Medeltidens elit - brödgivaren, tjänstemän eller entreprenörer

[Yngwe]

Bra, då har vi en någorlunda bra bild av vad vi menar med folktäthet.

För att förstå vad den medför måste vi ta nästa punkt, överskottet.

Jag antar att vi är överens om att i fullåkersbygd är den huvudsakliga produktionen livsmedel.
Hur är det då om samma resurs som medför stor befolkningstäthet också är det som kan ge ett överskott? Då har ju dom två direkt verkan på varandra. Så vad händer med dåliga år. Fullåkersbygden kommer ju först till sin verkliga rätt om man odlar spannmål, och dom skördarna varierar ju då en hel del från år till år. Du har alltså inget stabilt överskott.

Frågan blir väl då, vad ska man använda överskottet till? Överskott som inte nyttjas är väl värdelöst,eller?

[Kungsune]

Du blandar ihop varians med instabilitet.

Fullåkersbygder har stora år-till-år-svängningar
men extremt stabilt flerårigt regionalt överskott.

Det är inte födouttag per gård
utan absolut födouttag per region över tid
som bär elit och statlighet.

Och i ett agrarsamhälle används överskottet inte primärt till handel
utan till fler människor, fler krigare och fler administratörer.

Dåliga år försvagar inte hierarkin i fullåkersbygder.

De förstärker den.

Missväxt slår hårdast mot småbrukare och jordlösa,
inte mot aktörer med lager och omfördelningsmakt.

Varje missväxtcykel driver skuldsättning, pantsättning av jord
och beroende av brödgivare.

Det är exakt därför jordkoncentrationen gärna ökar över tid
just i fullåkersbygder.

[Yngwe]

Men då är du ju där att du köper krigare och administratör med bröd. Det är ju exakt så brödgivarhypotesen ser ut!

Och appropå missväxt och stabilitet då. Exakt hur blir landborna skuldsatta? Ok, dom är beredda att sätta sig i skuld för att inte svälta ihjäl, men vad kan du erbjuda när överskottet just försvann pga missväxt? Har du sparat överskott måste du ju förbruka det. Är det verkligen stabîlt? Jag undrar men ok, du har förklarat vad du menar.


För övrigt slår missväxt hårdast mot dom som är väldigt beroende av ett fåtal produkter, som specialiserad spannmålsodling på fullåker. Gäddan, laxen och älgen påverkas inte alls i samma utsträckning.

[Yngwe]

Jag går vidare till beskattning.
Det är ju ändå inget specifikt för fullåkersbygd. Det framgår ju med all tydlighet att precis allt mellan spannmål och ekorrar beskattas. En formell skatt lär vara urgammalt och uppstått i organiserade samhällen alldeles efter att man börjat skilja på mitt och ditt.

[Kungsune]

Nej – här gör du en glidning som får det att se ut som brödgivarhypotesen, trots att det jag beskriver är något annat.

Brödgivarhypotesen säger:
stormannen köper lojalitet direkt med mat.

Det jag säger är:
stormannen kontrollerar tillträdet till jord, hushåll, arvspositioner och överlevnad i kris.

Det är inte samma sak.

I ett fullåkerslandskap uppstår tre strukturella mekanismer som inte finns i randbygder:
1. Kronisk jordbrist och folktäthet
Marken är fullbelagd redan i normalår.
Det skapar ett permanent överskott av yngre söner, småbrukare och jordlösa.
2. Asymmetrisk krishantering
Vid missväxt blir inte alla lika fattiga.
Hushåll utan buffert tvingas pantsätta brukningsrätt, ta nödlån, bli landbor eller lämna barn i tjänst.
Det kräver inte att stormannen har mat över i kris – bara att han har relativt mer resurser, lager och juridisk tyngd än andra.
3. Ägarkoncentration efter kriser
Missväxt förbrukar överskott, ja –
men den förstärker hierarkin, eftersom förluster inte fördelas symmetriskt.
Det är därför agrara klassamhällen alltid får fler beroendebönder efter svältår.

Och här kommer randbygden in – där vi redan är överens:

Ja, randbygder har stabilare liv, just därför att de har sidonäringar: fiske, jakt, skog, utmark.
Och exakt därför producerar de inte samma våldskapital.

Randbygder ger:

– robust självförsörjning
– låg jordkonkurrens
– hög exit-möjlighet
– socialt flata strukturer

Det är utmärkt för överlevnad.
Det är dåligt för att bygga ett permanent elitlager.

De är helt enkelt inte desperata nog att sälja sina liv.

Så nej:
jag säger inte att man ”köper krigare med bröd”.

Jag säger att man i ett fullåkerslandskap kontrollerar den enda resurs som inte går att flytta:
brukningsrätten till jord.

Och att det – i kombination med kriser – oundvikligen skapar ett överskott av män utan jord, utan framtid och utan exit.

Det är där våldskapitalet kommer ifrån.

Inte ur fiskevatten.
Inte ur jaktmarker.
Inte ur handelsplatser.

Utan ur överbefolkade odallandskap med kronisk jordbrist.

[Yngwe]

Då missuppfattade jag , jag trodde du svarade på hur eliten investerar överskottet. Men då är ju den frågan obesvarad.

[Kungsune]

Nej – den frågan är inte obesvarad.
Det är bara du som läser ”investering” i modern mening.

I ett agrart klassamhälle investeras inte överskott i produktion.
Det investeras i kontroll.

Det investeras i:

– uppköp av jord
– övertagande av pantsatt brukningsrätt
– giftermål
– morgongåvor
– barnplacering i hushåll och kloster
– klientel
– följen
– kyrkbyggen
– juridisk tyngd
– ämbeten
I ett agrart klassamhälle investeras inte överskott i produktion.

Det investeras i kontroll

Det är exakt vad Hansson och Samuelsson beskriver.

Det är därför godsmassor växer långsamt genom kriser och arv –
inte främst genom handel.

Kan vi vara överens om att kyrktäthetskartan visar högst folktäthet i slättbygderna?

Och kan vi vara överens om att vi själva hade föredragit randbygden?

Folk var inte dummare än vi.

Ändå levde de flesta svåra liv på slätten.

Det är inte frivilligt.

Något tvingade dem.

[Yngwe]

Ok, ja då är jag med på vad du menar. Återstår det där med hur man omsätter då! Men det får bli sen.

Beskattning är ju iallafall obesvarad, vad är så speciellt med fulåkersbeskattningnjämfört med normal beskattning?

[Kungsune]

Det finns ingen särskild ”fullåkersskatt”.

Skillnaden är skattebasen.

Fullåkersbygder ger hög folktäthet, homogen produktion och låg exit-möjlighet.

Det gör beskattning kontinuerlig, billig att administrera och svår att undvika.

Randbygder kan också beskattas –
men deras skattebas är rörlig, heterogen, ännu mer säsongsbetonad och lätt att smita från.


Dessutom; En fogde kan rida och beräkna en hel bys skatteuppbörd på en dag i fullåker. Att rida runt i farlig terräng skulle fordra en trupp för att värja sig och avstånden inneffektivisera utkomsten per indrivare- insats.

[Yngwe]

Fint, och du fick då med den territoriella administrationen i samma drag, korta avstånd, korta tider och lätt att övervaka.


Men... Vi har fortfarande problem..

Betalningsmedlen, silvret! Vi är nog överens om att utan betalningsmedel finns ingen medeltid. Det blir inga kyrkor och borgar byggda, ingen Peterspenning och inget vin i källaren. Absolut inga fina tyger. Så silvret måste in i ekvationen, och vi har ju facit att det fanns där. Då måste vi ju också ta hänsyn till de mekanismer som ger tillgång till silver, och försöka förstå hur det påverkar samhällsstrukturen. Hur påverkar det den jordägande eliten? Kan det förändra balansen mellan de som sitter på bästa jordbruksmarken och de som sitter på andra resurser, eller bara råkat födas på en plats som ger tillgång till sjöfart. Självklart gör det det.