Biskop Bryolfs stadga femhundra år äldre än påstått ; ej från Skara
Postat: 4 augusti 2023, 05:58
Om man läser biskop Brynolf Algotssons stadgas första kapitel så utger man sig inte för att vara av Skaras intressen, utan benämner Skaras kyrkoverksamhet som enligt Völsungasagan invandrar från Närke och Odin. I sagan mördas karaktären Völsung av kontinentalgoten Sigerik vilket om liknande händer under Brynolfs livstid byter han överhet till Danmark. Här översättning av fornsvenska:
Brynolf med gud nåd skara biskopar sänder alla dem männen är. Detta brev se guds kväde och faderlike bläsen. Det skulle alla män veta att om Mezentius är röres mellan lekmän och klerker i var biskopdöme djur kyrkounder frälse åt min herre konung Magnus med vars kapitel råda. Dess led. Där djur.
Som det står i Olof den heliges saga skänks det en guldring av en 'ulf', vilket passar som Rikulf, biskop i Skara, som tack för en vänlig händelseförloppets beskrivning i den sagan. Brynolf nämner företeelsen som en ny hemhörighet mellan klerker och lekmän, då ett kyrkounder, och ett djur. Själv är Brynolf ej son till västgötalagmannen Algot utan snarare garanterad säkerhet av denne, även då det inte finns orginalbrev från Brynolf. Detta syns om man placerar Äldre Västgötalagens lagmanslängd med vad man får om man sammanfogar Östergötlands genom brev och sagor:
Västergötlands ; Östergötlands regentskap
Teodahad, Östen
Hamde, Ermanarik
Ulf, Bjarkmar
Torgny, Herbert
Ulf, Sivard
Aszur, Kettil
Karle, Torgil
Algot, Brynolf
Emund, Gisle
Nagli, Stenar
Sigtrygg, Kol
Algot, Jon
Eskil, Magnus
Göstav, Bengt
Folke, Lars
Peter, Henrik
Som man ser infaller efternamnet sedvanligen. TIlläggas bör att jag har ännu inte läst Brynolf Algotssons levnadsvita utkommen på 1800-talet än, men det går att hoppas på att man inte satsat allt på en häst så att säga ur denna synvinkeln. Fråga mig gärna om regentlängdernas sanningsenlighet vid ytterligare tveksamheter, eller måhända kan någon berätta ur den levnadsvitan.
Brynolf med gud nåd skara biskopar sänder alla dem männen är. Detta brev se guds kväde och faderlike bläsen. Det skulle alla män veta att om Mezentius är röres mellan lekmän och klerker i var biskopdöme djur kyrkounder frälse åt min herre konung Magnus med vars kapitel råda. Dess led. Där djur.
Som det står i Olof den heliges saga skänks det en guldring av en 'ulf', vilket passar som Rikulf, biskop i Skara, som tack för en vänlig händelseförloppets beskrivning i den sagan. Brynolf nämner företeelsen som en ny hemhörighet mellan klerker och lekmän, då ett kyrkounder, och ett djur. Själv är Brynolf ej son till västgötalagmannen Algot utan snarare garanterad säkerhet av denne, även då det inte finns orginalbrev från Brynolf. Detta syns om man placerar Äldre Västgötalagens lagmanslängd med vad man får om man sammanfogar Östergötlands genom brev och sagor:
Västergötlands ; Östergötlands regentskap
Teodahad, Östen
Hamde, Ermanarik
Ulf, Bjarkmar
Torgny, Herbert
Ulf, Sivard
Aszur, Kettil
Karle, Torgil
Algot, Brynolf
Emund, Gisle
Nagli, Stenar
Sigtrygg, Kol
Algot, Jon
Eskil, Magnus
Göstav, Bengt
Folke, Lars
Peter, Henrik
Som man ser infaller efternamnet sedvanligen. TIlläggas bör att jag har ännu inte läst Brynolf Algotssons levnadsvita utkommen på 1800-talet än, men det går att hoppas på att man inte satsat allt på en häst så att säga ur denna synvinkeln. Fråga mig gärna om regentlängdernas sanningsenlighet vid ytterligare tveksamheter, eller måhända kan någon berätta ur den levnadsvitan.