Land
Re: Land
Jag förstår det, men istället för att dra iväg i en massa olika indelningar så kan man hålla sig till ett eller några land. Vad är gemensamt, vad skiljer osv...
Titttar man på Värend så omfattar det ett område kring ett par tre vattendrag som mynnar i Blekinge, minus kustremsan. Det finns två centrala punkter, Växjö och Konga, och båda ligger vid vattendelaren mellan Mörrums och Ronnebyåns system, Konga är väl tydligare i detta och också ansett som den gamla gemensamma tingsplatsen. Systemen är också mycket nära varandra med goda passager däremellan. I praktiken kan alla följa vattnet uppströms eller nerströms för att komma till en samlingsplats. dte borde då handla om naturliga gemenskaper. Folk vill känna samhörighet, och om alla väljer lättaste alenraivet blir det alltså "vi som lätt kan hitta varandra" och "vi som har samma naturliga mötesplats". Storleken på området folk samlas definieras efter gränsen satt av stora obebyggda områden.
I Holaveden finns områden som långt fram i tid ingen riktigt ville kännas vid. Folk boende tunt Ulrika försökte få bli en socken och en tillhörighet, men de låg liksom utanför en naturlig gemenskap. Tittar man på de småländska landen kan man se att perifiera socknar etablerats först sent, och man kan kanske anta att även dessa varit utanför gemenskapen.
Alltså min tanke är att ett Land helt enkelt är en ur kommunikationsperspektiv väl sammanhållen enhet, där folk väljer att skapa ordning.
Titttar man på Värend så omfattar det ett område kring ett par tre vattendrag som mynnar i Blekinge, minus kustremsan. Det finns två centrala punkter, Växjö och Konga, och båda ligger vid vattendelaren mellan Mörrums och Ronnebyåns system, Konga är väl tydligare i detta och också ansett som den gamla gemensamma tingsplatsen. Systemen är också mycket nära varandra med goda passager däremellan. I praktiken kan alla följa vattnet uppströms eller nerströms för att komma till en samlingsplats. dte borde då handla om naturliga gemenskaper. Folk vill känna samhörighet, och om alla väljer lättaste alenraivet blir det alltså "vi som lätt kan hitta varandra" och "vi som har samma naturliga mötesplats". Storleken på området folk samlas definieras efter gränsen satt av stora obebyggda områden.
I Holaveden finns områden som långt fram i tid ingen riktigt ville kännas vid. Folk boende tunt Ulrika försökte få bli en socken och en tillhörighet, men de låg liksom utanför en naturlig gemenskap. Tittar man på de småländska landen kan man se att perifiera socknar etablerats först sent, och man kan kanske anta att även dessa varit utanför gemenskapen.
Alltså min tanke är att ett Land helt enkelt är en ur kommunikationsperspektiv väl sammanhållen enhet, där folk väljer att skapa ordning.
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Land
Jag tror att det hela börjar med små Hövdingadömen, eller mark som ätter anser vara sin mark. Jag kallar dessa för Hövdingadömen i brist på annat. Hövdingadömen slog sig samman och bildade kanske Kind. Kinden slog sig samman och bildade Land. Det är den bilden jag har om hur det hela växte fram under seklernas gång.
Hövdingadömena var geografiskt väl placerade av överlevnadsskäl. Inom varje Hövdingadöme fanns åkrar, skog, vatten, och jaktmarker. Kommunikationsvägar växte fram. Dessa var både till lands och via vatten. Vattenlederna var troligen viktigast. Jag ser det hela som att allt större "enheter" växte fram från platser som redan fanns - till att börja med.
När nya ätter växte fram valde de platser som var lediga och som inga andra ätter ansåg vara deras. Oftast var dessa platser sämre eftersom de bästa platserna redan var upptagna.
Ätterna gifte in sig med varandra i en långsam process - och så småningom blev de släkt med omgivande ätter - och ätterna slog sig ihop = det bleb färre ätter - och varje ätts geografiska område blev allt större till ytan.
I slutändan skapades ett nytt samlat begrepp, t.ex. Kind. Ett kind bestod alltså av ett antal fd ätter/Hövdingadömen och de styrdes av ett ting som valde sin ledare? Kanske kallades denne ledare för Kung - och var vad vi idag kallar för "småkung" (om någon på den tiden kallade honom för småkung levde han nog inte så länge...
Jag tror alltså på att befintliga gårdar/ätter/hövdingadömen skapade ett samhällssystem för att få ordning och reda och för att kunna leva i fred med omgivningen. Jag tror också att i början var alla mer eller mindre släkt med varandra inom dessa naturligt framväxta områden.
Thomas
Hövdingadömena var geografiskt väl placerade av överlevnadsskäl. Inom varje Hövdingadöme fanns åkrar, skog, vatten, och jaktmarker. Kommunikationsvägar växte fram. Dessa var både till lands och via vatten. Vattenlederna var troligen viktigast. Jag ser det hela som att allt större "enheter" växte fram från platser som redan fanns - till att börja med.
När nya ätter växte fram valde de platser som var lediga och som inga andra ätter ansåg vara deras. Oftast var dessa platser sämre eftersom de bästa platserna redan var upptagna.
Ätterna gifte in sig med varandra i en långsam process - och så småningom blev de släkt med omgivande ätter - och ätterna slog sig ihop = det bleb färre ätter - och varje ätts geografiska område blev allt större till ytan.
I slutändan skapades ett nytt samlat begrepp, t.ex. Kind. Ett kind bestod alltså av ett antal fd ätter/Hövdingadömen och de styrdes av ett ting som valde sin ledare? Kanske kallades denne ledare för Kung - och var vad vi idag kallar för "småkung" (om någon på den tiden kallade honom för småkung levde han nog inte så länge...
Jag tror alltså på att befintliga gårdar/ätter/hövdingadömen skapade ett samhällssystem för att få ordning och reda och för att kunna leva i fred med omgivningen. Jag tror också att i början var alla mer eller mindre släkt med varandra inom dessa naturligt framväxta områden.
Thomas
Historia är färskvara.
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1994
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Land
Hur stor spridning har kindnamnen?
Re: Land
Kind finns tydligast kvar i Östergötland. De syns även som ett tydligt bakomliggande lager i Västergötland, i exempelvis Kåkinds Härad, Kinds Härad etc. Kinden verkar ha varit större än häraderna. Namnet betyder "sort", (som engelskand Kind). Det finns ett Kind i Småland, fast detta låg närmast Östergötland. Kind hade antagligen precis som Häradet (och Hundaret i Östsverige) till syfte att organisera krig och försvar. Det finns inga spår av Kind i övriga Skandinavien.
Wiki om Kindins:
Kindins is the reconstructed term for a political rank or position among the Goths of the 4th century, translated in Greek and Latin sources as "judge" (iudex, δικαστής).[1] Patrick J. Geary described the position as a "super-royal judge".[2]
Herwig Wolfram suggested that the term also equated with the Burgundian hendinos and carried the meaning "representative of the kindred".[1] Peter Heather considered the word Þiudans could have also been understood to mean the same designation.[1] Heather also noted that the title of this type of judge passed from father to son through Ariaric, Aoric and Athanaric.[3] Wolfram described the office of kindins as "the judge who, elected for the duration of a specific threat and limited in his authority to the territory of the tribal confederation, exercised special monarchical power." He noted the root of the word kind meant "race" or "lineage" and how the passage of history transformed the word kindins from its original meaning of "clan chief".[4] Knut Helle referred to the position of kindins as a "war leader" that would be appointed upon a council of several reiks during special conditions in times of crisis or war.[5]
Wiki om Kindins:
Kindins is the reconstructed term for a political rank or position among the Goths of the 4th century, translated in Greek and Latin sources as "judge" (iudex, δικαστής).[1] Patrick J. Geary described the position as a "super-royal judge".[2]
Herwig Wolfram suggested that the term also equated with the Burgundian hendinos and carried the meaning "representative of the kindred".[1] Peter Heather considered the word Þiudans could have also been understood to mean the same designation.[1] Heather also noted that the title of this type of judge passed from father to son through Ariaric, Aoric and Athanaric.[3] Wolfram described the office of kindins as "the judge who, elected for the duration of a specific threat and limited in his authority to the territory of the tribal confederation, exercised special monarchical power." He noted the root of the word kind meant "race" or "lineage" and how the passage of history transformed the word kindins from its original meaning of "clan chief".[4] Knut Helle referred to the position of kindins as a "war leader" that would be appointed upon a council of several reiks during special conditions in times of crisis or war.[5]
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Land
Östkinds härad i nordöstra Östergötland har tidvis tillhört Södermanland om jag minns rätt.
Thomas
Thomas
Historia är färskvara.
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1994
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Land
Tusen tack för genomgången Valdemar!Valdemar skrev:Kind finns tydligast kvar i Östergötland. De syns även som ett tydligt bakomliggande lager i Västergötland, i exempelvis Kåkinds Härad, Kinds Härad etc. Kinden verkar ha varit större än häraderna. Namnet betyder "sort", (som engelskand Kind). Det finns ett Kind i Småland, fast detta låg närmast Östergötland. Kind hade antagligen precis som Häradet (och Hundaret i Östsverige) till syfte att organisera krig och försvar. Det finns inga spår av Kind i övriga Skandinavien.
Wiki om Kindins:
Kindins is the reconstructed term for a political rank or position among the Goths of the 4th century, translated in Greek and Latin sources as "judge" (iudex, δικαστής).[1] Patrick J. Geary described the position as a "super-royal judge".[2]
Herwig Wolfram suggested that the term also equated with the Burgundian hendinos and carried the meaning "representative of the kindred".[1] Peter Heather considered the word Þiudans could have also been understood to mean the same designation.[1] Heather also noted that the title of this type of judge passed from father to son through Ariaric, Aoric and Athanaric.[3] Wolfram described the office of kindins as "the judge who, elected for the duration of a specific threat and limited in his authority to the territory of the tribal confederation, exercised special monarchical power." He noted the root of the word kind meant "race" or "lineage" and how the passage of history transformed the word kindins from its original meaning of "clan chief".[4] Knut Helle referred to the position of kindins as a "war leader" that would be appointed upon a council of several reiks during special conditions in times of crisis or war.[5]
-
Starkodder
- Inlägg: 1719
- Blev medlem: 30 april 2015, 19:31
- Ort: Lund
Re: Land
Bra. Är detta en indikation på kontakt mellan götarna och goterna?Valdemar skrev:Kind finns tydligast kvar i Östergötland. De syns även som ett tydligt bakomliggande lager i Västergötland, i exempelvis Kåkinds Härad, Kinds Härad etc. Kinden verkar ha varit större än häraderna. Namnet betyder "sort", (som engelskand Kind). Det finns ett Kind i Småland, fast detta låg närmast Östergötland. Kind hade antagligen precis som Häradet (och Hundaret i Östsverige) till syfte att organisera krig och försvar. Det finns inga spår av Kind i övriga Skandinavien.
Wiki om Kindins:
Kindins is the reconstructed term for a political rank or position among the Goths of the 4th century, translated in Greek and Latin sources as "judge" (iudex, δικαστής).[1] Patrick J. Geary described the position as a "super-royal judge".[2]
Herwig Wolfram suggested that the term also equated with the Burgundian hendinos and carried the meaning "representative of the kindred".[1] Peter Heather considered the word Þiudans could have also been understood to mean the same designation.[1] Heather also noted that the title of this type of judge passed from father to son through Ariaric, Aoric and Athanaric.[3] Wolfram described the office of kindins as "the judge who, elected for the duration of a specific threat and limited in his authority to the territory of the tribal confederation, exercised special monarchical power." He noted the root of the word kind meant "race" or "lineage" and how the passage of history transformed the word kindins from its original meaning of "clan chief".[4] Knut Helle referred to the position of kindins as a "war leader" that would be appointed upon a council of several reiks during special conditions in times of crisis or war.[5]
Re: Land
Thomas
Är inte en gemensam term som Kind något som antyder indelning snarare än sammanslagning?
Över huvud taget ser jag det som oerhört besvärligt att diskutera Land utifrån Västgötska och Östgötska jämförelser då dessa Landskap visar upp tydliga tecken på så tidig administrativ indelning m t.ex. Kind och Bo, att vi inte riktigt bottnar i det.
Är inte en gemensam term som Kind något som antyder indelning snarare än sammanslagning?
Över huvud taget ser jag det som oerhört besvärligt att diskutera Land utifrån Västgötska och Östgötska jämförelser då dessa Landskap visar upp tydliga tecken på så tidig administrativ indelning m t.ex. Kind och Bo, att vi inte riktigt bottnar i det.
-
Carl Thomas
- Inlägg: 2159
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Land
Jag tror inte att dessa begrepp någonsin blivit utredda faktiskt. Eftersom de låg i Götalandskapen var de ointressanta.
Kind har måna betydelser men alla handlar om släktskap. Kan vi koppla Kinden till Ätter?
Kind verka vara från Götalandsakapen - om så är fallet bör motsvarande funktionsnamn finnas i andra landområden? Dessa är lika intressanta som Kind och Land.
Thomas
Kind har måna betydelser men alla handlar om släktskap. Kan vi koppla Kinden till Ätter?
Kind verka vara från Götalandsakapen - om så är fallet bör motsvarande funktionsnamn finnas i andra landområden? Dessa är lika intressanta som Kind och Land.
Thomas
Historia är färskvara.
Re: Land
Ordet land som sådant är urgammalt, med vilket jag menar åtminstone urgermanskt. Det finns i alla germanska språkgrenar, jag törs nästan säga alla germanska språk. Vi kan rekonstruera ett urgermanskt *landan, senare *landą.
Ordet kan nog spåras till en rot *lendʰ- som Kroonen ger betydelsen ‘oanvänt land’. Detta ord är bildat från o-stadiet av roten (Pre-UG *lóndʰom) men det finns även ord bildade ur 0-stadiet som lund (< *lundaz < *ln̥dʰ-) och e-stadiet som linda i betydelsen ‘åkerjords tillstånd, då den blivit igenlagd’ (< *lendōn < *léndʰ-). Roten finns även i keltiska, baltiska och slaviska men inte vad jag kan se i några andra IE-språk; den synes vara begränsad till ett visst område i Europa. Det har föreslagits att det rör sig om ett tidigt lån från ett icke-indoeuropeiskt språk. Ordet har jämförts med baskiskans landa ‘fält’ som möjligen skulle kunna komma från samma ursprungliga källa. Det finns många ord kopplade till jorbruk som är geografiskt begränsade och bland annat därför tror vara tidiga lån.
Den äldsta betydelsen hos land är nog den ganska konkreta. Man kan väl tänka sig följande utveckling:
1. Konkret: jorden, marken, backen. Kanske också specifikt odlingsbar jord.
2. Geografiskt (eller kulturellt) avgränsat markområde.
3. Politisk enhet knuten till ett avgränsat markområde.
Frågan är sedan när utvecklingen skedde och om den är urgermansk. Det är ju uppenbart inte bara på svenska som de tre betydelserna finns.
I Wulfilas gotiska bibelöversättning från 300-talet finns flera av betydelserna. Ibland är det nog den konkreta betydelsen 1 som avses:
Men en mer utvidgad betydelse finns också:
http://www.wulfila.be/lib/streitberg/19 ... /B079.html
http://www.wulfila.be/gothic/browse/
De äldsta nordgermanska belägget för ordet land verkar vara från Tørvika A som Samnordisk runtextdatabas ger den oexakta dateringen "U 375/400-560/570 (Imer 2007)". Här står kort och gott <ladawarijaz> vilket har tolkats som ett namn Landawarijaz med betydelsen ‘landsförsvarare’ eller ‘landbo’. Vad land betyder betyder i sammanhanget är väl svårt att säga så mycket om kanske. Efterledet har tolkats som ett substantiv *warjaz med betydelsen ‘invånare’, som annars bara överlevt som suffix för att bilda invånarbeteckningar: -are i Stockholmare (suffixet dock lånat från lågtyskan) eller -er i Londoner (fornengelska -ware). Ursprunget är nog verbet *warjanan ‘värja’.
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id ... &table=mss
På Eggja-stenen (650-700) verkar ordet land användas en eller två gånger. Nu är den väl ganska svårtolkad så helt uppenbart är det väl inte vad land betyder här:
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id ... &table=mss
https://en.wikipedia.org/wiki/Eggja_stone
Man hittar också ordet land på en mängd vikingatida runinskrifter som åtminstone i Samnordisk runtextdatabas ofta inte är närmare daterade. Här återfinns också platserna Gotland, England och Särkland.
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?if=srdb&table=srdb
I engelskan finns ett belägg från ett engelskt-latinskt glossarium från ca 725, där lond översätts som territorium. Det verkar vara det äldsta belägget för ordet i engelskan överhuvudtaget. I tråden om Svitjod nämndes Sweoland från 800-talet.
Det förefaller i vart fall som att ordet land redan i de äldsta germanska språken användes om specifika avgränsade områden. Riktigt i vilken utsträckning dessa motsvarade politiska enheter är jag mer osäker på. Till en början avsåg nog ordet inte någon specifik sorts administrativ enhet eller någon särskild storlek på landområde, utan användes ganska allmänt om avgränsade områden (antagligen större områden ju längre bort de låg). Det är väl också så att ordet genom historien och på olika områden har kopplats till olika typer av indelningar.
——————
Ordet kind är nog ännu mer urgammalt, med vilket jag menar urindoeuropeiskt. Ordet går tillbaka till ett urindoeuropeiskt ord *ǵenh₁tis med en avljudsväxling som förefaller ha bevarats även i urgermanskan: nominativ *kenþiz, senare *kinþiz (< UIE *ǵenh₁tis) men genitiv *kundīz (*ǵn̥h₁téis.). Fornengelska cynd (> kind) och fornisländska kind har båda generaliserat formen med *d, men engelskan går tillbaka till u-vokalen och isländska går tillbaka till *e > *i-vokalen. Vad jag kan se är ordet inte belagt i den germanska språkfamiljen utanför engelska och nordgermanska, men ordet har säkert funnits och dött ut. Tyskan och nederländska Kind i betydelsen ’barn’ är besläktade men de är inte samma ord, de kommer av UG *kindan, senare *kindą, eller *kinþan, senare *kinþą.
Ordet har dock exakta kognater (släktord) i andra indoeuropeiska språk, grekiska γένεσις (génesis), latin gēns (gen.sg gentis), sanskrit jāti, fornkyrkoslaviska зѧть (zętĭ).
Ordet är bildat från en UIE-root *ǵenh₁- med betydelsen ‘producera, nydana’ och specifikt ‘föda (genomgå förlossning)’. Jämför latin gnāscor (senare nāscor), generō (> sv generera).
Så *ǵenh₁tis betydde nog från början ‘produktion’ eller ‘födsel’ (troligen båda), vilket väl senare utvecklades till ‘sort’ och ‘börd; ätt; ras’ vilket väl är de betydelser vi hittar i de tidiga germanska språken.
Sen är frågan när betydelsen ‘börd’ utvecklades till att också avse en plats. Den betydelsen är inte nödvändigtvis allmänt germansk. Jag kan inte hitta att den skulle finnas i fornisländskan exempelvis. Däremot fanns en liknande betydelse på fornengelska. OED beskriver betydelsen som: ’The station, place, or property belonging to one by birth; one's native place or position; that to which one has a natural right; birthright, heritage.’
Första belägget är från 888, sista från 1300-talet.
I fornisländska används ordet kind ofta om folkgrupper: Jamta kindir, Bjarmskar kindir (jfr Bjarmaland), Svía kind, Syslu kind (jfr Eysýsla=Ösel). Engelmän kallas någonstans Ellu kind. På modern isländska har kind förövrigt kommit att betyda ’får’, och särskilt ’tacka’.
Gotiskans kindins är inte samma ord som kind men det är säkerligen släkt. Någon exakt motsvarighet till kind verkar inte vara belagd i gotiskan men kan mycket väl ha funnits.
Jag hittar förövrigt inte ordet kind varken i SAOB eller i Fornsvensk lexikalisk databas. Om svenskan följer isländskan och fornengelskan är ordet dock feminint (> utrum) och det ska heta en kind, flera kinder. Precis som kroppsdelen kind alltså, fast det är ett obesläktat ord.
Ordet kan nog spåras till en rot *lendʰ- som Kroonen ger betydelsen ‘oanvänt land’. Detta ord är bildat från o-stadiet av roten (Pre-UG *lóndʰom) men det finns även ord bildade ur 0-stadiet som lund (< *lundaz < *ln̥dʰ-) och e-stadiet som linda i betydelsen ‘åkerjords tillstånd, då den blivit igenlagd’ (< *lendōn < *léndʰ-). Roten finns även i keltiska, baltiska och slaviska men inte vad jag kan se i några andra IE-språk; den synes vara begränsad till ett visst område i Europa. Det har föreslagits att det rör sig om ett tidigt lån från ett icke-indoeuropeiskt språk. Ordet har jämförts med baskiskans landa ‘fält’ som möjligen skulle kunna komma från samma ursprungliga källa. Det finns många ord kopplade till jorbruk som är geografiskt begränsade och bland annat därför tror vara tidiga lån.
Den äldsta betydelsen hos land är nog den ganska konkreta. Man kan väl tänka sig följande utveckling:
1. Konkret: jorden, marken, backen. Kanske också specifikt odlingsbar jord.
2. Geografiskt (eller kulturellt) avgränsat markområde.
3. Politisk enhet knuten till ett avgränsat markområde.
Frågan är sedan när utvecklingen skedde och om den är urgermansk. Det är ju uppenbart inte bara på svenska som de tre betydelserna finns.
I Wulfilas gotiska bibelöversättning från 300-talet finns flera av betydelserna. Ibland är det nog den konkreta betydelsen 1 som avses:
Det kan specifikt betyda ’fält, odlingsjord’ här, vilket väl ἀγρός ofta betyder.Luke 14:18 skrev: CA jah dugunnun suns faurqiþan allai. sa frumista qaþ: land bauhta jah þarf galeiþan jah saihvan þata; bidja þuk, habai mik faurqiþanana.
— καὶ ἤρξαντο ἀπὸ μιᾶς πάντες παραιτεῖσθαι. ὁ πρῶτος εἶπεν αὐτῷ, ἀγρὸν ἠγόρασα καὶ ἔχω ἀνάγκην ἐξελθὼν ἰδεῖν αὐτόν: ἐρωτῶ σε, ἔχε με παρῃτημένον.
— And they all with one consent began to make excuse. The first said unto him, I have bought a piece of ground, and I must needs go and see it: I pray thee have me excused.
Men en mer utvidgad betydelse finns också:
Mark 1:5 skrev:CA jah usiddjedun du imma all Iudaialand jah Iairusaulwmeis, jah daupidai wesun allai in Iaurdane ahvai fram imma, andhaitandans frawaurhtim seinaim.
— καὶ ἐξεπορεύετο πρὸς αὐτὸν πᾶσα ἡ ἰουδαία χώρα καὶ οἱ ἱεροσολυμῖται πάντες, καὶ ἐβαπτίζοντο ὑπ' αὐτοῦ ἐν τῷ ἰορδάνῃ ποταμῷ ἐξομολογούμενοι τὰς ἁμαρτίας αὐτῶν.
— And there went out unto him all the land of Judaea, and they of Jerusalem, and were all baptized of him in the river of Jordan, confessing their sins.
Mark 6:1 skrev:CA Jah usstoþ jainþro jah qam in landa seinamma, jah laistidedun afar imma siponjos is.
— καὶ ἐξῆλθεν ἐκεῖθεν, καὶ ἔρχεται εἰς τὴν πατρίδα αὐτοῦ, καὶ ἀκολουθοῦσιν αὐτῷ οἱ μαθηταὶ αὐτοῦ.
— And he went out from thence, and came into his own country; and his disciples follow him.
Det finns några fler belägg för den som vill undersöka:Corinthians II 11:10 skrev: B ist sunja Xristaus in mis, unte so hvoftuli ni faurdammjada in mis in landa Akaje.
— ἔστιν ἀλήθεια χριστοῦ ἐν ἐμοὶ ὅτι ἡ καύχησις αὕτη οὐ φραγήσεται εἰς ἐμὲ ἐν τοῖς κλίμασιν τῆς ἀχαΐας.
— As the truth of Christ is in me, no man shall stop me of this boasting in the regions of Achaia.
http://www.wulfila.be/lib/streitberg/19 ... /B079.html
http://www.wulfila.be/gothic/browse/
De äldsta nordgermanska belägget för ordet land verkar vara från Tørvika A som Samnordisk runtextdatabas ger den oexakta dateringen "U 375/400-560/570 (Imer 2007)". Här står kort och gott <ladawarijaz> vilket har tolkats som ett namn Landawarijaz med betydelsen ‘landsförsvarare’ eller ‘landbo’. Vad land betyder betyder i sammanhanget är väl svårt att säga så mycket om kanske. Efterledet har tolkats som ett substantiv *warjaz med betydelsen ‘invånare’, som annars bara överlevt som suffix för att bilda invånarbeteckningar: -are i Stockholmare (suffixet dock lånat från lågtyskan) eller -er i Londoner (fornengelska -ware). Ursprunget är nog verbet *warjanan ‘värja’.
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id ... &table=mss
På Eggja-stenen (650-700) verkar ordet land användas en eller två gånger. Nu är den väl ganska svårtolkad så helt uppenbart är det väl inte vad land betyder här:
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?id ... &table=mss
https://en.wikipedia.org/wiki/Eggja_stone
Man hittar också ordet land på en mängd vikingatida runinskrifter som åtminstone i Samnordisk runtextdatabas ofta inte är närmare daterade. Här återfinns också platserna Gotland, England och Särkland.
http://www.abdn.ac.uk/skaldic/db.php?if=srdb&table=srdb
I engelskan finns ett belägg från ett engelskt-latinskt glossarium från ca 725, där lond översätts som territorium. Det verkar vara det äldsta belägget för ordet i engelskan överhuvudtaget. I tråden om Svitjod nämndes Sweoland från 800-talet.
Det förefaller i vart fall som att ordet land redan i de äldsta germanska språken användes om specifika avgränsade områden. Riktigt i vilken utsträckning dessa motsvarade politiska enheter är jag mer osäker på. Till en början avsåg nog ordet inte någon specifik sorts administrativ enhet eller någon särskild storlek på landområde, utan användes ganska allmänt om avgränsade områden (antagligen större områden ju längre bort de låg). Det är väl också så att ordet genom historien och på olika områden har kopplats till olika typer av indelningar.
——————
Ordet kind är nog ännu mer urgammalt, med vilket jag menar urindoeuropeiskt. Ordet går tillbaka till ett urindoeuropeiskt ord *ǵenh₁tis med en avljudsväxling som förefaller ha bevarats även i urgermanskan: nominativ *kenþiz, senare *kinþiz (< UIE *ǵenh₁tis) men genitiv *kundīz (*ǵn̥h₁téis.). Fornengelska cynd (> kind) och fornisländska kind har båda generaliserat formen med *d, men engelskan går tillbaka till u-vokalen och isländska går tillbaka till *e > *i-vokalen. Vad jag kan se är ordet inte belagt i den germanska språkfamiljen utanför engelska och nordgermanska, men ordet har säkert funnits och dött ut. Tyskan och nederländska Kind i betydelsen ’barn’ är besläktade men de är inte samma ord, de kommer av UG *kindan, senare *kindą, eller *kinþan, senare *kinþą.
Ordet har dock exakta kognater (släktord) i andra indoeuropeiska språk, grekiska γένεσις (génesis), latin gēns (gen.sg gentis), sanskrit jāti, fornkyrkoslaviska зѧть (zętĭ).
Ordet är bildat från en UIE-root *ǵenh₁- med betydelsen ‘producera, nydana’ och specifikt ‘föda (genomgå förlossning)’. Jämför latin gnāscor (senare nāscor), generō (> sv generera).
Så *ǵenh₁tis betydde nog från början ‘produktion’ eller ‘födsel’ (troligen båda), vilket väl senare utvecklades till ‘sort’ och ‘börd; ätt; ras’ vilket väl är de betydelser vi hittar i de tidiga germanska språken.
Sen är frågan när betydelsen ‘börd’ utvecklades till att också avse en plats. Den betydelsen är inte nödvändigtvis allmänt germansk. Jag kan inte hitta att den skulle finnas i fornisländskan exempelvis. Däremot fanns en liknande betydelse på fornengelska. OED beskriver betydelsen som: ’The station, place, or property belonging to one by birth; one's native place or position; that to which one has a natural right; birthright, heritage.’
Första belägget är från 888, sista från 1300-talet.
I fornisländska används ordet kind ofta om folkgrupper: Jamta kindir, Bjarmskar kindir (jfr Bjarmaland), Svía kind, Syslu kind (jfr Eysýsla=Ösel). Engelmän kallas någonstans Ellu kind. På modern isländska har kind förövrigt kommit att betyda ’får’, och särskilt ’tacka’.
Gotiskans kindins är inte samma ord som kind men det är säkerligen släkt. Någon exakt motsvarighet till kind verkar inte vara belagd i gotiskan men kan mycket väl ha funnits.
Jag hittar förövrigt inte ordet kind varken i SAOB eller i Fornsvensk lexikalisk databas. Om svenskan följer isländskan och fornengelskan är ordet dock feminint (> utrum) och det ska heta en kind, flera kinder. Precis som kroppsdelen kind alltså, fast det är ett obesläktat ord.
Är inte um bara en obetonad variant av hem? Jämför sem > sum > som och þeim > þēm > dem > dum > dom.Carl Thomas skrev:I Våstergötland är, tror jag, Um äldre än Hem. Därom tvista de lärde