Tillnamnet ”Skötkonung”

500 f.Kr. - 1066
kylarvende
Inlägg: 825
Blev medlem: 6 maj 2015, 11:48

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av kylarvende » 25 november 2015, 18:38

Kan OS epitet anspela på ngn gammal tradition?

http://www.fredrikahlander.com/genealogy/peb9078ca.html

”Namnet Skötkonung eller Skotkonung betyder skattkonung, men skatt verkar han aldrig ha uppburit. Möjligen åsyftas hans mynt. Enligt en teori skall de inte ha varit avsedda att cirkulera som betalningsmedel, utan delades ut som gåvor ("skatter") för att belöna bundsförvanter.”


https://books.google.se/books?id=DqIYAA ... gi&f=false

Beowulf: A Translation of the Anglo-Saxon Poem of Beowulf
https://books.google.se/books?id... - Översätt den här sidan
John Mitchell Kemble - 1837
Hrolft Kraki Helgason. HaerekrHnavggvanbaugi. Ingiald's son. Frode h. s. Halfdan h. s. Haerekr Slavng- vanbaugi h. s. Haralldr Hilditavnn h. s. Si- gurdr Hringr.

http://www.vulkaner.no/f/m7xfm5xfp.htm

”Hrørek Slöngvanbauge (midten av 600-tallet) dansk skjoldungakung. Tilnavnet 'Slöngvanbauge' betyr 'ringslungaren',
en betegning for frikostighet.”

Om jag förstår det rätt betyder ”Hnavggvanbaugi” motsatsen till frikostighet med ringar, dvs snål med att dela ut ringar.

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av Ephraim » 25 november 2015, 21:13

Man kan slå på skötkonunger i Fornsvensk lexikalisk databas och hitta många av de former som förekommer i fornsvenska manuskript:

skötkonunger (Söderwall) ( skötkunnung. skotkonungir. skutkonunger. skathkunnuch), m. [Isl. skaut­konungr] konung som bäres omkring i skötet el. vecket af en klädnad. Jfr Rydqvist 3: 285 f.; Kock, Tyd­ning af gamla svenska ord s. 1. f. ss tillnamn. olawär skotkonongär VGL IV 15: 1. olauir skotkonung PK 267 (Registr. Upsal. 1344). olaus skotkonungir ib 272 (Catalogus regum Suciæ i hds. fr. 1400-talets förra hälft). olavus skathkunnuch cogninne Scrpt. rer. suce. I. 1: 17. olaus skukonunger ib 20. olaus sköt­kunung ib 21. olafuer sköt konungher (motsv. ställe i Cod. C: skotkonunger Lg 1040) Bil 839. olaff skotkon­ungh PK 233. RK 1: (LRK) s. 224.

http://spraakbanken.gu.se/fsvldb/

Det finns som synes ganska många former och vokalväxlingarna är ofta svåra att förklara utifrån regelbundna ljudändringar. Namn beter sig i och för sig ofta lite annorlunda än andra ord genom historien, vi tenderar att "slarva" lite mer i uttalet. Men det kan förstås vara så att olika former faktiskt innehåller olika förled eftersom författaren inte riktigt visste vad namnet betydde från början och därför gjorde sin egen tolkning.

Om vokalen är lång eller kort är nog svårt att utläsa, tyvärr, för det skulle klargöra en del.
Yngwe skrev:
Ephraim skrev:
Yngwe skrev:Och om det istället gått via slaviska språk? :D
Jag gissar att det hade lånats som *skot eller *skɔt med kort vokal (det senare skulle bli *skat på fornsvenska men *skǫt på fornisländska). Ev. ändelse kan vi bortse från här.
Och att skot eller skott blir till sköt är ju fullt logiskt, särskilt för en västgöte 8-)
Jo, det fornsvenska korta o-ljudet har ju blivit till en ö-haltig vokal i många dialekter (som ofta skrivs ô) men den har traditionellt inte sammanfallit med ö utan har ett eget uttal. Jag tror också att det uttalet är ett relativt sent fenomen så det förklarar inte fornsvenska belägg för ö-vokalen.

Å andra sidan brukar vi inte ha den omvända övergången ö > o heller så den är inte lättare att förklara.
kylarvende skrev:”Hrørek Slöngvanbauge (midten av 600-tallet) dansk skjoldungakung. Tilnavnet 'Slöngvanbauge' betyr 'ringslungaren',
en betegning for frikostighet.”

Om jag förstår det rätt betyder ”Hnavggvanbaugi” motsatsen till frikostighet med ringar, dvs snål med att dela ut ringar.
Ja, Hnǫggvan-baugi lär betyda ungefär det. Adjektivet hnǫggr (ackusativ: hnǫggvan) betyder ’småsnål’ ungefär (ordet nugg finns i vissa svenska dialekter, annars har vi ju njugg med liknande betydelse som kan vara släkt). Baugr betyder ’ring’ men verkar även utvidgat ha använts om pengar. Det är väl den utvidgade betydelsen som avses i de här två fallen.

Användarvisningsbild
Yngwe
Inlägg: 4400
Blev medlem: 15 april 2015, 23:01
Ort: Gränna

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av Yngwe » 25 november 2015, 23:12

Är det inte så Ephraim, att dessa logiska utvecklingar av ljud är rätt teoretiska, och att det finns så mycket olika undantag i form av avvikelser och dialekter att det är svårt att använda det i empirisk form?


I så fall, Sköt-konung med Sceat-mynt.... den enklaste förklaringen....?

MrB
Inlägg: 262
Blev medlem: 16 september 2015, 07:50

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av MrB » 26 november 2015, 03:39

Ett hugskott. Säkert ett långskott men ändå.

Petrus (Sankt Peter) lär betyda "klippa".
Petrus sägs, i alla fall bland mer religiösa, ha varit den "första biskopen" (påven) i Rom.
Om man får tro vissa källor på nätet så kan ett nordisk ord för klippa ha varit något i stil med "skuti". "Skuti betyder en Klippe" enligt http://heimskringla.no/wiki/Vigaglums_Saga.

Då Olof Skötkonung ses som den förste kristna kungen i Sverige och då han, tror jag i alla fall, inte återföll i hedendom, så kanske man skulle kunna se honom som en "klippa" eller en "skuti" med lite fantasi en "skotkonung"?

Jag ger inte så många sceattas för denna lösning men kunde inte låta bli.

Men något jag fastnar mer och mer för ett något som skulle kunna ha med dart (liten pil, litet spjut?), spjut eller lans att göra.

Enligt https://www.biblegateway.com/passage/?s ... on=ICELAND är relativa inledningen på vers 23, kapitel 6, Jeremia (gamla testamentet, bibeln) som följer: "boga og skotspjót" (isländska) vilket enligt https://www.biblegateway.com/passage/?s ... on=VULGATE borde betyda "sagittam et scutum" (latin) och enligt https://www.biblegateway.com/passage/?s ... ersion=KJV borde betyda "bow and spear" och enligt https://www.biblegateway.com/passage/?s ... ion=SV1917 "båge och lans" (svenska).

Att "spjót" närmast är "spjut" på svenska (eller lans) är väl ingen överraskning, men vad kan då det inledande "skot" betyda? Ska man tolka det som att det rör sig om ett kortare (pil-aktigt) eller ett längre spjut (lans-aktigt)? Eller kan det ha med hur man får iväg projektilen, typ kastar eller skjuter? Eller bör man söka efter andra kast-/skjutvapen? Eller andra sätt att få ett liknade vapen i rörelse?

Förresten, kan man tänka sig att det borde heta "skottspjut" på svenska?

Olof Skötkonung sägs ha varit i jakttagen lite då och då. Inte för att jag kan se några direkta vapen, mer hökar och hundar. Så även denna förklaring faller väl rakt ner i skattgömman.
(Se bl.a. http://heimskringla.no/wiki/Olav_den_heliges_historia, kapitel 89 [Om sveakonungens jakt])

Svårt att ge upp denna gåta!

Två sista förslag denna gång.

http://heimskringla.no/wiki/Olav_Tryggvessons_historia och dess kapitel 113 (Om jarlen Erik Håkonsson):
***Citat, början***
"Håkon jarls son Sven hade vid denna tid trolovat sig med sveakonungen Olavs dotter Holmfrid. Då Danmarks konung, Sven, den svenske konung Olav och Erik jarl delade det norska riket emellan sig, fick konung Olav fyra fylken i Tråndheim, Nordmöre, Sunnmöre och Raumsdal samt österut Ranrike från Göta älv till Svinesund; detta rike överlämnade konung Olav åt Sven jarl på samma villkor, på vilka skattskyldiga konungar eller jarlar fordom hade innehaft län av överkonungarna."
***Citat, slut***
Hur tolka detta?
Olof "sköt" sin del till sin måg Sven?
Eller, Olof blev "skattmottagande" kung?

Även dessa förklaringar känns mindre bra.

Samma kapitelsnutt fast med språkvalet "norrønt":
***
"Sveinn, son Hákonar jarls, hafði þá fest Hólmfríði, dóttur Ólafs Svíakonungs. En er þeir skiptu Noregsveldi milli sín, Danakonungr ok Svíakonungr ok Eiríkr jarl, þá hafði Ólafr Svíakonungr 4 fylki í Þrándheimi, ok Mœri hváratveggju ok Raumsdal, ok austr Ránríki frá Gautelfi ok til Svínasunds. Þetta ríki fékk Ólafr konungr í hendr Sveini jarli með þvílíkum formála, sem fyrr höfðu haft skattkonungar eða jarlar af yfirkonungum."

Notera förhållandet mellan "skattkonungar" (underkung) och "yfirkonungum" (överkung).

Så kan det ändå vara så att Olof, i alla fall periodvis, befanns sig i ett underläge (skattkung, underkung) i förhållande till någon annan regent (överkung)? Vem var då denne eventuella överkung? Sven Tveskägg i Danmark, sonen Anund Jakob i Sverige? Knut den store och hans eventuella dominans i Sverige ligger väl senare i tiden så detta går väl bort. Eller hade han ett övertag i delar av Sverige redan innan Olof den svenskes förmodade frånfälle? Annan potentat?

Bäckahästen
Inlägg: 1787
Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
Ort: Blekinge

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av Bäckahästen » 26 november 2015, 06:24

Den här tråden har utvecklat sig väldigt intressant! :D

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av Ephraim » 26 november 2015, 17:14

Yngwe skrev:Är det inte så Ephraim, att dessa logiska utvecklingar av ljud är rätt teoretiska, och att det finns så mycket olika undantag i form av avvikelser och dialekter att det är svårt att använda det i empirisk form?
Det har visat sig att språk i väldigt hög grad förändras genom regelbundna ljudförändringar, som man kan formulera som ljudlagar (som alltså är sådant som ”o blir till ö om det finns ett i i nästa stavelse”). Detta kan vi se hos språk med en lång skriven tradition, exempelvis de nordiska språken. Vi kan också se det genom jämförelser mellan språk att de verkar ha utvecklats relativt regelbundet från ett gemensamt urspråk.

Så ljudlagarna är väldigt användbara. Men det finns en rad komplikationer:
  • Olika ljudlagar kan vara olika regelbundna. Det finns en grupp ”stora” ljudlagar som i princip saknar undantag, men sedan finns det en rad ”små” ljudlagar som inte beter sig lika snyggt. Så man får skilja på dem helt enkelt.
  • Namn följer bara delvis ljudlagarna som gäller för andra ord. Namn har en framförallt en ökad tendens till reduktion.
  • Analogi, språkbrukarnas vilja att bringa ordning i språket, kan förstöra den historiska regelbundenheten.
  • Särskilt ovanliga ord har en tendens till läsuttal.
  • Dialekter har givetvis sina egna ljudlagar. Men det sker också en viss dialektblandning (lån mellan dialekter). Detta gör att man kan hitta former som ”inte hör hemma” i en dialekt.
Just vad gäller dialektala skillnader gör ju dessa att det finns mer än en möjlig utvecklingar helt enkelt. Men antalet möjligheter är fortfarande någorlunda begränsat. Jag tror till exempel inte att det finns någon dialekt där långt ī blev till ö (långt eller kort) så att förledet från början skulle ha varit "skit" verkar väldigt otroligt.
Yngwe skrev:I så fall, Sköt-konung med Sceat-mynt.... den enklaste förklaringen....?
Om förledet är ett runsvenskt skaut går det ihop med:
  • Fornisländska Skautkonungr. Isländskan bevarar regelbundet den äldre diftongen.
  • Fornsvenska former på Sköt- eftersom runsvenskt skaut blev fornsvenskt skȫt. Au blev regelbundet långt ö i fornsvenskan.
  • Fornsvenska former på Skot- eftersom runsvenskt skaut blev fornsvenskt skōt i vissa dialekter (dock osäker vilka). Ordet skot är belagt i sig självt in i modern svenska.
  • Formen scēat som alltså är den fornengelska formen av samma ord (som även kan stavas likadant som sceatt, en typ av mynt).
Former på Skut- och Skat(h)- går det däremot sämre ihop med, men de tror jag dyker upp lite senare (och särskilt den första kan man tänka sig som en vokalreduktion). Att den dialektala formen skot dyker upp så tidigt är möjligen också lite förvånande faktiskt.

jancro
Inlägg: 619
Blev medlem: 5 maj 2015, 15:30

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av jancro » 26 november 2015, 18:13

anganatyr » 23 november 2015, 19:04
"Troligen menar de Äldre Västgötalagens kungalängd där det står;
Olawær skotkonongær war fyrsti konongær, sum cristin war i Sweriki. Han war døptær i kyældu þerræ, wið Hosæby liggær oc heter Byrghittæ, af Sighfriði biscupp, oc han skøtte þaghær allæn byn til staffs oc stols.
Vilket på svenska blir ungefär;
Olof Skötkonung var den förste konungen som kristen i Sverige var. Han var döpt i den källa som ligger vid Husaby och heter Birgitta, av biskop Sigfrid, och han skänkte snart hela byn 'till staven och stolen'. "

Ligger inte det troligaste svaret här ? ( " skotkonongær" och "skøtte" )

Att ge bort en Husaby till den nya läran borde väl väckt stort uppseende?

anganatyr
Inlägg: 3118
Blev medlem: 16 april 2015, 17:58
Ort: Blekinge

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av anganatyr » 26 november 2015, 18:51

Det väckte säkert stort uppseende Jancro, och det är en möjlig förklaring. Jag försöker hålla mig öppen eftersom jag tycker det finns flera alternativ som kan vara tänkbara för vad namnet betyder.

jancro
Inlägg: 619
Blev medlem: 5 maj 2015, 15:30

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av jancro » 26 november 2015, 21:55

" Ett vet jag som aldrig dör, domen över död man ".
Här har en kung, Olof Skötkonung, i Västgötalagens kungalängd fått sig återgett domen, att han
" skøtte " bort bort en husaby till påvestol och prästerskap. :)

Carl Thomas
Inlägg: 2132
Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
Ort: Jämtland

Re: Tillnamnet ”Skötkonung”

Inlägg av Carl Thomas » 27 november 2015, 00:50

Enligt dåtida ägande av mark (troligt) kan ingen markägare skänka bort jord. Inte ens en kung. Men - man kunde ge en skötning på obestämd tid, eller bestämd tid. Alltså kyrkan brukade marken och tog räntan av marken - men kungen ägde fortfarande marken. Var skötninhen tillräckligt stor kanske den gav honommfrånnandra Skötkonong....

Kappfliken är vår äldsta källa för namnet Skötkonung...

Thomas
Historia är färskvara.

Skriv svar