Svitjod

Här kan du diskutera språkhistoria, ortsnamn och liknande.
Castor
Inlägg: 1026
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Svitjod

Inlägg av Castor » 1 oktober 2015, 17:42

Kungsune skrev:Ja, pratar man realpolitik så hade ju Magnus rättigheterna även i Västergötland så texten kan vara lite lakonisk. Swidhido skulle kunna förstås som hela riket. Uppsala kan syfta på nordanskogs.
Det kan ju syfta på Uppsala stift.

Valdemar och Magnus delade kanske riket i en västlig och en östlig halva för att det var historiskt motiverat. Den västra delen (Skara stift) var som bekant den huvudsakliga maktbasen för samtliga historiska svenska kungar före Ragnvald Knaphövde samt för den Erikska ätten, från vilken bröderna härstammade på mödernet, och den östra delen var den Sverkerska ättens och brödernas egen Bjälboätts viktigaste maktbas.

anganatyr
Inlägg: 3118
Blev medlem: 16 april 2015, 17:58
Ort: Blekinge

Re: Svitjod

Inlägg av anganatyr » 1 oktober 2015, 17:53

Ephraim skrev:
Yngwe skrev:Skönt också att det lämnar utrymme för min gissning. :D
Detta är naturligtvis ytterst spekulativt men man skulle kanske kunna tänka sig ett scenario med två folkslag *swihaniz (nominativ singular: *swihô) och *swiþaniz (nominativ singular: *swiþô) eller något liknande (*switaniz eller *swidaniz skulle kanske fungera också; möjligen också med *swe- istället).

Deras namn skulle i sig kunna ha förblivit distinkta, som Svíar och *Sviðar i fornisländska. Eller svear och *svedar på svenska. På gotiska skulle vi ha sett *swaihans (nom.sg *swaiha) respektive *swiþans (nom.sg *swiþa). Men det kan hända att *Sviðarnas namn helt enkelt slutade användas separat i norden.

Svíþjóð skulle potentiellt kunna komma från endera namnet. Det är tydligt en sammansättning med *þeudō ‘folk’ (Isländska þjóð, gotiska þiuda). Det ser ju ut att komma av Sví-þjóð och kopplades nog samman med Svíarna i senare språkbruk. Men det är tänkbart att en sammansättning *Sviðþjóð skulle ha kunnat sammanfalla med eller folketymologiskt komma att tolkas som Svíþjóð då konsonantklustret *ðþ i fogen är lite svåruttalat. Det är också mycket möjligt att båda skulle ha blivit till *swiþþiuda på gotiska (jämför gutþiuda) eftersom ett kluster hþ verkar ha assimilerats till þþ.

Gotiskans *swaihans (av *swihaniz) skulle ju kunna ha blivit Jordanes suehans i en latinsk text (<ai> är en gotisk stavningskonvention som i uttalet bör ha motsvarat en monofton [e]). Det skulle också kunna motsvara suiones hos Tacitus.

Det är inte orimligt att *swiþaniz skulle kunna ha blivit till sitones hos Tacitus (med osäkerhet på hur *sw skulle lånas om detta kluster inte fanns på latin vid tillfället). Det är väl också tänkbart att ett gotiskt *swiþþiuda eller liknande skulle kunna ligga bakom suitidi, men detta kan ju som sagt ha endera ursprung.

Tydligen är ursprunget till engelskans Sweden lite oklart (de första beläggen för Sweden verkar vara från 1500-talet; det finns en form Sweþerlond på 1300-talet). Det antas ofta komma av Svíþjód/Swēoþēod. Men jag undrar om det skulle kunna komma direkt av de gamla *swiþaniz (utan att ge några tidiga belägg i skrift). Om man noterar att den äldsta formen verkar vara Swethen skulle nämligen *swiþaniz eller *sweþaniz > Swethen kunna vara en regelbunden engelsk utveckling, tror jag. Swede förefaller vara avlett av Sweden, men det skulle kunna ha utvecklats ur singularformen *swiþô~*sweþô.

Det är värt att tillägga att *swiþaniz och *swihaniz möjligen skulle kunna vara två former av samma namn, åtminstone från början (de kan ju ha glidit isär senare). Det finns åtminstone en parallell till växlingen mellan *h och *þ, nämligen orden *maþlan/*mahlan ‘språk’ som gett gotiskans maþl och svenskans mål (i betydelsen språk) och i förlängningen mäla. Den gotiska formen talar för *þ, liksom fornengelska mæþel. Men fornhögtyska mahal talar för *h, och det nordiska ordet talar nog mest för h-formen. Detta är en svårförklarad växling, kanske är det en sporadisk ljudskridning eller en dialektal skillnad som senare gått förlorad.
Var passar Ottars Sweoland in i sammanhanget (fornengelska, 800-tal)?

anganatyr
Inlägg: 3118
Blev medlem: 16 april 2015, 17:58
Ort: Blekinge

Re: Svitjod

Inlägg av anganatyr » 1 oktober 2015, 18:18

anganatyr skrev:
Ephraim skrev:
Yngwe skrev:Skönt också att det lämnar utrymme för min gissning. :D
Detta är naturligtvis ytterst spekulativt men man skulle kanske kunna tänka sig ett scenario med två folkslag *swihaniz (nominativ singular: *swihô) och *swiþaniz (nominativ singular: *swiþô) eller något liknande (*switaniz eller *swidaniz skulle kanske fungera också; möjligen också med *swe- istället).

Deras namn skulle i sig kunna ha förblivit distinkta, som Svíar och *Sviðar i fornisländska. Eller svear och *svedar på svenska. På gotiska skulle vi ha sett *swaihans (nom.sg *swaiha) respektive *swiþans (nom.sg *swiþa). Men det kan hända att *Sviðarnas namn helt enkelt slutade användas separat i norden.

Svíþjóð skulle potentiellt kunna komma från endera namnet. Det är tydligt en sammansättning med *þeudō ‘folk’ (Isländska þjóð, gotiska þiuda). Det ser ju ut att komma av Sví-þjóð och kopplades nog samman med Svíarna i senare språkbruk. Men det är tänkbart att en sammansättning *Sviðþjóð skulle ha kunnat sammanfalla med eller folketymologiskt komma att tolkas som Svíþjóð då konsonantklustret *ðþ i fogen är lite svåruttalat. Det är också mycket möjligt att båda skulle ha blivit till *swiþþiuda på gotiska (jämför gutþiuda) eftersom ett kluster hþ verkar ha assimilerats till þþ.

Gotiskans *swaihans (av *swihaniz) skulle ju kunna ha blivit Jordanes suehans i en latinsk text (<ai> är en gotisk stavningskonvention som i uttalet bör ha motsvarat en monofton [e]). Det skulle också kunna motsvara suiones hos Tacitus.

Det är inte orimligt att *swiþaniz skulle kunna ha blivit till sitones hos Tacitus (med osäkerhet på hur *sw skulle lånas om detta kluster inte fanns på latin vid tillfället). Det är väl också tänkbart att ett gotiskt *swiþþiuda eller liknande skulle kunna ligga bakom suitidi, men detta kan ju som sagt ha endera ursprung.

Tydligen är ursprunget till engelskans Sweden lite oklart (de första beläggen för Sweden verkar vara från 1500-talet; det finns en form Sweþerlond på 1300-talet). Det antas ofta komma av Svíþjód/Swēoþēod. Men jag undrar om det skulle kunna komma direkt av de gamla *swiþaniz (utan att ge några tidiga belägg i skrift). Om man noterar att den äldsta formen verkar vara Swethen skulle nämligen *swiþaniz eller *sweþaniz > Swethen kunna vara en regelbunden engelsk utveckling, tror jag. Swede förefaller vara avlett av Sweden, men det skulle kunna ha utvecklats ur singularformen *swiþô~*sweþô.

Det är värt att tillägga att *swiþaniz och *swihaniz möjligen skulle kunna vara två former av samma namn, åtminstone från början (de kan ju ha glidit isär senare). Det finns åtminstone en parallell till växlingen mellan *h och *þ, nämligen orden *maþlan/*mahlan ‘språk’ som gett gotiskans maþl och svenskans mål (i betydelsen språk) och i förlängningen mäla. Den gotiska formen talar för *þ, liksom fornengelska mæþel. Men fornhögtyska mahal talar för *h, och det nordiska ordet talar nog mest för h-formen. Detta är en svårförklarad växling, kanske är det en sporadisk ljudskridning eller en dialektal skillnad som senare gått förlorad.
Var passar Ottars Sweoland in i sammanhanget (fornengelska, 800-tal)?
Så här står det i den fornengelska texten;
Ðonne is toemnes þæm lande suðeweardum, on oðre healfe þæs mores, Sweoland, oþ þæt land norðeweard, 7 toemnes þæm lande norðeweardum Cwena land.

anganatyr
Inlägg: 3118
Blev medlem: 16 april 2015, 17:58
Ort: Blekinge

Re: Svitjod

Inlägg av anganatyr » 1 oktober 2015, 18:21

Det är den här Ottar jag menar.
Ottar

Kungsune
Inlägg: 1911
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Svitjod

Inlägg av Kungsune » 1 oktober 2015, 18:34

Castor skrev:
Kungsune skrev:Ja, pratar man realpolitik så hade ju Magnus rättigheterna även i Västergötland så texten kan vara lite lakonisk. Swidhido skulle kunna förstås som hela riket. Uppsala kan syfta på nordanskogs.
Det kan ju syfta på Uppsala stift.

Valdemar och Magnus delade kanske riket i en västlig och en östlig halva för att det var historiskt motiverat. Den västra delen (Skara stift) var som bekant den huvudsakliga maktbasen för samtliga historiska svenska kungar före Ragnvald Knaphövde samt för den Erikska ätten, från vilken bröderna härstammade på mödernet, och den östra delen var den Sverkerska ättens och brödernas egen Bjälboätts viktigaste maktbas.
Ja, det var så jag tänkte. Misstänker att swidhido ska förstås som hela Sverige. Magnus vann ju i realiteten hela Sverige.

Anders i Uppsala
Inlägg: 772
Blev medlem: 8 juli 2015, 20:21
Ort: Uppsala

Re: Svitjod

Inlägg av Anders i Uppsala » 1 oktober 2015, 21:24

Carl Thomas skrev:Namnet Svitjod användes här under ca 300 år, från ca 1000 till ca 1300.
Under ca 1200 - 1300 används sporadiskt namnen Sviariki och Sviaveldi, (bland annat av Snorre och Gutasagan)

Svitjod, Sviariki och Sviaveldi verkar alltså vara medeltida namn.

Svi-namn är vanliga i omådet norra Bohuslän, södra Norge, Dalsland. (Svinesund är ett känt sådant namn).

Thomas
Sweorice nämns redan i Beowulfkvädet, skrivit många hundra år tidigare.

Carl Thomas
Inlägg: 2132
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Svitjod

Inlägg av Carl Thomas » 1 oktober 2015, 21:44

Anders I Uppsala,

Vad jag vet finns det en enda bevarad avskrift - och den är från 1000-talet.

Originalet anses vara skrivet under 700 talet - men det har även daterats till 1000 talet...

Sagan handlar om 500 talet.

Thomas
Historia är färskvara.

Anders i Uppsala
Inlägg: 772
Blev medlem: 8 juli 2015, 20:21
Ort: Uppsala

Re: Svitjod

Inlägg av Anders i Uppsala » 1 oktober 2015, 22:29

Det är hur som helst hundratals år äldre än 1200-/1300-tal. Benämningen Sverige är äldre än medeltida.

Detsamma gäller Svitjod, som Jordanes nämner redan i mitten av 500-talet.

Carl Thomas
Inlägg: 2132
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Svitjod

Inlägg av Carl Thomas » 2 oktober 2015, 02:20

Anders i Uppsala.

Jordanes skriver absolut inte Svitjod.

Jordanes skriver: Suehans och Suetidi, ingenting annat.

Suionum, Suetidi, Swēorice, Suenonum, Sueorum, Sueones, Suenorum, Swevos, Sueonum, Sueonum, Sweoland, Suenorum, Sueonum, Sueonum, Sueonum, Sueonum, Rex Svenonum, Suenorum, Suenorum, Sueonum – är olika namn på Sverige som har använts från år 98 fram till år 1047.

Ca: 1050 skrevs för första gången Svitjod på Aspastenen i Södermanland – och sista gången Svitjod nämns i våra källor var år: 1352 i ett Påvebrev. (Under samma tid användes en del andra namn parallellt, som; Suedia, Sueonia, Suetia, Swecia, Svecia, Suecia, Swethia, och Swidhido).

1150 nämns Svitjod första gången i en Isländsk saga.

1220 skriver ÄVGL "Svenskan man"

Fagerskinna från 1220-1240 skriver: Svitjod, Svearike och Sviaveldi (även Snorre skriver dessa namn)

1394 skrevs för första gången: Swerighe

Jag försöker vara noga med att behålla namnen så som de stavades. Många avskrifter byter ut namn till "dagens gällande namn" - eller till det namn man tror menas i originalet - och det går ibland flera sekler innan avskriften görs. Därför kan t.ex. Svitjod finnas med i avskrifter med betydelsen Sverige - trots att originalets namn var ett annat namn. Detta är alla avskrifters förbannelse...

Thomas
Historia är färskvara.

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Svitjod

Inlägg av Ephraim » 2 oktober 2015, 14:20

Castor skrev:Är inte Sweden och Schweden helt enkelt plural av Swede och Schwede?
Det är det nog från början, ja. Men frågan är ju varifrån Swede (motsvarande nederländska, lågtyska och engelska), Schwede (högtyska) eller Sweath (äldre engelska) kommer. Och om den spekulativa härledningen till en urform *swiþaniz~*sweþaniz stämmer så skulle vi se singularformen *swiþô~*sweþô > Swede (Sweath) och plural *swiþaniz~*sweþaniz > Sweden (Swethen).

I engelskan verkar Sweden i och för sig vara belagt innan Swede i skrift så det ser nästan ut som att det senare skulle vara en vara en "back-formation" snarare än tvärtom. Men det är möjligt att båda formerna är lånade var för sig, OED skriver att båda komer från medellågtyskan eller medelnederländskan. Sweden anses specifikt lånat från dativ pluralis tydligen (som väl skulle vara identisk med nominativ pluralis i och för sig).
anganatyr skrev:Var passar Ottars Sweoland in i sammanhanget (fornengelska, 800-tal)?
Det bör ju i vart fall vara härlett ur Svíarnas namn snarare än de hypotetiska *Sviðarna. Sen är frågan om det är en nedärvd eller tidigt lånad form, eller om det är ett senare lån. Men "Sweo-" med vokalbrytning till en diftong (antagligen lång diftong: Swēoland) ser ut som en form som funnits i engleskan ett tag. Det lär vara samma form som i folkslaget Swēon (endast pluralformer verkar det som, tror inte att nom.sg *Swēo är belagt) eller i Swēoþēod.

Brytningen är också indirekt evidens för att det går tillbaka till en form med *h, eftersom positionen före *h (som sedan ofta föll bort) är just en av dem där brytning skedde. Positionen före vokal eller före *þ sker ingen brytning vad jag vet. Ungefär så här kan ordet ha utvecklats:
*swihaniz
> *swihan
> *swiohan (brytning före *h)
> *swīoan (bortfall av *h med kompensatorisk förlängning)
> *swīon (vokalsammansmältning)
> Swēon (skifte av īo > ēo i bland annat västsaxdialekt)

Formen Sweoland liknar ju Svealand, men är nog inte en helt parallell bildning. Svea land är ju ‘svearnas land’, med genitiv pluralis. Sweoland ser ut att vara bildat direkt från stammen på samma sätt som Svíþjóð eller Swēoþēod, eller för den delen Gotland och Finnland. Det skulle alltså motsvara *Sveland på svenska.

Skriv svar