Re: Svitjod
Postat: 2 oktober 2015, 16:47
Tusen tack för ditt svar Ephraim . Landsdelen Svealands namn i Sverige dyker dock inte upp i skriftliga källor förrän på 1400-talet, sannolikt som motsvarighet till det redan etablerade Götaland enligt Dick Harrison.Ephraim skrev:Det är det nog från början, ja. Men frågan är ju varifrån Swede (motsvarande nederländska, lågtyska och engelska), Schwede (högtyska) eller Sweath (äldre engelska) kommer. Och om den spekulativa härledningen till en urform *swiþaniz~*sweþaniz stämmer så skulle vi se singularformen *swiþô~*sweþô > Swede (Sweath) och plural *swiþaniz~*sweþaniz > Sweden (Swethen).Castor skrev:Är inte Sweden och Schweden helt enkelt plural av Swede och Schwede?
I engelskan verkar Sweden i och för sig vara belagt innan Swede i skrift så det ser nästan ut som att det senare skulle vara en vara en "back-formation" snarare än tvärtom. Men det är möjligt att båda formerna är lånade var för sig, OED skriver att båda komer från medellågtyskan eller medelnederländskan. Sweden anses specifikt lånat från dativ pluralis tydligen (som väl skulle vara identisk med nominativ pluralis i och för sig).
Det bör ju i vart fall vara härlett ur Svíarnas namn snarare än de hypotetiska *Sviðarna. Sen är frågan om det är en nedärvd eller tidigt lånad form, eller om det är ett senare lån. Men "Sweo-" med vokalbrytning till en diftong (antagligen lång diftong: Swēoland) ser ut som en form som funnits i engleskan ett tag. Det lär vara samma form som i folkslaget Swēon (endast pluralformer verkar det som, tror inte att nom.sg *Swēo är belagt) eller i Swēoþēod.anganatyr skrev:Var passar Ottars Sweoland in i sammanhanget (fornengelska, 800-tal)?
Brytningen är också indirekt evidens för att det går tillbaka till en form med *h, eftersom positionen före *h (som sedan ofta föll bort) är just en av dem där brytning skedde. Positionen före vokal eller före *þ sker ingen brytning vad jag vet. Ungefär så här kan ordet ha utvecklats:
*swihaniz
> *swihan
> *swiohan (brytning före *h)
> *swīoan (bortfall av *h med kompensatorisk förlängning)
> *swīon (vokalsammansmältning)
> Swēon (skifte av īo > ēo i bland annat västsaxdialekt)
Formen Sweoland liknar ju Svealand, men är nog inte en helt parallell bildning. Svea land är ju ‘svearnas land’, med genitiv pluralis. Sweoland ser ut att vara bildat direkt från stammen på samma sätt som Svíþjóð eller Swēoþēod, eller för den delen Gotland och Finnland. Det skulle alltså motsvara *Sveland på svenska.