Namnet Svealand

[Bäckahästen]

Jag ser det som mycket osannolikt att detta välkända dokument skulle ha missats av Sveaskolan som en pusselbit för deras historiesyn. Just därför ser jag det som osannolikt att dokumentet visar på att Sveriges vagga ligger norr om Mälaren.

[Kungsune]

I Magnus testamente är det svårt att tolka ”Suecia vero” som något annat än ”hela riket”. Det är ju mot bakgrund att han tidigare delat riket med sin son. Då existerade på sätt och vis två suecia. Fd kungens förläningar och den övertagande kungens kärnsverige. Nu är han kung över hela riket det samlade suecia ”suecis vero”. Magnus förläningsrike efter Birgers trontillträde var mao inte ”suecia vero”.

[Yngwe]

Jag håller nog stort med Moneta, nämligen att slutsatsen är allt för långtgående. Det går mycket enkelt att se ambitionen att området runt ärkestiftet skall ses som landets kärna, år 1285 är ju mytbildningen redan i full gång...

[Kungsune]

Skarabiskopen Osmunds gravsten ”Osmundus ad suecia”.

[Kungsune]

Jag håller nog stort med Moneta, nämligen att slutsatsen är allt för långtgående. Det går mycket enkelt att se ambitionen att området runt ärkestiftet skall ses som landets kärna, år 1285 är ju mytbildningen redan i full gång...

Jag tror till och med det är att gå för långt!
Kartor från ca 1320 markerar Skara som residensstad in suecia. Suecia insuperior betyder bara ”nordsverige”, inte centralsverige.
Att ett nordsverige finns omtalat i 1200-talssammanhang visar att det tvärtom inte betraktas som något särskilt speciellt utan som just den nordliga rikshalvan.

[Kungsune]

Testamentet är uppbyggt funktionellt – efter mottagartyper och ekonomiska utbetalningsmekanismer – inte som en systematisk territoriell kartläggning av riket. Att vissa myntorter får ansvar för vissa utgifter visar hur betalningskretsarna organiserades, men det definierar inte nödvändigtvis hur begreppet Svecia används språkligt.

Din slutsats bygger i praktiken på en restkonstruktion:
1. Vissa regioner nämns explicit.
2. De subtraheras från helheten.
3. Det som återstår antas vara Svecia vero.

Men en sådan restberäkning är inte samma sak som att visa hur termen faktiskt används i latinet. I texten står inte att Svecia vero = Västmanland och folklanden. Det är en tolkning, inte en explicit definition.

Den språkliga nyckeln är ordet vero. Det är en kontrastmarkör. Om avsikten enbart var att beteckna Mälarområdet hade man kunnat använda en geografisk precisering (t.ex. Suecia superior eller liknande). Formen Svecia vero signalerar snarare en retorisk avgränsning – exempelvis “Sverige i egentlig mening” i kontrast till Finland – än en teknisk regional etikett.

Frånvaro av kloster i Värend 1285 säger heller inget om huruvida området ingår i Svecia som begrepp. Testamentet reglerar utgifter, inte rikets konstitutionella gränser.
Soar: Finns det parallella samtida diplom där Svecia entydigt används som benämning enbart på Mälarområdet? Om ett sådant mönster kan påvisas konsekvent, då stärks din tolkning. Om inte, är det svårt att låta en enstaka testamentstext bära hela den semantiska konstruktionen.

[Yngwe]

Jag håller nog stort med Moneta, nämligen att slutsatsen är allt för långtgående. Det går mycket enkelt att se ambitionen att området runt ärkestiftet skall ses som landets kärna, år 1285 är ju mytbildningen redan i full gång...

Jag tror till och med det är att gå för långt!
Kartor från ca 1320 markerar Skara som residensstad in suecia. Suecia insuperior betyder bara ”nordsverige”, inte centralsverige.
Att ett nordsverige finns omtalat i 1200-talssammanhang visar att det tvärtom inte betraktas som något särskilt speciellt utan som just den nordliga rikshalvan.

Självklart, det har vi ju fastslagit för åratal sen. Mitt alternativ skulle bara visa att det inte alls behöver finnas någon historisk kärna i en sådan term.

[Soar]

Soar: Finns det parallella samtida diplom där Svecia entydigt används som benämning enbart på Mälarområdet? Om ett sådant mönster kan påvisas konsekvent, då stärks din tolkning. Om inte, är det svårt att låta en enstaka testamentstext bära hela den semantiska konstruktionen.

Ja, jag vill ju mena att dessa brev gör det:
SDHK 762 (1257-1289) - Svecia och Närke förekommer som regionala beteckningar.
SDHK 895 (1269) - Suethia och Östgocia
SDHK 1459 (1289) - Suecia och Osgocia
SDHK 1657 (1295) - Svecia, Vesgocia, Usgocia
SDHK 1948 (1301) - Svecia, Nericia, Ostgocia

Den språkliga nyckeln är ordet vero. Det är en kontrastmarkör. Om avsikten enbart var att beteckna Mälarområdet hade man kunnat använda en geografisk precisering (t.ex. Suecia superior eller liknande). Formen Svecia vero signalerar snarare en retorisk avgränsning – exempelvis “Sverige i egentlig mening” i kontrast till Finland – än en teknisk regional etikett.

Ja, jag efterlyste ju en korrekt översättning av vero i mitt första inlägg i tråden. Man hade ju kunnat tänka sig att, om Svecia vero verkligen avser en del av riket, man i stället hade skrivit ut "Västerås stift, Uppsala stift och Finland", eller alternativt nämnt alla landskapen. Syftet kanske kan ha varit att effektivisera dokumentet?

I samma anda tycker nog jag det känns mer omständigt att skriva "Svecia vero och Finland" istället för "hela riket" eller så. Längre ner i testamentet används ju dessutom "omnibus Regni".

Frånvaro av kloster i Värend 1285 säger heller inget om huruvida området ingår i Svecia som begrepp. Testamentet reglerar utgifter, inte rikets konstitutionella gränser.

Precis. Och eftersom det inte fanns några kloster i Värend blir testamentets utgifter obetydliga där, men desto större i Västmanland och folklanden, där också de myntorter som anslås till utgifterna i Svecia vero är belägna.

[Soar]

I Magnus testamente är det svårt att tolka ”Suecia vero” som något annat än ”hela riket”. Det är ju mot bakgrund att han tidigare delat riket med sin son. Då existerade på sätt och vis två suecia. Fd kungens förläningar och den övertagande kungens kärnsverige. Nu är han kung över hela riket det samlade suecia ”suecis vero”. Magnus förläningsrike efter Birgers trontillträde var mao inte ”suecia vero”.

Låter som en fantasifull tolkning känner jag spontant. Men det är möjligt att jag inte helt förstår vad du menar. Skulle Birgers upphöjelse till tronarvinge ha inskränkt Magnus herravälde på något vis?

[Soar]

Helt enkelt! Tänker du alltså att myntningen i Uppsala och Västerås ska användas till att betala testementesgåvorna i hela riket?

Det beror på flera faktorer. Vem slog mynt på de olika orterna? Var det kungen, jarlen eller någon annan? Hur stora var de olika myntningsorterna? Hur stor procent av de svenska mynten slogs på respektive ort? Hur påverkar att det införs en gemensam mynträkning i Sverige vid denna tid? Vad har den gemensamma mynträkning för samband med testamentet?

Det är några faktorer som jag tror spelar in.

Jag hittade den här kandidatuppsatsen som tar upp dina frågor: https://www.criminology.su.se/download/ ... adulas.pdf

De myntningsorter som nämns i testamentet ska enligt uppsatsen anses som kungliga myntorter, medan det i Kalmar slogs mynt av rikets dux. Utifrån det som framgår av uppsatsen är det svårt att tolka Uppsala och Västerås som särskilt betydelsefulla myntningsorter. Andelen mynt i riket från de olika myntorterna varierar, men det rör sig inte om några enorma skillnader. Dessutom har mynten haft någorlunda regional spridning utifrån sin respektive myntningsort, vilket gör det rimligt att myntorterna fördelas på sina respektive regioner i testamentet.

Tror Henrik Klackenbergs Moneta Nostra är adekvat läsning också, kanske får försöka få tag på den.