Den som idag åker runt sjön Sommen noterar fort att här finns fortfarande stora områden nästan helt utan bebyggelse. Spridda gårdar, enstaka byar och några områden med sommarstugor. Däremellan mest skog, ofta både kuperad och stenig! Inte så konstigt kanske, det är ju mitt i den beryktade Holaveden, en skog som på medeltiden krävde böner för att våga sig in i. Sjön i sig mäter ca 25 km från öst till väst och kanske 30 från nord till syd och består av en mängd fjärdar och vikar och ett stort antal öar. I mitten ligger den större Torpön som nog är nästan 10 km på tvären.
Med tanke på Holavedens rykte och bristen på jordbruksmarker skulle man kunna tro att endast rövare och fredlösa har huserat runt Sommen under medeltid och tidigare, men så är inte fallet. Här finns några byar med tidiga anor runt de små brukbara områdena. Och under medeltid har man flyttat ut i skogarna för att försöka få sig ett leverne vid nån liten sjö eller liknande. Fetman var nog inte så vanlig...
I den här miljön har en av medeltidens mest fascinerande ätter haft sin maktbas. Märkligt kan tänkas, men att det inte bara var jordbruk som kunde bilda en grund för makt finns det fler exempel på, och dessutom hade det kanske sina fördelar då ätten tidvis var i direkt konflikt med kungamakten.
Det handlar givetvis om Aspenäs ätten med frälsegården Aspenäs som urhem. Högt upp på en enslig udde i Sommen kan man fortfarande hitta spåren efter denna gård.
Tänkte i tråden gå igenom en del detaljer rörande Aspenäs-ätten och deras verksamhet runt Sommen. Flika gärna in med vad ni vet eller vad ni undrar så får vi gemensamt försöka få fram svar!
Vildmarkens riddare
Re: Vildmarkens riddare
Är då Aspenäs inte en tillflyktsort snarare än en maktbas Ja så har jag ju alltid sett det. Jag har ju paddlat runt Aspenäsudden ett flertal gånger, och det känns ju onekligen som mitt i ingenstans. Men, när jag började gräva lite fann jag en uppgift som antydde motsatsen. Aspenäs ätten hade inte en frälsegård vid Sommen, utan sex! Förutom Aspenäs så även Sånna, Sjövik, Vi, Ringshult och Tranås. Till dessa frälsegårdar hör som brukligt ett antal mindre gårdar och Torp. Med andra ord inte bara en tillflyktsort!
Läge för dom sex frälsegårdarna. Gula pilen är Sommens utlopp
- Screenshot_20260109-183309.png (2.2 MiB) Visad 6886 gånger
Re: Vildmarkens riddare
Jag tänkte beskriva vad jag vet om de olika frälsegårdarna, en i taget. Men läs gärna på lite om Aspenäs-ätten innan om ni inte redan har grundkunskapen. WP ger nog en tillräckligt bakgrund för den som inte vill gräva för djupt. https://sv.wikipedia.org/wiki/Aspen%C3%A4s%C3%A4tten
Vi får givetvis börja med Aspenäs. Tveka inte att rätta eventuella fel eller tveksamheter.
Gården nämns mig veterligen i skrift första gången så sent som 1343 (sdhk 4842), då som utfärdandeort för kvitto från Knut Jonsson. Det rör sig om en eftermedeltida avskrift, men får väl anses vara ganska trovärdigt, det fanns väl få incitament att förvränga något sådant. 1345 följer flera brev.
Gården är belägen på en lång udde i nordöstra delen av Sommen, i Malexander s socken. Dagens Aspenäs ligger på uddens spets, men en dryg km söderut finns lämningar som har antagits vara den ursprungliga gården. Där finns lämningar från ett flertal byggnader (RAÄ Malexander 44:1) och runt omkring även åkerterasser. Lämningarna är daterade till 12-1300-tal.
Reflektioner. Även om det finns jordbrukslämningar är marken inte något man blir rik på. Det är stenigt och kuperat. Om det antagna läget är riktigt så ligger det så att det inte syns från Malexander, men å andra sidan på en klassisk sydsida av sluttningen.
Kuriosa. Heliga Birgitta ska ha spenderat några år som barn här efter sin moders död 1314.
Summering. Eftersom ätten har fått sitt namn därifrån, om än långt senare, finns väl själ att anta att det är dess ursprungliga sätesgård och att den då funnits sen 1200-tal (att ätten verkligen fanns där i området då kommer jag visa senare)
Källor.
RAÄ Fornsök; SDHK,; Det medeltida Sverige Band 4 Småland, Bengans Historiesidor mfl
Vi får givetvis börja med Aspenäs. Tveka inte att rätta eventuella fel eller tveksamheter.
Gården nämns mig veterligen i skrift första gången så sent som 1343 (sdhk 4842), då som utfärdandeort för kvitto från Knut Jonsson. Det rör sig om en eftermedeltida avskrift, men får väl anses vara ganska trovärdigt, det fanns väl få incitament att förvränga något sådant. 1345 följer flera brev.
Gården är belägen på en lång udde i nordöstra delen av Sommen, i Malexander s socken. Dagens Aspenäs ligger på uddens spets, men en dryg km söderut finns lämningar som har antagits vara den ursprungliga gården. Där finns lämningar från ett flertal byggnader (RAÄ Malexander 44:1) och runt omkring även åkerterasser. Lämningarna är daterade till 12-1300-tal.
Reflektioner. Även om det finns jordbrukslämningar är marken inte något man blir rik på. Det är stenigt och kuperat. Om det antagna läget är riktigt så ligger det så att det inte syns från Malexander, men å andra sidan på en klassisk sydsida av sluttningen.
Kuriosa. Heliga Birgitta ska ha spenderat några år som barn här efter sin moders död 1314.
Summering. Eftersom ätten har fått sitt namn därifrån, om än långt senare, finns väl själ att anta att det är dess ursprungliga sätesgård och att den då funnits sen 1200-tal (att ätten verkligen fanns där i området då kommer jag visa senare)
- Screenshot_20260109-232454.png (3.47 MiB) Visad 6879 gånger
RAÄ Fornsök; SDHK,; Det medeltida Sverige Band 4 Småland, Bengans Historiesidor mfl
Re: Vildmarkens riddare
Nästa blir då frälsegården Sånna
Äldsta belägg i källorna verkar vara 1359 ( sdhk 7613) och då är uppenbarligen Knut Jonsson ägare till gården. Från 1381 finns ett antal brev som visar hur gården efter att genom arv gått ur släkten återigen införlivas med Aspenäs-ättens ägor, uppenbarligen är Bo Jonsson Grip någon slags mellanhand i detta.
Gården är belägen fem km rakt söder om Aspenäs men på andra sidan Norra Vi viken, på Asbyuddens östra strand. Socken är Asby. Gården finns fortfarande men inga medeltida lämningar är registrerade hos RAÄ
Reflektioner. Gården verkar ha förhållandevis goda jordbruksmarker. Förmodligen är Sånna och Aspenäs inom synhåll från varandra, även om avståndet är rätt stort.
Summering. Gården känns fokuserad på jordbruk och har inte något utpräglat försvarsläge.
Äldsta belägg i källorna verkar vara 1359 ( sdhk 7613) och då är uppenbarligen Knut Jonsson ägare till gården. Från 1381 finns ett antal brev som visar hur gården efter att genom arv gått ur släkten återigen införlivas med Aspenäs-ättens ägor, uppenbarligen är Bo Jonsson Grip någon slags mellanhand i detta.
Gården är belägen fem km rakt söder om Aspenäs men på andra sidan Norra Vi viken, på Asbyuddens östra strand. Socken är Asby. Gården finns fortfarande men inga medeltida lämningar är registrerade hos RAÄ
Reflektioner. Gården verkar ha förhållandevis goda jordbruksmarker. Förmodligen är Sånna och Aspenäs inom synhåll från varandra, även om avståndet är rätt stort.
Summering. Gården känns fokuserad på jordbruk och har inte något utpräglat försvarsläge.
- Screenshot_20260110-233135 (1).png (2.49 MiB) Visad 6829 gånger
Re: Vildmarkens riddare
Sen kommer något spännande men klurigt. Sjövik!
Äldsta belägg enligt Norra Vi Hembygdsförening är 1345. Med tanke på deras beskrivning av innehåll måste det avse SDHK 5192, men där nämns Sjöaryd, inte Sjövik. Nästa säkra omnämnande är 1513, då har ätten redan lämnat in...
Dagens Sjövik är belägen ca 3 km sydost om Sånna, på andra sidan viken i Norra Vi socken Ett stycke norr därom på ett brant berg finner man Garpeslott, diffusa lämningar efter vad som lokal tradition säger var en träborg som brunnit ner. Registrerad som RAÄ Norra Vi 55:1
Reflektion. Jordbruksmarken är klen, men försvarsläget som ett örnnäste.
Summering. Mycket oklart men lokal tradition har ofta visat sig stämma, så tills vidare får det väga över och gården står kvar som Aspenäs gods.
Äldsta belägg enligt Norra Vi Hembygdsförening är 1345. Med tanke på deras beskrivning av innehåll måste det avse SDHK 5192, men där nämns Sjöaryd, inte Sjövik. Nästa säkra omnämnande är 1513, då har ätten redan lämnat in...
Dagens Sjövik är belägen ca 3 km sydost om Sånna, på andra sidan viken i Norra Vi socken Ett stycke norr därom på ett brant berg finner man Garpeslott, diffusa lämningar efter vad som lokal tradition säger var en träborg som brunnit ner. Registrerad som RAÄ Norra Vi 55:1
Reflektion. Jordbruksmarken är klen, men försvarsläget som ett örnnäste.
Summering. Mycket oklart men lokal tradition har ofta visat sig stämma, så tills vidare får det väga över och gården står kvar som Aspenäs gods.
- Screenshot_20260111-004422 (1).png (1.22 MiB) Visad 6823 gånger
Re: Vildmarkens riddare
Nummer fyra blir Vi, eller Norra Vi som man säger idag.
Vi dyker upp i källorna redan 1279 med fyra brev. Sdhk 1087,1088, 1112 och 1113. Ur texterna framgår att Ulvhild Magnusson (Folkungaätt) gör ett byte med sin make Birger Filipsson ( Aspenäsätt ) där han får Vi, men som därefter omedelbart säljer Vi till Ulvhilds bror Bengt Magnusson. Hela transaktionen bekräftas alltså av fyra olika brev.
Gården som idag heter Ribbingshov är belägen längst ner i söder av samma vik som tidigare gårdar ligger vid. Omedelbar i sydväst ligger sockenkyrkan Norra Vi. I omgivningarna finns ett mindre område jordbruksmark. Inge medeltida lämningar är registrerade vid gården.
Reflektioner. Är det då en Aspenäs gård? Det var ju Ulvhilds och såldes direkt till hennes bror, så då är den ju folkungsk. Men jo, Ulvhilds bror verkar inte fått några söner som ärvt, men hans äldsta dotter gifter sig med Knut Jonsson ur Aspenäsätten, så med hög sannolikhet är gården tillbaka i Aspenäs-ägo redan i början av 1300-talet.
Vi dyker upp i källorna redan 1279 med fyra brev. Sdhk 1087,1088, 1112 och 1113. Ur texterna framgår att Ulvhild Magnusson (Folkungaätt) gör ett byte med sin make Birger Filipsson ( Aspenäsätt ) där han får Vi, men som därefter omedelbart säljer Vi till Ulvhilds bror Bengt Magnusson. Hela transaktionen bekräftas alltså av fyra olika brev.
Gården som idag heter Ribbingshov är belägen längst ner i söder av samma vik som tidigare gårdar ligger vid. Omedelbar i sydväst ligger sockenkyrkan Norra Vi. I omgivningarna finns ett mindre område jordbruksmark. Inge medeltida lämningar är registrerade vid gården.
Reflektioner. Är det då en Aspenäs gård? Det var ju Ulvhilds och såldes direkt till hennes bror, så då är den ju folkungsk. Men jo, Ulvhilds bror verkar inte fått några söner som ärvt, men hans äldsta dotter gifter sig med Knut Jonsson ur Aspenäsätten, så med hög sannolikhet är gården tillbaka i Aspenäs-ägo redan i början av 1300-talet.
- Screenshot_20260111-180049 (1).png (1.8 MiB) Visad 6785 gånger
Re: Vildmarkens riddare
Verkligen en intressant tråd Yngwe, och bra illustrerad med kartorna.
Blir det någon kanotfärd i sommar med foton på de olika platserna? Träborgen som brann är ju intressant!
Blir det någon kanotfärd i sommar med foton på de olika platserna? Träborgen som brann är ju intressant!
Re: Vildmarkens riddare
Ja det är tanken, men redan när det är snöfritt och innan det börjar växa har jag ett par saker att kolla upp redan!
Re: Vildmarkens riddare
En mycket intressant inledning på en tråd tycker jag. Inte helt säker på vart den är på väg men, jag känner mig tillräckligt triggad för följande reflektioner
1. Det är lätt att komma fel när man lägger ett senmedeltida raster på högmedeltiden och jag känner att det är det du gör nu. Men inte bara du utan också WP och en flera proffs som borde veta bättre. Problemet börjar när vi pratar om ”ätter” och ger dem namn som de inte hade när det begav sig. Vad jag förstår är det en ganska senkommen praxis att döpa de olika magnatfamiljerna som tävlade om makten i den högmedeltida Norden. Att döpa dem efter vissa gårdar är en idag vanlig metod och man gör det för att kunna hålla reda på vem som är vem (vilket annars är helt hopplöst då alla män heter typ Filip Knutsson eller Knut Filipsson och alla kvinnor heter Kristina Magnusson osv.) Problemet med att konstruera dessa ätter är att man lätt associerar med ätter såsom de blir under senmedeltiden och 1600-talet dvs juridiska och politiska företeelser vilket de inte var på samma sätt under högmedeltiden.
2. Det blir enklare att förstå högmedeltidens magnater om vi pratar om familjer då detta begrepp bättre fångar vad det egentligen vi har att göra med. Ättebegreppet är helt enkelt för stort för att bara relevant då alla magnaterna under det tidiga 1200-talet var mycket nära släkt med varandra. Så nära att de enligt en ättedefinition tillhör samma ätt. Begränsar vi oss till familjer istället blir konflikterna mellan dessa nära besläktade magnater mer begripliga.
3. En magnatfamilj som den sk Aspenäs-ätten hade inte ett stamgods. De kanske hade gårdar de tyckte om eller lyckats samla ihop mark till ett större egendom (som runt Sommen). Bara för att vara tydlig, detta gäller magnater som är tillräckligt förmögna för att vara med och spela om kronan. Mao, du ger dig inte in i maktspelet utan rejält med medel och medel kom från jorden och i det här fallet är det uppenbart att gårdarna kring Sommen inte ger tillräckligt med avkastning för att finansiera Aspenäs-familjens maktambitioner. Man bodde inte på en plats utan reste mellan sina gårdar.
4. Familjen var mycket senior. Direkt linje till Birger Brosa. Kungliga anor. Kusiner till Birger jarls familj. Länken till Brosa antyder gårdar lite här och var både i och utanför egentliga Sverige. Emellertid, eftersom det finns så förtvivlat lite skrivet från denna tid är det ju mycket svårt att rekonstruera olika familjers godsinnehav. Därmed spännande att följa Yngwes försök att konkretisera släktens stora marker kring Sommen.
Till slut, en fin byggd. Känner väl till den av olika skäl. Min egen familj (eller ätt om du så vill) bodde på ett av frälsegodsen runt sjön i flera generationer men det var länge sedan.
1. Det är lätt att komma fel när man lägger ett senmedeltida raster på högmedeltiden och jag känner att det är det du gör nu. Men inte bara du utan också WP och en flera proffs som borde veta bättre. Problemet börjar när vi pratar om ”ätter” och ger dem namn som de inte hade när det begav sig. Vad jag förstår är det en ganska senkommen praxis att döpa de olika magnatfamiljerna som tävlade om makten i den högmedeltida Norden. Att döpa dem efter vissa gårdar är en idag vanlig metod och man gör det för att kunna hålla reda på vem som är vem (vilket annars är helt hopplöst då alla män heter typ Filip Knutsson eller Knut Filipsson och alla kvinnor heter Kristina Magnusson osv.) Problemet med att konstruera dessa ätter är att man lätt associerar med ätter såsom de blir under senmedeltiden och 1600-talet dvs juridiska och politiska företeelser vilket de inte var på samma sätt under högmedeltiden.
2. Det blir enklare att förstå högmedeltidens magnater om vi pratar om familjer då detta begrepp bättre fångar vad det egentligen vi har att göra med. Ättebegreppet är helt enkelt för stort för att bara relevant då alla magnaterna under det tidiga 1200-talet var mycket nära släkt med varandra. Så nära att de enligt en ättedefinition tillhör samma ätt. Begränsar vi oss till familjer istället blir konflikterna mellan dessa nära besläktade magnater mer begripliga.
3. En magnatfamilj som den sk Aspenäs-ätten hade inte ett stamgods. De kanske hade gårdar de tyckte om eller lyckats samla ihop mark till ett större egendom (som runt Sommen). Bara för att vara tydlig, detta gäller magnater som är tillräckligt förmögna för att vara med och spela om kronan. Mao, du ger dig inte in i maktspelet utan rejält med medel och medel kom från jorden och i det här fallet är det uppenbart att gårdarna kring Sommen inte ger tillräckligt med avkastning för att finansiera Aspenäs-familjens maktambitioner. Man bodde inte på en plats utan reste mellan sina gårdar.
4. Familjen var mycket senior. Direkt linje till Birger Brosa. Kungliga anor. Kusiner till Birger jarls familj. Länken till Brosa antyder gårdar lite här och var både i och utanför egentliga Sverige. Emellertid, eftersom det finns så förtvivlat lite skrivet från denna tid är det ju mycket svårt att rekonstruera olika familjers godsinnehav. Därmed spännande att följa Yngwes försök att konkretisera släktens stora marker kring Sommen.
Till slut, en fin byggd. Känner väl till den av olika skäl. Min egen familj (eller ätt om du så vill) bodde på ett av frälsegodsen runt sjön i flera generationer men det var länge sedan.
Re: Vildmarkens riddare
Artesien.
Om du söker på forumet efter på Yngwe och ätter så kommer du se att jag i verkligheten är högst skeptisk till den klassiska ätten, inte minst om man ska tala om sådana som varat i hundratals år och varje föregångare traderat muntligt så att varje ny generation kan rabbla den som ett rinnande vatten.
Men, att blod är tjockare än vatten är ju också sant, och arvsrätt gäller ju trots allt inom familjen.
Och i en orolig tid blir nog familjens band än starkare, så...
Man får ta det som det är lite grann och tro hur mycket eller lite som man vill. Egentligen ska du nog se den här tråden lika mycket som en byggdebeskrivning som ett ättartal, och dessutom som en lykta som lyser upp en vildmark som faktiskt inte var tom.
Dessutom lite som en försenad julläsning, underhållningen får ta lite plats!
Om du söker på forumet efter på Yngwe och ätter så kommer du se att jag i verkligheten är högst skeptisk till den klassiska ätten, inte minst om man ska tala om sådana som varat i hundratals år och varje föregångare traderat muntligt så att varje ny generation kan rabbla den som ett rinnande vatten.
Men, att blod är tjockare än vatten är ju också sant, och arvsrätt gäller ju trots allt inom familjen.
Och i en orolig tid blir nog familjens band än starkare, så...
Man får ta det som det är lite grann och tro hur mycket eller lite som man vill. Egentligen ska du nog se den här tråden lika mycket som en byggdebeskrivning som ett ättartal, och dessutom som en lykta som lyser upp en vildmark som faktiskt inte var tom.
Dessutom lite som en försenad julläsning, underhållningen får ta lite plats!