Skandinaviskt Arkeologiforum

I flera tråda har Blekinges "tomma" skogsbyhd kommit på tal. Skulle vilja lyfta det till en egen tråd, och då diskutera med stöd av Linda Mattisson Olssons uppsats Blekinges skogsbygd - Järnålder till medeltid


Jag skulle vilja börja med lite grundfakta som behöver korrigeras

Uppsatsen hänvisar till Sven-Olof Larsson och Leifh Stenholm i sambnd med resonemang om en väg från Växjö till Ronneby, och att den understöds av en fornlämningsbild. Bl.a. redovisas en karta som visar runstenar som man bara kan tolka som att dessa ska visa var vägen gick.

Det är inte första gången någon försöker påvisa väga med runstenar, men det håller inte för granskning. Stenarna på kartan har en placering som stämmer väl överens med bygdecentrum i såväl Blekinge som Värend. Man kan förvisso hitta stenar som kan bindas ihop med ett streck till en sten i Blekinge, men det går att göra motsvarande till valfri sten i grannområdena. Runstenarna påvisar alltså inga vägar alls. Detsamma gäller dessvärre för andra fornlämningstyper också. Körningar i Fornsök med en mängd olika fornlämningstyper som gravar gravfält stenkretsar rösen m.m ger inte den minsta antydan om en sådan väg, inte heller andra sträckningar framträder. Detsamma gäller för åarna. Fornlämningarna visar inga kommunikationsstråk alls i nord-sydlig riktning.

Larsson ha för övrigt också sagt att åarna inte är farbara vilket tas upp i uppsatsen. Det ä helt enkelt inte sant. Åarna ha sina problem, men fallhöjden i Mörrumsån söder om Fridafors är i snitt mindre än 0,5 m per 100 m. Det är fullt hanterbart. Till det kan sägas att den här sträckan användes för båttransport nästan ända fram till 1900-talet. Larsson är med andra och på djupt vatten, och man får alltså hålla det för möjligt att åarna använts för transporter även under järnåldern.

Har du några konkreta historiska exempel på att åarna användes?

Hejsan! Historiska exempel på åarnas användning finns det gott om, dock endast i princip tillbaka till det svenska övertagandet av Blekinge då rullor från den tidigare dansktiden är få och ofullständiga. De har till exempel använts för flottning och spår efter detta finns fortfarande att beskåda i tex Mieån. http://kulturarvsdata.se/raa/fmi/html/12000000099332 Denna rest bedöms ha tillkommit 1733 men får stå som exempel på att åarna ändå haft potential som transportled. I kyrkböckerna finns också anteckningar om att man flottade timmer i mieån från den stora allmänning som låg norr om asarum vid gränsen till Småland förr i tiden. Det finns också ett antal uppgifter om stockbåtar (fmis) funna i Blekinge. Har även funnit omnämnande om upphittade stockbåtar i bräkne-hoby socken. Dessa är dock inte registrerade utan omnämns endast i boken om Bräkne-hoby av Folke Wirén. Med dylika färdmedel kan man tänka sig att man drog båtarna förbi allt för svårforcerade hinder. Detta finns det givetvis inga bevis för men är ju en metod som är vanlig även idag vid kanotpaddling och dyl.
Vad det gäller den rekonstruktion av vägnätet som antas ha funnits under järnålder/medeltid så är jag böjd att hålla med om att det är en aning vanskligt att utgå enbart ifrån runstenarnas placering. Det är min högst personliga uppfattning att inventeringen i Blekinges skogsbygd är för grund för att slutsatser skall kunna dras baserat på registrerad fornminnesbild. De idag registrerade fornminnen som möjligen skulle kunna visa på den utpekade sträckningen mellan Ronneby och Värends är den fornborg som ligger strax söder om Backaryd samt en stående sten placerad mellan Backaryd och Hallabro.
Skulle nog kunna skriva en hel roman i ämnet men håller där

Skall man vara lite krass så ger bilden av kända fornlämningar bara en mycket ungefärlig bild av hur det en gång var. Fornminnesinventeringarna har aldrig varit tänkta att vara heltäckande, de har alltid fungerat som ett planeringsverktyg, det innebär att inventeringarna har fokuserats på områden där man misstänker att det kommer att kunna ske markexploateringar inom överskådlig tid, dvs i anslutning till tätorter. Därtill har jordbruksbygd inventerts hyfsat väl. Skog har genomgående lågprioriterats. Detta framgår uttryckligen när man läser inventeringarnas årsrapporter, ofta har inventerarna haft minst dubbla km2 betinget per dag i skogsbygd jämfört med jordbruksbygd. Självklart vet vi mindre om skogen när underlaget skapats på det viset.

Skog&Historia har lokalt vägt upp detta, men S&H varierar extremt mycket i kvalitet och metod samt inte minst uppföljning.

Personligen så tror jag därför at blekinges skogsbygd, liksom så många andra liknande områden, har en mycket intressant förhistoria som väntar på att upptäckas. Tills det är gjort så är det min åsikt att man får göra det bästa man kan utifrån den kunskap som finns.

Bäckahästen skrev:Har du några konkreta historiska exempel på att åarna användes?

Det är tyvärr svårt litteraturmässigt, men en tur längs Mörrumsån ger bra information eftersom ett antal lastor finns kvar och har informationsskyltar. Lastor är platser där man lastat av båtar och tagit godset förbi forsar.

Lima skrev:Hejsan! Historiska exempel på åarnas användning finns det gott om, dock endast i princip tillbaka till det svenska övertagandet av Blekinge då rullor från den tidigare dansktiden är få och ofullständiga. De har till exempel använts för flottning och spår efter detta finns fortfarande att beskåda i tex Mieån. http://kulturarvsdata.se/raa/fmi/html/12000000099332 Denna rest bedöms ha tillkommit 1733 men får stå som exempel på att åarna ändå haft potential som transportled. I kyrkböckerna finns också anteckningar om att man flottade timmer i mieån från den stora allmänning som låg norr om asarum vid gränsen till Småland förr i tiden. Det finns också ett antal uppgifter om stockbåtar (fmis) funna i Blekinge. Har även funnit omnämnande om upphittade stockbåtar i bräkne-hoby socken. Dessa är dock inte registrerade utan omnämns endast i boken om Bräkne-hoby av Folke Wirén. Med dylika färdmedel kan man tänka sig att man drog båtarna förbi allt för svårforcerade hinder. Detta finns det givetvis inga bevis för men är ju en metod som är vanlig även idag vid kanotpaddling och dyl.
Vad det gäller den rekonstruktion av vägnätet som antas ha funnits under järnålder/medeltid så är jag böjd att hålla med om att det är en aning vanskligt att utgå enbart ifrån runstenarnas placering. Det är min högst personliga uppfattning att inventeringen i Blekinges skogsbygd är för grund för att slutsatser skall kunna dras baserat på registrerad fornminnesbild. De idag registrerade fornminnen som möjligen skulle kunna visa på den utpekade sträckningen mellan Ronneby och Värends är den fornborg som ligger strax söder om Backaryd samt en stående sten placerad mellan Backaryd och Hallabro.
Skulle nog kunna skriva en hel roman i ämnet men håller där.

Varför kallar du Värend för Värends?

Så här säger institutet för språk och folkminnen om ortsnamnsefterledet boda

Efterleden kan åsyfta förvaringsbodar av olika slag, oftast sannolikt bodar uppförda vid slåttermarker för förvaring av höet, kanske även för övernattningsbruk. Dessa områden har så odlats upp och i en del fall småningom blivit fast bebodda (de äldsta jordeböckerna och lantmäterikartorna upptar också obebyggda ängar och utjordar med namn på -bodha). Namnen på -bodha kan också åsyfta andra bodar än slåtterbodar, till exempel jaktbodar, fiskebodar och, i Dalarna och Norrland, fäbodar.

Boda är ett vanligt efterled i Blekinge, och förekommer mest, men inte enbart, i skogsbygden. Det borde styrka att marken nyttjats, men att själva huvudbebyggelsen funnits vid kusten. När man börjar bosätta sig i skogsbygden under medeltid, så verkar det vara fullt rimligt att man gör det på marker som brukats tidigare,


Linda har påpekat att datering av röjningsrösen kunde ge mycket information och det kan man ju bara instämma i. Det skulle ju kunna bekräfta att skogen inte alls var öde utan nyttjades som resurs.

När det gäller hur Blekinges skogsbygder befolkades och namngavs ska man inte glömma inflyttning norrifrån. Den verkar av de intressanta kartorna och namngivningen att döma, sammantaget vara minst lika stor som inflyttning söderifrån. Jag förmodar att det i huvudsak inte är blekingar som lånat ortnamn norrifrån, det är smålänningar som flyttat söderut.
Info om namnet " hult " :
Bl a: " Det stora antalet medeltida bebyggelsenamn på hult i tidigare obebyggda skogsområden talar för att namnen i stor utsträckning har avsett nybyggen i skogsmark. Det finns ett litet antal namn som kan föras tillbaka till vikingatid, men de allra flesta är medeltida. ......... Bebyggelsenamn på hult är vanliga i södra och mellersta Sverige, i synnerhet i Skåne, Småland, Halland och Östergötland."

http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/ ... ult--.html

Ja i uppsatsen sägs att bebyggelsenamnet Hult lånats in från Småland, med referens till Staffan Fridell. Det skulle man därför kunna tolka som en inflyttning norrifrån.

Men kan man dra sådana slutsatser? För det första förekommer ju Hult även i Blekinges kustbygder, mitt i kärnbygderna, och för det andra och viktigaste, så förekommer ju Hult lite varstans. Skåne ger till exempel över 600 träffar hos LM. Jag vill nog mena att det är en övertolkning som felaktigt utgår från att Hult skulle vara typiskt småländskt.

;

I Danmark finns ju "Holt" som lätt blir hult när vi närmar oss svenskbygder.