Valdemar skrev:Det var stora frågor fileoskar
Med Skandinaver menar jag att de exempelvis talade fornnordiska/skandinaviska. Detta styrks av de runsristningar som finns bevarade. På Öland vid denna tiden hade man i princip samma typ av kultur som i övriga Skandinavien. Denna skilde sig ordentligt från den i exempelvis Estland. Precis som man kan se om en grav från 1000-talet är "Skandinavisk" i England (och inte exempelvis Anglosaxisk) så kan man se om en grav på 500-talet är "typiskt" Skandinavisk.Några exempel på vad man tittar på är:
- ornamentik; där djurornamentiken exempelvis är typisk
- klädesspännen; där dessa har distinkt utformning i olika områden
- vapentyper
- keramik
- osv osv
Det finns från Birka tydligt utländska gravar där den begravde verkar ha varit utifrån kommen. Vad jag vet finns inget motsvarande från folkvandringstiden.
De första Isotopanalyserna visade att de omkomna i Sanbyborg hade vuxit upp på Öland. Männen hade typiskt öländska vapen och kvinnorna klädde sig på öländskt vis.
Visst finns det folk som spekulerar om Vännebo. Liknande föremål de som hittats i Vännebo har hittats på andra ställen. Nästan alla paralleller till fynden i Vännebo är dock hittade i Skandinavien, de är typiskt Skandinaviska.
Vad forskarna anser idag är att ett stort utbyte med romarriket skedde under folkvandringstiden. Kanske var utbytet med omvärlden lika stort som under vikingatiden. Någon omfattande invandring eller utländsk (från utanför Skandinavien) aggression saknas helt i det arkeologiska materialet hittills. Det saknas dessutom helt i de få skriftliga källorna som finns. Under 250 år av vikingatåg så saknas uppgifter om ett enda hämndanfall från England mot Skandinavien. Det finns dock uppgifter om att Tyskarna hotade och tryckte på söderifrån mot Danmark under järnåldern. Detta styrks delvis i skriftliga källor.
Valdemar!
Jo att det fornnordiska språket kan härledas från runorna är naturligt och känt. Åtminstone gäller det för de s.k. skandinaviska runorna från 700-talet och senare. Däremot är det väl inte lika självklart beträffande de – oftast svårtydda – urgermanska från tiden dessförinnan.
Men det säger ändå bara något om språket på den plats där runan står. Och ibland kanske bara något om runmästarens språk.
När det gäller just Öland och de runor som finns där så verkar de äldsta ha sitt ursprung från slutet av hednatiden eller början av den kristna tiden. D v s minst 500 år senare än Sandbyborgsmassakern.
Att vi därför inte vet ett dyft om språket på Öland under 400-talet hindrar så klart inte gissningar om att det var det samma som på fastlandet. Du skriver att kulturen i alla fall ser ut att ha varit den samma som på fastlandet. Detta med ledning av innehållet i gravar bland annat.
Så kan det visst vara. Ändå förefaller det vanskligt att skilja på ”utländska” och ”inhemska” gravar i den turbulenta tid vi pratar om – den efter västroms fall.
Även om vi utifrån gravskick antar att Öland generellt var befolkat av ”skandinaver” (inget som talar emot det) så säger det vidare inte så mycket om vilka som befann sig i fornborgarna. Och det är ju det som vi pratar om.
Företagen isotopanalys visade att de dödade var uppvuxna på Öland eller åtminstone i södra Sverige. Jag har inte tagit del av denna i detalj men antar att det bottnar i en slutsats utifrån vilken kost de levt av - som i sin tur indikeras av halten kväve och strontium. Så långt tillför dock detta inget nytt utöver informationen att de döda inte var några högst tillfälliga besökare. Vare sig man levt utanför eller inne i fornborgen så lär de ju ha använt kost från trakten.
Blir lite förvånad när du beträffande ”de omkomna” skriver att kvinnorna klädde sig på öländskt vis. Dels lär väl kläderna i sig ha ruttnat bort för länge sedan. Dels hade jag för mig att man inte hittat några kvinnor bland de dödade. Så såg det åtminstone ut vid någon rapportering, men det kan ju ha förändrats sedan dess…
I sammanhanget kan man fundera över var de i borgen bosatta växte upp innan den blev uppförd. För borgen var ju väldigt ung vid tidpunkten för massakern. Det florerar lite olika uppgifter – från ett par år till 50 år – men lika fullt en kort tid. Kanske invånarna dessförinnan befann sig i en annan borg på Öland. Ingen vet så klart.
Egentligen vet vi väl inte till 100 % att de dödade var just de som bodde i borgen. Men det är en högst rimlig utgångspunkt så den kan vi köra på. Då återstår vem som utförde dådet och framför allt – varför?
De senare frågorna lär aldrig få ett säkert svar utan man kan bara spekulera. Egentligen inget tyder på att det handlade om ett angrepp i vanlig bemärkelse. Om det varit fråga om ett sådant hade aldrig dyrbara spjut fått ligga kvar helt öppet. Hade det varit fråga om ett plundringståg hade vidare inte djuren lämnats kvar.
Nej, allting tyder på att grannarna på Öland var gärningsmännen. Om inte – varför blev inte de utsatta? Och om det var fråga om grannarna varslar det i sin tur om några tydliga skillnader mellan grupperna vad gäller makt; etnicitet eller liknande. För det ska rätt mycket till att fredliga skandinaviska ölänningar utanför murarna skulle ger sig på några likasinnade innanför de samma i en sådan ultimat förnedringsakt som det verkar vara fråga om. Därtill följt av ett tabu under 1500 år. Det rimmar inte.
Men jag förstår att du Valdemar och jag spekulerar i olika riktningar och så får det väl vara. Vi är heller inte riktigt överens när det gäller din slutkläm ovan om att det helt saknas uppgifter om någon omfattande invandring i de skriftliga källorna.
Vad du menar med ”omfattande” är förstås lite oklart. Och egentligen det samma med ”invandring” i tider av ständig rörelse. Men hur som helst anses det väl vedertaget att betrakta Prokopios som en seriös källa och därmed i sin tur köpa uppgiften att herulerna slog sig ner någonstans i Skandinavien – vid sidan om göterna - under början av 500-talet. Vad som är mer osäkert och ifrågasatt är däremot om flytten hit innebar återkomst till ursprunget eller inte.
Vad ”utländsk aggression” beträffar så har du nog rätt i att exemplen är fåtaliga. Ett sådant är dock – som du tagit upp i senare inlägg i tråden – när venderna med en gigantisk flotta jämnade Kongahälla med marken år 1135. Dock var detta inget anfall på Sverige utan på Norge (Kongahälla var Norges största stad vid det tillfället).
En inomnordisk aggression ligger faktiskt väldigt nära Kongahällautplåningen. För år 1123 ska ju norske kungen Sigurd Jorsalafarare ha anfallit Kalmar i det s.k. ”Calmare ledung”. Varför han gjorde det mot det nyss kristnade Småland blir lätt obegripligt om man inte tror att det handlade om ett korståg (han hade erfarenhet av sådana från Jerusalem - därav namnet) mot vissa ”hedningar” som trots allt fanns parallellt.
Vilka dessa hedningar i Kalmarsundet i så fall var har jag en uppfattning om. Nämligen att det var samma gäng som sedan deltog i en hämndaktion 1135…