I biografin för Karl Bengtsson finns ett flertal orimligheter:
1. Han uppskattas ha varit 55 år gammal när han stupade i Estland år 1220 och brodern Magnus som han samarbetade med som vittne var ca 20 år äldre. 1265 är inte ett trovärdigt födelsedatum. En riddare blev nog pensionerad vid en ålder jämförbar med dagens elitidrottsman: 35-40.
Det finns många exempel på krigare som bevisligen var aktiva betydligt längre än så. Från Sverige är det inte lätt att säga något säkert eftersom källäget är så dåligt, men om det är sant som krönikören Henrik av Livland skriver att Birger brosa härjade i Baltikum någon gång i mitten av 1190-talet bör han ju åtminstone ha varit i femtioårsåldern då, med tanke på att han bör ha äktat Brigida någon gång under 1160-talet. Från Danmark finns dessutom många exempel att hämta från samma tid, bland annat den svenskbekante Ebbe Sunesen som av allt att döma var över fyrtio och kanske snarare runt femtio han med, när han stupade vid Lena. Nämnas kan också ärkebiskop Absalon, Valdemar Sejr och Skjalm Hvide, men exemplen är många.
Jag känner inte till någon medeltida namngivning där son fick namn efter levande far/farfar.
Ber om ursäkt om jag märker ord, men det finns ju flera exempel även på detta i Danmark, närmare bestämt i det danska kungahuset. Det kan ju vara så att det är en isolerad företeelse i kungadynastin, som beror på inspiration från kontinentens furstehus. I de svenska, inte fullt så blåblodiga släkterna, har jag bara kunnat påminna mig om ett enda exempel, nämligen Birger Birgersson (Trolle) den yngre. Gissar att det kan finnas något mer enstaka exempel, men här är jag mer benägen än annars att hålla med om att det faktiskt verkar röra sig om någon sorts allmänt accepterad kutym, som gradvis kom att försvinna i och med det tyska inflytandet under senmedeltiden.
Den ende storman död före 1400 jag känner till som bevisligen blev äldre än 60 var Knut Jonsson Blå, nämnd 1292, dog 1347. Kungarna blev max 50 år (Knut Eriksson), oftast betydligt yngre.
Här finns också ett flertal exempel, både i Danmark och Sverige. Lunds tre första ärkebiskopar uppnådde alla en ålder av 70-80 år, kung Niels minst 60 och Valdemar Sejr 71. Esbern Snare, Asser Rig, Jacob Sunesen...
Några i Sverige verksamma stormän som blev äldre än 60 år före 1400:
- Skarabiskop Brynolf Algotsson (f. senast 1248, eftersom han tillträdde som biskop 1278 d. 1317)
- Hans far, lagman Algot Brynolfsson (f. allra senast ca 1230, d. mellan 1298 och 1302)
- Svantepolk Knutsson (n. 1253, d. 1310)
- Anund Sture (n. 1310, d. 1360/61)
- Gustav Tunesson (n. 1315-1357 och möjligen så sent som 1363)
- Jon Hafthorsson (f. 1310-tal, d. tidigast 1395)