan 613 och 1017..
http://wiki.genealogi.se/index.php/Härad

Jag försöker hitta när i tiden Härad och Hundare infördes - och det verkar vara (så här långt) runt år 1000.

Jag tror att Kinden omvandlades till Härader. Om så är fallet har vi namnbytet runt år 1000, alltså under Vikingatid - men mitt material ör ganska så tunt....

Namnbytet från Kind till Härad/Hundare inträffade alltså då under Olof Skötkonungs tid. Han sägs ha varit den första gemensamma Kungen över både VG och Mälardalen.

Om min nuvarande bedömning i tid för namnbytet från Kind till Härad ör korrekt - och detta skedde under Olof Skötkonungs regeringstid - hur skall vi tolka detta?

( Jag har här tagit en del genvägar samt har med en osäker datering - men någonstans måste vi börja för
att hitta den tid Kinden fanns. Kanske upphörde Kinden alltså runt år 1000).

Thomas
Historia är färskvara.

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 2962
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Land

Inlägg av Yngwe » 9 oktober 2015, 15:47

Thomas, jag är inte alls överens med dig hör, jag tycker du bygger kind-ätteteorin på en nubb och en plockad fjäder.

För det första
Några faktiska ätter som underlag har vi inte alls, utan jämförelser görs med Ynglingar och Folkungar, den första ett hopplock, den andra en medeltida benämning som saknar belägg i sin egen tid, fast källor därifrån finns att tillgå. Ätte-namn i praktiskt bruk ser vi inte spår av innan medeltiden är långt gången, och då knappast bland vanligt folk. Inte en enda runsten nämner väl en ätt, fast de nog så ofta noggrant redovisar släkt.


För det andra
En administrativ Kind-indelning ser vi inte röken av. Hanekind, Bankekind och några till är härader med likartad namngivningsform, inget har presenterats som visar att de skulle ha sitt ursprung i något annat. Istället ses direkta paralleller med andra härader där namnet avser inbyggarna + härad. (folka, -ing)

För det tredje
Applicerat på det närliggande smålandet Kinda, skulle det hela bli obegripligt. Det skulle då bara betyda "ätten" och här skulle då en icke namngiven ätt ge namn åt hela smålandet.

Skriv svar